Ett sanningens ord, eller...?

Så var det dags igen att få höra ett sanningens ord från Dottern i huset. Med stor inlevelse lades en dagsfärsk recension fram av de största politiska partierna i Sverige i dag. Som utgångspunkt hade hon valt den svåra men ack så viktiga frågan ”Vad vill de egentligen?”

Centerpartiet fanns det inte mer att säga om än att de förmodligen inte är riktigt kloka när de lägger fram förslag om att ta bort barnbidraget för många barn. Helbängt.

Folkpartiet är bara skola och betyg. Betyg, betyg och åter betyg. Inte så kul, faktiskt.

Kristdemokraterna….nej, det fanns inget alls att kommentera. Den retoriska frågan om de verkligen har gjort något bra ställdes till mamman. Jag passade med svaret.

Moderaterna då? Jo där finns det tydligen rätt många unga som är lite roliga, och många rika också.
– Men moderaterna vill ju bara spara och spara hela tiden.

Så till slut närmade vi oss pudelns kärna, mitt kära socialdemokratiska parti. Vad fanns det att säga om det då?
– Det verkar mest vara gamlingar med i ditt parti och det är inte så himla kul. Och när ni ska göra nå´t så ska det alltid vara så perfekt hela tiden. Och Mona måste tala om vad hon tänker göra om hon blir statsminister. Det är det ju ingen som får veta idag.

– Hon kan ju inte bara skälla på Reinfeldt och tala om alla fel som han gör. Ni får ju ändå inte rätt. Det är ju han som bestämmer.

– Men hallå, så kan du väl inte säga. Att moderaterna vill spara och folkpartiet bara tjatar om betyg det håller jag med dig om, men inte är väl mitt parti så där…mossigt. Och vaddå, Mona måste ju tala om vad som händer när Reinfeldt beslutar om en massa konstigheter.

Med alla medel försökte jag förstås försvara mitt eget parti men insåg ganska snabbt att det var meningslöst. Jag nådde liksom inte fram. Det var bara att svälja de drapor som delades ut av denna unga dam som år 2014 kommer att få lägga sin röst på ett politiskt parti för första gången. ( Herregud, det är ju snart.) Så lite försiktigt undrar jag vad det är jag har närt vid mitt bröst? En trotsig och kritisk liten parvel som inte gör som mamma vill utan vågar uttrycka helt egna tankar? Hugaliga!

Annars har jag fått ovanligt många mail i veckan som gick, bl a från en småföretagare här i länet som på allvar börjar tröttna på alla regler och pålagor som bara ökar. Han är och har alltid varit en hårt arbetande man som inte vill ligga någon till last utan vill i stället lämna sitt bidrag till stacken genom att anställa en eller ett par medarbetare. Men de villkor som han och många andra småföretagare lever under i dag är inte rimliga. Att t ex behöva stå för sjuk-kostnaden de 14 första dagarna kan få många mindre företagare på fall. Den marginalen finns sällan.

De stora giganterna klarar sig alltid men reglerna kanske måste ändras så att de också kan passa in i småföretagarens verklighet som ser lite annorlunda ut. För att inte tala om trygghetssystemen som vi andra tar rätt mycket för givet. Om företagaren blir sjuk eller vill vara föräldraledig får han eller hon vackert betala för den tryggheten själva. Det är inte riktigt juste, tycker jag. Det vill jag ändra på. Det finns säkert en hel skredus med regler och pålagor som behöver ses över. Och det ska inte göras senare utan nu.
Pia