Godnatt, fru minister.

Tänkte att jag skulle göra något helt annat än att tänka, äta, sova och prata politik. Dottern tittade lite storögt på mig och undrade om jag var sjuk. Nu skulle den mer skapande ådran få sitt utlopp hade jag tänkt. Jag vet att den finns någonstans det gäller bara att locka fram den.

Köket. I väntan på de stora får man göra det lilla. En ny matta. Bra men gardinerna behöver bytas. Jag syr ett par. Sagt och gjort. Tillbringade hela helgen vid symaskinen, fullstoppad med nålar, måttband och ögletter. Det är ju inte sådär himla självklart att veta vad ögletter är men det är ringar som man sätter fast i fållen upptill och som man sedan trär en rundstav igenom efter att ha klippt ut tyget innanför. Vilket pickel. Fyra längder dessutom. Puh! Och två små kappor av lin som inte alls är roligt att sy i. Sprätt, säger det bara, och så har man kört över en känslig tråd i tyget som drar ihop sig som en mask.

Men fint blev det. Ett par röda pelagonier i zinkkrukor mot det blårutiga gardintyget. Till blomsterhandlaren. Tyget på kökssoffan behöver bytas, likaså kuddarna. Och bort med duken där. Och in med ljusen här. Det ena föder liksom det andra. Jobbigt men på sitt sätt avkopplande.

Och precis när jag tycker att jag har gjort mitt för i år så kommer Dottern och vill att hennes rum också ska få ett lyft, gärna i svart-vitt. Självklart. Det är ju så vansinnigt mycket roligare att få tillbringa ännu lite mer tid vid symaskinen, nålarna och ögletterna. Varför läsa mail, skriva insändare, läsa politiska ledarsidor och andra triviala saker när man kan få sy ännu ett par gardiner? Så shoot man, shoot. Gasen i botten. Här ska sys.

Men det kan ibland vara en befrielse att få göra något helt annat, i synnerhet när man är lite upprörd. Och det blev jag i förra veckans interpellationsdebatt mot minister Åsa Torstensson. Jag hade ställt tre frågor som handlade om vad ministern tänker vidta för åtgärder för att göra transporterna vid Mälaren mer miljövänliga. Detta med anledning av den rapport som Klimat- och sårbarhetsutredningen har lämnat där man inte skräder med orden.

Om inget görs snarast kan stora delar av Mälardalen riskera att hamna under vatten nästa gång ett 100-års regn faller ner. Sist det begav sig var hösten för åtta år sedan. Då var det 7cm från att spåren vid Gamla Stans tunnelbanestation blev dränkta av de enorma vattenmassor som strömmade in.

Men svaret jag fick var att det inte är meningsfullt att diskutera miljövänliga transporter runt Mälaren, för klimatet är en fråga som i första hand ska lösas globalt. Detta sagt av den person som är ytterst ansvarig för infrastrukturen i vårt land. Åsa Torstensson anser inte att problemen som kan uppstå runt Mälaren ligger på hennes bord. Hon svär sig fri, med andra ord.

Strax innan debatten blev jag uppringd av en reporter från Radio Västmanland som trodde att svaret var felskrivet. Jag ställde förstås följdfrågor till ministern under själva debatten men några svar fick jag inte. Hon vill inte prata om översvämningshot i Mälaren. Hon vill inte prata om sjöfarts- och järnvägsfrågor runt Mälaren. Hon vill inte prata om slussen i Södertälje. Frågan är vad hon egentligen vill prata om. Vädret?

Jag tror att Fredrik Reinfeldt kommer att utse en ny infrastrukturminister. Mitt tips är inom ett år.

Pia