Tågtrafiken.

Grattis Sverige! Nu är vi först i världen att avreglera all persontrafik på tåg. Konkurrens på spåren, heter det, men det kommer nog mer bli en fråga om konkurrens om spåren. Här i Mälardalen är det idag så knökfullt på spåren att det inte går att få in ett enda tåg till utan att äventyra säkerheten. Ändå ska det konkurreras. Och det ska visst bli så bra så bra, enligt minister Torstensson och hennes påhejare. Hur de kan veta det begriper inte jag för någon konsekvensanalys finns inte och därmed inte några sakskäl som styrker denna avreglering.

Nej, i stället upprepar de likt ett mantra att konkurrens på spåren är bra därför att konkurrens på spåren är bra. Det finns ingenting som talar för att den här avregleringen skulle gynna resenärerna. Tvärtom. I Nya Zeeland försökte man göra samma sak för några år sedan. Det resulterade i långa och dyrbara tvister mellan staten och inblandade tågoperatörer, som i sin tur gav upphov till dyrare biljetter, sämre service och svårare för resenärerna att planera sina resor. Staten fick till sist nog och tog tillbaka sitt monopol.

Men Sveriges borgerliga regering lyssnar inte på det här örat, inte ens på sin partikamrat Ulf Adelson som är den främsta kritikern av förslaget. Man har av ideologiska skäl bestämt att persontågstrafiken ska avregleras. Samtidigt står det klart och tydligt i propositionen att regeringen anser det svårt att bedöma effekterna och att den dynamik man hoppas på är genuint svår att kalkylera. I debatten i fredags beklagade Torstensson denna formulering som hon tyckte var olycklig, för ”vi menar inte riktigt så.” Men vad de menar fick vi aldrig veta.

Det finns nog rätt många som har synpunkter på SJ. Jag är en av dem. Att deras organisation, service och prissättning skulle fungera optimalt är inte sant. De har mycket att jobba med. Men, så länge SJ har huvudansvaret för persontågstrafiken har vi ändå bättre koll på läget,
t ex vad gäller bytespunkter och samordning av tidtabeller med övrig kollektivtrafik. Släpper vi konkurrensen fri så kommer varje tågoperatör att verka för sig och det blir det ren och skär vinstmaximering som kommer att råda. Kommer det att gynna resenärerna?

Huggsexa kommer det nog att bli på de mest lönsamma sträckorna. Vem kommer att dra det längsta strået i en sådan uppgörelse? Vi fick lite olika svar på det i fredags, men till sist kröp det fram att den som kan betala mest får köra sträckan. Och vad innebär det då? Jo, det kan betyda att t ex Green Cargos godstrafik får företräde framför viss interregional persontrafik, under förutsättning att de betalar bra. Är det riktigt klokt? Naturligtvis inte, men det här är borgerlig trafikpolitik när den är som allra sämst.

Vem kommer att vilja köra de olönsamma sträckorna som faktiskt är betydligt fler till antalet än de lönsamma? I dag kostar det SJ ca 200 miljoner om året, och anledningen till att SJ har råd att köra dessa är att de samtidigt får köra de lönsamma. Det är så det fungerar. Ska vi lägga ner trafiken på de sträckorna och utestänga många människor från att använda tåget?

Den här avregleringen som ska börja gälla fullt ut i oktober nästa år väcker fler frågor än vad det finns svar. Ogenomtänkt, oansvarigt och otroligt korkat förslag.

Pia