tisdag 6 januari 2009

Kan du din"Ensam mamma söker"?

Satt och zappade framför TV:n i går kväll för att hitta någon gastkramande film, trettondagsaftonen till ära. Men inte en vettig film så långt kanalerna räckte till. Undrar hur många kanaler man skulle behöva för att någon gång kunna hitta något nytt och fräscht i filmväg. Att slippa se alla dessa 80- och 90-tals repriser vore banne mig en välgärning. Hur många gånger har inte TV4 visat filmen ”Tuppen” med Magnus Härenstam? För att inte tala om TV 1000-kanalerna som visar samma film med en timmes förskjutning. Himla kul…

Men av någon outgrundlig anledning råkade jag fastna vid TV4 som denna kväll ställde sig frågan vem som blir årets TV-tittare. Ett alldeles eget sånt där lite tramsigt ringa-in-eller sms:a-program, dock med en förvånansvärt bra programledare, Christin Meltzinger. Programmet gick ut på att ett 30-tal personer i en studio och förstås ”alla ni där hemma i TV-sofforna” skulle svara på 1 X 2-frågor om TV-program som gått under 2008. Efter var tredje fråga sådär sorterades de tävlande med minst antal rätt bort så att det till sist återstod fyra personer och förstås ”någon där hemma i TV-soffan”.

Men det som fascinerade mig mest var den enorma kunskap om TV-program som fanns bland de tävlande. Och då pratar vi detaljer. Ta frågan om vilket litet djur som någon Marie-Louise i städprogrammet ”Rent hus” tycker är sött. Svaret kom blixtsnabbt – silverfisken – det lilla krypet som bland all lort klär sig i stilig silverskrud. Okej, men vem sjutton är denna Marie-Louise, undrar jag? Har aldrig hört talas om. Och så plötsligt kallades kvällens gäst in och det var tydligen inte vem som helst utan en man som gängat sig med en av mammorna i programmet ”Ensam mamma söker”. Men vad heter denne man? Ja, hur ska man veta det, tänkte jag? Jo, det vet man uppenbarligen om man har följt programmet vecka ut och vecka in. My goodness. Varför bekymra sig över finanskriser, lågkonjunkturer och kriget i Gaza när det finns så många små trevliga glädjeämnen att njuta av?

Till min stora glädje fann jag till slut en film som jag bara älskar, nämligen ”Thelma & Louise”. Visserligen repriserad ett antal gånger, men i valet mellan silverfiskar, ensamma mammor som söker och en Oscarsnominerad amerikansk film från början av 90-talet så är valet ganska enkelt. Annars kan jag varmt rekommendera en alldeles färsk biofilm, ”Australia”, med Nichole Kidman i huvudrollen. En mycket sevärd film som berör. Många starka scener fick åtminstone mig att skämmas över mänsklighetens plumpa övertramp.
Se den.

Pia

Inga kommentarer: