Nu har vi rent här i vårt hus...

Är det raska fötter springa tripp, tripp, tripp som gäller så här strax innan själva julafton eller är det stilla natt och frid på jorden? För mig är det definitivt det förstnämnda. Tänk, jag slutar aldrig att förvånas över min egen dumhet, i det här fallet. Varför städa som en tok? Varför gno som en gnu på ställen som jag vid en normal veckostädning väljer att inte se? Nu helt plötsligt ska även de gömmorna rengöras. Och det märkliga är att hela städgrejen har utvecklats till någon slags mani som jag inte kan styra. Det låter ju hur otäckt som helst men det är sant.
Ge mig en trasa och jag är fast.

Usch, vad hemskt det låter. Jag skulle säkert behöva bli avprogrammerad av någon klok anti-städtant. Men när julen väl är över och gran och hela faderuttan ska bort så kommer sakta men säkert de kloka tankarna krypande om att det här minsann var sista gången jag kröp på alla fyra i två dagar med en skurtrasa i näven, lika trött och sliten som den urvridna trasan. Nu ska jag aldrig mer diska och putsa alla de glas som bara står där och ser fina ut och inte används. Nu kommer dammråttorna bakom bokhyllan hädanefter att få vänta på sin tur till någon gång efter jul. Banne mig.

Och så går det ett år och de kloka tankarna är ett minne blott. In kommer i stället de nojiga, de skvatt galna och de maniska städtankarna. Så står man där igen med femton nyinköpta trasor och en jäkla massa rengöringsflaskor och tycker att julen är ett rent helsike. Varför är det då på detta viset? Det borde inte behöva vara så. Min mamma är likadan, om inte värre. Hon städar till och med alla skåp och lådor. Det gör inte jag, hör och häpna. Så visst präglas man. Måtte bara inte min dotter bli likadan.

Och det där med att städa till jul verkar vara nedärvt från den tid då det fanns små elaka grå gårdstomtar som hade koll på läget. Nåde den som inte snyggat till i stall och krubba, där kunde olyckan vara framme. Hu, så hemskt.

Nej, tänk om jag på allvar skulle våga skippa skurborste och dammsugare och i stället ägna tiden åt att knäcka nötter, tugga knäck och bara njuta av en god jul. Nästa år, kanske, för nu hinner jag inte…

Pia