Alkoholdebatt efterlyses!

Nu har jag gjort något riktigt annorlunda. Jag har debatterat alkoholpolitiska frågor. Debatt och debatt, det var kanske att ta i, det kanske mer hade prägeln av ett politiskt samtal. Talarstolar i all ära (eller vad säger du Jörgen Johansson?) så blir kommunikationen liksom lite enklare och rakare med pinnstolar och bygdgårdsbord som i IOGT-lokalen i Västerås. Och alla var vi där och alla hade vi åsikter förstås, till en början ganska likartade men ju längre samtalet pågick desto större blev skillnaderna.

Det finns hos många en glorifierad bild av att bruka alkohol. De där vinglasen i goda vänners lag, de där groggarna som förhöjer temperaturen på festen och de där afterwork-ölen tillsammans med jobbarkompisarna. Verkar rätt socialt, rätt trevligt och rätt oskyldigt. Det är det nog många gånger också, åtminstone för oss som kan sätta stopp efter ett par glas vin och för oss som inte är beroende av alkoholen för att klara av jobbet, familjen eller den inte alltid så käcka vardagen.

Men för vissa andra kan öl eller vin på ständigt återkommande afterwork-fester vara förödande. Det tar inte stopp vid de där två glasen inte, det fortsätter och fortsätter. Kanske inte när vi andra ser på utan hemma, när barnen ser på. Alltför många barn växer upp i hem där någon vuxen missbrukar alkohol eller andra droger. Och vi vet att 80 % av allt våld som sker i samhället idag är alkoholrelaterat. Det får vi bara inte acceptera.

Vad beror det här på då? Ja, den stora boven i dramat är tillgängligheten som bara ökar. I dag kan du ta med dig 230 liter alkohol hem från utlandssemestern. Tungt att bära kanske men det tycks inte bekymra så många. Och så har vi alla de små pubarna som växer upp som svampar i jorden. Under de dryga 10 minuter det tar för mig att gå från riksdagshuset till min övernattningslägenhet passerar jag säkert ett femtontal pubar och det är alltid fullt med folk oavsett veckodag.

Och? Vad är problemet? Vi är väl vuxna ansvarstagande människor som kan klara av en kväll på krogen? Vill jag dricka mig rejält berusad så får jag väl göra det utan att samhället lägger sig i? Men är ansvaret lika självklart ett antal liter öl eller sprit senare? När krogen väl har stängt framåt småtimmarna är det plötsligt samhällets ansvar att se till att skydda människor från alkoholens påverkan. Då ska samhället ta hand om de många kvinnor som blir våldtagna av berusade gärningsmän. Då ska samhället plocka upp resterna efter misshandlade ungdomar. Då ska samhället betala notan för de skador i trafiken som orsakats av alkoholen.

Är det så enkelt som att påstå att det är upp till var och en om man vill supa skallen av sig? Jag tycker inte det. Vi har alla ett samhällsansvar, men vi som beslutsfattare måste lyfta upp hela alkoholproblematiken och synliggöra den och våga diskutera den utifrån olika perspektiv. Och inte bara det, vi måste också våga fatta en del kontroversiella beslut som t ex att ge kommunerna större möjlighet att säga nej till serveringstillstånd, att begränsa krogarnas öppettider och ha en mycket tuffare granskning så att inte minderåriga eller berusade serveras alkohol.

Men den stora utmaningen ligger i att arbeta fram en attitydförändring till alkoholen, både bland äldre och yngre. Där har vi som beslutsfattare ett jättestort ansvar tycker jag, men det tycker inte moderaterna. Under vårt alkoholpolitiska samtal hos IOGT/NTO menade moderaternas företrädare att vi möjligtvis kan överföra våra värderingar till våra barn men that´s it.

Tänk om det kunde bli lite hippt, ballt och coolt bland ungdomar att inte dricka på helgerna? Vad kul det skulle vara. Det kanske rent av kunde få många vuxna att lägga av också. När jag gick andra eller tredje året på gymnasiet pågick en intensiv kampanj för att minska drickandet hos skolungdomarna. Man kunde vara med och tävla om biljetter till enLuciavaka i Stockholm där massor med artister underhöll om man skickade in några ramsor mot alkoholen. Jag minns en av våra som löd så här:
Man kan leka (klapp, klapp) och lira (klapp)
Utan brännvin (klapp, klapp) och bira (klapp).

Naturligtvis fick min klass biljetter till Hovet i Stockholm och så vitt jag kommer ihåg så hade vi rysligt kul utan varken brännvin och bira.

Pia