Var finns ni?

– Försök nu att vara lediga i sommar och tänk på annat än politik. Passa på att umgås med era nära och kära. Med de orden vill jag tillönska er alla en riktigt skön sommar. Men…ja, de flesta av oss kommer ju förstås att träffas i Almedalen redan om några veckor…

Riksdagens talman Per Westerberg håller ett kort, kärnfullt och stundom lite småroligt sommartal i kammaren. Bara som han kan. Vi skrattar alla uppskattande till hans små underfundiga skämt. Men samtidigt blir det lite parodiskt när han lite generat konstaterar att javisst ja, vi träffas ju snart igen, i Almedalen på Gotland.

Man skulle kunna likna oss riksdagsledamöter med ett stort resande och bullrande teatersällskap som gillar att umgås med varandra, i synnerhet när vi får upprepa samma argument ytterligare en gång, och en gång till, och ännu en. Och det är samma rollinnehavare som framför samma repliker gång efter gång. Och det är samma åskådaröron som lyssnar alla gångerna. Lite skrämmande.

För var finns alla de som vi pratar om? Alla arbetslösa som riskerar att få lämna hus och hem? Alla föräldrar som oroas av nedskärningar inom skolan? Alla långtidssjukskrivna som nu ska ut och slåss mot alla friska på den öppna arbetsmarknaden? Var finns ni? Finns ni också i Riksdagen eller i Almedalen? Finns ni också på våra torg- och föreningsmöten? Jag tror inte det. Ni finns på platser där vi inte är, dit vi inte når.

Vi måste lyssna på rörelsen, brukar det heta, och det är viktigt. Men vi måste nog börja lyssna ännu mer på dem som står utanför rörelsen för där finns majoriteten av väljarna, alla de som vi säger oss värna.

Jag tror att jag gör större politisk nytta i kön på ICA och vid gräsmattan på Tärnabadet än vid ett påkostat seminarium för en grupp redan frälsta i Almedalen.

Pia