Ett företag mot strömmen.

Jag har hittat företaget som går mot strömmen. Trots finanskris och eländig lågkonjunktur finns det ett företag som går så bra att det behöver nyanställa. Jag pratar Bombardier och jag pratar 200 nya jobb bara i år. I Västerås. Grattis, grattis, grattis! Men är det verkligen sant? Ja, åtminstone om man får tro vd Klas Wåhlberg som jag träffade under ett par timmar i dag. Och jag litar på honom.

Bombardier konstruerar och tillverkar främst tåg både i Europa och i Nordamerika, och faktum är att man har order inne och kontrakt i hamn ända fram till år 2016. Jo, det är sant, sju år framåt, d v s en hel evighet. Otroligt.

Men hur kan det komma sig att ett företag som Bombardier kan gå skadelösa ur den globala lågkonjunkturen när så många andra branscher fullkomligt blöder? Det finns säkert en mängd förklaringar till det men redan i början av 2000-talet gjorde företaget, nej förlåt, koncernen, en rejäl omstrukturering. Lite slarvigt kan man säga att själva tågtillverkningen flyttades till länder med lägre löner medan man behöll hjärtat i tillverkningen, ingenjörs- och forskningsavdelningarna, här i Sverige. De mest kunskapskrävande avdelningarna valde Bombardier alltså att ha kvar i Västerås därför man såg att det fanns stora möjligheter till utveckling just här.

Jag blir nästan rörd men framför allt oerhört stolt när vi nu kan konstatera att deras strategi var helt rätt. Där ser man hur viktigt det är att satsa på högre utbildning som absolut inte får bli ett privilegium för bara ett fåtal utan en tillgång för alla, och helst så många som möjligt. Hoppas att det finns många fler företag som väljer att satsa som Bombardier. Vilket flaggskepp!

Annars borde jag väl skriva något om det som händer i Gaza, men jag tycker att det är svårt att veta vad man ska tycka, ärligt talat. Självklart tar jag avstånd från alla de vålds- och krigshandlingar som pågår just nu och som har dödat minst 1000 palestinier och skadat tre gånger fler. Oskyldiga vuxna och barn får plikta med livet när israeliska bombattacker sätts in. Det är förkastligt och strider förstås mot allt vad folkrätt heter.

Samtidigt vet vi att många israeler har fallit offer för palestinska raketskjutningar som har pågått under säkert 10 år och som också strider mot folkrätten. Och det stora problemet tycks vara att ingen av de bägge krigförande parterna vill höra talas om folkrättsliga frågor. För vad hände när FN:s säkerhetsråd lyckades enas kring ett uttalande om ett omedelbart eldupphör förra veckan? Det hände absolut ingenting. Bombattackerna fortsatte precis som tidigare. Varför då, kan man ju undra? Kan det vara så att Israel känner sig så trygga i USA:s famn att trycket från övriga världen inte spelar någon roll? USA avstod nämligen från att ta ställning, vilket från israeliskt håll kan ha tolkats som ett att det fortfarande finns ett starkt amerikanskt stöd.

Men vad tycker Obama då? Det är det nog inte många som vet. Han har valt att passa och inte förrän nästa vecka kommer han att svära presidenteden. I väntan på det kommer sannolikt kriget att fortsätta. Frågan är om Obama kommer att välja någon annan linje än den israelvänliga som USA har fört i Mellanöstern de senaste 40 åren? Det tror inte jag och jag hatar att säga det men jag tror heller inte att de långa och svåra konflikterna kommer att kunna lösas under överskådlig tid. Det skulle behövas en Palme till det.

Pia