Semesterresan.

Jag tror jag blir tokig. Här har man uthärdat det urusla svenska sommarvädret och tyckt att det inte gör så mycket, en Bulgarienresa väntade med garanterat vackert väder. Kanske lite för varmt rent av. I mitten på juli låg temperaturen på över 40 grader runt Svarta havet. Så med gott mod packade jag min resväska endast med kläder avsedda för varma och soliga dagar. Tjocktröjan fick definitivt vara kvar hemma och paraply var det bar inte att tänka på.

Och det började bra. Sol när vi kom ner vid lunchtid dag ett och sol nästkommande dag. Men sen blev det stopp. Helt plötsligt tornade de mörka och hotfulla molnen upp sig på den tidigare så klarblåa himlen. Och naturligtvis kom regnet. Och blåsten. Och åskan. Och kylan. Länge försökte jag ignorera mina vänners uppmaning att köpa mig en varmare tröja, men till sist blev jag tvungen. Det är inte skönt att frysa, inte ens vid Svarta Havet. Paraply inhandlades också för regnet fullkomligt vräkte ner ett par kvällar. Hur i hela friden kunde det bli på detta viset? Åker man till en semesterort som enligt statistiken endast har två regndagar i månaden sommartid då ska solen skina. Pengarna tillbaka!

Deppigt värre. Men det gäller att göra det bästa av situationen, utan att för den skull behöva gilla läget. Helt resolut tog vi våra badväskor, trotsade vädrets makter och gick ner till stranden, fullt påklädda förstås. Solen kanske, eventuellt, möjligtvis kunde titta fram åtminstone ett litet tag? Inte då. Det fick bli bokläsning, Camilla Läckberg. De efterföljande dagarna upprepade vi samma procedur i tron att molnen just denna dag skulle skingra sig och lämna plats åt solskenet. Inte då. Bokläsningen fortsatte. Unni Drougge. (En märklig men fascinerande författare som verkligen skiljer sig från mängden.) Men så efter den tredje dagens
oväder återuppstod då äntligen solen med sina värmande strålar. Två timmar. Det var allt för denna dag.

Nu var det flera i ressällskapet som började fundera över möjligheten att sola i solarium. Men neej, inte sjutton ska man väl behöva lägga sig i ett solarium när man befinner sig vid semesterparadisorten Golden Sands i Bulgarien första veckan i augusti då solen bara ska skina. Mera bokläsning. En kväll råkade jag springa på en taxichaufför som sa att det nu hade regnat klart och att morgondagen skulle ge mycket sol. Och han fick rätt! Morgonen därpå vaknade jag av några solstrålar som letat sig fram bakom de tunga balkongdraperierna. Nu ska här solas.

Snabbt som ögat kastade vi i oss frukosten och begav oss till de inbjudande solsängarna vid stranden. Denna gång utan tjocktröjan. Blickstilla låg vi där och sög i oss allt vad solsken heter. Våra arma och solfattiga kroppar visste inte till sig av glädje över att äntligen få insupa denna njutning. Nästa dag var det så dags att fara hem igen till ett Sverige som hade haft rekordvärme under tiden som vi låg på stranden och frös. Visst är det väl konstigt att man nästan inte unnar sina landsmän därhemma sol och värme när man själv är på semester någon annanstans? Jag ringde min väninna här i Sala och fick höra att värmen nästan var olidlig. Då sved det till och gjorde nästan lite ont. Men å andra sidan hade vi det mysigt i alla fall. Sju personer kan hitta på mycket tillsammans, med eller utan sol. Och något nattligt busliv märkte vi då inte av.

Till sist vill jag bara låta meddela att Pirjo på Via Direkt som jag skrev om härom sistens är ett föredöme. När jag kom hem från semestern låg där ett ursäktande brev med en värdecheck på 50 kronor. Det var snabba ryck, må jag säga. Svar direkt! Jag gjorde som hon sa och testade handdiskmedel på mina fläckar och de är nu nästan borta. Heja Pirjo!

Pia