Det tar liksom aldrig slut. Snöovädret och kylan. Nu kan jag nästan tycka synd om SJ, Banverket och SL. Kaoset bara fortsätter.

Jag har full förståelse för att man väljer att ställa in fler än hälften av alla avgångar och i stället lägger kraft och energi på att få bort snö och is från spåren. Den typen av underhåll är omöjlig att utföra annars p g a den enorma trängsel som råder på spåren.

SJ:s vd Jan Forsberg lovade i torsdags på vår hearing att SJ ska införa krisövningar. Fine. Ta gärna hjälp av försvaret som kan detta med krisberedskap. Då kan vi slå två flugor i en smäll genom att låta försvaret få något vettigt att göra.

Men, jag vågar ändå påstå att den största förväntningen vi som resenärer har på samtliga aktörer inom tågbranschen är att ett gemensamt informationssystem värt namnet tillskapas. I den mån något sådant överhuvud taget existerar idag så är det så rörigt och osammanhängade att det vållar ännu mer huvudbry för resenärerna.

Likaså resegarantin. Kräv ersättning! SJ hävdar linjen om att resegarantin inte gäller nu eftersom man inte kan påverka väderleken. Om det är någon gång som en sådan garanti ska ufalla så är det väl nu när människor antingen blir helt strandsatta och inte ens kan ta sig till arbetet eller kommer halva dagar för sent.

Det må vara vädrets makter som styr men det finns något som heter anständighet, ödmjukhet och emapti som vårt gemensamma bolag SJ verkligen borde fundera över.

Resenären i centrum, hur svårt kan det vara?

Pia