Hushållsnära tjänster för vilka?

Förra veckan hände det. Applåder i kammaren. Från ledamöter. Efter en votering. Det har jag aldrig varit med om. Vi var många som blev något förundrade. Varför denna glädjeyttring? Jo, därför att hushållsnära tjänster nu kommer att bli skattesubventionerade. Och vilka var det då som applåderade så glatt? Det var de borgerliga ledamöterna som redan i dag har råd att betala för tjänsterna. Från åhörarläktaren var det tyst. Så frågan är om det är människor som verkligen är i behov av tjänsterna som kommer att köpa dem framöver, eller blir det de välbärgade som redan i dag köper den här typen av tjänster som kommer att dra den stora vinstlotten? 50 % av kostnaderna, eller max 50 000 kronor per vuxen och år, är vad som kommer att få dras av på skatten. (I Finland får man dra av max 21 500 kronor)Men det är lite intressant att se hur regeringen definierar begreppet hushållsnära tjänster?

Det kan vara städ-arbete, vård av kläder och hemtextilier och tvätt vid tvättinrättning. Så bra. Nu kan jag få göra avdrag för mina kavajer som jag brukar lämna på kemtvätten. Hushållsarbete kan även avse omsorg, tillsyn och annan personlig hjälp till barn, funktionshindrade, personer med varaktig sjukdom och äldre. Med andra ord blir det lättare att anställa barnflickor vitt. Det kanske är bra. Vidare står det att även snöskottning och återkommande enklare trädgårdsskötsel av tomt eller trädgård kan omfattas. Det låter intressant, tycker jag. För vem gillar att skotta sin snö eller att klippa sin gräsmatta eller att rensa sina rabatter? Jag gillar det inte men gör det i alla fall. Och faktum är att det känns rätt bra sådär efteråt att ha gjort det. Med det nya beslutet kommer jag att kunna köpa tjänsten rätt billigt om jag vill. Jag tror inte att jag vill det. Varför ska jag belasta skattebetalarna med min tomtskötsel? Det känns inte så rätt och riktigt att göra det. Och det är just det som är kruxet med hela den här reformen. Kommer skattesubventionen att hamna där den bäst behövs? Vilka är det som har behov av hushållsnära tjänster?

Är det samma människor som också kommer att köpa tjänsterna? Jag är inte så säker på det. Ta en ensamstående undersköterska med ett par barn som exempel. Hon eller han skulle säkerligen behöva både städ- och tvätthjälp och viss omsorg om barnen för att hinna med allt annat i livet. Kommer de att ha råd att köpa tjänsterna? Tveksamt med den lönen. Likaså en familj med flera barn och två vuxna varav den ena är långtidssjukskriven och den andra jobbar heltid. Där finns sannolikt ett behov men plånboken säger stopp. Det ekonomiska utrymmet finns inte.Samtidigt vet jag att vissa tycker att det här är bra. Det kanske kan göra tillvaron lite bekvämare för människor som ofta jobbar mer än heltid och bara inte hinner med allt annat som ska göras, och det blir mer legitimt tycker vissa att köpa tjänsterna nu. Och köpa dem vitt och inte svart.

Jag kan ha viss förståelse för sådana argument, men om det är den svarta arbetsmarknaden regeringen vill komma åt så tror jag man är ute och cyklar. Där behöver man ta ett helhetsgrepp om man verkligen menar allvar. Den svarta marknaden för hushållsnära tjänster uppskattas dessutom vara förhållandevis liten jämfört med andra näringar. Jag tror att det också kan finnas en risk med att använda skatterabatter som lockbete för att göra svarta marknader vita. Ska alla svarta marknader omfattas av subventioner oavsett verksamhet? Om inte, var drar vi gränsen?