Vadå hjälte?

Någon hjälte blev hon inte, allas vår Charlotte Perelli. Snarare tvärtom. Ett förkrossande nederlag, en 18:e plats. Men något fiasko var det då bestämt inte, enligt den svenska truppens pansargeneral Christer Björkman. Europa förstår oss inte, säger man. Det europeiska folket struntar i själva musiken och röstar i stället fram de länder som politiskt kan var viktiga, hävdade en grekisk man som jag träffade förra veckan. Och det kanske är så. För hade verkligen Bosnien-Hercegovinas hänga-tvätt-bidrag haft en chans att slå Sverige och många andra med hästlängder om inte hela Balkans folk hade slutit upp och röstat? Tror inte det.

Att Ryssland vann förvånade mig inte. Hur smart är det inte att kasta in en av världens främsta konståkare i en show fylld av närvaro och innerlighet och som gick rätt igenom kamerorna. I det skenet bleknar fru Perellis hjältegloria, om det ens har funnits där. Visst, hon har en fantastisk röst. Visst, hon är hur proffsig som helst. Men var fanns själva hjältenerven i sången?

Hur trovärdigt är det på en skala att låta svartsotad ögon-makeup och kortkort ”burka” få symbolisera en hjältinna och hennes hjältinnedåd? Inte sjutton går det europeiska folket på de flosklerna. Man vill ha lite feeling, lite inlevelse, lite trovärdighet. Herregud, kvinnliga heroiska insatser handlar väl mer än bara om välfriserade hårsvall och vassa stilettklackar?

Om man vill kan man finna vissa likheter, åtminstone till det yttre, med Modesty Blaise. Men Modesty är stark och tuff, fattar beslut, slåss som en kung och är den solklara chefen i familjen. Det kanske Perellis hero också är men av det märktes intet.

Och på tal om hjältar så har nu den borgerliga riksdagsmajoriteten med Göran Hägglund i spetsen äntligen beslutat att ge kommunerna möjlighet att införa det så omdebatterade vårdnadsbidraget. Några statliga pengar kommer inte att delas ut, utan det här får kommunerna helt och hållet finansiera själva.

Och vet ni vad som hände när beslutet väl var fattat? Jo, rungande applåder utbryter från de borgerliga ledamöterna i kammaren. De visste inte till sig av glädje. Eller som min bänkgranne moderaten Staffan Anger sa:
– Det här blir bra för jag tror på familjen.

Och tänk, jag tror att han satt fingret precis på pudelns kärna. Det viktigaste skälet för denna borgerliga regering att införa vårdnadsbidraget är att bevara familjen utifrån en strikt konservativ och borgerlig definition, det vill säga mamma, pappa och barn och där mamman är hemma med barnen. Så blev det i Nacka kommun som för ett antal år sedan införde bidraget på försök och så blev det i Norge där 97 % som ansökte om bidraget var kvinnor.

Det kanske är värt en applåd. Sist det applåderades bland de borgerliga ledamöterna var när bidrag till hushållsnära tjänster infördes. Man saknar ord…

Pia