Efter sju sorger och åtta riksdagspartier.

Så. Nu får det vara nog. 7 veckor har passerat sedan den ödesdigra valdagen. Sorgen har varit stor, tung och snudd på obegriplig. Och som lök på laxen lyckades Sverigedemokraterna bli det åttonde riksdagspartiet. Jag får kalla kårar när jag hör dem i kammaren. De må vara välsmorda i truten och se ofarliga ut, men deras budskap är skrämmande – vissa människor är mer värda än andra.

Människor som avviker från vad som är typiskt svenskt göre sig inga besvär. Värt att notera är dock att det Sd menar med typiskt svenskt är vad detta land under århundraden införlivat från bl a Turkiet.

Ni kan ge er på att debatternas vågor kommer att gå höga framöver. Taktiken om tystnad kan ni glömma . Vi kommer att tvinga dem ta ansvar och att göra rätt för sitt höga arvode. Nu kan de inte längre spy galla över etablissemanget – nu är de en del av det.

Även om valet blev uruselt för vår del så kommer aldrig våra röster att tystna. Vi kommer att fortsätta att kämpa mot orättvisor och för jämlikhet, och för människors lika värde förstås. Men, vi ska vi bli ännu mycket bättre och ännu mer intressanta. Vill du hänga med?

Pia