Gymnasieval.

Mitt i nyhetskanonaden av Carl Bildts nästan nedskjutna plan, Ban-ki Moons hårt kritiserade ledarskap och BP:s fejkade bilder landar jag i mitt föräldraansvar. Det börjar bli dags för 15-åringen att fundera över sitt gymnasieval.

Det damp ner ett brev till oss vårdnadshavare om gymnasieinformation häromdagen. De stora feta versalerna pockade på uppmärksamhet om att det nu är skärpta behörighetskrav och ny examen som gäller. En yrkes och en högskoleförberedande examen, allt enligt minister Björklunds önskan. Tänk så mycket fattigare skolvärlden kommer att bli utan alla dessa begåvade och underfundiga yrkeselever som nu inte ges möjlighet att få delge oss sina fördjupade kunskaper i svenska, engelska och matte.

Vår 15-åriga dotter har dock haft lite olika funderingar kring sitt val.
– En make-up-artist, mamma? Det verkar roligt.

Den i vanliga fall så ömma och lyhörda modern blir sådana gånger en mycket bestämd vårdnadshavare som väljer att predika om verkligheten (den mossiga) och hur den fungerar. Är man 15 år vet man inte det.

Då vet man att Blondin-Bella har inhandlat ännu en svindyr klänning, att bloggaren Kissie har varit på ännu ett röjarparty och att majoriteten av alla dessa bloggar-brudar inte gör annat än att handla mängder av mascaror, mirakulösa krämer och arsenaler av läppglans. Because you´r worth it.

Men den bistra verkligheten, åtminstone som den ter sig för de allra flesta av oss, vet en 15-åring ganska lite om. Den måste jag som förälder upplysa om. Och det gör jag så gärna. Livet är ingen blogg på rosor så satsa i stället på utbildning inom områden som ger jobb. Det räcker inte med en gymnasieexamen – fortsätt vidare till högskola eller universitet.

Make-up-artist är säkert urkul att vara, men hur många klarar av att försörja sig på det? Ett fåtal. Det går säkert att pyssla med sånt på annat sätt.

Nu vet jag att dottern är en klok 15-åring så någon större anledning till oro finns inte. Tror jag i alla fall.

Pia