Nyval?

Vi kan gå en mycket spännande politisk höst tillmötes. Det femte jobbskatteavdraget, som regeringen har flaggat för, kanske inte alls blir verklighet. I Riksdagen finns nu en majoritet för ett förslag om att utvärdera de jobbskatteavdrag som redan är beslutade innan något nytt kan införas. Vi är många som är högst tveksamma till om ytterligare skatteavdrag kan ge fler jobb och en starkare arbetslinje.

Det här har väckt stor vrede hos alliansens företrädare i flera utskott, framför allt i skatteutskottet. Men reaktionen var väntad. En regering som satsar allt på ett kort utarmas om vinsten uteblir. Denna ensidiga, eller snudd på enfaldiga, politik kan nu komma att straffa sig.

För vad händer om det inte finns en riksdagsmajoritet för regeringens budgetproposition där ytterligare jobbskatteavdrag står i fokus? Ja, ett scenario är att Fredrik Reinfeldt går till talmannen med regeringens avskedsansökan. Om talmannen sedan inte lyckas hitta några lösningar som Riksdagen kan godta utlyses nyval.

Men frågan är om detta vore ett önskvärt läge och i sådana fall för vilka? För de mindre partierna som Kristdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet skulle utgången sannolikt kunna bli rätt besvärande. Skulle de klara 4 % -spärren? Tveksamt för Kd:s räkning.

Chansen att vi sossar tillsammans med v och mp skulle kunna få ta över styråran, hur stor skulle den vara? Svårt att svara på. Något strukturerat samarbete finns inte idag.

Viktigaste av allt - hur skulle svenska folket reagera om ett nyval blev verklighet? Något jubel skulle sannolikt inte utbryta och valdeltagandet skulle nog bli relativt lågt. Det såg vi både i Örebro och i Västra Götaland.

Däremot skulle vinsten för svenska folket kunna bli så mycket större om vi fick en regering som vågar se de problem och anta de utmaningar som vi står inför. Barnfattigdom, ökade klyftor, kunskapslyft, grön miljöteknik, nya jobb och nya drömmar.

Det kanske är dags för nya allianser att ta vid…

Pia

Börshajarna.

Jag har bytt utskott - från trafik till finans.

Här gör vi ett studiebesök på Stockholmsbörsen.

Pia

Universala lösningen.

Sänkt skatt. Det tycks vara regeringens universala lösning på all världens problem.
Ingick i en paneldebatt i Radio Västmanland idag tillsammans med en moderat och en folkpartist. Temat var varför inkomstskillnaderna har ökat så lavinartat de senaste 10 åren mellan Hamre och Råby i Västerås.

Moderaterna verkar egentligen inte tro på dessa uppgifter, men när reportern ändå tvingar fram ett svar om vad regeringen tänker göra så heter det: fler jobbskatteavdrag.

Det som till stor del har orsakat problemen är nu uppenbarligen också lösningen på desamma. Ofattbart. I Råby är arbetslösheten hög och den försämrade arbetslöshetsförsäkringen har naturligtvis påverkat inkomsterna. Hur märkligt det än låter så finansierar delvis de försämrade trygghetsförsäkringarna jobbskatteavdragen. Att ta från de fattiga…

Men regeringen fortsätter sin mission om ytterligare jobbskatteavdrag. I höst kommer man att lägga fram avdrag nr 5, och det kalaset kommer att kosta 15 mdr. Lika mycket som att avskaffa barnfattigdomen, enligt vissa källor. Politik är som bekant att välja.

Alltså, om du undrar hur regeringen ser på bostadspolitiken, på miljöfrågorna eller på sämre kunskapsnivåer i skolan så lovar jag dig att svaret blir: fler jobbskatteavdrag.

Och hur får vi fred på jorden…?

Pia

Tack alla pensionärer.

Första maj. En röd dag i dubbel bemärkelse. En stor och viktig dag. Vi behöver bli påminda om allt idogt arbete som har byggt den välfärd som vi idag skördar frukterna av. Inget är givet. Allt kräver hårt arbete och uppoffringar. Våra äldre vänner har gjort ett fantastiskt jobb för att vi och kommande generationer ska kunna få det ännu bättre. Är vi tacksamma nog?


När pensions-avin dimper ner i brevlådorna är läsningen dyster för väldigt många. Knappt hälften av lönen betalas ut som pension. Kan inte vara rimligt? Självklart måste vi se över pensionssystemet som i första hand tycks gagna de som har tumme med börsen och kan konsten att placera.


Är det på sådana tvivelaktiga boliner vi ska få en värdig pension? Är det börsens upp- eller nergång som ska avgöra om jag ska få en guldkantad tillvaro på ålderns höst eller inte?


Många av dagens pensionärer har det väldigt bra. Många har det väldigt dåligt. Klyftorna har ökat även här. Tänk om alla de pensionärer som de facto lever under existensminimum skulle ansöka om försörjningsstöd? Då skulle det bli kö utanför socialkontoren. Av kvinnor.


Bättre kan vi.


Pia

Kurragömma.

Kurragömma lever. Till min stora glädje såg jag barn som i går lekte kurragömma utanför hyreshusen på Åkra. Och roligt hade de. Kvittrande skratt studsade mellan husväggarna. Kalla det fördomsfullt men jag trodde inte för en stund att den leken hade en chans i tider av fyrdimensionella dataspel. Men det kanske är just därför. En sund reaktion. De har kanske tröttnat på att sitta inne och leka med sina dataskärmarna dagarna i ända. De har kanske genomskådat vuxenbluffen med alla cyberdyberspejsade spel där inget är på riktigt. Såååå tröttsamt. Kurragömma måste vara hundra gånger så roligt. Alla är på riktigt, alla pratar på riktigt, alla skrattar på riktigt och allt känns på riktigt. Nostalgisk, tänker du nog. Ja, kanske det. Och det känns skönt att få vara det, att få minnas alla gånger som jag själv lekte kurragömma. Alla gatans ungar var med. Och roligt hade vi. Lite senare kom Ryska Posten. Pia

Mona.

Sorgligt. Förfärligt sorgligt var det i går när Mona för sista gången ledde vårt möte i riksdagsgruppen. Vi visste men nu blev det på riktigt. En av våra absolut mest kompetenta politiker lämnar oss nu. För gott. Tårar trillade på mångas kinder.

Monas politiska gärning kommer inte att bli en parentes. Det vittnar inte minst alla de 6000 brev om som hon har fått sedan 2007. Några lästes upp. Oj, vilka intryck hon har gjort, vilken påverkan hon har haft. Mest rosor men också ris.

Mona Sahlin, en intelligent, skarp, inlyssnande och modern politiker med ett stort patos för rättvisa och jämlikhet. En kvinna som ser dem som inte alltid syns. En kvinna som lyssnar på dem som inte alltid hörs. En kvinna som vill förändra.

Mona Sahlin. Glöm henne aldrig. Aldrig.

Pia

Stolt mamma.

Förhörde dottern på ett läxförhör häromdagen. Samhällsekonomi, sådant som i allra högsta grad ingår i mitt politiska uppdrag. Stolt konstaterade jag att hon kunde redogöra för en del knepiga begrepp som monopol, kartell, tull, marknadsekonomi och BNP.

Men det är en sak att rapa upp vad som står i boken och en helt annan att kunna förstå och sätta in begreppen i ett sammanhang. Klarar hon det? Hyfsat. Protektionism och frihandel låter sig inte förklaras sådär självklart enkelt, men faran med karteller insåg hon ganska snabbt.

En förklaring kan mycket väl vara att vi diskuterar mycket politik och samhällsfrågor här hemma. Men det jag är mest stolt över är att hon på alldeles egen hand kan finna kritik i vissa samhällsekonomiska frågor. – Tror verkligen USA att de kan få fler jobb genom att införa tullar mot vissa länder?

Lastgammal är jag inte så jag minns mycket väl hur man gjorde i åk 9 inför proven. Man läste in vad som stod i boken och lärde sig svaren utantill. Som tur var pratade jag och pappa en hel del politik hemma, och det gjorde att jag fick en fördjupad förståelse för hur samhället fungerade. Jag lärde mig också att våga ifrågasätta vissa s.k. läroboks-sanningar som allt för ofta är rätt verklighetsfrånvända och schematiska.

Det här vill jag att min dotter ska bära vidare. Läs och lär men räds aldrig att ifrågasätta sanningar utifrån ett verklighetsperspektiv.

Verkligheten överträffar som bekant dikten. Åtminstone rätt ofta.

Pia