Rensning i rabatter bland annat

Nu ska det banne mig bli av. För tänk så lätt det är att skjuta på vissa saker. I morgon, kanske eller på tisdag eller så. Nej, nu ska de bort, alla dessa långskånker i rabatterna som saknar namn. Och allt nate. Och sist men inte minst har vi dessa…ja, vad heter de nu… kål någonting… ja, ni vet säkert vad jag menar. De där gröna bladväxterna vars rötsystem bara inte går att utrota. Det spelar ingen roll hur mycket rötter man än drar upp så finns det lika mycket kvar. Det är väl bara att förlika sig med tanken att de rackarna får vara kvar.

Men efter ett par tre timmars rensning kan man nu äntligen se de blommor som finns. Nu är inte jag någon fena på växter men pioner går det bara inte att ta miste på. Flera stora buskar tronar i min nyansade rabatt. Ett helt gäng svärdliljor har gaddat ihop sig i ena hörnet. Sedan står det ett par storväxta saker längs bak som jag bara inte vet vad de heter. Blommorna brukar i alla fall bli gula. Den stora jasminbusken börjar tyvärr tappa stinget för den här gången. Man kan nu bara ana den blomdoft som spred en sådan vällust för bara några veckor sedan.

I rabatterna finns mest perenner som säkert har funnits här i ett 50-tal år. Ganska behändigt, måste jag säga. De sköter sig rätt bra själva och det fina med kråksången är att de kommer tillbaka år efter år. Ska nog kolla med de förra husägarna vad alla växter heter, om man nu måste veta allt…

Upptäckte när jag stod där alldeles svartsotig av all jord att det inte bara var ogräs som rensades bort. En hel del tankar kring politiken och livet i övrigt blev också tuktade. I politikermyllan finns så många olika växtligheter att man i bland inte kan urskilja dem alla. Det där ordspråket om att man inte ser skogen för träden stämmer rätt bra in. Det är också svårt att veta vad som är ogräs eller inte. Med andra ord är det inte så lätt alla gånger att veta vilka politiska områden man bör lyfta fram.

Vem bestämmer vad som är viktigt, kan man ju undra? Är det medierna? Det finns ju frågor som medierna över huvudtaget inte bryr sig om men som är nog så viktiga. Biståndet är ju en sådan fråga. När hade Aftonbladet eller Expressen senast ett löp om biståndet? När hade vi politiker senast en debatt värd namnet om hur biståndspolitiken fungerar? Utrikespolitiken är ett annat område som tenderar att handla mer om Carl Bilds aktieaffärer än om våra åsikter i olika världsfrågor. Varför har det blivit så? Gud, vad jag saknar Anna Lindh!

Var förresten på bröllop i går. Min väninna gifte sig till slut efter 12 år som sambo med Erik. (Det var gång nummer två för de båda kom jag just på.) En borgerlig ceremoni och allt var så fint, förutom vädret då. Snabbt och enkelt och de sa ja båda två. Jag kan inte låta bli att beundra alla som gifter om sig kanske både en, två eller tre gånger. Varje gång har de lovat att älska varandra i nöd och i lust men av olika anledningar har löftet brutits. Ändå gör de ett nytt försök och kanske ännu ett försök. Det kanske är så det ska vara? Själv är jag ogift och lär nog så förbli. Har nog lite svårt att lova så där dyrt och heligt. Men man vet ju aldrig, större under har väl skett…?

Pia