Tåg i tid, tack.

Upprörd är inte ordet. Förbannad snarare. Jag pratar om resenärernas känslotillstånd över tågtrafikens punktlighet, eller snarare bristen på densamma. Nu får det vara nog. Det finns ingen hejd längre. 55 000 Stockholmare fick se sig stjärnorna efter måndagsmorgonens pendeltåg för ett par veckor sedan. Då hette det att det inte fanns el så det räckte till alla tågen.
Tågen mellan Västerås och Stockholm är alltid försenade och ibland även inställda. Då heter det personalbrist eller växelfel. Man tror knappt att det är sant men Banverket har faktiskt gamla ställkraftverk från 1944, så tacka för att det uppstår tekniska fel. I Morgongåva finns det en gammal växel från 1959 och som fungerar ibland och bland inte.

För mig är det helt otroligt att dessa gamla antikvarier inte har bytts ut för länge sedan. När jag har påpekat det för Banverkets ledning så har jag fått svaret att resurser saknas. Man har fått alldeles för lite pengar till drift och underhåll, lite pengar som ska räcka till så mycket. Borde inte ställkraftverk från 40- och 50-talen, som dessutom är placerade i landets mest tågtrafikerade område, vara prioriterade? Finns det verkligen så mycket annat som kan prioriteras högre? Det kanske finns gamla växlar från 20- och 30-talen också?

Nu har hela trafikutskottet faktiskt fått nog så i torsdags fick både SJ, Banverket, Tågoperatörerna och SEKO krypa till korset och förklara varför tågens punktlighet har försämrats så enormt den senaste tiden. Och det var rysligt intressant att lyssna till. Banverkets generaldirektör försökte göra gällande att läget var under kontroll och att det är så glädjande att fler och fler resenärer väljer tåget. Brist på resurser till underhåll föreligger inte, snarare tvärtom. Det går inte att använda alla pengar som finns, hävdade generaldirektör Minoo Akhtarzand. Och 9 av 10 tåg kommer ju i tid så någon större anledning till oro finns inte, menade hon.

Du milde tid, vilket Banverk kommer hon ifrån? Är hon verkligen inte mer medveten än så, eller är hon en av regeringens köpta lakejer som har beordrats att inte vara kritisk? Frågan är berättigad för bara en kort stund senare efterlyste SEKO:s representant mer pengar till just drift och underhåll för att få bukt på växelproblematiken och annat. Det råder t ex stor brist på utbildad personal på el- och signalsidan.

4,5 miljoner förseningstimmar blev facit för ett par år sedan och målet är att halvera den tiden. Hur det ska gå till fick vi däremot inga besked om i torsdags. Det är alarmerande att både Banverket och SJ agerar så sent. Redan i april visade det sig att många X 2000-tåg inte höll måttet, vilket ledde till stora förseningar. Men inte förrän i oktober, 5 månader senare, ansåg man att det behövde vidtas några åtgärder. Så får det inte gå till. Generaldirektörer i all ära men det är inte för deras skull vi anslår alla dessa miljarder. De ska se till att tillvaron blir så bra som möjligt för tågresenärerna, och klarar man inte av det så måste en annan tingens ordning komma till stånd.

Undrar just vad minister Torstensson tycker om detta? På tisdag eftermiddag kanske vi får besked. Då ska jag ha en interpellationsdebatt mot henne om just tågförseningarna. Tänk om hon är lika nöjd som Banverkets generaldirektör…

Pia