Nu har skolminister Björklund presenterat regeringens förslag till kommande skollag, den delen om offentliga bidrag på lika villkor. Några överläggningar för att söka gemensamma lösningar har vi från oppositionen inte blivit inbjudna till. Och det är synd. Det hade alla inblandade tjänat på, inte minst alla elever och all personal.

Vår utgångspunkt är att det verkligen ska vara lika villkor mellan fristående och kommunala skolor. Den sammanhållna skolan måste vara basen i svensk skolpolitik. I skolan ska alla kunna utvecklas och nå bästa resultat oberoende av vilken bakgrund man har. Tanken är att vi alla får ett bättre och mer jämlikt samhälle att leva i om alla ges möjlighet att utvecklas tillsammans.

Tyvärr har regeringen misslyckats med arbetet om bidrag på lika villkor. Låt mig ge ett par exempel. Om kommunerna ökar satsningarna på skolan med ett antal procent kommer den satsningen även att tillfalla fristående skolor. Om man ökar bidragen till de kommunala skolorna är det självklart att också de fristående skolorna får del av dem. På samma sätt måste det vara om man sparar. Det som varenda kommun i det borgerliga Sverige nu håller på med är just att spara på skolan. Det gäller dock inte de fristående skolorna. Är barnen i de fristående skolorna viktigare? Varför är det bara de kommunala skolorna som ska spara? Det är inte lika villkor.

En annan omtvistad fråga är momskostnaderna. I stället för att kompensera de fristående skolorna för den faktiska momskostnaden på 2-3 % tvingas kommunerna att betala en schablon på 6 %. Att redovisa den faktiska momsen anser regeringen vara ”administrativt mycket krävande”. Ett märkligt resonemang eftersom varje liten firma har full momsredovisningsskyldighet i dag. Friskolorna kommer alltså att bli överkompenserade på de kommunala skolornas bekostnad. Är det att ge offentliga bidrag på samma villkor?

Vi socialdemokrater hade verkligen hoppats att det skulle bli lika villkor, vilket alla barn i landets skolor är värda att få ta del av. Det ska inte vara olika villkor beroende på vilken skola ens föräldrar har valt. Vill man åstadkomma lika villkor mellan olika huvudmän kan man inte som regeringen gör ställa sig ensidigt på fristående skolornas sida och utgå från att endast dessa är missgynnade. Den goda intentionen blir då bara en halvmesyr.

Pia