Vad vill ministern?

Vad vill ministern? Vad vill egentligen Åsa Torstensson som är den minister i vårt land som är ytterst ansvarig över våra vägar och järnvägar? Vet du vad hon vill? Nej, inte jag heller. Som ledamot i trafikutskottet söker jag med ljus och lykta efter någon vision eller någon viljeinriktning från ministern, men jag hittar ingen. Är inte det lite märkligt? Tänk, jag trodde att det var varje ministers dröm att få förverkliga sina politiska ambitioner men jag börjar förstå att det kanske inte är så självklart för alla. Och det tragiska är att det i det här fallet drabbar allt som har med infrastruktur att göra: vägar, järnvägar, hamnar, trafiksäkerhet, kollektivtrafik och IT. Allt detta som är en förutsättning för så gott som all annan välfärd.

Vad vill ministern? Varför får vi inte veta hur mycket ministern vill satsa på järnvägar? Det finns ett enormt tryck i hela landet om att få mer järnvägsspår som i sin tur skapar fler avgångar så att ännu fler kan välja tåget i stället för bilen och flyget. Tänk om det är så att det helt enkelt inte finns några pengar kvar efter alla skattesänkningar som ministerns moderat-styrda regering har genomfört?

Ungefär 75 miljarder kronor har försvunnit ur statskassan. Jag ger mig tusan på att när ministern väl tar bladet från munnen så kommer det att heta att kommuner och företag måste betala för de vägar och järnvägar man vill ha annars blir det inget. Landets ekonomi är liksom ”lite ansträngd”.

Jaha. Lite ansträngd. Det har vi hört förut. Från Anders Borg. Är det måhända ministern som har hand om finanserna som bestämmer över ministern som har hand om infrastrukturen? Jag börjar tro det mer och mer. Innan ministern blev minister var det helt andra tongångar som kom ur hennes strupe i riksdagsdebatterna. Då var hon mycket kritisk till att Ulrica Messing inte vågade ta det första spadtaget till Citybanan utan bara ville utreda och utreda. Det var ju bara att köra i gång, tyckte ministern då.

Det första Åsa Torstensson gjorde när hon tillträdde som minister var att ge ett nytt utredningsdirektiv till det tredje spåret i stället för Citybanan. Se där, en viss beslutsamhet trots allt. Men varför ännu en utredning om något som hade skrotats för länge sedan? Det är väl ändå destruktivt. Det kanske var Anders Borgs förslag…

Vad vill ministern? Blir det någon Citybana med två nya spår in till centrala Stockholm, eller ska tågen få fortsätta att trängas på de två spår som finns? Något definitivt svar har vi inte fått. Det har varit förhandlingar med kommuner och landsting runt Mälardalen om att de ska vara med och betala motsvarande 2 miljarder. För Västmanlands del handlar det om 576 miljoner kronor.

Västerås stad har bl a sagt att man är beredd att betala under förutsättning att det blir dubbelspår mellan Barkaby och Kalhäll så att fler tåg från Västerås kan ta sig fram till Stockholm. Man är också beredd att betala till Citybanan om punktligheten blir bättre så att tågen kommer och går i rätt tid. Men frågan är, kommer de här kraven att uppfyllas? Det vet inte jag. Vet ministern det?

Vi vill ha besked om vad ministern vill. Det håller inte att skylla på oss socialdemokrater hur länge som helst. Det är hög tid att ministern visar handlingskraft och talar om för oss västmanlänningar och för hela svenska folket hur hon vill forma den nationella trafikpolitiken.


Pia