Att förskolor ska var öppna tar vi för givet. Men verksamheter som den Öppna förskolan är allt utom given, i synnerhet nu när kommunerna tvingas skära bort verksamheter för att passa in i en allt mer slimmad budgetkostym. Den Öppna Förskoleverksamheten är inte tvingande att anordna. Det borde den vara, tycker jag.
I dag var jag på besök på den Öppna här i Sala och träffade 14 småbarnsföräldrar som lovprisade denna fantastiska verksamhet. Här träffas föräldralediga mammor och pappor med sina barn för att leka, sjunga, diskutera och umgås, ibland utifrån bestämda teman men lika ofta utifrån spontana idéer. Mycket har förändrats sedan jag gick där med min dotter för 13 år sedan. Nu finns det t ex föräldrautbildning på schemat med goda råd om sömn, mat och att sätta gränser. Väldigt uppskattat av många, något jag själv saknade när jag var småbarns-förälder.
Under min graviditet var allt fokuserat kring själva förlossningen: hur man bäst skulle förbereda sig inför det stora eldprovet. Men livet efter var det ingen som sa så mycket om så det fick bli trial and error och en drös med böcker från A-Ö. Jag minns de första månaderna med fasa. Varför vaknar mitt barn så ofta på natten när alla andra ungar sover? Varför orkar mitt barn bara med ett bröst under amningen när alla barn orkar två? Varför bajar mitt barn bara två gånger om dagen när alla bajar minst tre? Varför är jag trött när ingen annan förälder är det?
Räddningen var Öppna förskolan. Där träffade man likasinnade som tänkte och oroade sig precis på samma sätt som jag gjorde. Och det visade sig att min unge var lika normal som alla andra. Man behövde få det bekräftat, helt enkelt. Den känslan var obeskrivlig, så jag har full förståelse för alla som nu oroas över att Öppna ska läggas ner. Det vore ett stort, stort misstag att göra det.
Många som inte känner till verksamheten tror att det här är ett tillhåll för föräldrar som inte har något annat för sig om dagarna. Inget kunde vara mer fel. Här sjuder det av pedagogiska tankar och idéer från utbildad personal som sedan jobbar fram aktiviteterna tillsammans med föräldrarna, givetvis. Samhörighet och gemenskap växer fram, och de små barnen stormtrivs. Och jag är säker på att alla Öppna förskolor har sin Gunnel, Vivi eller Christina precis som Sala har, och som kan ge det där stödet och den där hjälpen som man som förälder kanske inte kan få någon annanstans.
Att mäta glädje, harmoni och gemenskap i kronor och ören strider säkert mot det kommunala bokslutsreglementet, för så vitt jag vet finns det ingen sådan kolumn i räkenskapspapperna. Trots det så är vi många som kan vittna om att den Öppna Förskolan är guld värd. Låt den få fortsätta att vara det även kommande år och för kommande generationer.
Tack Gunnel, Vivi och Christina för att jag fick komma.
Pia
måndag 19 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar