Norge, Norge, Norge.

Grattis Norge! Det gjorde ni bra. Att vinna Eurovision Song Contest är inte kattskit, minsann. Och som ni vann. Rena utklassningen. Hur kan det vara möjligt för en anonym 22-åring att vinna så stort? Här skickar vi i väg en rutinerad operasångerska och tänker att hon ska få Europa på fall. Men icke då. Storbritannien tävlar med ingen mindre än den store Andrew Loyd-Webber – musikalernas egen gudfader – bakom pianot. De lyckades i och för sig rätt bra, en tredje plats tror jag.

Ukraina ställer upp med en klassisk skolad pianist som kvällen till ära glömmer allt vad Mozart och Beethoven heter och i stället släpper loss i en krigsrytmik av sällan skådat slag. Gick väl rätt hyfsat även för henne. Och så hade vi Greklands ”våta dröm” som dansade och sjöng så att lilla tröjan rykte. Hamnade ändå på en hedrande sjätte plats eller något i den stilen.

Men ingen var ens i närheten av denne Alexander Rybak. Han sopade bokstavligen banan med övriga Europa genom sin fantastiska inlevelse, närvaro och scenframträdande. Låten fastnar onekligen. Jag vaknade i morse med refrängen i huvudet. ”I´m in love with a fairytale”. Gud så enerverande. Och som grädde på moset kunde unge Rybak i dag ta flyget hem till Gardemoen för att stolt och patriotiskt ansluta sig till alla andra flaggviftande norrmän som dagen till ära firar sin nationaldag på Karl Johann.

Jädra norrmän. Ni är alltid så bra. Man blir nästan lite avis. Det är inte så att jag missunnar er lycka och framgång, men räcker det inte med att ni är bra på tur? Om vi fortfarande hade varit i union med er så hade vi sannolikt bestämt som så att ni fixar skidorna och vi tar hand om resten.

Men nu är ni inte ens med i EU, era rackare och stackare. Det är lite synd, tycker jag. Vi skulle ju kunna rigga världens smartaste nordiska utspel om ni också fanns med. Tänk vilken stark politisk kraft vi skulle kunna bli i EU, något som säkert skulle få Frankrikes president Sarkozy att blekna. Så kom igen nu, Norge, in med en ansökan så kan vi tillsammans göra skillnad. Ingen fairytale utan verklighet.

Grattis ännu en gång.

Pia