Snacka om ras!

Ve och fasa! Aktiekurserna ”rasar” på börsen här i Sverige och på börserna runt om i världens många kapitalistiska högkvarter. Storkapitalets företrädare börjar se allt mer bekymrade ut. Det som var hårdvaluta för bara några veckor sedan tycks i dag ha förlorat det mesta i värde.

Men vad är väl blott ett börsfall på några procent jämfört med det väljarras vi nu beskådar i svensk politik? Lek med tanken att du hade satsat aktier i den här alliansregeringen i tron att det skulle vara väl investerade pengar både för dig och för landet. Efter ett års regerande visar det sig att människors tillit till detta borgerliga styre i princip är noll och intet. 1200 röster tappar de borgerliga partierna nu per dag, vilket saknar motstycke i svensk historia.

Det aktiekapital som du satsade för drygt ett år sedan är nu inte värt ett ruttet lingon. Och då är frågan, vad ska du göra? Vore det som på börsen så skulle du och alla andra som satsat kapital sannolikt sälja ert aktieinnehav och investera i något nytt. Men nu fungerar det inte riktigt så i det demokratiska styrelseskicket. Det parti du investerade i vid valet 2006 gäller faktiskt fram till valet 2010. Man kan svära ve och förbannelse, ångra sig och tycka att sjutton också, det blev ju inte som jag hade trott eller som de hade lovat. Men faktum kvarstår – lagd röst ligger.

Men hur i hela fridens da´r kan det då ha gått så här illa? Ja, vad gäller statsminister Fredrik Reinfeldt så vägrar han att kommentera denna historiska trovärdighetskris, medan vice statsminister Maud Olofssons enkla förklaring är att förändringar gör ont. Jasså, är det så enkelt? Gör verkligen alla förändringar ont? Är det inte snarare så att det är orättvisa förändringar som gör ont?

Här går det som på räls för hela Sverige och då ser denna borgerliga regering till att ge till dem som redan har det bra och försämra för dem som redan har det dåligt. Bort med förmögenhetsskatten, sänkt fastighetsskatt i de rika områdena, stora jobbavdrag för alla som tjänar bra och gräddfiler in i vården. Högre skatt för pensionärer och sjuka, en dramatisk försämring av a-kassan för alla arbetslösa, högre trafikförsäkringspremie. Listan kan göras lång. Och som lök på laxen ska våra statliga bolag säljas ut. Jag undrar om de gör vågen där borta i Rosenbad? Tycker de att det är fel på väljarna som inte förstår det förträffliga med deras politik eller har måhända andra förklaringar till förtroendekrisen föresvävat denna högerallians?

Och så till något helt annat. Jag tror minsann att jag har närt en konsumentkritisk dotter vid mitt bröst. Hon har genomskådat reklamvärldens s k sanningar till sin mammas stora glädje. Så här i jul- och städtider bombarderas man ju av reklamkampanjer för ta mig tusan alla rengöringsmedel som går att uppbringa på denna jord. Det känns så i alla fall. Det nya på Ajax-himlen är den rosa flaskan med något oemotståndligt dunderrengöringsmedel. Men när reklamfilmen visar sådana där före och efter bilder så blir det snudd på patetiskt. Trots en veckas ingrott skit på spisen behöver du inte ens gnugga på fläckarna. Det är bara att hälla på av dundermedlet på en trasa och torka så blir det skiiiinande rent.
- Det där stämmer ju inte, de ljuger. Men du mamma, vi kan väl köpa en flaska bara för att testa och sen kan du ringa och klaga som du brukar göra?

Hon minns att jag ringde Pirjo på Via-direkt för en tid sedan där jag beklagade min nöd över fläckar som inte gick bort. Ja, jag tror att vi ska testa den rosa Ajax-flaskan för att se om det verkligen gör någon skillnad och för att få anledning att ringa deras konsumentupplysning, vilket kan vara ett sant nöje många gånger. Jag lovar att avlägga en rapport…
Pia