Schlingan.

Tack gode gud för mobiltelefonen. Hur skulle vi klara oss utan den? Man är alltid lika tillgänglig oavsett var man befinner sig och kontakterna med omvärlden blir hur smidiga som helst. Men det finns onekligen några baksidor av myntet och i torsdags på tåget på väg till Västerås upptäckte jag en. I den knökfulla tågvagnen sitter jag och ett gäng moderater. Jag på väg till min distriktsstyrelse och de på väg till sin kommunkonferens i Örebro. Mobilsamtalen i vagnen var både många och högljudda.

Plötsligt ringer det i mobilen hos moderatkvinnan som sitter mitt emot mig.
– Ja, jag är på väg, sitter på tåget…Nej, nej, jag tänker ta sovmorgon. För tusingen, det är ju bara tråkiga Schlingan som ska prata, och han har man ju hört så många gånger förut. Samma gamla tjat om och om igen, du vet. Inget nytt direkt, nej precis, ha, ha, ha…Men festen blir nog kul.

Det var liksom lite svårt att undvika att lyssna på det här samtalet och det kändes lite pinsamt. Denna moderata kvinna verkade inte ha några som helst ambitioner att sänka rösten eller gå undan eller så, utan hon fortsatte glatt att prata vidare med sin partikamrat (som jag antar att det var) med samma höga röstläge.

Så nu fick jag och många med mig i tågvagnen veta att ”Schlingan”, eller Schlingman som han väl heter, är en riktig tjatig tråkmåns som inte har något nytt att komma med. Och det stämmer förvisso rätt bra med den bild jag hade av honom redan innan. Men det kan ju tyckas rätt osmakligt att basunera ut det i en tågvagn fylld med andra än bara moderater. Det gäller att hålla tand för tunga ibland – i synnerhet när man pratar i mobilen.

Och EU-val ska det bli, ett av de två glömda valen (det andra är kyrkovalet). Jag var i Vällingby och knackade dörr tillsammans med partikompisar i tisdags och många verkade nästan skämmas lite när vi frågade om de tänkte rösta. Man visste inte när i tid det var, man visste inte vilka frågor som var viktiga, spelar det egentligen någon roll om jag röstar och några sa att de verkligen hade tänkt sätta sig in i EU-frågorna men bara inte haft tid.

Allt det här känns igen. Jag tror inte att Vällingbyborna är unika. Fortfarande är det så att många människor i vårt land inte riktigt räknar in Sverige i EU, utan EU är Bryssel, Tyskland eller Frankrike. Deras frågor berör liksom inte oss, tror många. Men när man börjar förklara att Sveriges röst i EU betyder en hel del och att EU:s lagstiftning berör oss ännu mer så går det upp ett ljus för många.

Att det sedan spelar ännu större roll vilka partier och ideologier som styr i EU är oerhört viktigt för oss politiker att framföra gång på gång. Det röda eller det blåa Europa. Det är skillnad. Vi socialdemokrater sätter förstås jobben främst även i EU-valet. Det är rätt enkelt – alla de frågor vi tycker är viktiga att jobba för nationellt är lika angelägna att slåss för internationellt.

Fler jobb genom utbildning och forskning. Gröna jobb genom forskning och klimatsmart teknik. Bättre jobb där svenska löner och avtal ska gälla på svensk arbetsmarknad.

Visst går du väl och röstar 7 juni?

Pia