Bakis.

Det är inte utan att jag känner mig lite ”bakis” i dag. Fem intensiva men fantastiskt givande kongressdagar har onekligen satt sina spår. Men hur arbetskrävande det än må vara så vill man bara inte vara det förutan.

Det är maffigt när 350 ombud från hela landet steg för steg formar den politik som Sveriges största parti ska jobba utifrån de kommande fyra åren. Det är maffigt när alla dessa 350 ombud och alla vi andra ger vår partiledare Mona Sahlin stående ovationer och applåderar så att taket i mässhallen nästan lyfter. Det är maffigt när kongressens yngste ombud 17-årige Niklas från Sundsvall och kongressens kanske äldsta, Gertrud Sigurdsen 86 år, förenas i en politik för framtiden.

Många bra och fräscha beslut blev det på område efter område. Det märks att rådslagsarbetet burit frukt och att vi har tagit vår hemläxa från valförlusten 2006 på största allvar. Många nya och spännande riktlinjer antogs som t ex stora satsningar på entreprenörskap, något som kanske inte har varit vår bästa gren direkt. Helt otippat antog kongressen dessutom Stig Malms motion om att se över bestämmelsen om arbetsgivarnas skyldighet att betala de 14 första sjukdagarna för sina anställda. För de allra minsta företagen är det tufft att både betala sjukersättning och vikarier. Ett bra beslut som visar att vi verkligen bryr oss om företagare och deras villkor.

En riktigt het fråga var den om vi som parti ska acceptera att privata utövare som bedriver skola, vård och omsorg ska få ta ut vinster. Kongressen kom fram till att vi inte kan acceptera det vi nu ser – en välfärd som alltmer styrs av företagens vilja att tjäna pengar. Välfärden betalas av oss alla med skatter och då har vi rätt att ställa höga krav på kvaliteten. Överskott behövs både i offentlig och privat verksamhet för att utveckla den, frågan är hur överskotten ska användas. Vår utgångspunkt är att skattepengar som är avsedda för skola, vård och omsorg ska användas för att höja kvaliteten – inte till vinstuttag som stoppas i några privata fickor.

Några belackare har hävdat att vi vill höja pensionsåldern, men så är icke fallet. Vi vill däremot ge de äldre som vill och känner att de orkar en chans att jobba några år till. Men det får inte äventyra jobben för de yngre som kanske ännu inte har kommit ut på arbetsmarknaden. Vi behöver fler arbetande timmar både från yngre och äldre.

Måste bara få säga att det är lite intressant att läsa Expressens rapportering från kongressdagarna. Det var inte utan att jag höjde på ögonbrynen när rubriken i mittuppslaget i söndags skrek ”Person stal hela showen från Mona”. Vilket nonsens. Det gjorde han definitivt inte.

De applådåskor som Ingvar Carlsson däremot drog ner i sitt brandtal innan Göran Persson äntrade talarstolen fick hela kongressen att koka. Snacka om fajter. Snacka om still going strong. Ingvar fyller 70 i år och kommer att medverka i sin 25:e valrörelse. Det hade han förvisso inte tänkt, men den högerpolitik som bedrivs av Sveriges regering har provocerat Ingvar så till den milda grad att han måste ut på barrikaderna. Härligt, Ingvar.

Om Persson kommer att göra detsamma återstår att se.

Pia