Järnvägar också.

– Varför tänker regeringen sälja statens företag när svenska folket inte vill det? I mitt hemland kallas det politiskt självmord.

En mycket berättigad fråga från Jilena, som tillsammans med ett trettiotal SFI- studenter var på besök hos mig i Riksdagen förra veckan. Och hur svarar man på det? Jag sa som det var att regeringen inte vill att staten ska äga företag.

– Jamen, varför då? undrade Jilena. Förstår de inte att den svenska staten tjänar pengar varje år på de här företagen?

Nej, jag tror inte att regeringen vill förstå det. Förra året fick staten så mycket pengar från de här bolagen att det i princip betalade alla barn- och studiebidrag. Men regeringen tror uppenbarligen att vi ska tjäna mer på att sälja dem. Politiskt självmord? Ja, kanske det. En sak är då säker, kristdemokraterna behöver någonting helt annat än Mats Odell just nu om de vill sitta kvar i Sveriges Riksdag efter valet 2010. Odell står inte speciellt högt i kurs vare sig hos sina egna eller hos andra, så vitt jag förstår. Vi får väl se om han självmant tar sitt förnuft tillfånga eller om andra kommer att göra det åt honom.

Men visst är det pinsamt att finansmarknadsministern framhärdar så idogt med att genomföra de mest kontroversiella affärer som skådats i modern svensk historia. Värdet på de sex företag som regeringen vill sälja den närmaste tiden har minskat med 20 miljarder kronor bara på ett halvår. Då förstår alla, utom de som styr detta land, att det är en urusel affär.

Eftersom rationella och logiska argument inte biter på Odell och hans följe så är frågan vad vi kan göra för att förhindra en försäljning. Thomas Östros har då gjort allt vad han kan göra – han har ställt en mängd frågor både på längden och på tvären om varför försäljningen prompt ska genomföras. Svaret blir varje gång: goddag, yxskaft. Har du något tips om vad vi kan göra så hör av dig, och det brinner i knutarna för när företagen väl är sålda så är det inte mycket vi kan göra då. Sålt är sålt.

Och på tal om elände så säger jag bara järnvägar. Du vet, jag sitter ju i trafikutskottet och där är jag den från vårt parti som har hand om just området järnvägar. Tänk om infra-strukturminister Åsa Torstensson, c, någon gång kunde uttrycka någonting om vad hon vill med detta så viktiga transportslag. Men icke sa Nicke. Jag har aldrig någonsin hört hur hon vill utveckla järnvägstrafiken så att fler resenärer kan ta tåget i stället för bilen eller så att godstransporterna på järnväg blir fler. Inte en enda gång har statsrådet nämnt något om någon politisk vision på området. Tänk, jag trodde att det var varje ministers dröm att få sätta sin prägel utifrån sin politiska övertygelse på det område man är ytterst ansvarig för, men av det syns intet hos statsrådet Torstensson.

I dagarna tre kommer vi sossar i trafikutskottet besöka några av våra norra landsdelar för att bl a lyssna på de behov av järnvägar man har där och se hur projektet Botniabanan fortskrider. Det ska bli riktigt spännande så nästa vecka kommer en rapport från Sundsvall, Örnsköldsvik och Umeå. Håll i hatten…

Pia