”Upp trälar uti alla stater, som hungern bojor lag uppå.
Det dånar uti rättens krater, snart ska utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset. Slav, stig upp för att slå dig fri!
Från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli.
Upp till kamp emot kvalen…”

Internationalens första vers. Sången med stort S för oss rödingar. Och visst är det en maffig text? Detta är verkligen ord och inga visor. Men när man ser texten så här rätt upp och ner så ger den nästan ett skrämmande intryck. Storvulna fraser som inte känns riktigt up to date. Hungriga trälar, slav stig upp, från mörkret stiga vi mot ljuset.

Nja, kanske inte riktigt så eländigt. Åtminstone inte här i vårt land. Men Internationalen är ju allt utom svensk. Den skrevs av en fransman år 1871 i samband med Pariskommunen. Fransmännen var dödströtta på kriget mot Tyskland men också utless på det borgerliga styret i landet som lett till ökade klyftor mellan fattig och rik. Internationalen blev arbetarrörelsens stora kampsång i början av 1900-talet och den var tydligen Sovjetunionens nationalsång mellan första och andra världskriget. Det hade jag ingen aning om.

Jag har alltid undrat över varför jag har så svårt att komma ihåg texten. Herregud, jag borde verkligen kunna den vid det här laget, för många är de första majtåg jag har deltagit i och samtliga av dem har haft en 20-hövdad blåsorkester som taktfast blåst och trummat sig igenom denna International. Varje gång sjunger jag med, i alla fall i refrängen, men verserna är det sämre med. Men det kan ju ha sin förklaring eftersom texten mycket riktigt är hämtad från en annan tid med andra förhållanden.

Man kan naturligtvis tolka texten som att den fortfarande gäller så länge orättvisor finns kvar, och så länge människor blir förtryckta. Men allt fler människor i min närmaste omgivning ställer sig frågande till om arbetarrörelsens dag verkligen ska firas med en taktfast marsch som kan ge helt andra associationer och med textrader som känns rätt främmande. Men hellre det än att släpa fram hoppborgar och tekopps-karuseller dagen till ära.

Den andra versen berättar bl. a om att många rovdjur på vårt blod sig mätta. Om man nu inte känner till arbetarrörelsens historia så kan nog den textraden upplevas som aningen barock. Man må ha åsikter om kapitalismens företrädare men att i dag betrakta dem som rovdjur känns varken humant eller politiskt korrekt.

Jag var nog inte den enda som inte kunde verserna utantill i första maj-tåget i Arboga men det spelar liksom inte någon större roll. Det viktigaste är att få manifestera mot de orättvisor vi möter i det dagliga livet, på jobbet, i skolan, i vården. Och det kan ju vara allt från fler gungor på lekplatsen till fler jobb åt ungdomar. Både stort och smått ryms under våra paroller, och det känns bra.

Och att få den äran att vara förste talare i Arboga känns också väldigt bra. Man är ju alltid lite pirrig och smånervös innan man ska hålla sitt tal men Arbogakompisarna är helt fantastiska att ge stöd. För första gången på länge tyckte jag att det var riktigt roligt att få hålla ett anförande första maj.
Tack.

Pia