Tack och lov för våra unga.

Jag fick ett mail från en orolig man för några dagar sedan. Han är bekymrad över borgarnas övertag i medierna och hur lite vi syns. Han är rädd för att Mona inte är den rätta ledaren utan undrar vem som bäst kan axla Göran Perssons mantel.

Vad gäller Görans mantel så är den inhängd i garderoben vid det här laget och där bör den så förbli. Hans tid som partiledare är över och mycket av det han gjorde var bra, men definitivt inte allt. Det är lätt att glorifiera svunna tider och minnet blir gärna selektivt sådana gånger - man minns det man vill minnas. Nu är det andra tider och vårt parti har valt en helt annan ledare med ett helt annat ledarskap som är modernt och som kräver ett ansvarstagande från oss alla. Jag är säker på att Mona kommer att få den kredit hon förtjänar, men just nu är det tydligen mer intressant att kommentera hennes lugg och dialekt i stället för politiken. Det känns lite tråkigt.

När våra arbetsgrupper som vi har bildat tillsammans med v och mp börjar leverera så kan det möjligtvis skapa intresse även hos delar av journalistkåren. Men nu är det Reinfeldt som står högst i kurs och behandlas som om han vore den store Räddaren, den store Landsfadern. Det är banne mig häpnadsväckande. Han slipper stå till svars för allt elände som den här regeringen ställer till med. I stället skickar han fram Maud Olofsson att ta allt skit, och för varje gång hon visar sig i TV-rutan så tappar centern i opinionen.

Däremot är jag lika oroad som den mailande mannen över den politik som förs. Den får förödande konsekvenser för folk. Och inga extra satsningar till kommuner och landsting, vilket är helt obegripligt. Det är ju där välfärdskärnan sitter. De minskade skatteintäkterna börjar få effekt nu och mer än 1300 personer är varslade inom landstingssektorn så här långt.

I det läget är det tydligen mycket smartare att byta samtalsämne - till kärnkraft. Det är ju strålande. Tänk så bra. Då behöver regeringen inte tänka på vad som nu händer på våra förskolor, i våra grundskolor eller på våra servicehem. Det får vänta. En sak i taget. Nu ska vi först hylla kärnkraften. Och medierna är med. Alla springer på samma boll.

Men jag säger det igen – tack och lov för våra smarta gymnasieelever. Jag var på besök hos en Estet 2:a här i Sala i torsdags för att samtala kring politik. Jag blir lika upprymd varje gång. Den som kommer och påstår att dagens ungdom skiter i politik, ja den har fel. Det finns väldigt många som bryr sig väldigt mycket. Men de flesta vet inte riktigt hur politiken fungerar i praktiken och vad det innebär att vara förtroendevald. Där kan vi tillsammans med skolan göra en jätteinsats.

Tänk att få höra Matilda i talarstolen i fullmäktige? Eller Amanda och Alexandra? Jag lovar att alla skulle lyssna andäktigt. Men jag kan samtidigt tänka mig att vissa av oss som har varit med ett tag kan få det lite bekymmersamt, för de här tjejerna skulle sannolikt ställa krav på snabbare förändringar. Då kan man inte låta allt dras i långbänk. Tänk, vad vitaliserande det skulle kunna bli…

Pia