– Det är all time high för spårinvesteringar. Satsningen på dubbelspår är historisk, sa infrastrukturministern när vi möttes i en duell på TV 4 Nyhetsmorgon i fredags morse.
Du milde, vad hon menar hon egentligen? De dubbelspår som finns angivna i den nationella åtgärdsplanen, och som är beslutad av regeringen, motsvarar en ökning med 5,5 %. Det innebär att ca 20 mil fler dubbelspår kommer att anläggas fram till år 2021. Är det denna satsning som hon menar är historisk, eller?
Catharina Elmsäter-Svärd gav inga klara besked på någon punkt, trots att situationen är mycket allvarlig. En viktig samhällsfunktion står på randen till kollaps men ministern tycks inte vara nämnvärt bekymrad. Hon avfärdar förslag om mer resurser och menar att de inte behövs. Märkligt, det är i alla fall vad Trafikverket kräver för att klara av de mest akuta insatserna.
Men nu har Trafikverket fått Anders Borgs välsignelse att få låna en halv miljard, av sig själva. Pengar tas från 2011 års budget och ska betalas tillbaka året därpå. Måtte det inte bli en vargavinter 2012 för då ligger verket pyrt till.
Nej, regeringen har kapitulerat. Till och med Riksrevisionen riktar hård kritik och anklagar regeringen för att vara passiv när det gäller frågan om järnvägsunderhåll.
Ministern har även ett ansvar för att driva på samverkan mellan järnvägsaktörerna. Vi i Trafikutskottet hade en hearing i torsdagsförmiddag om höjd vinterberedskap och det finns många goda viljor och ambitioner om att få trafiken att fungera bättre, men vem ansvarar för samordningen?
De åtgärder som Trafikverket vidtar måste naturligtvis synkroniseras med övriga aktörers. Hur svårt kan det vara?
Nu måste ministern peka med hela handen om det ska bli något resultat. Järnvägstrafikens trovärdighet står på spel och det borde väl även bekymra en moderat infrastrukturminister. Eller?
Pia
söndag 12 december 2010
söndag 28 november 2010
Säg ja till akademiker.
Den värsta förlamningen har nu släppt. Det politiska arbetet har hittat sin vardag igen. En viss förvirring råder dock – ska vi glömma allt vi sa under valrörelsen? Vad är det som gäller i väntan på kriskommissionens rapport, som ska frälsa oss ifrån allt ondo? Kan vi bara strunta i att 1,8 svenskar de facto valde att lägga en röst på vårt parti?
Nej, naturligtvis inte. Vi behöver de 1,8 och många fler för att bevisa att vi är det mest attraktiva och moderna politiska alternativet. Men vi behöver inte kasta ut barnet med badvattnet. Ideologin ligger fast medan många av de politiska lösningarna behöver omprövas och utvecklas. Människor måste känna igen sig i vår berättelse och vi måste bli betydligt mer lyhörda och flexibla.
Vi ska fortsätta att slåss för arbete åt alla, för en trygg sjukförsäkring och för bättre utbildningsmöjligheter. Men kampen får inte sluta där. För vad händer när vi väl får våra arbetarbarn att läsa vidare och ta sina universitetsexamina? Plötsligt är vi inte längre det mest intressanta partiet. Plötsligt finns vi inte där Vad beror det på?
Vill vi inte befatta oss med de akademiska kretsarna? Vågar vi inte? Varför vänder så många akademiker oss ryggen? Är akademiker mindre solidariska och rättvisa än andra? Ryms inte akademiker i vår definition av arbetare?
Jag har själv en akademisk examen och den är jag mäkta stolt över. Men alla har definitivt inte jublat över den. Jag fick bl.a höra att jag glömt bort varifrån jag kom och att man minsann ska gå den långa och hårda vägen för att nå framgång. Ett visst förakt utan tvivel.
Om vi inte tillåter människor med akademisk skolning att vara med och påverka vår politik så är vi riktigt illa ute. Det förpliktigar när man som vi sätter upp mål om att minst 50 % från varje årskull ska gå vidare till högre studier. Allt fler kommer att nå dit. Tillsammans kan vi då forma nya spännande politiska visioner som kan ta oss in i framtidens sfärer.
Pia
Nej, naturligtvis inte. Vi behöver de 1,8 och många fler för att bevisa att vi är det mest attraktiva och moderna politiska alternativet. Men vi behöver inte kasta ut barnet med badvattnet. Ideologin ligger fast medan många av de politiska lösningarna behöver omprövas och utvecklas. Människor måste känna igen sig i vår berättelse och vi måste bli betydligt mer lyhörda och flexibla.
Vi ska fortsätta att slåss för arbete åt alla, för en trygg sjukförsäkring och för bättre utbildningsmöjligheter. Men kampen får inte sluta där. För vad händer när vi väl får våra arbetarbarn att läsa vidare och ta sina universitetsexamina? Plötsligt är vi inte längre det mest intressanta partiet. Plötsligt finns vi inte där Vad beror det på?
Vill vi inte befatta oss med de akademiska kretsarna? Vågar vi inte? Varför vänder så många akademiker oss ryggen? Är akademiker mindre solidariska och rättvisa än andra? Ryms inte akademiker i vår definition av arbetare?
Jag har själv en akademisk examen och den är jag mäkta stolt över. Men alla har definitivt inte jublat över den. Jag fick bl.a höra att jag glömt bort varifrån jag kom och att man minsann ska gå den långa och hårda vägen för att nå framgång. Ett visst förakt utan tvivel.
Om vi inte tillåter människor med akademisk skolning att vara med och påverka vår politik så är vi riktigt illa ute. Det förpliktigar när man som vi sätter upp mål om att minst 50 % från varje årskull ska gå vidare till högre studier. Allt fler kommer att nå dit. Tillsammans kan vi då forma nya spännande politiska visioner som kan ta oss in i framtidens sfärer.
Pia
söndag 14 november 2010
Vad är det som händer?
Vad är det som händer i vårt parti? Kris- och krigsrubrikerna avlöser varandra. Några kräver partiledarens avgång, andra slåss för en ny politisk färdriktning med ett helt nytt ledarskap. Så kallade anonyma källor hävdar i medierna att ett antal huvuden kommer att rulla och att arbetet med pakter redan har påbörjats. Dramatiskt värre, om man får tro medierna. Och mitt i denna tumultartade process står människor och undrar vad som pågår inom det stora, starka och alltid så ansvarfulla socialdemokratiska partiet.
Och ansvar är ordet. Hur märkligt det än kan låta så är det just ansvar vi nu tar efter det mest katastrofala valresultatet någonsin. Ett val där endast 22 % av alla förvärvsarbetande röstade på vårt parti. I Stockholm var siffran så låg som 13 %. Vi är i ett krisläge, definitivt, och då måste det till mängder med självrannsakan och lite rätt och räfsarting. Att i det läget lägga all skuld på partiledaren vore att skjuta sig själv i foten. Vi i partistyrelsen, inklusive det verkställande utskottet, bär ett kollektivt ansvar för denna valförlust. Därför är det klokt att vi ställer våra platser till förfogande och låter en valberedning ompröva både politik och ledarskap.
I partistyrelsen tillsatte vi för ett par månader sedan en kriskommission bestående av fyra analysgrupper. Deras uppdrag är att belysa allt ifrån hur vi kan förena krav på jämlikhet med stor valfrihet i välfärden till hur skattesystemet ska utformas för att nå full sysselsättning. Men den största utmaningen av de alla blir att skapa en trovärdig socialdemokratisk framtidsvision som människor attraheras av och känner tilltro till. Utan en sådan riskerar vårt folkrörelseparti att föra en alltmer tynande tillvaro.
Men vad hände då med allt förändringsarbete i rådslagsarbetet som engagerade tusentals medlemmar men även många utanför partiet? För ca 3 år sedan påbörjades vad som skulle bli det stora förändringsarbetet inom socialdemokratin. Varenda sten skulle vändas och nya förslag på gamla problem skulle levereras. Många spännande förslag presenterades men i praktiken bidde det knappt en tummetott.
Kongressbesluten hösten 2009 blev något av ett mischmasch med idel urvattnade kompromisser kring en rad viktiga politikområden. Vågade vi inte? Nej, jag tror inte det. Vi vågade inte bryta den nya mark som vi så väl hade behövt inför detta val. I stället valde vi att säga både ja och nej till det mesta. Hur förvirrande som helst. Var vi för eller emot friskolor? Var vi för eller emot privat ägande inom sjukvården? Och hur var det nu med vinstuttagen? Sa vi ja eller nej? Vilka var alla de jobb vi skulle skapa? Höjd fastighetsskatt, eller hur var det nu?
Möjligheternas land – javisst. Men då måste vi tydligt formulera innebörden av vad vi menar och lägga fram en lika tydlig strategi för hur vi ska nå dit. Och då ska alla med.
Pia
Och ansvar är ordet. Hur märkligt det än kan låta så är det just ansvar vi nu tar efter det mest katastrofala valresultatet någonsin. Ett val där endast 22 % av alla förvärvsarbetande röstade på vårt parti. I Stockholm var siffran så låg som 13 %. Vi är i ett krisläge, definitivt, och då måste det till mängder med självrannsakan och lite rätt och räfsarting. Att i det läget lägga all skuld på partiledaren vore att skjuta sig själv i foten. Vi i partistyrelsen, inklusive det verkställande utskottet, bär ett kollektivt ansvar för denna valförlust. Därför är det klokt att vi ställer våra platser till förfogande och låter en valberedning ompröva både politik och ledarskap.
I partistyrelsen tillsatte vi för ett par månader sedan en kriskommission bestående av fyra analysgrupper. Deras uppdrag är att belysa allt ifrån hur vi kan förena krav på jämlikhet med stor valfrihet i välfärden till hur skattesystemet ska utformas för att nå full sysselsättning. Men den största utmaningen av de alla blir att skapa en trovärdig socialdemokratisk framtidsvision som människor attraheras av och känner tilltro till. Utan en sådan riskerar vårt folkrörelseparti att föra en alltmer tynande tillvaro.
Men vad hände då med allt förändringsarbete i rådslagsarbetet som engagerade tusentals medlemmar men även många utanför partiet? För ca 3 år sedan påbörjades vad som skulle bli det stora förändringsarbetet inom socialdemokratin. Varenda sten skulle vändas och nya förslag på gamla problem skulle levereras. Många spännande förslag presenterades men i praktiken bidde det knappt en tummetott.
Kongressbesluten hösten 2009 blev något av ett mischmasch med idel urvattnade kompromisser kring en rad viktiga politikområden. Vågade vi inte? Nej, jag tror inte det. Vi vågade inte bryta den nya mark som vi så väl hade behövt inför detta val. I stället valde vi att säga både ja och nej till det mesta. Hur förvirrande som helst. Var vi för eller emot friskolor? Var vi för eller emot privat ägande inom sjukvården? Och hur var det nu med vinstuttagen? Sa vi ja eller nej? Vilka var alla de jobb vi skulle skapa? Höjd fastighetsskatt, eller hur var det nu?
Möjligheternas land – javisst. Men då måste vi tydligt formulera innebörden av vad vi menar och lägga fram en lika tydlig strategi för hur vi ska nå dit. Och då ska alla med.
Pia
söndag 7 november 2010
Efter sju sorger och åtta riksdagspartier.
Så. Nu får det vara nog. 7 veckor har passerat sedan den ödesdigra valdagen. Sorgen har varit stor, tung och snudd på obegriplig. Och som lök på laxen lyckades Sverigedemokraterna bli det åttonde riksdagspartiet. Jag får kalla kårar när jag hör dem i kammaren. De må vara välsmorda i truten och se ofarliga ut, men deras budskap är skrämmande – vissa människor är mer värda än andra.
Människor som avviker från vad som är typiskt svenskt göre sig inga besvär. Värt att notera är dock att det Sd menar med typiskt svenskt är vad detta land under århundraden införlivat från bl a Turkiet.
Ni kan ge er på att debatternas vågor kommer att gå höga framöver. Taktiken om tystnad kan ni glömma . Vi kommer att tvinga dem ta ansvar och att göra rätt för sitt höga arvode. Nu kan de inte längre spy galla över etablissemanget – nu är de en del av det.
Även om valet blev uruselt för vår del så kommer aldrig våra röster att tystna. Vi kommer att fortsätta att kämpa mot orättvisor och för jämlikhet, och för människors lika värde förstås. Men, vi ska vi bli ännu mycket bättre och ännu mer intressanta. Vill du hänga med?
Pia
Människor som avviker från vad som är typiskt svenskt göre sig inga besvär. Värt att notera är dock att det Sd menar med typiskt svenskt är vad detta land under århundraden införlivat från bl a Turkiet.
Ni kan ge er på att debatternas vågor kommer att gå höga framöver. Taktiken om tystnad kan ni glömma . Vi kommer att tvinga dem ta ansvar och att göra rätt för sitt höga arvode. Nu kan de inte längre spy galla över etablissemanget – nu är de en del av det.
Även om valet blev uruselt för vår del så kommer aldrig våra röster att tystna. Vi kommer att fortsätta att kämpa mot orättvisor och för jämlikhet, och för människors lika värde förstås. Men, vi ska vi bli ännu mycket bättre och ännu mer intressanta. Vill du hänga med?
Pia
söndag 5 september 2010
Pellets i Norberg.
Detta hade jag ingen aning om. Att 16 anställda på Agroenergi i Norberg varje timme producerar lika mycket pellets som en årsuppvärmning för två villor. Imponerande arbete under Peter Franklins ledning.
Både jag och Åsa Eriksson blev på vårt företagsbesök djupt imponerade över hur smart uppbyggd hela denna pellets- och bricketanläggning är. Miljötänkandet löper som en grön tråd genom hela anläggningen. Ingenting går till spillo. Det mesta återvinns. Och personalen trivs. Sjukfrånvaro kan man knappt stava till.
Ett problem kvarstår. Transporterna. Alla volymer transporteras med lastbil. Peter hoppas dock på en förändring på sikt. Med vårt förslag med en Hela-Landet-Pott på 9 mdr finns det goda chanser för Norberg att kunna ansöka om medel till stickspår och annan viktig infrastruktur.
Pia
Både jag och Åsa Eriksson blev på vårt företagsbesök djupt imponerade över hur smart uppbyggd hela denna pellets- och bricketanläggning är. Miljötänkandet löper som en grön tråd genom hela anläggningen. Ingenting går till spillo. Det mesta återvinns. Och personalen trivs. Sjukfrånvaro kan man knappt stava till.
Ett problem kvarstår. Transporterna. Alla volymer transporteras med lastbil. Peter hoppas dock på en förändring på sikt. Med vårt förslag med en Hela-Landet-Pott på 9 mdr finns det goda chanser för Norberg att kunna ansöka om medel till stickspår och annan viktig infrastruktur.
Pia
onsdag 25 augusti 2010
Skruvar och muttrar.
Det är inte varje dag jag har möjlighet att göra en praktikdag, men i dag gavs ett sådant tillfälle. På Sala Kaross. Jag hade hört att det fanns önskemål om att jag skulle komma men då ville man att jag skulle dra på mig en overall och jobba i verkstaden. Både snack och verkstad, med andra ord. Gissa om jag var nervös? Hur skulle det gå? Jag som är så otroligt oteknisk.
Men oj, så välkomnad jag blev av Leffe, Magnus och alla andra. På med overallen och ner på golvet. Min arbetsuppgift för dagen blev att få fast ett antal skruvar och muttrar på ett slags plåtunderrede (eller vad det nu var) tillhörande en fraktbil. Och det var inte det lättaste, måste jag ärligt säga. Det tog lite tid…
Samtidigt fick jag möjlighet att samtala med killarna om allt från reptiler till bensinskatter. Åsikter var det definitivt inte ont om, och många intressanta samtal blev det. Jag inser mer och mer hur viktigt det är att nyansera delar av mediarapporteringen kring vissa politikområden.
Ta bensinskatten. Inte någon som jag pratade med på Karossen kände till att det i vårt förslag om höjda bensinskatter också ingår höjda reseavdrag för alla som pendlar och som täcker prishöjningen med råge. Nej, det har inte medierna sagt något om.
Eller skatterna. Vi kommer inte att höja inkomstskatten för 3 miljoner löntagare som alliansen påstår och som medierna har förstärkt. Helt fel. Vi rödgröna föreslår att alla som tjänar över 40 000 kr i månaden ska få en skatteökning med 2,5 %. Mig veterligt är det inte många löntagare som har de månadsinkomsterna.
Jag är så nöjd med min praktikdag och så tacksam att Leffe kunde ordna detta. Ett stort tack till er alla. Jag hoppas kunna återgälda besöket.
Pia
Men oj, så välkomnad jag blev av Leffe, Magnus och alla andra. På med overallen och ner på golvet. Min arbetsuppgift för dagen blev att få fast ett antal skruvar och muttrar på ett slags plåtunderrede (eller vad det nu var) tillhörande en fraktbil. Och det var inte det lättaste, måste jag ärligt säga. Det tog lite tid…
Samtidigt fick jag möjlighet att samtala med killarna om allt från reptiler till bensinskatter. Åsikter var det definitivt inte ont om, och många intressanta samtal blev det. Jag inser mer och mer hur viktigt det är att nyansera delar av mediarapporteringen kring vissa politikområden.
Ta bensinskatten. Inte någon som jag pratade med på Karossen kände till att det i vårt förslag om höjda bensinskatter också ingår höjda reseavdrag för alla som pendlar och som täcker prishöjningen med råge. Nej, det har inte medierna sagt något om.
Eller skatterna. Vi kommer inte att höja inkomstskatten för 3 miljoner löntagare som alliansen påstår och som medierna har förstärkt. Helt fel. Vi rödgröna föreslår att alla som tjänar över 40 000 kr i månaden ska få en skatteökning med 2,5 %. Mig veterligt är det inte många löntagare som har de månadsinkomsterna.
Jag är så nöjd med min praktikdag och så tacksam att Leffe kunde ordna detta. Ett stort tack till er alla. Jag hoppas kunna återgälda besöket.
Pia
lördag 21 augusti 2010
Valupptakterna avlöser varandra. I torsdags gick länets upptakt av stapeln där argumentationstrimning stod i fokus. I går var det partiupptakt på Clarion Hotel i Stockholm.
Och media var där. Du kanske kollade på nyheterna i går där det påstods att vår gäst, ståupparen Måns Möller, drog ner de största applådåskorna. Så var inte fallet. Alla vi som var där applåderade betydligt mer åt Mona och hennes tal. Måns var rätt kul men nivån på skämten var väl inte så där himla topp. Där ser man hur media väljer att vinkla.
Men stämningen i partiet är det definitivt inget fel på. Alla är otroligt inriktade på att vinna detta ödesval. Sannolikt blir det soffliggarna som kommer att avgöra. Det finns en halv miljon väljare som idag inte vet vad de ska rösta på. Majoriteten av dem har tidigare röstat på oss. De kan göra det igen.
Den avgörande frågan är: Vilket Sverige vill du ha? Ett land präglat av omtanke, där vi bryr oss om varandra, där alla får plats och bidrar efter förmåga? Eller ett Sverige där starkast och rikast är bäst, där var och en får betala sin egen skola, vård och omsorg? Det är detta vi ska samtala om.
Pia
Och media var där. Du kanske kollade på nyheterna i går där det påstods att vår gäst, ståupparen Måns Möller, drog ner de största applådåskorna. Så var inte fallet. Alla vi som var där applåderade betydligt mer åt Mona och hennes tal. Måns var rätt kul men nivån på skämten var väl inte så där himla topp. Där ser man hur media väljer att vinkla.
Men stämningen i partiet är det definitivt inget fel på. Alla är otroligt inriktade på att vinna detta ödesval. Sannolikt blir det soffliggarna som kommer att avgöra. Det finns en halv miljon väljare som idag inte vet vad de ska rösta på. Majoriteten av dem har tidigare röstat på oss. De kan göra det igen.
Den avgörande frågan är: Vilket Sverige vill du ha? Ett land präglat av omtanke, där vi bryr oss om varandra, där alla får plats och bidrar efter förmåga? Eller ett Sverige där starkast och rikast är bäst, där var och en får betala sin egen skola, vård och omsorg? Det är detta vi ska samtala om.
Pia
söndag 8 augusti 2010
Smaklig måltid.
Jag gillar inte att McDonalds ska bli vallokal i Norrtälje eller någon annanstans heller för den delen. Det ger mig en fadd smak i munnen, snudd på oseriös. Undrar hur ansvariga i Norrtälje har tänkt? Är det så att Norrtäljeborna hänger vid McDonalds dagarna i ända och inte kan hitta till kommunens i övrigt anvisade vallokaler?
Eller tycker man i Norrtälje att valet till kommunen, landstinget och riksdagen har samma tyngd som en hamburgerbeställning?
Och Moderaterna är med och hugger – direkt – som hungriga kobror. På bordsunderläggen finns ingen mindre än Filippa Reinfeldt avporträtterad. Som av en händelse, liksom. Är det inte bullbak i Året Runt eller modereportage i Femina så är det hamburger-frosseri på McDonalds. Är denna kvinna beredd att underkasta sig vad som helst för att nå väljarnas gunst? Osmakligt, säger jag.
Tänk dig förlängningen med en hel politikermeny. Tänk dig att få beställa en Mc Olofsson? En kärnladdad trippelburgare med aningens krispiga gröna inslag, inga LAS-kryddor men massor med svikna löften.
Eller en Mc Björklund där hamburgarna står givakt mellan bröden och där varje ingrediens har sin plats, (ordning och reda ska det ju vara även i en hamburgare), kryddad med nyliberala tillsatser och drypande av feta betyg. OBS! Får endast inhandlas av kunder med högskole-kompetens. Övriga hänvisas till Happy Meal – Sveriges nya arbetarmåltid.
Smaklig måltid!
Pia
Eller tycker man i Norrtälje att valet till kommunen, landstinget och riksdagen har samma tyngd som en hamburgerbeställning?
Och Moderaterna är med och hugger – direkt – som hungriga kobror. På bordsunderläggen finns ingen mindre än Filippa Reinfeldt avporträtterad. Som av en händelse, liksom. Är det inte bullbak i Året Runt eller modereportage i Femina så är det hamburger-frosseri på McDonalds. Är denna kvinna beredd att underkasta sig vad som helst för att nå väljarnas gunst? Osmakligt, säger jag.
Tänk dig förlängningen med en hel politikermeny. Tänk dig att få beställa en Mc Olofsson? En kärnladdad trippelburgare med aningens krispiga gröna inslag, inga LAS-kryddor men massor med svikna löften.
Eller en Mc Björklund där hamburgarna står givakt mellan bröden och där varje ingrediens har sin plats, (ordning och reda ska det ju vara även i en hamburgare), kryddad med nyliberala tillsatser och drypande av feta betyg. OBS! Får endast inhandlas av kunder med högskole-kompetens. Övriga hänvisas till Happy Meal – Sveriges nya arbetarmåltid.
Smaklig måltid!
Pia
söndag 1 augusti 2010
Nu får det vara nog.
Det bästa med ledighet är att man får tillfälle att träffa sina vänner, både nya och gamla. I fredags lyckades jag få till den där efterlängtade träffen med några av mina äldsta. Och det var precis som förr. Ja, nästan i alla fall. Vi är lite äldre nu och förhoppningsvis klokare än vad vi var på det glada och vilda 80-talet. Då levde vi i sus och dus till tidig morgontimme. Nu var jag hemma kl. 23.00. Så det kan bli.
Och alla dessa minnen. Lite kul blir det för vi minns alla olika saker av någon anledning. Och som vi skrattade åt alla dessa dråpliga händelser vi varit med om. Jag somnade med ett stort leende på läpparna den kvällen.
Men leendet försvann ett knappt dygn senare när jag debatterade sjukförsäkringsreglerna med moderaten Staffan Anger i Radio Västmanland. Moderaterna verkar på fullaste allvar tro att den försämrade sjukförsäkringen har gjort alla sjuka gott. De vet inte bättre. De har ingen aning om alla dessa mänskliga lidanden som har blivit så många fler sedan årsskiftet.
På Staffans Angers papper stod det att alla sjuka får rehabilitering, alla får det stöd och den hjälp man behöver från Arbetsförmedlingen och om dessa insatser inte hjälper så går de bra att fortsätta att vara sjukskriven. Vilket kvalificerat nonsens! Det finns en stupstock satt på 550 dagar. Då ska man banne mig vara frisk, för det har regeringen bestämt.
Nej, moderaterna befinner sig i sin uppblåsta tillvaro där alla människor jobbar och är friska. De som är arbetslösa och sjuka är lata och ska straffas – inte bara en gång utan flera gånger.
Nu får det vara nog. Sverige behöver en ny regering. En rödgrön.
Pia
Och alla dessa minnen. Lite kul blir det för vi minns alla olika saker av någon anledning. Och som vi skrattade åt alla dessa dråpliga händelser vi varit med om. Jag somnade med ett stort leende på läpparna den kvällen.
Men leendet försvann ett knappt dygn senare när jag debatterade sjukförsäkringsreglerna med moderaten Staffan Anger i Radio Västmanland. Moderaterna verkar på fullaste allvar tro att den försämrade sjukförsäkringen har gjort alla sjuka gott. De vet inte bättre. De har ingen aning om alla dessa mänskliga lidanden som har blivit så många fler sedan årsskiftet.
På Staffans Angers papper stod det att alla sjuka får rehabilitering, alla får det stöd och den hjälp man behöver från Arbetsförmedlingen och om dessa insatser inte hjälper så går de bra att fortsätta att vara sjukskriven. Vilket kvalificerat nonsens! Det finns en stupstock satt på 550 dagar. Då ska man banne mig vara frisk, för det har regeringen bestämt.
Nej, moderaterna befinner sig i sin uppblåsta tillvaro där alla människor jobbar och är friska. De som är arbetslösa och sjuka är lata och ska straffas – inte bara en gång utan flera gånger.
Nu får det vara nog. Sverige behöver en ny regering. En rödgrön.
Pia
torsdag 22 juli 2010
Gymnasieval.
Mitt i nyhetskanonaden av Carl Bildts nästan nedskjutna plan, Ban-ki Moons hårt kritiserade ledarskap och BP:s fejkade bilder landar jag i mitt föräldraansvar. Det börjar bli dags för 15-åringen att fundera över sitt gymnasieval.
Det damp ner ett brev till oss vårdnadshavare om gymnasieinformation häromdagen. De stora feta versalerna pockade på uppmärksamhet om att det nu är skärpta behörighetskrav och ny examen som gäller. En yrkes och en högskoleförberedande examen, allt enligt minister Björklunds önskan. Tänk så mycket fattigare skolvärlden kommer att bli utan alla dessa begåvade och underfundiga yrkeselever som nu inte ges möjlighet att få delge oss sina fördjupade kunskaper i svenska, engelska och matte.
Vår 15-åriga dotter har dock haft lite olika funderingar kring sitt val.
– En make-up-artist, mamma? Det verkar roligt.
Den i vanliga fall så ömma och lyhörda modern blir sådana gånger en mycket bestämd vårdnadshavare som väljer att predika om verkligheten (den mossiga) och hur den fungerar. Är man 15 år vet man inte det.
Då vet man att Blondin-Bella har inhandlat ännu en svindyr klänning, att bloggaren Kissie har varit på ännu ett röjarparty och att majoriteten av alla dessa bloggar-brudar inte gör annat än att handla mängder av mascaror, mirakulösa krämer och arsenaler av läppglans. Because you´r worth it.
Men den bistra verkligheten, åtminstone som den ter sig för de allra flesta av oss, vet en 15-åring ganska lite om. Den måste jag som förälder upplysa om. Och det gör jag så gärna. Livet är ingen blogg på rosor så satsa i stället på utbildning inom områden som ger jobb. Det räcker inte med en gymnasieexamen – fortsätt vidare till högskola eller universitet.
Make-up-artist är säkert urkul att vara, men hur många klarar av att försörja sig på det? Ett fåtal. Det går säkert att pyssla med sånt på annat sätt.
Nu vet jag att dottern är en klok 15-åring så någon större anledning till oro finns inte. Tror jag i alla fall.
Pia
Det damp ner ett brev till oss vårdnadshavare om gymnasieinformation häromdagen. De stora feta versalerna pockade på uppmärksamhet om att det nu är skärpta behörighetskrav och ny examen som gäller. En yrkes och en högskoleförberedande examen, allt enligt minister Björklunds önskan. Tänk så mycket fattigare skolvärlden kommer att bli utan alla dessa begåvade och underfundiga yrkeselever som nu inte ges möjlighet att få delge oss sina fördjupade kunskaper i svenska, engelska och matte.
Vår 15-åriga dotter har dock haft lite olika funderingar kring sitt val.
– En make-up-artist, mamma? Det verkar roligt.
Den i vanliga fall så ömma och lyhörda modern blir sådana gånger en mycket bestämd vårdnadshavare som väljer att predika om verkligheten (den mossiga) och hur den fungerar. Är man 15 år vet man inte det.
Då vet man att Blondin-Bella har inhandlat ännu en svindyr klänning, att bloggaren Kissie har varit på ännu ett röjarparty och att majoriteten av alla dessa bloggar-brudar inte gör annat än att handla mängder av mascaror, mirakulösa krämer och arsenaler av läppglans. Because you´r worth it.
Men den bistra verkligheten, åtminstone som den ter sig för de allra flesta av oss, vet en 15-åring ganska lite om. Den måste jag som förälder upplysa om. Och det gör jag så gärna. Livet är ingen blogg på rosor så satsa i stället på utbildning inom områden som ger jobb. Det räcker inte med en gymnasieexamen – fortsätt vidare till högskola eller universitet.
Make-up-artist är säkert urkul att vara, men hur många klarar av att försörja sig på det? Ett fåtal. Det går säkert att pyssla med sånt på annat sätt.
Nu vet jag att dottern är en klok 15-åring så någon större anledning till oro finns inte. Tror jag i alla fall.
Pia
söndag 11 juli 2010
Farväl Littorin.
Namnet på allas läppar just nu är förstås Sven-Otto Littorin. Denne trebarns pappa som med tårar i ögonen och darr på stämman lät meddela svenska folket i onsdags morse att han inte orkar längre och avgår som arbetsmarknadsminister med omedelbar verkan. Det var med omtanke om barnen, hette det. Hans barn som blivit jagade av Paparazzi-liknande journalister. Svenska folket reagerade med vrede: Vet hut era eländiga journalister! Men det var i onsdags morse det.
Några dygn senare publicerar Aftonbladet uppgifter om att denne Littorin för några år sedan köpte sexuella tjänster av en f d prostituerad kvinna. Hur trovärdig är den uppgiften, kan man undra? Förmodligen rätt stor. Men Sveriges f d arbetsmarknadsminister låter via sin advokat hälsa att anklagelserna är falska. Sedan går Sveriges f d arbetsmarknadsminister bokstavligen upp i rök.
Detta f d PR-proffs är inte anträffbar för någon längre. Hur begåvat är det på en skala? Varför inte träda fram och bedyra sin oskuld? Förmodligen av den enkla anledningen att han är guilty as hell.
Kvar i Rosenbad står Sveriges statsminister Reinfeldt (ännu inte f d) och mumlar något knappt hörbart för en samling journalister som vill veta om statsministern kände till dessa uppgifter. Först blev svaret ett rungande nej som ett dygn senare fick modifieras om till ett förmodat ja. Men Sveriges statsminister litar ändå på att hans f d kompis har talat sanning och att något sexköp inte har ägt rum.
Jag tror att denne trebarnsfar har gjort sitt livs största klavertramp och inte vågar stå för det.
I stället ska trovärdigheten hos kvinnan som lämnat uppgifterna ifrågasättas. Vem talar sanning? En f d arbetsmarknadsminister eller en f d prostituerad?
Jaaa ni, vad är väl blott en Toblerone…
Pia
Några dygn senare publicerar Aftonbladet uppgifter om att denne Littorin för några år sedan köpte sexuella tjänster av en f d prostituerad kvinna. Hur trovärdig är den uppgiften, kan man undra? Förmodligen rätt stor. Men Sveriges f d arbetsmarknadsminister låter via sin advokat hälsa att anklagelserna är falska. Sedan går Sveriges f d arbetsmarknadsminister bokstavligen upp i rök.
Detta f d PR-proffs är inte anträffbar för någon längre. Hur begåvat är det på en skala? Varför inte träda fram och bedyra sin oskuld? Förmodligen av den enkla anledningen att han är guilty as hell.
Kvar i Rosenbad står Sveriges statsminister Reinfeldt (ännu inte f d) och mumlar något knappt hörbart för en samling journalister som vill veta om statsministern kände till dessa uppgifter. Först blev svaret ett rungande nej som ett dygn senare fick modifieras om till ett förmodat ja. Men Sveriges statsminister litar ändå på att hans f d kompis har talat sanning och att något sexköp inte har ägt rum.
Jag tror att denne trebarnsfar har gjort sitt livs största klavertramp och inte vågar stå för det.
I stället ska trovärdigheten hos kvinnan som lämnat uppgifterna ifrågasättas. Vem talar sanning? En f d arbetsmarknadsminister eller en f d prostituerad?
Jaaa ni, vad är väl blott en Toblerone…
Pia
söndag 4 juli 2010
Inte Almedalen.
Nej, jag är inte i Almedalen. Jag är hemma. I Sala. Det är många som frågar, nämligen.
Det är inte så att jag saknar erbjudande. Ett antal kollektivtrafikanordnare har hört av sig om jag vill ingå i just deras paneldebatter, men jag har konsekvent tackat nej. Jag gillar inte den här typen av jippon.
I år är det nästan 1 400 seminarier som anordnas. Vilka kommer att gå på alla dem? Knappast väljarna. Inte journalisterna. I bästa fall de vidtalade politikerna. När jag ställer mig frågan vem som är mottagare av alla budskap som kommer att levereras så blir jag svaret skyldig. Det borde vara väljarna men jag är inte så säker på det.
Om ambitionen är att göra något avtryck under en Almedalsvecka så handlar det om att synas och höras så mycket som möjligt, helst i helt oväntade sammanhang och gärna med så kontroversiella uttalanden som möjligt. Då kanske någon av de 750 närvarande journalisterna nappar och skriver tre rader i en just för denna vecka exklusiv tidningsblogg, som nästa vecka är ett minne blott.
Almedalen har blivit en jättecirkus där kända journalister och rikskända politiker får ”brottas” med varandra i en välkrattad manege. De seriösa och viktiga samtalen får en klart undanskymd roll till förmån för det glättiga och lättsmälta som mer faller media i smaken.
Rampljuset riktas förstås mot partiledarna som har en given plats i denna hisnande föreställning. Och vartenda ord ska analyseras av journalister och förståsigpåare som minsann behärskar den retoriska lärans alla konster och som minsann kan tolka vad som sägs mellan raderna. Man blir rätt trött.
Nej, jag håller mig hellre hemma. Här, under min korkek, för att i lugn och ro prata med människor som är mer oroade över jobben och sjukförsäkringen än om vilken musik Ulf Adelson och hans fru tänker spela på den stora Almedalsfesten som Tv 4 med flera är värd för.
Pia
Det är inte så att jag saknar erbjudande. Ett antal kollektivtrafikanordnare har hört av sig om jag vill ingå i just deras paneldebatter, men jag har konsekvent tackat nej. Jag gillar inte den här typen av jippon.
I år är det nästan 1 400 seminarier som anordnas. Vilka kommer att gå på alla dem? Knappast väljarna. Inte journalisterna. I bästa fall de vidtalade politikerna. När jag ställer mig frågan vem som är mottagare av alla budskap som kommer att levereras så blir jag svaret skyldig. Det borde vara väljarna men jag är inte så säker på det.
Om ambitionen är att göra något avtryck under en Almedalsvecka så handlar det om att synas och höras så mycket som möjligt, helst i helt oväntade sammanhang och gärna med så kontroversiella uttalanden som möjligt. Då kanske någon av de 750 närvarande journalisterna nappar och skriver tre rader i en just för denna vecka exklusiv tidningsblogg, som nästa vecka är ett minne blott.
Almedalen har blivit en jättecirkus där kända journalister och rikskända politiker får ”brottas” med varandra i en välkrattad manege. De seriösa och viktiga samtalen får en klart undanskymd roll till förmån för det glättiga och lättsmälta som mer faller media i smaken.
Rampljuset riktas förstås mot partiledarna som har en given plats i denna hisnande föreställning. Och vartenda ord ska analyseras av journalister och förståsigpåare som minsann behärskar den retoriska lärans alla konster och som minsann kan tolka vad som sägs mellan raderna. Man blir rätt trött.
Nej, jag håller mig hellre hemma. Här, under min korkek, för att i lugn och ro prata med människor som är mer oroade över jobben och sjukförsäkringen än om vilken musik Ulf Adelson och hans fru tänker spela på den stora Almedalsfesten som Tv 4 med flera är värd för.
Pia
söndag 27 juni 2010
Sprillans.
Nu äntligen står det på plats – vårt nya kök. Så himla fint men snudd på overkligt. Ända sedan vi köpte huset för fyra år sedan har vi pratat om att byta ut det gamla slitna köket som förmodligen hade sina glansdagar någon gång under 50-talet eller så. När vi flyttade in i huset som hyresgäster fick vi skåpluckorna ommålade men det var också allt. Åldern tar ju ut sin rätt även på gamla kök så nu var onekligen tiden inne för att riva ut hela faderuttan och ersätta med nytt.
Och som det har rivits. Det är alltid lite oroligt när man börjar slita och bända i gamla hus. Man vet aldrig vad man kan hitta och tänk om väggarna skulle rasa? Inga rasade väggar blev det men en ny fick till slut sättas upp längs ena långsidan. Och glöm allt vad räta vinklar heter. De finns inte. Men det är väl kanske det som är charmen med gamla hus. De rör liksom på sig och ändrar form, tycks det.
Så nu är kappsäckarna tömda, gammalt glas och porslin från hyllorna längst upp kastade, en ny vardagsservis inköpt och det mesta på plats. Återstår bara att lära sig pinalernas nya placering. Vanans makt är ju stor, som bekant.
Helt plötsligt är det ett rent nöje att ha en trasa i sin hand. Inte för att gnida utan för att putsa. På det nya.
Och i morgon kommer slutnotan….
Pia
Och som det har rivits. Det är alltid lite oroligt när man börjar slita och bända i gamla hus. Man vet aldrig vad man kan hitta och tänk om väggarna skulle rasa? Inga rasade väggar blev det men en ny fick till slut sättas upp längs ena långsidan. Och glöm allt vad räta vinklar heter. De finns inte. Men det är väl kanske det som är charmen med gamla hus. De rör liksom på sig och ändrar form, tycks det.
Så nu är kappsäckarna tömda, gammalt glas och porslin från hyllorna längst upp kastade, en ny vardagsservis inköpt och det mesta på plats. Återstår bara att lära sig pinalernas nya placering. Vanans makt är ju stor, som bekant.
Helt plötsligt är det ett rent nöje att ha en trasa i sin hand. Inte för att gnida utan för att putsa. På det nya.
Och i morgon kommer slutnotan….
Pia
söndag 20 juni 2010
Magi.
Nej, bröllopet var jag inte inbjuden till men väl den fantastiska bröllopskonserten kvällen innan på Konserthuset i Stockholm. Och den var magisk.
Det började dock lite oroligt. Efter att vi ”vanliga” gäster hade intagit våra platser anlände till slut prinsar och prinsessor från i princip samtliga Europas kungahus. Alla är ju släkt med alla sägs det, så förhoppningsvis glömdes ingen bort.
Men ingen kronprinsessa med gemål så långt ögat kunde nå. Ja ja, tänkte jag, de har väl så mycket att tänka på inför själva bröllopsdagen att de håller sig hemma helt enkelt. Men tji fick jag.
Plötsligt börjar det trummas och trumpetas från Stockholms symfoniorkester och in på scenen kommer de lyckliga tu, hyllade med öronbedövande applådåskor från alla 1 500 gäster.
I stället för att ta plats på den slitna kungahyllan satte de sig nedanför scenen, vid första bänkraden. ( Vi satt på den fjärde, snett bakom kronprinsessan.)
Programmet som sedan följde var bland det bäst komponerade jag någonsin har upplevt. Det var en perfekt mix av nytt och nött, av klassiskt och modernt, av gastkramande akrobatik och lekfullt klarinett-trakterande. Känslostormarna blev många och starka under de knappa två timmar som konserten pågick. Att med stående ovationer få hälsa Roxette välkomna tillbaka var stort.
Någon rojalist kommer jag aldrig att bli, men jag kommer definitivt att tacka ja till flera magnifika underhållningskonserter som den i fredags.
Pia
Det började dock lite oroligt. Efter att vi ”vanliga” gäster hade intagit våra platser anlände till slut prinsar och prinsessor från i princip samtliga Europas kungahus. Alla är ju släkt med alla sägs det, så förhoppningsvis glömdes ingen bort.
Men ingen kronprinsessa med gemål så långt ögat kunde nå. Ja ja, tänkte jag, de har väl så mycket att tänka på inför själva bröllopsdagen att de håller sig hemma helt enkelt. Men tji fick jag.
Plötsligt börjar det trummas och trumpetas från Stockholms symfoniorkester och in på scenen kommer de lyckliga tu, hyllade med öronbedövande applådåskor från alla 1 500 gäster.
I stället för att ta plats på den slitna kungahyllan satte de sig nedanför scenen, vid första bänkraden. ( Vi satt på den fjärde, snett bakom kronprinsessan.)
Programmet som sedan följde var bland det bäst komponerade jag någonsin har upplevt. Det var en perfekt mix av nytt och nött, av klassiskt och modernt, av gastkramande akrobatik och lekfullt klarinett-trakterande. Känslostormarna blev många och starka under de knappa två timmar som konserten pågick. Att med stående ovationer få hälsa Roxette välkomna tillbaka var stort.
Någon rojalist kommer jag aldrig att bli, men jag kommer definitivt att tacka ja till flera magnifika underhållningskonserter som den i fredags.
Pia
onsdag 16 juni 2010
Vem ska låna?
En av debatterna i kammaren i dag har handlat om kommande satsningar på infrastrukturen,
d v s vilka vägar, järnvägar och sjöfartsleder som ska anläggas fram till år 2021. Som sosse och ledamot i trafikutskottet gläds jag över ett speciellt objekt i denna åtgärdsplan som regeringen nu har lagt fram och det är att slussen i Södertälje. Äntligen.
Men som sosse och ledamot i trafikutskottet är jag mer bekymrad över annat som saknas. Regeringen slår sig för bröstet och kallar detta för en historisk satsning. Tom retorik, för var finns de strategiskt viktiga järnvägssatsningarna? Inte i denna plan i alla fall.
Vi rödgröna har lagt fram ett förslag på drygt 100 mdr mer än regeringen. Drygt hälften av de pengarna vill vi låna från Riksgälden för att finansiera strategiska järnvägsobjekt som i framtiden kan bilda en höghastighetsbana. De banorna behövs oavsett, så att kasta pengarna i sjön som borgarna hävdar att vi gör stämmer inte alls.
Det som förvånar oss är att regeringen, med Anders Borg i spetsen, i debatten menar att staten inte ska låna pengar till infrastruktur. I stället överlåter de med varm hand själva upplåningen till kommuner och landsting. De kallar det frivillig medfiansiering.
Men i realiteten är det så att om man vill ha en väg byggd eller en järnväg anlagd i sitt län så är det bara att vackert betala, annars blir det inget. För de allra flesta kommuner och landsting innebär det att man måste göra stora upplåningar. Då går det an. Men staten ska inte låna. Mycket märkligt.
Däremot har Borg inget emot statlig upplåning till sänkta skatter för dem som tjänar mest. Då klappas det i de borgerliga händerna.
Sverige behöver en ny regering.
Pia
d v s vilka vägar, järnvägar och sjöfartsleder som ska anläggas fram till år 2021. Som sosse och ledamot i trafikutskottet gläds jag över ett speciellt objekt i denna åtgärdsplan som regeringen nu har lagt fram och det är att slussen i Södertälje. Äntligen.
Men som sosse och ledamot i trafikutskottet är jag mer bekymrad över annat som saknas. Regeringen slår sig för bröstet och kallar detta för en historisk satsning. Tom retorik, för var finns de strategiskt viktiga järnvägssatsningarna? Inte i denna plan i alla fall.
Vi rödgröna har lagt fram ett förslag på drygt 100 mdr mer än regeringen. Drygt hälften av de pengarna vill vi låna från Riksgälden för att finansiera strategiska järnvägsobjekt som i framtiden kan bilda en höghastighetsbana. De banorna behövs oavsett, så att kasta pengarna i sjön som borgarna hävdar att vi gör stämmer inte alls.
Det som förvånar oss är att regeringen, med Anders Borg i spetsen, i debatten menar att staten inte ska låna pengar till infrastruktur. I stället överlåter de med varm hand själva upplåningen till kommuner och landsting. De kallar det frivillig medfiansiering.
Men i realiteten är det så att om man vill ha en väg byggd eller en järnväg anlagd i sitt län så är det bara att vackert betala, annars blir det inget. För de allra flesta kommuner och landsting innebär det att man måste göra stora upplåningar. Då går det an. Men staten ska inte låna. Mycket märkligt.
Däremot har Borg inget emot statlig upplåning till sänkta skatter för dem som tjänar mest. Då klappas det i de borgerliga händerna.
Sverige behöver en ny regering.
Pia
lördag 5 juni 2010
Obligatorisk a-kassa?
Alliansen kommer troligtvis att gå till val på en obligatorisk a-kassa, nu igen. Det bidde inget den här mandatperioden trots utfärdat löfte, så frågan är hur allvarligt menat det är den här gången.
Mycket intressant är det skäl som lyfts fram. De menar att det är viktigt att alla är försäkrade mot arbetslöshet, inte bara de som väljer att gå med i facket. Helt plötsligt råkar a-kassan få försäkringsstatus i den borgerliga retoriken. Bidragsbegreppet tycks vara som bortblåst. Märkligt med tanke på alla bidragsanklagelser som har riktats mot oss och våra förslag om att förstärka a-kassan.
Men, vad tycker fackföreningsrörelsen om detta? Vilken roll kommer facken att spela om ett obligatorium blir verklighet? Finns det överhuvud taget någon anledning att var medlem i facket då?
Jag väntar med spänning på en kanonad av argument mot detta förslag från svensk fackföreningsrörelse. Men just nu är det otäckt tyst. Hallå, var är ni och vad tycker ni?
Pia
Mycket intressant är det skäl som lyfts fram. De menar att det är viktigt att alla är försäkrade mot arbetslöshet, inte bara de som väljer att gå med i facket. Helt plötsligt råkar a-kassan få försäkringsstatus i den borgerliga retoriken. Bidragsbegreppet tycks vara som bortblåst. Märkligt med tanke på alla bidragsanklagelser som har riktats mot oss och våra förslag om att förstärka a-kassan.
Men, vad tycker fackföreningsrörelsen om detta? Vilken roll kommer facken att spela om ett obligatorium blir verklighet? Finns det överhuvud taget någon anledning att var medlem i facket då?
Jag väntar med spänning på en kanonad av argument mot detta förslag från svensk fackföreningsrörelse. Men just nu är det otäckt tyst. Hallå, var är ni och vad tycker ni?
Pia
söndag 23 maj 2010
Meningsfullt gympass.
Plötsligt händer det. Utan förvarning. Gjorde ett pass på gymmet i dag och träffade på ett par killar i 20-års åldern som brukar träna rätt ofta. Vi har nog morsat på varandra några gånger men inte sagt så mycket mer. Men så plötsligt kommer en av killarna fram till mig, andfådd och svettig och säger:
– Hur fan går det i valet nu då? Hoppas ni jobbar på bra i Riksdagen nu så att vi får bort den där Reinfeldt. Fattar bara inte hur arbetslösa kan tänka sig att rösta på honom. Det går liksom inte ihop. Han skiter ju fullkomligt i dem. Vi brukar prata om det i på jobbet.
Något förvånad över att ens bli tilltalad av denne unge man svarade jag att det är ett hårt arbete som väntar ända fram till valdagen, men att jag och alla andra sossar kommer att göra allt vad vi förmår för att Reinfeldt ska kunna packa väskorna och flytta hem till Täby igen.
– Ja, våra röster har ni alla fall, sa de båda och fortsatte med bänkpressövningen.
Lite längre in i lokalen står en ung kvinna och stretchar och som inte lyckats undgå vårt lilla samtal.
– Du, sa hon, jag hoppas verkligen att ni fixar det här. Så här får det bara inte fortsätta.
Att det var ett segt träningspass spelade mindre roll. Jag kände mig ändå uppfylld.
Klart vi ska ta dem!
Pia
– Hur fan går det i valet nu då? Hoppas ni jobbar på bra i Riksdagen nu så att vi får bort den där Reinfeldt. Fattar bara inte hur arbetslösa kan tänka sig att rösta på honom. Det går liksom inte ihop. Han skiter ju fullkomligt i dem. Vi brukar prata om det i på jobbet.
Något förvånad över att ens bli tilltalad av denne unge man svarade jag att det är ett hårt arbete som väntar ända fram till valdagen, men att jag och alla andra sossar kommer att göra allt vad vi förmår för att Reinfeldt ska kunna packa väskorna och flytta hem till Täby igen.
– Ja, våra röster har ni alla fall, sa de båda och fortsatte med bänkpressövningen.
Lite längre in i lokalen står en ung kvinna och stretchar och som inte lyckats undgå vårt lilla samtal.
– Du, sa hon, jag hoppas verkligen att ni fixar det här. Så här får det bara inte fortsätta.
Att det var ett segt träningspass spelade mindre roll. Jag kände mig ändå uppfylld.
Klart vi ska ta dem!
Pia
söndag 16 maj 2010
Var är du Littorin?
Från borgerligt håll hävdas det att nu kommer jobben. Arbetslösheten sjunker och företagen anställer igen. Låter som ljuv musik för ingen önskar väl hellre än att Sverige ska få fart på hjulen igen.
Men se upp! Verkligheten är en helt annan. Arbetslösheten ökar fortfarande och det mest skrämmande är att allt fler blir långtidsarbetslösa. På ett år har den gruppen ökat med 44 %, enligt Arbetsförmedlingens egna siffror. Det skulle banne mig vara straffbart att ens tillåta en sådan ökning. Hallå, var är du Littorin? Hur vore det med lite ansvar?
I den statistik som Arbetsförmedlingen redovisar varje månad så finns det en rubrik som heter Lärlingsplatser. Där står siffran 0. Inte en enda av landets alla 450 000 arbetslösa fick någon lärlingsplats under april månad detta år. Vet ni hur många det var förra året vid samma tid? En.
Här pratar Littorin om vilka storslagna satsningar som görs för att främst arbetslösa ungdomar ska få lärlingsplatser inom företagarvärlden. Men i realiteten händer inte ett skapande dyft. Tomt prat som vanligt.
När det gäller arbetsmarknadsutbildningar mer generellt så visar det sig att här i Sala var det bara 8 personer av drygt 2 100 arbetslösa som fick del av det under april månad. Är det så vi rustar Sverige för framtiden?
Hallå, Littorin, har du tagit långledigt…?
Pia
Men se upp! Verkligheten är en helt annan. Arbetslösheten ökar fortfarande och det mest skrämmande är att allt fler blir långtidsarbetslösa. På ett år har den gruppen ökat med 44 %, enligt Arbetsförmedlingens egna siffror. Det skulle banne mig vara straffbart att ens tillåta en sådan ökning. Hallå, var är du Littorin? Hur vore det med lite ansvar?
I den statistik som Arbetsförmedlingen redovisar varje månad så finns det en rubrik som heter Lärlingsplatser. Där står siffran 0. Inte en enda av landets alla 450 000 arbetslösa fick någon lärlingsplats under april månad detta år. Vet ni hur många det var förra året vid samma tid? En.
Här pratar Littorin om vilka storslagna satsningar som görs för att främst arbetslösa ungdomar ska få lärlingsplatser inom företagarvärlden. Men i realiteten händer inte ett skapande dyft. Tomt prat som vanligt.
När det gäller arbetsmarknadsutbildningar mer generellt så visar det sig att här i Sala var det bara 8 personer av drygt 2 100 arbetslösa som fick del av det under april månad. Är det så vi rustar Sverige för framtiden?
Hallå, Littorin, har du tagit långledigt…?
Pia
onsdag 12 maj 2010
Centern på hugget.
Ser man på, ett helt gäng centerpartister som går till attack mot vårt förslag om att ta bort subventionen för hushållsnära tjänster. Och som vanligt när borgerliga företrädare tar till orda i denna fråga så använder de sig av helt felaktiga siffror.
Det är inte några 11 000 jobb som försvinner. De flesta av dessa fanns redan innan RUT började att gälla. På sin höjd har det tillskapats runt tusen nya jobb, enligt en granskning som Agenda har gjort. Skattebetalarna får punga ut med 3 miljarder till detta. Det blir ett fåtal jobb till en mycket hög kostnad.
Den främsta anledningen till att vi vill ta bort subventionen från denna s.k RUT-tjänst är att det är en överväldigande majoritet av högavlönade som köper tjänsterna. Endast 6 promille är låginkomsttagare. De högavlönade får köpa hur mycket hushållsnära tjänster de vill, men vi tycker inte att hela svenska folket ska behöva stå för notan. De har råd att bekosta detta ändå.
De 3 miljarderna vill vi i stället använda till barnomsorg på obekväm arbetstid, till att upprusta våra skolor och till att minska barngrupperna på förskolan. Det tror vi att svenska folket ställer upp på.
Pia
Det är inte några 11 000 jobb som försvinner. De flesta av dessa fanns redan innan RUT började att gälla. På sin höjd har det tillskapats runt tusen nya jobb, enligt en granskning som Agenda har gjort. Skattebetalarna får punga ut med 3 miljarder till detta. Det blir ett fåtal jobb till en mycket hög kostnad.
Den främsta anledningen till att vi vill ta bort subventionen från denna s.k RUT-tjänst är att det är en överväldigande majoritet av högavlönade som köper tjänsterna. Endast 6 promille är låginkomsttagare. De högavlönade får köpa hur mycket hushållsnära tjänster de vill, men vi tycker inte att hela svenska folket ska behöva stå för notan. De har råd att bekosta detta ändå.
De 3 miljarderna vill vi i stället använda till barnomsorg på obekväm arbetstid, till att upprusta våra skolor och till att minska barngrupperna på förskolan. Det tror vi att svenska folket ställer upp på.
Pia
måndag 10 maj 2010
Konfirmation.
Har denna helg försökt att leva det lilla livet här hemma. Dottern har konfirmerats och det har inneburit en hel del praktikaliteter förstås. Under ett års tid har hon fått sig till livs vad kristendomen ytterst handlar om. Efter varje lästillfälle har hon kommit hem och mer eller mindre ondgjort dig över hur urbota fånig hela idén är om en gud som ska ha skapat hela alltet. Det går liksom bara inte att tro på.
Varje gång har jag frågat henne varför hon fortsätter att läsa om hon är så tvivlande. Svaren har varit svävande, men ofta har hon menat att det kanske blir mer intressant nästa gång. Klokt resonerat. Senaste gångerna har det hetat att det vore bortkastad tid om hon skulle lägga av nu. Så sant. Men jag tror ändå att hon har fått sig kunskaper till livs som hon inte får via skolan eller här hemma.
Befriande att konstatera att det har hänt åtskilligt sedan en annan konfirmerades. Då var det att rabbla budorden och alla böner utantill. Nu var det teater med både sång och dans. Riktigt svängigt och roligt. Perfekt marknadsföring för Svenska kyrkan som behöver göra ett och annat för att inte tappa ännu fler medlemmar.
Pia
Varje gång har jag frågat henne varför hon fortsätter att läsa om hon är så tvivlande. Svaren har varit svävande, men ofta har hon menat att det kanske blir mer intressant nästa gång. Klokt resonerat. Senaste gångerna har det hetat att det vore bortkastad tid om hon skulle lägga av nu. Så sant. Men jag tror ändå att hon har fått sig kunskaper till livs som hon inte får via skolan eller här hemma.
Befriande att konstatera att det har hänt åtskilligt sedan en annan konfirmerades. Då var det att rabbla budorden och alla böner utantill. Nu var det teater med både sång och dans. Riktigt svängigt och roligt. Perfekt marknadsföring för Svenska kyrkan som behöver göra ett och annat för att inte tappa ännu fler medlemmar.
Pia
lördag 8 maj 2010
Lurendrejeri.
Är det andra vågen av finanskrisen som tornar upp sig? Vete katten om det inte är det. Börserna rasar runt om i världen och den främsta förklaringen tycks vara Greklands ekonomiska lurendrejeri.
Rätt fascinerande att ett euro-land under så pass lång tid kan mörka sina siffror och att EU har gått på detta. Häpnadsväckande. Förmodligen är det ännu fler euro-länder som inte har ordning på sina underskott. En tickande bomb, måhända.
Frågan man med rätta kan ställa sig är om euro-samarbetet har spelat ut sin roll. När Grekland och sannolikt fler med dem lyckas med konststycket att föra övriga länder bakom ljuset så undrar man. Hur står det till med kontrollfunktionerna?
Jag är då innerligt glad över att Sverige inte är med i den monetära unionen. Ingen har då lyckats övertyga mig om det förträffliga med en gemensam valuta. Ett tjusigt spel för gallerierna där regelverken har en underordnad betydelse.
Sverige kommer naturligtvis också att påverkas av Greklands öde och ännu besvärligare blir det förstås om det visar sig att Spanien, Portugal, Irland och Storbritannien heller inte har rent mjöl i påsen. Exportland som vi är så är vi beroende av ett välmående Europa.
Pia
Rätt fascinerande att ett euro-land under så pass lång tid kan mörka sina siffror och att EU har gått på detta. Häpnadsväckande. Förmodligen är det ännu fler euro-länder som inte har ordning på sina underskott. En tickande bomb, måhända.
Frågan man med rätta kan ställa sig är om euro-samarbetet har spelat ut sin roll. När Grekland och sannolikt fler med dem lyckas med konststycket att föra övriga länder bakom ljuset så undrar man. Hur står det till med kontrollfunktionerna?
Jag är då innerligt glad över att Sverige inte är med i den monetära unionen. Ingen har då lyckats övertyga mig om det förträffliga med en gemensam valuta. Ett tjusigt spel för gallerierna där regelverken har en underordnad betydelse.
Sverige kommer naturligtvis också att påverkas av Greklands öde och ännu besvärligare blir det förstås om det visar sig att Spanien, Portugal, Irland och Storbritannien heller inte har rent mjöl i påsen. Exportland som vi är så är vi beroende av ett välmående Europa.
Pia
onsdag 5 maj 2010
Historiskt.
Riktigt häftigt och vilken fantastisk stämning!
I går hade vi rödgröna ett gemensamt mingel och riksdagsgruppmöte i andrakammarsalen där vi firade vår gemensamma vårmotion. Historiskt, minsann. Vi har visserligen samarbetat under många år men aldrig så här strukturerat.
Och vi är stolta. Människor kommer nu att inse att vår rödgröna politik betyder jobb, minskade klyftor och hopp för alla arbetslösa ungdomar. Ett tydligt alternativ.
Men regeringen är grinig och tjurig. Anders Borg, som brukar vara så samlad och balanserad, har de senaste dagarna visat tydliga tecken på irritation och vresighet. Det blev visst inte vad han hade förespått – att sjuksköterskor och metallarbetare skulle få en skattechock.
Nu är de visst på en inte-turné. De har knopat ihop tio saker som de inte ska göra om de vinner valet. Gud vad intressant det vore att få veta vad Sveriges regering de facto vill göra.
Hör av er om ni hör något…
Pia
I går hade vi rödgröna ett gemensamt mingel och riksdagsgruppmöte i andrakammarsalen där vi firade vår gemensamma vårmotion. Historiskt, minsann. Vi har visserligen samarbetat under många år men aldrig så här strukturerat.
Och vi är stolta. Människor kommer nu att inse att vår rödgröna politik betyder jobb, minskade klyftor och hopp för alla arbetslösa ungdomar. Ett tydligt alternativ.
Men regeringen är grinig och tjurig. Anders Borg, som brukar vara så samlad och balanserad, har de senaste dagarna visat tydliga tecken på irritation och vresighet. Det blev visst inte vad han hade förespått – att sjuksköterskor och metallarbetare skulle få en skattechock.
Nu är de visst på en inte-turné. De har knopat ihop tio saker som de inte ska göra om de vinner valet. Gud vad intressant det vore att få veta vad Sveriges regering de facto vill göra.
Hör av er om ni hör något…
Pia
torsdag 29 april 2010
Höjd bensinskatt.
Arbetsplatsbesök på Bilia och f d Arvers förgyllde tillvaron denna sista onsdag i april. Detta är definitivt guldkanten på mitt riksdagspolitiska uppdrag. Alltid lika intressant att lyssna till vad ”gubbarna” har att säga. De allra flesta brukar ha någon fråga att ställa eller någon politisk åsikt att vädra. Kan ni gissa vad det handlade mest om idag? Just precis. Bensinskatten.
Vi rödgröna kommer att höja bensinskatten först med 29 öre år 2011 och sedan med ytterligare 20 öre år 2012. Sammanlagt 49 öre inom två år. Vi vet att många inte gör vågen åt vårt förslag, men när man förklarar varför så finns det en förståelse. Gör vi inget nu kommer smällen bli ännu större senare. Oljepriserna kommer att raka i höjden, det vet vi, så därför är det betydligt smartare att lägga på ett extra kol redan nu i jakten på alternativa bränslen.
Mediarapporteringen har dock inte varit helt korrekt. Att vi tänker kompensera med högre reseavdrag till dem som inte har något alternativ utan måste ta bilen till jobbet har det inte stått en rad om. Vi vill definitivt inte straffa alla de som bor på landsbygden.
Men tänk om det kunde finnas lite mer kollektivtrafik även utanför stadskärnorna? Vore inte helt fel i tider som dessa.
Tack för bra dagar, Micke.
Pia
Vi rödgröna kommer att höja bensinskatten först med 29 öre år 2011 och sedan med ytterligare 20 öre år 2012. Sammanlagt 49 öre inom två år. Vi vet att många inte gör vågen åt vårt förslag, men när man förklarar varför så finns det en förståelse. Gör vi inget nu kommer smällen bli ännu större senare. Oljepriserna kommer att raka i höjden, det vet vi, så därför är det betydligt smartare att lägga på ett extra kol redan nu i jakten på alternativa bränslen.
Mediarapporteringen har dock inte varit helt korrekt. Att vi tänker kompensera med högre reseavdrag till dem som inte har något alternativ utan måste ta bilen till jobbet har det inte stått en rad om. Vi vill definitivt inte straffa alla de som bor på landsbygden.
Men tänk om det kunde finnas lite mer kollektivtrafik även utanför stadskärnorna? Vore inte helt fel i tider som dessa.
Tack för bra dagar, Micke.
Pia
lördag 24 april 2010
Kill your darlings.
Sitter och skriver för fullt på mitt förstamaj-tal som jag ska hålla här i Sala. Känns skönt att få vara på hemmaplan när det är valår.
Att skriva ett majtal är en väldig procedur. Man vill inte lämna något åt slumpen samtidigt som man vet att det inte går att ta med allt man vill. Kill your darlings är ett bevingat uttryck som passar väl in om man vill begränsa taltiden till max en kvart.
Höstens val blir ett riktigt ödesval, det känns verkligen så. Bäva månde för ytterligare fyra år med en högerpolitik som dränerar allt mer resurser från skolan, vården och omsorgen. Jag hoppas att människor inser det.
Vi sossar måste bli ännu vassare på att föra fram vårt alternativ till väljarna, vår vision om framtiden, om Möjligheternas Land. Jag tror knappast att vi kan vinna valet enbart på borgarnas misslyckanden, trots att de både är många och långa. Väljarnas förtroende vinner man genom tydlighet och trovärdighet.
Pia
Att skriva ett majtal är en väldig procedur. Man vill inte lämna något åt slumpen samtidigt som man vet att det inte går att ta med allt man vill. Kill your darlings är ett bevingat uttryck som passar väl in om man vill begränsa taltiden till max en kvart.
Höstens val blir ett riktigt ödesval, det känns verkligen så. Bäva månde för ytterligare fyra år med en högerpolitik som dränerar allt mer resurser från skolan, vården och omsorgen. Jag hoppas att människor inser det.
Vi sossar måste bli ännu vassare på att föra fram vårt alternativ till väljarna, vår vision om framtiden, om Möjligheternas Land. Jag tror knappast att vi kan vinna valet enbart på borgarnas misslyckanden, trots att de både är många och långa. Väljarnas förtroende vinner man genom tydlighet och trovärdighet.
Pia
måndag 12 april 2010
Vad bidde det?
Det är riktigt roligt att bloggduellera mot moderaten Staffan Anger i VLT. Som många av er redan känner till så har riksdagens utredningstjänst tagit fram en rapport om hur alliansens skattesänkningar har fördelats. Där står svart på vitt att den tiondel som tjänar mest också har fått de största bitarna från skattesänkartårtan.
Nu menar Anger att jag skulle vara felunderrättad. Något märkligt resonemang. Rapporten finns dessutom att läsa för alla som känner sig hugade, således även moderater. Men av någon anledning tycks intresse inte finnas.Moderaterna vägrar att se verkligheten i vitögat.
Att då komma dragandes med en massa prat och allmänna floskler om att företräda en rättvis politik är som att spela vals i polkatakt, det haltar betänkligt.
Skattesänkningarna är nu uppe i 100 miljarder. Och som inte det vore nog så finns det förslag på ytterligare skattesänkningar motsvarande 80 miljarder som blir verklighet om de vinner valet. Högsta prio är alltså att sänka skatterna. Konsekvenser? Det struntar man fullständigt i.
Men vart tog då alla utlovade jobb vägen? Varför är det så många ungdomar i Västmanland som går arbetslösa? Anledningen till alla sänkta skatter var väl att de skulle skapa jobb? Men det bidde visst inte så. Det bidde i stället större klyftor och rekordhög arbetslöshet.
Här behövs krafttag. Från oss. Från en rödgrön regering.
Pia
Nu menar Anger att jag skulle vara felunderrättad. Något märkligt resonemang. Rapporten finns dessutom att läsa för alla som känner sig hugade, således även moderater. Men av någon anledning tycks intresse inte finnas.Moderaterna vägrar att se verkligheten i vitögat.
Att då komma dragandes med en massa prat och allmänna floskler om att företräda en rättvis politik är som att spela vals i polkatakt, det haltar betänkligt.
Skattesänkningarna är nu uppe i 100 miljarder. Och som inte det vore nog så finns det förslag på ytterligare skattesänkningar motsvarande 80 miljarder som blir verklighet om de vinner valet. Högsta prio är alltså att sänka skatterna. Konsekvenser? Det struntar man fullständigt i.
Men vart tog då alla utlovade jobb vägen? Varför är det så många ungdomar i Västmanland som går arbetslösa? Anledningen till alla sänkta skatter var väl att de skulle skapa jobb? Men det bidde visst inte så. Det bidde i stället större klyftor och rekordhög arbetslöshet.
Här behövs krafttag. Från oss. Från en rödgrön regering.
Pia
söndag 4 april 2010
Aprilskämt, eller?
Jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag läste Staffan Angers blogginlägg i VLT
1 april. Där skriver han att hans politiska fokus ligger på alla dem som inte får ekonomin att gå ihop varje månad. Ett aprilskämt, var min första tanke. För vad skulle han annars mena?
Den borgerliga regeringen hann ju knappt flytta in i Rosenbad förrän de försämrade för alla arbetslösa genom lägre a-kassa. Strax därpå kom beslutet om en lägre ersättning för alla sjuka och för en tid sedan kom beslutet om att införa en stupstock på 550 dagar för alla långtidssjukskrivna. Sök försörjningsstöd, var uppmaningen från den moderata ministern Husmark-Persson. Hallå, vaddå fokus på dem som inte får ekonomin att gå ihop varje månad?
Jag kan förstå att det måste kännas pinsamt att erkänna att arbetslösa och sjukskrivna får vara med och betala skattesänkningarna åt dem redan rika, men precis så är det. Fråga alla arbetslösa och sjukskrivna om de känner sig väl omhändertagna av den moderata politiken?
Pia
1 april. Där skriver han att hans politiska fokus ligger på alla dem som inte får ekonomin att gå ihop varje månad. Ett aprilskämt, var min första tanke. För vad skulle han annars mena?
Den borgerliga regeringen hann ju knappt flytta in i Rosenbad förrän de försämrade för alla arbetslösa genom lägre a-kassa. Strax därpå kom beslutet om en lägre ersättning för alla sjuka och för en tid sedan kom beslutet om att införa en stupstock på 550 dagar för alla långtidssjukskrivna. Sök försörjningsstöd, var uppmaningen från den moderata ministern Husmark-Persson. Hallå, vaddå fokus på dem som inte får ekonomin att gå ihop varje månad?
Jag kan förstå att det måste kännas pinsamt att erkänna att arbetslösa och sjukskrivna får vara med och betala skattesänkningarna åt dem redan rika, men precis så är det. Fråga alla arbetslösa och sjukskrivna om de känner sig väl omhändertagna av den moderata politiken?
Pia
fredag 19 mars 2010
Det duger inte.
Den fråga som överskuggar det mesta ett halvår innan valet är ungdomsarbetslösheten. Vi har Europas näst högsta ungdomsarbetslöshet, men vad gör regeringen? Finns det någon som är nöjd med regeringens insatser på området? Inte ens Littorin kan väl sova sött om natten?
Vad görs konkret för att minska arbetslösheten för alla unga här i länet? 1 800 arbetslösa ungdomar i Västerås väntar på besked. Det är 70 % fler än för ett år sedan.
De brukar skylla på lågkonjunktur och kristider, men det är ju då som politiken behövs som bäst. Problemet är att borgarna saknar en arbetsmarknadspolitik. Det är mycket snack men väldigt lite verkstad.
Det går ju alltid att gömma ungdomar i den s.k jobb- och ungdomsgarantin, som är allt annat än en garanti för att få jobb. Drygt 2 000 ungdomar här i länet är inskrivna där men över 900 av dem får inte någon som helst aktivitet: ingen praktik, ingen utbildning, ingen yrkesvägledning – ingenting. Skandalöst.
Det här duger inte. Om vi får väljarnas förtroende i höst kommer det att bli skillnad. Vi vill investera i Sveriges unga. Ett första jobb och en egen bostad är grunden för att etablera sig på arbetsmarknaden. Vi kommer att investera i lärlingsplatser, i traineeplatser i välfärden och i ett brett utbildningslyft.
Vi vill också ta bort arbetsgivaravgiften för arbetsgivare som anställer en arbetslös ungdom och införa ett första-jobbetavdrag för dem som anställer långtidsarbetslösa ungdomar. Unga ska inte tvingas till passivitet. Insatser ska sättas in redan vid dag ett. Det är nolltolerans som gäller.
Pia
Vad görs konkret för att minska arbetslösheten för alla unga här i länet? 1 800 arbetslösa ungdomar i Västerås väntar på besked. Det är 70 % fler än för ett år sedan.
De brukar skylla på lågkonjunktur och kristider, men det är ju då som politiken behövs som bäst. Problemet är att borgarna saknar en arbetsmarknadspolitik. Det är mycket snack men väldigt lite verkstad.
Det går ju alltid att gömma ungdomar i den s.k jobb- och ungdomsgarantin, som är allt annat än en garanti för att få jobb. Drygt 2 000 ungdomar här i länet är inskrivna där men över 900 av dem får inte någon som helst aktivitet: ingen praktik, ingen utbildning, ingen yrkesvägledning – ingenting. Skandalöst.
Det här duger inte. Om vi får väljarnas förtroende i höst kommer det att bli skillnad. Vi vill investera i Sveriges unga. Ett första jobb och en egen bostad är grunden för att etablera sig på arbetsmarknaden. Vi kommer att investera i lärlingsplatser, i traineeplatser i välfärden och i ett brett utbildningslyft.
Vi vill också ta bort arbetsgivaravgiften för arbetsgivare som anställer en arbetslös ungdom och införa ett första-jobbetavdrag för dem som anställer långtidsarbetslösa ungdomar. Unga ska inte tvingas till passivitet. Insatser ska sättas in redan vid dag ett. Det är nolltolerans som gäller.
Pia
lördag 13 mars 2010
Myggor.
Det är lugnt. Myggorna kommer även denna säsong att få bekämpas med Vectobac G, samma bekämpningsmedel som användes i fjol.
Det Miljödomstolen har gjort, och som har skapat rubriker, är att de har fastställt Kemilkalieinspektionens beslut om att inte få använda Vectobac G för sommaren 2009. Är ni med?
Någon överklagade Kemikalieinspektionens beslut förra året om att inte tillåta bekämpningsmedlet. Nu först har Miljödomstolen fastställt deras beslut som gällde sommaren 2009. I bland tar saker och ting lite tid...
Men, det viktiga nu är att veta att en dispensansökan redan ligger inne om att få använda Vectobac G för den här sommaren, om det skulle behövas. Det betyder att åtgärder kan sättas in betydligt tidigare än vad som blev fallet i fjol. Varken människor eller djur ska behöva utstå den myggtortyr som så många drabbades av förra sommaren.
Vectobac G sägs vara skadligt för stickmyggan som kan riskera att utrotas. Men om valet står mellan stickmyggans överlevnad och människors hälsa så är åtminstone valet givet för mig.
Pia
Det Miljödomstolen har gjort, och som har skapat rubriker, är att de har fastställt Kemilkalieinspektionens beslut om att inte få använda Vectobac G för sommaren 2009. Är ni med?
Någon överklagade Kemikalieinspektionens beslut förra året om att inte tillåta bekämpningsmedlet. Nu först har Miljödomstolen fastställt deras beslut som gällde sommaren 2009. I bland tar saker och ting lite tid...
Men, det viktiga nu är att veta att en dispensansökan redan ligger inne om att få använda Vectobac G för den här sommaren, om det skulle behövas. Det betyder att åtgärder kan sättas in betydligt tidigare än vad som blev fallet i fjol. Varken människor eller djur ska behöva utstå den myggtortyr som så många drabbades av förra sommaren.
Vectobac G sägs vara skadligt för stickmyggan som kan riskera att utrotas. Men om valet står mellan stickmyggans överlevnad och människors hälsa så är åtminstone valet givet för mig.
Pia
tisdag 23 februari 2010
Det tar liksom aldrig slut. Snöovädret och kylan. Nu kan jag nästan tycka synd om SJ, Banverket och SL. Kaoset bara fortsätter.
Jag har full förståelse för att man väljer att ställa in fler än hälften av alla avgångar och i stället lägger kraft och energi på att få bort snö och is från spåren. Den typen av underhåll är omöjlig att utföra annars p g a den enorma trängsel som råder på spåren.
SJ:s vd Jan Forsberg lovade i torsdags på vår hearing att SJ ska införa krisövningar. Fine. Ta gärna hjälp av försvaret som kan detta med krisberedskap. Då kan vi slå två flugor i en smäll genom att låta försvaret få något vettigt att göra.
Men, jag vågar ändå påstå att den största förväntningen vi som resenärer har på samtliga aktörer inom tågbranschen är att ett gemensamt informationssystem värt namnet tillskapas. I den mån något sådant överhuvud taget existerar idag så är det så rörigt och osammanhängade att det vållar ännu mer huvudbry för resenärerna.
Likaså resegarantin. Kräv ersättning! SJ hävdar linjen om att resegarantin inte gäller nu eftersom man inte kan påverka väderleken. Om det är någon gång som en sådan garanti ska ufalla så är det väl nu när människor antingen blir helt strandsatta och inte ens kan ta sig till arbetet eller kommer halva dagar för sent.
Det må vara vädrets makter som styr men det finns något som heter anständighet, ödmjukhet och emapti som vårt gemensamma bolag SJ verkligen borde fundera över.
Resenären i centrum, hur svårt kan det vara?
Pia
Jag har full förståelse för att man väljer att ställa in fler än hälften av alla avgångar och i stället lägger kraft och energi på att få bort snö och is från spåren. Den typen av underhåll är omöjlig att utföra annars p g a den enorma trängsel som råder på spåren.
SJ:s vd Jan Forsberg lovade i torsdags på vår hearing att SJ ska införa krisövningar. Fine. Ta gärna hjälp av försvaret som kan detta med krisberedskap. Då kan vi slå två flugor i en smäll genom att låta försvaret få något vettigt att göra.
Men, jag vågar ändå påstå att den största förväntningen vi som resenärer har på samtliga aktörer inom tågbranschen är att ett gemensamt informationssystem värt namnet tillskapas. I den mån något sådant överhuvud taget existerar idag så är det så rörigt och osammanhängade att det vållar ännu mer huvudbry för resenärerna.
Likaså resegarantin. Kräv ersättning! SJ hävdar linjen om att resegarantin inte gäller nu eftersom man inte kan påverka väderleken. Om det är någon gång som en sådan garanti ska ufalla så är det väl nu när människor antingen blir helt strandsatta och inte ens kan ta sig till arbetet eller kommer halva dagar för sent.
Det må vara vädrets makter som styr men det finns något som heter anständighet, ödmjukhet och emapti som vårt gemensamma bolag SJ verkligen borde fundera över.
Resenären i centrum, hur svårt kan det vara?
Pia
måndag 15 februari 2010
Har du frågor?
Du kanske minns att jag för några veckor sedan skrev om att vi i trafikutskottet skulle bjuda in SJ och Banverket för att få deras bild av det tågtrafikkaos som har rått den här vintern.
Nu blir det i stället en öppen hearing på torsdag kl.9 här i Riksdagen där bl a SJ, Banverket, Tågoperatörerna och SEKO kommer att medverka. De kommer först att hålla korta presentationer om läget och sedan får vi ledamöter möjlighet att ställa frågor.
Om du har några frågor eller synpunkter kring alla de tågförseningar och inställda avgångar som har drabbat oss i Västmanland väldigt hårt den här vintern så hör av dig till mig så kan jag framföra dem på torsdag.
Att det kommer bli fler vintrar är ett som är säkert, frågan är vilken beredskap som krävs för att tågtrafiken ska kunna fungera även när temperaturen kryper ner mot minus 20? I dag fungerar det uppenbarligen inte.
Tisdagen 2 mars kommer jag att ha en interpellationsdebatt mot Åsa Torstensson om detta kära ämne. Så håll utkik, ibland sänds debatterna på TV2 eller 24:an.
Pia
Nu blir det i stället en öppen hearing på torsdag kl.9 här i Riksdagen där bl a SJ, Banverket, Tågoperatörerna och SEKO kommer att medverka. De kommer först att hålla korta presentationer om läget och sedan får vi ledamöter möjlighet att ställa frågor.
Om du har några frågor eller synpunkter kring alla de tågförseningar och inställda avgångar som har drabbat oss i Västmanland väldigt hårt den här vintern så hör av dig till mig så kan jag framföra dem på torsdag.
Att det kommer bli fler vintrar är ett som är säkert, frågan är vilken beredskap som krävs för att tågtrafiken ska kunna fungera även när temperaturen kryper ner mot minus 20? I dag fungerar det uppenbarligen inte.
Tisdagen 2 mars kommer jag att ha en interpellationsdebatt mot Åsa Torstensson om detta kära ämne. Så håll utkik, ibland sänds debatterna på TV2 eller 24:an.
Pia
söndag 7 februari 2010
Hacksta i mitt hjärta.
Jag är inte bara politiker – nu är jag nästan truckförare också.
I fredags klev jag upp i ottan för att hinna ta mig till min praktikdag på ICA Hacksta i Västerås. Där ligger en av länets största arbetsplatser med totalt 1 300 anställda, varav 700 är kollektivanslutna. Varje dag skickar var och en av de 700 lageranställda/expeditörerna iväg 1000 varukollin till ICA-butiker runt om i landet. En fantastiskt välorganiserad distributionsenhet som kräver goda truckförare, god fysik och snabbhet.
I programmet, som Peter Fundberg och hans fackliga Handelskompisar så förtjänstfullt hade satt ihop, ingick en truckutbildning i miniformat med både teori och praktik. Mycket lärorikt men rätt svårt. Som tur var fick jag köra en truck med bara en vagn medan de anställda far fram med fyrvagnssläp. Jag hade fullt upp med min enda, speciellt när jag skulle runda pelarna till de olika varugångarna.
Men det är imponerande att se hur väl allt fungerar. Lagret är lika stort som 6 fotbollsplaner och är indelat i olika avdelningar och bokstavssegment. På en dataskärm som är placerad på trucken läser man av en order där det står vilka varor som ska hämtas, var kollit finns och hur lång tid man har på sig att för att nå ett ackord.
Det här ackordet betyder mycket, en viktig morot som kan dra upp lönen ganska rejält. Så det gäller att vara snabb i vändningarna men även stark. God fysik krävs för att även orka lyfta de tunga säckarna med djurmat och att göra det på ett ergonomsikt korrekt sätt.
När min tid var ute hade jag bara lyckats fått ihop en bråkdel av ordern, men min mentor Magnus var så förstående och menade att det är svårt att få till det redan första dagen. Det kan ta upp till tre veckor innan snabbhet och precision sitter på plats.
En timmes snack med fackets styrelse hann jag också med. Mycket intressant och givande. Här gäller det att vi hjälps åt för att nå en valvinst och i den här styrelsen finns mycket kämpaglöd. Det var för övrigt många som jag pratade med som menade att man fått nog av de blåfärgade. Flera som la sig på sofflocket i valet 2006 lovade att de skulle rösta i år för att byta ut sittande regering. Det bådar gott.
Tack så jättemycket Peter, Pontus och alla ni andra på Hacksta som förgyllde min fredag. Jag somnade sött framför TVn …
Pia
I fredags klev jag upp i ottan för att hinna ta mig till min praktikdag på ICA Hacksta i Västerås. Där ligger en av länets största arbetsplatser med totalt 1 300 anställda, varav 700 är kollektivanslutna. Varje dag skickar var och en av de 700 lageranställda/expeditörerna iväg 1000 varukollin till ICA-butiker runt om i landet. En fantastiskt välorganiserad distributionsenhet som kräver goda truckförare, god fysik och snabbhet.
I programmet, som Peter Fundberg och hans fackliga Handelskompisar så förtjänstfullt hade satt ihop, ingick en truckutbildning i miniformat med både teori och praktik. Mycket lärorikt men rätt svårt. Som tur var fick jag köra en truck med bara en vagn medan de anställda far fram med fyrvagnssläp. Jag hade fullt upp med min enda, speciellt när jag skulle runda pelarna till de olika varugångarna.
Men det är imponerande att se hur väl allt fungerar. Lagret är lika stort som 6 fotbollsplaner och är indelat i olika avdelningar och bokstavssegment. På en dataskärm som är placerad på trucken läser man av en order där det står vilka varor som ska hämtas, var kollit finns och hur lång tid man har på sig att för att nå ett ackord.
Det här ackordet betyder mycket, en viktig morot som kan dra upp lönen ganska rejält. Så det gäller att vara snabb i vändningarna men även stark. God fysik krävs för att även orka lyfta de tunga säckarna med djurmat och att göra det på ett ergonomsikt korrekt sätt.
När min tid var ute hade jag bara lyckats fått ihop en bråkdel av ordern, men min mentor Magnus var så förstående och menade att det är svårt att få till det redan första dagen. Det kan ta upp till tre veckor innan snabbhet och precision sitter på plats.
En timmes snack med fackets styrelse hann jag också med. Mycket intressant och givande. Här gäller det att vi hjälps åt för att nå en valvinst och i den här styrelsen finns mycket kämpaglöd. Det var för övrigt många som jag pratade med som menade att man fått nog av de blåfärgade. Flera som la sig på sofflocket i valet 2006 lovade att de skulle rösta i år för att byta ut sittande regering. Det bådar gott.
Tack så jättemycket Peter, Pontus och alla ni andra på Hacksta som förgyllde min fredag. Jag somnade sött framför TVn …
Pia
måndag 1 februari 2010
Heja Schweiz!
Har varit på studiebesök i Zurich några dagar för att studera deras kollektivtrafik. Och är det något som schweizarna är bra på så är det att bygga ut kollektivtrafiken. De är onekligen ett föregångsland i det avseendet, inte tu tal om annat.Där är det lite snack och mycket verkstad som gäller.
Det som vi pratar om lyckas de förverkliga. Hur länge har vi inte "önskat" att fler ska åka kollektivt? Hur länge har vi inte "önskat" att gemensamma biljettsystem ska införas? Hur länge har vi inte "önskat" att antalet tåg- och bussavgångar ska bi fler? Vi har "önskat" alldeles för länge nu.
I stället för att ta saken mer i egna händer så lägger vi uppdraget i knät på marknadskrafterna och förväntar oss att de ska fixa detta åt oss. Det händer ju inte. I Schweiz låter man i stället staten, kantonerna och kommunerna tillsammans se till att ordna en väl fungerande kollektivtrafik i hela landet.
Man börjar med att bestämma tidtabeller och sedan ser man till att trafikera dessa. Någon avreglering eller privatisering är det inte frågan om. Kollektivtrafiken är alldeles för viktig för att släppas fri, menar de. Deras motsvarighet till SJ, SBB, kör 85 % av alla tåg och schweizarna är mäkta stolta.
Och gissa om punktligheten är hög? 96 %! Dessutom går tåg och spårvagnar så ofta att man knappt märker av förseningarna. De har också lyckats med konststycket att få till ett gemensamt biljettsystem som gäller för alla kollektiva transportslag. Du läste rätt - alla transportslag. Tåg, spårvagn, buss och båt.
För 20 000 svenska kronor kan man köpa ett sviss pass och åka så mycket man vill under ett år. 300 000 schweizare har gjort det så här långt och de blir bara fler och fler.Det finns ett och annat att lära, med andra ord.
Pia
Det som vi pratar om lyckas de förverkliga. Hur länge har vi inte "önskat" att fler ska åka kollektivt? Hur länge har vi inte "önskat" att gemensamma biljettsystem ska införas? Hur länge har vi inte "önskat" att antalet tåg- och bussavgångar ska bi fler? Vi har "önskat" alldeles för länge nu.
I stället för att ta saken mer i egna händer så lägger vi uppdraget i knät på marknadskrafterna och förväntar oss att de ska fixa detta åt oss. Det händer ju inte. I Schweiz låter man i stället staten, kantonerna och kommunerna tillsammans se till att ordna en väl fungerande kollektivtrafik i hela landet.
Man börjar med att bestämma tidtabeller och sedan ser man till att trafikera dessa. Någon avreglering eller privatisering är det inte frågan om. Kollektivtrafiken är alldeles för viktig för att släppas fri, menar de. Deras motsvarighet till SJ, SBB, kör 85 % av alla tåg och schweizarna är mäkta stolta.
Och gissa om punktligheten är hög? 96 %! Dessutom går tåg och spårvagnar så ofta att man knappt märker av förseningarna. De har också lyckats med konststycket att få till ett gemensamt biljettsystem som gäller för alla kollektiva transportslag. Du läste rätt - alla transportslag. Tåg, spårvagn, buss och båt.
För 20 000 svenska kronor kan man köpa ett sviss pass och åka så mycket man vill under ett år. 300 000 schweizare har gjort det så här långt och de blir bara fler och fler.Det finns ett och annat att lära, med andra ord.
Pia
söndag 24 januari 2010
Tågförseningar.
Tågförseningarna slår nu alla rekord. De värsta på 15 år, tydligen. Och det är ju inte bara förseningar utan lika många inställda avgångar. När man går in på SJ:s hemsida under trafikinfo så är förklaringarna ofta fordonsbrist eller vagnbrist.
Som ledamot i trafikutskottet är den förklaringen lite svårsmält så jag ringde SJ och frågade hur det egentligen är ställt. De menar att kylan är den stora boven som har lett till stora fordonsreparationer samt att antalet älgolyckor har varit ovanligt många. 22 älgar har blivit påkörda sedan strax före jul.
Man skulle ju kunna tycka att tågloken borde vara bättre beskaffade att de skulle kunna klara av kollisioner med vilt. Men som mannen jag pratade med sa, "nuförtiden är det inte så mycket plåt i fordonen utan mer plast."Att det kan bli kallt i Sverige så här års kan ju heller inte var någon nyhet.
Men problemet den här gången är att det är kallt i hela landet så alla eventuella fordonsreserver har gått åt. Dessutom är antalet tågverkstäder begränsade och inte alltid tillgängliga för SJ. De ska konkurrera med ett 20-tal andra aktörer.
Inte lätt att få ordning på detta, med andra ord. Men som resenär har jag rätt att ställa krav på att tågtrafiken ska fungera även vintertid. Nu kommer jag att ta ytterligare kontakt med SJ för att se vad vi som beslutsfattare kan göra för att tågtrafiken ska kunna flyta på bättre nästa vinter.
Pia
Som ledamot i trafikutskottet är den förklaringen lite svårsmält så jag ringde SJ och frågade hur det egentligen är ställt. De menar att kylan är den stora boven som har lett till stora fordonsreparationer samt att antalet älgolyckor har varit ovanligt många. 22 älgar har blivit påkörda sedan strax före jul.
Man skulle ju kunna tycka att tågloken borde vara bättre beskaffade att de skulle kunna klara av kollisioner med vilt. Men som mannen jag pratade med sa, "nuförtiden är det inte så mycket plåt i fordonen utan mer plast."Att det kan bli kallt i Sverige så här års kan ju heller inte var någon nyhet.
Men problemet den här gången är att det är kallt i hela landet så alla eventuella fordonsreserver har gått åt. Dessutom är antalet tågverkstäder begränsade och inte alltid tillgängliga för SJ. De ska konkurrera med ett 20-tal andra aktörer.
Inte lätt att få ordning på detta, med andra ord. Men som resenär har jag rätt att ställa krav på att tågtrafiken ska fungera även vintertid. Nu kommer jag att ta ytterligare kontakt med SJ för att se vad vi som beslutsfattare kan göra för att tågtrafiken ska kunna flyta på bättre nästa vinter.
Pia
söndag 10 januari 2010
Mycket barr blev det.
Minst 3 745 miljarder barr blev det innan granen kastades ut i kylan. Barr precis över allt, till och med i kattens svans. Granen var fantastiskt fin men den höggs några dygn innan julafton och hann inte acklimatisera sig till rumsvärmen i den takt den önskade.
Och tror ni inte att dammsugaren lägger av mitt i det värsta barrträsket. Tvärdöd. Jaha, och vad göra? Förmodligen att köpa en ny, så sambon for iväg till ELON som hade lunchstängt som tur var. Väl hemma igen började han undersöka själva dammsugarslangen lite närmare och där fanns det gott om både gran- och tallbarr. Som stora bollar hade de gaddat ihop sig så det var inte så underligt att dammsugaren la av. Den stackarn jobbade så febrilt med att suga barr att den blev överhettad. Tur att man har en händig man i huset för själv är jag ganska oteknisk, eller snarare ointresserad.
Så nu är den glada julen slut, slut slut här uppe i Ensta. Kul så länge det varade men rätt skönt att byta tallris mot färska tuplaner. Och det dröjer inte så länge innan björkriset tas in till den stora kopparurnan i trappen. Då får man lite vårkänning. Inte helt fel när termometern visar minus 18.
Pia
Och tror ni inte att dammsugaren lägger av mitt i det värsta barrträsket. Tvärdöd. Jaha, och vad göra? Förmodligen att köpa en ny, så sambon for iväg till ELON som hade lunchstängt som tur var. Väl hemma igen började han undersöka själva dammsugarslangen lite närmare och där fanns det gott om både gran- och tallbarr. Som stora bollar hade de gaddat ihop sig så det var inte så underligt att dammsugaren la av. Den stackarn jobbade så febrilt med att suga barr att den blev överhettad. Tur att man har en händig man i huset för själv är jag ganska oteknisk, eller snarare ointresserad.
Så nu är den glada julen slut, slut slut här uppe i Ensta. Kul så länge det varade men rätt skönt att byta tallris mot färska tuplaner. Och det dröjer inte så länge innan björkriset tas in till den stora kopparurnan i trappen. Då får man lite vårkänning. Inte helt fel när termometern visar minus 18.
Pia
onsdag 6 januari 2010
Jag tror att det var vintern 1987 som var lika svinkall. Jag bodde i Möklinta då och ägde en gammal Saab 99. Varje morgon när jag skulle i väg och vikariera på någon skola så hände samma sak - på Broddboskogen blev jag stående med en kokande bil. Det slog banne mig aldrig fel. Kylarglykol tycktes inte hjälpa ett dugg så till slut satte en kompis en massa kartong för själva kylarintaget, för att undvika den värsta kalluften. Om jag inte helt missminner mig så tror jag att det hjälpte, åtminstone ett tag.
Och nu 23 år senare har Sibirienkylan slagit till igen. Det är på sitt sätt ganska mäktigt men nästan inte uthärdligt. Jag tog och trotsade kylan och gav mig ut på en promenad och det kändes riktigt skapligt. Väl hemma igen började jag huttra desto mer. Det kom surt efter.
Så det blir till att läsa lite bok. Just nu läser jag min julklappsbok som jag fick av syster Lotta. Den heter "Tio tusen sorger" och är skriven av Elizabeth Kim. Jag gillar den egentligen inte. Elizabeth beskriver sitt förfärliga livsöde som började redan på barnhemmet i Korea och som bara eskalerade när hon vid 5-års ålder blir adopterad av ett amerikanskt par som milt sagt var fundamentalistiskt religiösa.
Hennes liv blir så bissart att man till slut har svårt att förstå hur en människa kan överleva alla de traumatiska händelser som hon går igenom. Boken är i tyngsta laget känner jag. Den förskönar inte utan lyfter fram den råa, brutala och kalla verkligheten precis som den är, eller snarare upplevs av Elizabeth Kim. Den tar ett allt hårdare strypgrepp om henne och livets sköra tråd är så när på väg att gå av.
Tungsinnt är den som sagt, men hur många fler Elizabeth Kim finns det inte i vår värld?
Pia
Och nu 23 år senare har Sibirienkylan slagit till igen. Det är på sitt sätt ganska mäktigt men nästan inte uthärdligt. Jag tog och trotsade kylan och gav mig ut på en promenad och det kändes riktigt skapligt. Väl hemma igen började jag huttra desto mer. Det kom surt efter.
Så det blir till att läsa lite bok. Just nu läser jag min julklappsbok som jag fick av syster Lotta. Den heter "Tio tusen sorger" och är skriven av Elizabeth Kim. Jag gillar den egentligen inte. Elizabeth beskriver sitt förfärliga livsöde som började redan på barnhemmet i Korea och som bara eskalerade när hon vid 5-års ålder blir adopterad av ett amerikanskt par som milt sagt var fundamentalistiskt religiösa.
Hennes liv blir så bissart att man till slut har svårt att förstå hur en människa kan överleva alla de traumatiska händelser som hon går igenom. Boken är i tyngsta laget känner jag. Den förskönar inte utan lyfter fram den råa, brutala och kalla verkligheten precis som den är, eller snarare upplevs av Elizabeth Kim. Den tar ett allt hårdare strypgrepp om henne och livets sköra tråd är så när på väg att gå av.
Tungsinnt är den som sagt, men hur många fler Elizabeth Kim finns det inte i vår värld?
Pia
fredag 1 januari 2010
Gott Nytt.
Fy satan vilken träningsvärk! Jag ha så ont i ljumskarna och i rumpan efter min skidåkning häromdagen att jag smäller av. Trodde nog att jag var mer vältränad än så, men icke då.
Hade tänkt att köra ett pass på gymet så här på året sista dag men frågan är om tillståndet kommer att förvärras för de redan utsatta muskelgrupperna. Vi får väl se hur jag gör.
Annars är det bara att instämma i arbetsmarknadsminister Littorins omdöme om detta år - ett riktigt skitår. För en gångs skull är vi överens. Den stora skillnaden är dock att han har både verktygen och makten att göra något så att människor ska kunna få det bättre.
Men vad gör karln? Ingenting. Absolut ingenting.Och så här ser det ut på område efter område. En i det närmaste total handlingsförlamning råder.
Samtidigt som allt fler slås ut på arbetsmaknaden, allt fler faller offer för stupstocken i sjukförsäkrings-reglerna och att allt fler tvingas söka försörjningsstöd från soc.Var finns politiken när vi som bäst behöver den?
Är det månne så att regeringen själva har upptäckt att deras universala lösning om sänkta skatter inte längre löser några problem och att de inte vet vad de ska ta sig till?
Nej, ut med det gamla och in med det nya.
Gott Nytt År!
Pia
Hade tänkt att köra ett pass på gymet så här på året sista dag men frågan är om tillståndet kommer att förvärras för de redan utsatta muskelgrupperna. Vi får väl se hur jag gör.
Annars är det bara att instämma i arbetsmarknadsminister Littorins omdöme om detta år - ett riktigt skitår. För en gångs skull är vi överens. Den stora skillnaden är dock att han har både verktygen och makten att göra något så att människor ska kunna få det bättre.
Men vad gör karln? Ingenting. Absolut ingenting.Och så här ser det ut på område efter område. En i det närmaste total handlingsförlamning råder.
Samtidigt som allt fler slås ut på arbetsmaknaden, allt fler faller offer för stupstocken i sjukförsäkrings-reglerna och att allt fler tvingas söka försörjningsstöd från soc.Var finns politiken när vi som bäst behöver den?
Är det månne så att regeringen själva har upptäckt att deras universala lösning om sänkta skatter inte längre löser några problem och att de inte vet vad de ska ta sig till?
Nej, ut med det gamla och in med det nya.
Gott Nytt År!
Pia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
