Ny start.

Vågar man ta ordet nystart ur sin mun? Jo, visst vågar jag. Partiet står (återigen) inför en ny start med en ny partiledare - Stefan Löfvén. Och det känns tryggt, hoppfullt och spännande.

Stefan har klart och tydligt deklarerat att fokus är på jobben och en skärpt näringslivspolitik.
Vi behöver bli vassare, helt enkelt. Samarbete är a och o för att skapa framtidens jobb, och Stefans upparbetade kontakter ochgoda renommé inom näringslivet kommer att skapa många intressanta samarbetspartners framöver.

Satsningar på innovation, på forskning och utveckling av nya produkter och tjänster och på riskkapital är grundkonceptet som sedan behöver förädlas.

Vi vill att fler startar nya företag och att fler företag ges möjlighet att växa. Människor måste ständigt tillåtas att växa och rusta sig och då spelar utbildning och kompetensutveckling en nyckelroll.

Vår satsning på att fler ungdomar ska klara av sin gymnasieutbildning är en oerhört viktig pusselbit, likaså satsningen på fler högskoleplatser med högre kvalitet. Alla kan förvisso inte bli akademiker, men betydligt fler kan bli det.

Vi vill riva hindren och låta människor utveckla sin kraft, och med pragmatisk politik ska vi visa hur våra visioner och drömmar kan bygga ett starkare och rättvisare Sverige.

Pia

Kris för järnvägen.

Situationen för det svenska järnvägssystemet är alarmerande. Nu går det inte längre att skylla på isbildning och kyla – problemen finns oavsett årstid. Det går heller inte att ensidigt lägga skulden på SJ. Järnvägen är ett komplext system där verksamheterna måste samordnas för att det ska bli så bra som möjligt för oss resenärer.

Det stora grundproblemet är kapacitetsbristen. I stället för att ta itu med att det är fullt på spåren har regeringen ägnat sig åt att avreglera, bolagisera och privatisera trafikpolitiken. Man överlåter åt marknaden att lösa en av de viktigaste samhällsfunktionerna. Det är inte seriöst.
Trafikförseningarna för de som pendlar till arbetet i storstadsregionerna kostar samhället årligen 11 miljarder kronor. Hårdast drabbad är Stockholm. Om det inte genomförs omfattande satsningar kommer kostnaderna att öka ännu mer, och det i sin tur kan leda till begränsade tillväxtmöjligheter.

Regeringens utredare gör bedömningen att det kommer att behövas totalt 63 miljarder kronor bara för att täcka behovet av reinvesteringar och underhåll de kommande 10 åren. Utöver det tillkommer kostnader för kapacitetshöjande objekt för att komma tillrätta med de stora flaskhalsarna.
Men regeringen gör precis tvärtom och halverar nyinvesteringarna jämfört med föregående mandatperiod.
Redan i våras presenterade vi socialdemokrater tillsammans med V och Mp ett förslag om att satsa ytterligare 101 miljarder till järnvägar och övrig kollektivtrafik fram till år 2021. I förslaget ryms även satsningar på höghastighetsbanor som vi föreslår ska lånefinansieras eftersom det handlar om investeringar av strategisk karaktär för framtiden.
Vi kommer inför höstens budgetarbete följa upp våra förslag och göra avstämningar mot det arbete som pågår om att fördubbla kollektivtrafiken till år 2020, där investeringar av nya järnvägsbanor och satsningar på drift och underhåll är avgörande kuggar.

Det behövs även en skyndsam översyn av hur järnvägsunderhållet organiseras. Vi menar att det finns skäl att återföra underhållet till Trafikverket. De extrema kraven på samordning med spårhållaren, d v s Trafikverket, gör att det finns klara fördelar med att bedriva verksamheten i egen regi.

Det kan bli en intressant politisk höst.

Pia

Debut i Almedalen.

För första gången i min politiska karriär har jag deltagit i Almedalsveckan. Jo då, jag har fått förfrågningar tidigare men har valt att konsekvent tacka nej. Varför umgås med i princip samma människor som jag politiskt träffar ganska ofta ändå? Var finns väljarna? Når Almedalsbudskapen fram genom det gigantiska mediebruset med mindre än att man måste bränna pengar eller sexchatta?

I år föll jag dock till föga. Lite nyfiken var jag trots allt och redan tidigt i våras ramlade ett antal erbjudanden in om att delta i paneldebatter, allt från järnvägar till skatte-utjämningsförslaget.

När det stod klart för mig att över 1 400 olika seminarier anordnades tänkte jag i mitt stilla sinne att det knappast går att få besökare till alla dessa. Men döm om min förvåning när jag upptäckte att så inte var fallet. Många seminarier var så knökfulla att folk fick vända i dörren.
Till och med de debatter som jag själv deltog i var välbesökta.

Debattstämningen blev annorlunda. Mer uppsluppen, lagom kryddig och bitvis ganska underhållande.

Men visst är det mycket cirkus, och de som har krattat denna välansade manege är inga mindre än alla dessa arma PR-moguler, som för bara för något tag sedan själva satt mitt i politikens hetluft. Då var det makt, nu är det mingel.

Och så var det då detta med att synas. Den mest lästa avisan under denna vecka var garanterat Expressens dagliga vimmelbilaga där kända företagare, politiker, TV-journalister och artister som på bästa festprissehumör visar upp sina glada nunor från baren på Donners brunn.

Syns du inte finns du inte, stämmer verkligen det? Jag litar mer på filosofen Descartes som sa:
”Cogito, ergo sum.” Jag tänker, alltså finns jag. Räcker bra för mig.

Pia

Nyval?

Vi kan gå en mycket spännande politisk höst tillmötes. Det femte jobbskatteavdraget, som regeringen har flaggat för, kanske inte alls blir verklighet. I Riksdagen finns nu en majoritet för ett förslag om att utvärdera de jobbskatteavdrag som redan är beslutade innan något nytt kan införas. Vi är många som är högst tveksamma till om ytterligare skatteavdrag kan ge fler jobb och en starkare arbetslinje.

Det här har väckt stor vrede hos alliansens företrädare i flera utskott, framför allt i skatteutskottet. Men reaktionen var väntad. En regering som satsar allt på ett kort utarmas om vinsten uteblir. Denna ensidiga, eller snudd på enfaldiga, politik kan nu komma att straffa sig.

För vad händer om det inte finns en riksdagsmajoritet för regeringens budgetproposition där ytterligare jobbskatteavdrag står i fokus? Ja, ett scenario är att Fredrik Reinfeldt går till talmannen med regeringens avskedsansökan. Om talmannen sedan inte lyckas hitta några lösningar som Riksdagen kan godta utlyses nyval.

Men frågan är om detta vore ett önskvärt läge och i sådana fall för vilka? För de mindre partierna som Kristdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet skulle utgången sannolikt kunna bli rätt besvärande. Skulle de klara 4 % -spärren? Tveksamt för Kd:s räkning.

Chansen att vi sossar tillsammans med v och mp skulle kunna få ta över styråran, hur stor skulle den vara? Svårt att svara på. Något strukturerat samarbete finns inte idag.

Viktigaste av allt - hur skulle svenska folket reagera om ett nyval blev verklighet? Något jubel skulle sannolikt inte utbryta och valdeltagandet skulle nog bli relativt lågt. Det såg vi både i Örebro och i Västra Götaland.

Däremot skulle vinsten för svenska folket kunna bli så mycket större om vi fick en regering som vågar se de problem och anta de utmaningar som vi står inför. Barnfattigdom, ökade klyftor, kunskapslyft, grön miljöteknik, nya jobb och nya drömmar.

Det kanske är dags för nya allianser att ta vid…

Pia

Börshajarna.

Jag har bytt utskott - från trafik till finans.

Här gör vi ett studiebesök på Stockholmsbörsen.

Pia

Universala lösningen.

Sänkt skatt. Det tycks vara regeringens universala lösning på all världens problem.
Ingick i en paneldebatt i Radio Västmanland idag tillsammans med en moderat och en folkpartist. Temat var varför inkomstskillnaderna har ökat så lavinartat de senaste 10 åren mellan Hamre och Råby i Västerås.

Moderaterna verkar egentligen inte tro på dessa uppgifter, men när reportern ändå tvingar fram ett svar om vad regeringen tänker göra så heter det: fler jobbskatteavdrag.

Det som till stor del har orsakat problemen är nu uppenbarligen också lösningen på desamma. Ofattbart. I Råby är arbetslösheten hög och den försämrade arbetslöshetsförsäkringen har naturligtvis påverkat inkomsterna. Hur märkligt det än låter så finansierar delvis de försämrade trygghetsförsäkringarna jobbskatteavdragen. Att ta från de fattiga…

Men regeringen fortsätter sin mission om ytterligare jobbskatteavdrag. I höst kommer man att lägga fram avdrag nr 5, och det kalaset kommer att kosta 15 mdr. Lika mycket som att avskaffa barnfattigdomen, enligt vissa källor. Politik är som bekant att välja.

Alltså, om du undrar hur regeringen ser på bostadspolitiken, på miljöfrågorna eller på sämre kunskapsnivåer i skolan så lovar jag dig att svaret blir: fler jobbskatteavdrag.

Och hur får vi fred på jorden…?

Pia

Tack alla pensionärer.

Första maj. En röd dag i dubbel bemärkelse. En stor och viktig dag. Vi behöver bli påminda om allt idogt arbete som har byggt den välfärd som vi idag skördar frukterna av. Inget är givet. Allt kräver hårt arbete och uppoffringar. Våra äldre vänner har gjort ett fantastiskt jobb för att vi och kommande generationer ska kunna få det ännu bättre. Är vi tacksamma nog?


När pensions-avin dimper ner i brevlådorna är läsningen dyster för väldigt många. Knappt hälften av lönen betalas ut som pension. Kan inte vara rimligt? Självklart måste vi se över pensionssystemet som i första hand tycks gagna de som har tumme med börsen och kan konsten att placera.


Är det på sådana tvivelaktiga boliner vi ska få en värdig pension? Är det börsens upp- eller nergång som ska avgöra om jag ska få en guldkantad tillvaro på ålderns höst eller inte?


Många av dagens pensionärer har det väldigt bra. Många har det väldigt dåligt. Klyftorna har ökat även här. Tänk om alla de pensionärer som de facto lever under existensminimum skulle ansöka om försörjningsstöd? Då skulle det bli kö utanför socialkontoren. Av kvinnor.


Bättre kan vi.


Pia