Pia(s) blogg

Ny start.

2012-02-07T02:34:00.000-08:00

Vågar man ta ordet nystart ur sin mun? Jo, visst vågar jag. Partiet står (återigen) inför en ny start med en ny partiledare - Stefan Löfvén. Och det känns tryggt, hoppfullt och spännande.

Stefan har klart och tydligt deklarerat att fokus är på jobben och en skärpt näringslivspolitik.
Vi behöver bli vassare, helt enkelt. Samarbete är a och o för att skapa framtidens jobb, och Stefans upparbetade kontakter ochgoda renommé inom näringslivet kommer att skapa många intressanta samarbetspartners framöver.

Satsningar på innovation, på forskning och utveckling av nya produkter och tjänster och på riskkapital är grundkonceptet som sedan behöver förädlas.

Vi vill att fler startar nya företag och att fler företag ges möjlighet att växa. Människor måste ständigt tillåtas att växa och rusta sig och då spelar utbildning och kompetensutveckling en nyckelroll.

Vår satsning på att fler ungdomar ska klara av sin gymnasieutbildning är en oerhört viktig pusselbit, likaså satsningen på fler högskoleplatser med högre kvalitet. Alla kan förvisso inte bli akademiker, men betydligt fler kan bli det.

Vi vill riva hindren och låta människor utveckla sin kraft, och med pragmatisk politik ska vi visa hur våra visioner och drömmar kan bygga ett starkare och rättvisare Sverige.

Pia

Kris för järnvägen.

2011-07-27T10:07:00.001-07:00

Situationen för det svenska järnvägssystemet är alarmerande. Nu går det inte längre att skylla på isbildning och kyla – problemen finns oavsett årstid. Det går heller inte att ensidigt lägga skulden på SJ. Järnvägen är ett komplext system där verksamheterna måste samordnas för att det ska bli så bra som möjligt för oss resenärer.

Det stora grundproblemet är kapacitetsbristen. I stället för att ta itu med att det är fullt på spåren har regeringen ägnat sig åt att avreglera, bolagisera och privatisera trafikpolitiken. Man överlåter åt marknaden att lösa en av de viktigaste samhällsfunktionerna. Det är inte seriöst.
Trafikförseningarna för de som pendlar till arbetet i storstadsregionerna kostar samhället årligen 11 miljarder kronor. Hårdast drabbad är Stockholm. Om det inte genomförs omfattande satsningar kommer kostnaderna att öka ännu mer, och det i sin tur kan leda till begränsade tillväxtmöjligheter.

Regeringens utredare gör bedömningen att det kommer att behövas totalt 63 miljarder kronor bara för att täcka behovet av reinvesteringar och underhåll de kommande 10 åren. Utöver det tillkommer kostnader för kapacitetshöjande objekt för att komma tillrätta med de stora flaskhalsarna.
Men regeringen gör precis tvärtom och halverar nyinvesteringarna jämfört med föregående mandatperiod.
Redan i våras presenterade vi socialdemokrater tillsammans med V och Mp ett förslag om att satsa ytterligare 101 miljarder till järnvägar och övrig kollektivtrafik fram till år 2021. I förslaget ryms även satsningar på höghastighetsbanor som vi föreslår ska lånefinansieras eftersom det handlar om investeringar av strategisk karaktär för framtiden.
Vi kommer inför höstens budgetarbete följa upp våra förslag och göra avstämningar mot det arbete som pågår om att fördubbla kollektivtrafiken till år 2020, där investeringar av nya järnvägsbanor och satsningar på drift och underhåll är avgörande kuggar.

Det behövs även en skyndsam översyn av hur järnvägsunderhållet organiseras. Vi menar att det finns skäl att återföra underhållet till Trafikverket. De extrema kraven på samordning med spårhållaren, d v s Trafikverket, gör att det finns klara fördelar med att bedriva verksamheten i egen regi.

Det kan bli en intressant politisk höst.

Pia

Debut i Almedalen.

2011-07-10T01:59:00.001-07:00

För första gången i min politiska karriär har jag deltagit i Almedalsveckan. Jo då, jag har fått förfrågningar tidigare men har valt att konsekvent tacka nej. Varför umgås med i princip samma människor som jag politiskt träffar ganska ofta ändå? Var finns väljarna? Når Almedalsbudskapen fram genom det gigantiska mediebruset med mindre än att man måste bränna pengar eller sexchatta?

I år föll jag dock till föga. Lite nyfiken var jag trots allt och redan tidigt i våras ramlade ett antal erbjudanden in om att delta i paneldebatter, allt från järnvägar till skatte-utjämningsförslaget.

När det stod klart för mig att över 1 400 olika seminarier anordnades tänkte jag i mitt stilla sinne att det knappast går att få besökare till alla dessa. Men döm om min förvåning när jag upptäckte att så inte var fallet. Många seminarier var så knökfulla att folk fick vända i dörren.
Till och med de debatter som jag själv deltog i var välbesökta.

Debattstämningen blev annorlunda. Mer uppsluppen, lagom kryddig och bitvis ganska underhållande.

Men visst är det mycket cirkus, och de som har krattat denna välansade manege är inga mindre än alla dessa arma PR-moguler, som för bara för något tag sedan själva satt mitt i politikens hetluft. Då var det makt, nu är det mingel.

Och så var det då detta med att synas. Den mest lästa avisan under denna vecka var garanterat Expressens dagliga vimmelbilaga där kända företagare, politiker, TV-journalister och artister som på bästa festprissehumör visar upp sina glada nunor från baren på Donners brunn.

Syns du inte finns du inte, stämmer verkligen det? Jag litar mer på filosofen Descartes som sa:
”Cogito, ergo sum.” Jag tänker, alltså finns jag. Räcker bra för mig.

Pia

Nyval?

2011-06-12T13:02:00.001-07:00

Vi kan gå en mycket spännande politisk höst tillmötes. Det femte jobbskatteavdraget, som regeringen har flaggat för, kanske inte alls blir verklighet. I Riksdagen finns nu en majoritet för ett förslag om att utvärdera de jobbskatteavdrag som redan är beslutade innan något nytt kan införas. Vi är många som är högst tveksamma till om ytterligare skatteavdrag kan ge fler jobb och en starkare arbetslinje.

Det här har väckt stor vrede hos alliansens företrädare i flera utskott, framför allt i skatteutskottet. Men reaktionen var väntad. En regering som satsar allt på ett kort utarmas om vinsten uteblir. Denna ensidiga, eller snudd på enfaldiga, politik kan nu komma att straffa sig.

För vad händer om det inte finns en riksdagsmajoritet för regeringens budgetproposition där ytterligare jobbskatteavdrag står i fokus? Ja, ett scenario är att Fredrik Reinfeldt går till talmannen med regeringens avskedsansökan. Om talmannen sedan inte lyckas hitta några lösningar som Riksdagen kan godta utlyses nyval.

Men frågan är om detta vore ett önskvärt läge och i sådana fall för vilka? För de mindre partierna som Kristdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet skulle utgången sannolikt kunna bli rätt besvärande. Skulle de klara 4 % -spärren? Tveksamt för Kd:s räkning.

Chansen att vi sossar tillsammans med v och mp skulle kunna få ta över styråran, hur stor skulle den vara? Svårt att svara på. Något strukturerat samarbete finns inte idag.

Viktigaste av allt - hur skulle svenska folket reagera om ett nyval blev verklighet? Något jubel skulle sannolikt inte utbryta och valdeltagandet skulle nog bli relativt lågt. Det såg vi både i Örebro och i Västra Götaland.

Däremot skulle vinsten för svenska folket kunna bli så mycket större om vi fick en regering som vågar se de problem och anta de utmaningar som vi står inför. Barnfattigdom, ökade klyftor, kunskapslyft, grön miljöteknik, nya jobb och nya drömmar.

Det kanske är dags för nya allianser att ta vid…

Pia

Börshajarna.

2011-06-10T04:27:00.000-07:00

Jag har bytt utskott - från trafik till finans.

Här gör vi ett studiebesök på Stockholmsbörsen.

Pia

Universala lösningen.

2011-05-10T11:32:00.001-07:00

Sänkt skatt. Det tycks vara regeringens universala lösning på all världens problem.
Ingick i en paneldebatt i Radio Västmanland idag tillsammans med en moderat och en folkpartist. Temat var varför inkomstskillnaderna har ökat så lavinartat de senaste 10 åren mellan Hamre och Råby i Västerås.

Moderaterna verkar egentligen inte tro på dessa uppgifter, men när reportern ändå tvingar fram ett svar om vad regeringen tänker göra så heter det: fler jobbskatteavdrag.

Det som till stor del har orsakat problemen är nu uppenbarligen också lösningen på desamma. Ofattbart. I Råby är arbetslösheten hög och den försämrade arbetslöshetsförsäkringen har naturligtvis påverkat inkomsterna. Hur märkligt det än låter så finansierar delvis de försämrade trygghetsförsäkringarna jobbskatteavdragen. Att ta från de fattiga…

Men regeringen fortsätter sin mission om ytterligare jobbskatteavdrag. I höst kommer man att lägga fram avdrag nr 5, och det kalaset kommer att kosta 15 mdr. Lika mycket som att avskaffa barnfattigdomen, enligt vissa källor. Politik är som bekant att välja.

Alltså, om du undrar hur regeringen ser på bostadspolitiken, på miljöfrågorna eller på sämre kunskapsnivåer i skolan så lovar jag dig att svaret blir: fler jobbskatteavdrag.

Och hur får vi fred på jorden…?

Pia

Tack alla pensionärer.

2011-05-01T09:04:00.000-07:00

Första maj. En röd dag i dubbel bemärkelse. En stor och viktig dag. Vi behöver bli påminda om allt idogt arbete som har byggt den välfärd som vi idag skördar frukterna av. Inget är givet. Allt kräver hårt arbete och uppoffringar. Våra äldre vänner har gjort ett fantastiskt jobb för att vi och kommande generationer ska kunna få det ännu bättre. Är vi tacksamma nog?

När pensions-avin dimper ner i brevlådorna är läsningen dyster för väldigt många. Knappt hälften av lönen betalas ut som pension. Kan inte vara rimligt? Självklart måste vi se över pensionssystemet som i första hand tycks gagna de som har tumme med börsen och kan konsten att placera.

Är det på sådana tvivelaktiga boliner vi ska få en värdig pension? Är det börsens upp- eller nergång som ska avgöra om jag ska få en guldkantad tillvaro på ålderns höst eller inte?

Många av dagens pensionärer har det väldigt bra. Många har det väldigt dåligt. Klyftorna har ökat även här. Tänk om alla de pensionärer som de facto lever under existensminimum skulle ansöka om försörjningsstöd? Då skulle det bli kö utanför socialkontoren. Av kvinnor.

Bättre kan vi.

Pia

Kurragömma.

2011-04-11T11:19:00.002-07:00

Kurragömma lever. Till min stora glädje såg jag barn som i går lekte kurragömma utanför hyreshusen på Åkra. Och roligt hade de. Kvittrande skratt studsade mellan husväggarna. Kalla det fördomsfullt men jag trodde inte för en stund att den leken hade en chans i tider av fyrdimensionella dataspel. Men det kanske är just därför. En sund reaktion. De har kanske tröttnat på att sitta inne och leka med sina dataskärmarna dagarna i ända. De har kanske genomskådat vuxenbluffen med alla cyberdyberspejsade spel där inget är på riktigt. Såååå tröttsamt. Kurragömma måste vara hundra gånger så roligt. Alla är på riktigt, alla pratar på riktigt, alla skrattar på riktigt och allt känns på riktigt. Nostalgisk, tänker du nog. Ja, kanske det. Och det känns skönt att få vara det, att få minnas alla gånger som jag själv lekte kurragömma. Alla gatans ungar var med. Och roligt hade vi. Lite senare kom Ryska Posten. Pia

Mona.

2011-03-16T03:08:00.001-07:00

Sorgligt. Förfärligt sorgligt var det i går när Mona för sista gången ledde vårt möte i riksdagsgruppen. Vi visste men nu blev det på riktigt. En av våra absolut mest kompetenta politiker lämnar oss nu. För gott. Tårar trillade på mångas kinder.

Monas politiska gärning kommer inte att bli en parentes. Det vittnar inte minst alla de 6000 brev om som hon har fått sedan 2007. Några lästes upp. Oj, vilka intryck hon har gjort, vilken påverkan hon har haft. Mest rosor men också ris.

Mona Sahlin, en intelligent, skarp, inlyssnande och modern politiker med ett stort patos för rättvisa och jämlikhet. En kvinna som ser dem som inte alltid syns. En kvinna som lyssnar på dem som inte alltid hörs. En kvinna som vill förändra.

Mona Sahlin. Glöm henne aldrig. Aldrig.

Pia

Stolt mamma.

2011-02-25T02:59:00.000-08:00

Förhörde dottern på ett läxförhör häromdagen. Samhällsekonomi, sådant som i allra högsta grad ingår i mitt politiska uppdrag. Stolt konstaterade jag att hon kunde redogöra för en del knepiga begrepp som monopol, kartell, tull, marknadsekonomi och BNP.

Men det är en sak att rapa upp vad som står i boken och en helt annan att kunna förstå och sätta in begreppen i ett sammanhang. Klarar hon det? Hyfsat. Protektionism och frihandel låter sig inte förklaras sådär självklart enkelt, men faran med karteller insåg hon ganska snabbt.

En förklaring kan mycket väl vara att vi diskuterar mycket politik och samhällsfrågor här hemma. Men det jag är mest stolt över är att hon på alldeles egen hand kan finna kritik i vissa samhällsekonomiska frågor. – Tror verkligen USA att de kan få fler jobb genom att införa tullar mot vissa länder?

Lastgammal är jag inte så jag minns mycket väl hur man gjorde i åk 9 inför proven. Man läste in vad som stod i boken och lärde sig svaren utantill. Som tur var pratade jag och pappa en hel del politik hemma, och det gjorde att jag fick en fördjupad förståelse för hur samhället fungerade. Jag lärde mig också att våga ifrågasätta vissa s.k. läroboks-sanningar som allt för ofta är rätt verklighetsfrånvända och schematiska.

Det här vill jag att min dotter ska bära vidare. Läs och lär men räds aldrig att ifrågasätta sanningar utifrån ett verklighetsperspektiv.

Verkligheten överträffar som bekant dikten. Åtminstone rätt ofta.

Pia

Framåt.

2011-02-18T02:48:00.001-08:00

Nu har de gjort sitt, partiets kriskommission. Rapporten är framlagd och nagelfaren av hugade journalister som i princip sågade den längs med fotknölarna. Tror väl knappast att de har läst igenom alla de 118 sidorna. Undantaget skulle möjligtvis kunna vara Lena Melin från Aftonbladet, som åtminstone ger sken av att veta det mesta.

Omstart för socialdemokratin är titeln på rapporten, inte nystart. En semantisk lek med ord, kan tyckas, men ambitionen från kommissionen har inte varit att skriva ett nytt partiprogram utan lyfta fram områden där vår politik behöver bli tydligare och mer trovärdig.

Ett sådant exempel är full sysselsättning. Vi lyckades inte nå dit under vår långa regeringstid. Nästan pinsamt eftersom full sysselsättning är portalen i vårt partiprogram och har alltid så varit. Vi har lyckats halvera arbetslösheten men inte nollställa den. Varför?

Frågan är komplex. För att eliminera arbetslöshet krävs långsiktig framförhållning, inte minst kring utbildning, forskning och innovation. Klara och tydliga spelregler som får gälla över tid.

Vi måste också i våra politiska beslut våga visa att vi menar allvar med en bra skola där lärarens roll är central. Lärarstatusen måste stärkas och lämplighetsprövning bör göras. En bra och trygg skolgång är det bästa bagage man kan få med sig på livets vidare färd.

Men kunskap är ofta en färskvara som vi alla behöver uppgradera. Möjlighet till förkovran eller omställning måste finnas även i vuxen ålder, för att bättre matchas med en arbetsmarknad i ständig förändring. Studielånesystemet måste sannolikt ses över.

Arbetslivets villkor är ett annat område som vi behöver lyfta fram. I dag är oavlönad övertid mer regel än undantag på många arbetsplatser. Stress och dålig arbetsmiljö har för många blivit vardagsmat. Det här är lite av en tickande bomb som få vill prata om men som vi beslutsfattare måste ta på största allvar.

Nu blickar vi framåt och hoppas på en bra kongress 25/3-27/3 där en ny modern partiledare ska väljas med mandat att skapa ett nytt modernt parti. Det här kommer att bli riktigt kul!

Pia

Svenska 3.

2011-01-29T09:06:00.000-08:00

En skön lördag närmar sig kväll. Tog med dottern till grannstaden Västerås för att leta vårtecken i butikerna – och de fanns där. Hon hittade en bukett tröjor medan mamman fick nöja sig med ett par pocketböcker. Viveca Sten ” I grunden utan skuld” och Katarina Wennstam ”Smuts”.

Viveca Stens böcker har jag nog läst samtliga men inte Wennstams. Kan nog bli bra spänning några veckor framöver. Visserligen är min riksdagsvardag fylld med den varan, men vi är än så länge förskonade från de intriger och förvecklingar som utspelar sig i Sandhamn. Tack och lov.

Hann faktiskt med en vända i skidspåret vid Annedal. 5 km i skumt dagsljus som nästan hann bli mörker innan jag kom runt. Men hej och hå vad det gick undan. Lagom isiga spår som inte var så muntra att ta sig uppför men väldig roliga att åka utför. Var på vippen att vurpa men lyckades hålla mig på benen.

Nu väntar en trevlig middag i hemmets lugna vrå. I kaminen sprakar en skön eld som även Waltersson (katten) har lärt sig att uppskatta. Han hittar alltid den absolut varmaste fläcken på golvet som han snabbt lägger beslag på. Där ligger han sedan utfläkt som den värsta björnfäll.

Annars har dottern minsann informerat sin mor om vad 15-åringarna benämner som
svenska 3. Politikerspråket.

Hon kanske skulle uppskatta en parlör…?

Pia

Det är NU som gäller.

2011-01-18T00:52:00.001-08:00

Då drar riksdagsarbetet i gång igen. I Stockholm. Tro nu inte att vi har varit lediga fram till nu, inte alls. Själv har jag jobbat en hel del, men arbetet har sett lite annorlunda ut.

Jag har till exempel hunnit med att i lugn och ro läsa in en ganska omfattande revisionsrapport om brister i järnvägsunderhållet. Det hör till ovanligheten att få tid till sådant. Vanligtvis hinner man med att läsa in sammanfattningarna och i bästa fall skumma igenom övriga textavsnitt.

Men det jag är mest stolt över är att jag har kunnat ägna en hel del tid åt att vara medmänniska. Propositioner och motioner i all ära, men när personer i min omgivning behöver hjälp för att överhuvud taget klara livhanken, ja då är valet ganska enkelt.

I morgon, onsdag, är det dags för den årliga partiledardebatten. Någon undrade lite spydigt vem som kommer att företräda oss. – Är Mona kvar?

Ja, det hoppas jag verkligen. Spöklikt tyst är det och det oroar mig. Mona är ju den som högt och ljudligt och med knivskarpa argument brukar kritisera regeringen för alla de orättvisor som de skapar. Kritiken får för guds skull inte tystna bara för att vi ska byta partiordförande.

Vi behöver dig, Mona. Du är fortfarande vår partiledare. Efter den sista helgen i mars får du tänka på annat.

Nu är det NU som gäller.

Pia

Mer passion.

2011-01-08T02:37:00.001-08:00

God fortsättning på er alla.

Nu lägger vi ett riktigt skitår bakom oss och blickar framåt mot nya spännande tider. Just nu kretsar väldigt mycket tankar och spekulationer kring vem som kommer att bli vår nya partiordförande, tillika statsminister år 2014. Jag förvånas över att många som aldrig skulle lägga en röst på oss, oavsett val av partiledare, är de som hörs mest just nu. Måhända räds de vad som komma skall, vad vet jag.

Men det är klart att flertalet människor både i och utanför vårt land följer denna process med stort intresse. Valberedningen är i full gång och i slutet av januari är det tänkt att en kravprofil ska ha utkristalliserats, utifrån de mängder av synpunkter och önskemål som kommer att strömma in.

Vilka är då de främsta egenskaper som vår kommande partiordförande bör ha? Spelar det någon roll om det är en man eller en kvinna? Hur viktigt är det att vara medial? Vilket förnyelsemandat är vi beredda att ge denna person och vad menar vi mer konkret med förnyelse? Ska vi ompröva allt eller är det en utveckling av tidigare ställningstaganden vi vill se?

Hur väl förankrad i partiet ska denna människa egentligen vara? Är det bara av godo i sådana fall? Kommer vi även fortsättningsvis våga framhäva våra ideologiska ståndpunkter eller är de passé?

Frågorna är i dagsläget betydligt fler än svaren, men de får inte förbli obesvarade. Jag vet att vår kriskommission just nu jobbar febrilt med den här typen av frågor och förhoppningsvis ska ett förslag till inriktningsdokument ligga på bordet den 25e mars, när vår extra kongress kommer att gå av stapeln.

Vem som kan axla denna tunga mantel av förväntningar vet jag inte, men jag vill gärna se en förtroendeingivande Jan Eliasson-typ, d v s någon som står stadigt med fötterna i vår ideologiska mylla och som ser tillväxt och solidaritet som det sammanhållande kittet. Jan Eliasson utstrålar dessutom glädje, värme, allvar och passion och detta berör människor.

Politik måste beröra och engagera, vara kött och blod. Politik måste leva och andas.

Pia

Historiska 20 mil?

2010-12-12T13:40:00.001-08:00

– Det är all time high för spårinvesteringar. Satsningen på dubbelspår är historisk, sa infrastrukturministern när vi möttes i en duell på TV 4 Nyhetsmorgon i fredags morse.

Du milde, vad hon menar hon egentligen? De dubbelspår som finns angivna i den nationella åtgärdsplanen, och som är beslutad av regeringen, motsvarar en ökning med 5,5 %. Det innebär att ca 20 mil fler dubbelspår kommer att anläggas fram till år 2021. Är det denna satsning som hon menar är historisk, eller?

Catharina Elmsäter-Svärd gav inga klara besked på någon punkt, trots att situationen är mycket allvarlig. En viktig samhällsfunktion står på randen till kollaps men ministern tycks inte vara nämnvärt bekymrad. Hon avfärdar förslag om mer resurser och menar att de inte behövs. Märkligt, det är i alla fall vad Trafikverket kräver för att klara av de mest akuta insatserna.

Men nu har Trafikverket fått Anders Borgs välsignelse att få låna en halv miljard, av sig själva. Pengar tas från 2011 års budget och ska betalas tillbaka året därpå. Måtte det inte bli en vargavinter 2012 för då ligger verket pyrt till.

Nej, regeringen har kapitulerat. Till och med Riksrevisionen riktar hård kritik och anklagar regeringen för att vara passiv när det gäller frågan om järnvägsunderhåll.

Ministern har även ett ansvar för att driva på samverkan mellan järnvägsaktörerna. Vi i Trafikutskottet hade en hearing i torsdagsförmiddag om höjd vinterberedskap och det finns många goda viljor och ambitioner om att få trafiken att fungera bättre, men vem ansvarar för samordningen?

De åtgärder som Trafikverket vidtar måste naturligtvis synkroniseras med övriga aktörers. Hur svårt kan det vara?

Nu måste ministern peka med hela handen om det ska bli något resultat. Järnvägstrafikens trovärdighet står på spel och det borde väl även bekymra en moderat infrastrukturminister. Eller?

Pia

Säg ja till akademiker.

2010-11-28T10:07:00.001-08:00

Den värsta förlamningen har nu släppt. Det politiska arbetet har hittat sin vardag igen. En viss förvirring råder dock – ska vi glömma allt vi sa under valrörelsen? Vad är det som gäller i väntan på kriskommissionens rapport, som ska frälsa oss ifrån allt ondo? Kan vi bara strunta i att 1,8 svenskar de facto valde att lägga en röst på vårt parti?

Nej, naturligtvis inte. Vi behöver de 1,8 och många fler för att bevisa att vi är det mest attraktiva och moderna politiska alternativet. Men vi behöver inte kasta ut barnet med badvattnet. Ideologin ligger fast medan många av de politiska lösningarna behöver omprövas och utvecklas. Människor måste känna igen sig i vår berättelse och vi måste bli betydligt mer lyhörda och flexibla.

Vi ska fortsätta att slåss för arbete åt alla, för en trygg sjukförsäkring och för bättre utbildningsmöjligheter. Men kampen får inte sluta där. För vad händer när vi väl får våra arbetarbarn att läsa vidare och ta sina universitetsexamina? Plötsligt är vi inte längre det mest intressanta partiet. Plötsligt finns vi inte där Vad beror det på?

Vill vi inte befatta oss med de akademiska kretsarna? Vågar vi inte? Varför vänder så många akademiker oss ryggen? Är akademiker mindre solidariska och rättvisa än andra? Ryms inte akademiker i vår definition av arbetare?

Jag har själv en akademisk examen och den är jag mäkta stolt över. Men alla har definitivt inte jublat över den. Jag fick bl.a höra att jag glömt bort varifrån jag kom och att man minsann ska gå den långa och hårda vägen för att nå framgång. Ett visst förakt utan tvivel.

Om vi inte tillåter människor med akademisk skolning att vara med och påverka vår politik så är vi riktigt illa ute. Det förpliktigar när man som vi sätter upp mål om att minst 50 % från varje årskull ska gå vidare till högre studier. Allt fler kommer att nå dit. Tillsammans kan vi då forma nya spännande politiska visioner som kan ta oss in i framtidens sfärer.

Pia

Vad är det som händer?

2010-11-14T07:07:00.001-08:00

Vad är det som händer i vårt parti? Kris- och krigsrubrikerna avlöser varandra. Några kräver partiledarens avgång, andra slåss för en ny politisk färdriktning med ett helt nytt ledarskap. Så kallade anonyma källor hävdar i medierna att ett antal huvuden kommer att rulla och att arbetet med pakter redan har påbörjats. Dramatiskt värre, om man får tro medierna. Och mitt i denna tumultartade process står människor och undrar vad som pågår inom det stora, starka och alltid så ansvarfulla socialdemokratiska partiet.

Och ansvar är ordet. Hur märkligt det än kan låta så är det just ansvar vi nu tar efter det mest katastrofala valresultatet någonsin. Ett val där endast 22 % av alla förvärvsarbetande röstade på vårt parti. I Stockholm var siffran så låg som 13 %. Vi är i ett krisläge, definitivt, och då måste det till mängder med självrannsakan och lite rätt och räfsarting. Att i det läget lägga all skuld på partiledaren vore att skjuta sig själv i foten. Vi i partistyrelsen, inklusive det verkställande utskottet, bär ett kollektivt ansvar för denna valförlust. Därför är det klokt att vi ställer våra platser till förfogande och låter en valberedning ompröva både politik och ledarskap.

I partistyrelsen tillsatte vi för ett par månader sedan en kriskommission bestående av fyra analysgrupper. Deras uppdrag är att belysa allt ifrån hur vi kan förena krav på jämlikhet med stor valfrihet i välfärden till hur skattesystemet ska utformas för att nå full sysselsättning. Men den största utmaningen av de alla blir att skapa en trovärdig socialdemokratisk framtidsvision som människor attraheras av och känner tilltro till. Utan en sådan riskerar vårt folkrörelseparti att föra en alltmer tynande tillvaro.

Men vad hände då med allt förändringsarbete i rådslagsarbetet som engagerade tusentals medlemmar men även många utanför partiet? För ca 3 år sedan påbörjades vad som skulle bli det stora förändringsarbetet inom socialdemokratin. Varenda sten skulle vändas och nya förslag på gamla problem skulle levereras. Många spännande förslag presenterades men i praktiken bidde det knappt en tummetott.

Kongressbesluten hösten 2009 blev något av ett mischmasch med idel urvattnade kompromisser kring en rad viktiga politikområden. Vågade vi inte? Nej, jag tror inte det. Vi vågade inte bryta den nya mark som vi så väl hade behövt inför detta val. I stället valde vi att säga både ja och nej till det mesta. Hur förvirrande som helst. Var vi för eller emot friskolor? Var vi för eller emot privat ägande inom sjukvården? Och hur var det nu med vinstuttagen? Sa vi ja eller nej? Vilka var alla de jobb vi skulle skapa? Höjd fastighetsskatt, eller hur var det nu?

Möjligheternas land – javisst. Men då måste vi tydligt formulera innebörden av vad vi menar och lägga fram en lika tydlig strategi för hur vi ska nå dit. Och då ska alla med.

Pia

Efter sju sorger och åtta riksdagspartier.

2010-11-07T12:03:00.000-08:00

Så. Nu får det vara nog. 7 veckor har passerat sedan den ödesdigra valdagen. Sorgen har varit stor, tung och snudd på obegriplig. Och som lök på laxen lyckades Sverigedemokraterna bli det åttonde riksdagspartiet. Jag får kalla kårar när jag hör dem i kammaren. De må vara välsmorda i truten och se ofarliga ut, men deras budskap är skrämmande – vissa människor är mer värda än andra.

Människor som avviker från vad som är typiskt svenskt göre sig inga besvär. Värt att notera är dock att det Sd menar med typiskt svenskt är vad detta land under århundraden införlivat från bl a Turkiet.

Ni kan ge er på att debatternas vågor kommer att gå höga framöver. Taktiken om tystnad kan ni glömma . Vi kommer att tvinga dem ta ansvar och att göra rätt för sitt höga arvode. Nu kan de inte längre spy galla över etablissemanget – nu är de en del av det.

Även om valet blev uruselt för vår del så kommer aldrig våra röster att tystna. Vi kommer att fortsätta att kämpa mot orättvisor och för jämlikhet, och för människors lika värde förstås. Men, vi ska vi bli ännu mycket bättre och ännu mer intressanta. Vill du hänga med?

Pia

Pellets i Norberg.

2010-09-05T02:46:00.001-07:00

Detta hade jag ingen aning om. Att 16 anställda på Agroenergi i Norberg varje timme producerar lika mycket pellets som en årsuppvärmning för två villor. Imponerande arbete under Peter Franklins ledning.

Både jag och Åsa Eriksson blev på vårt företagsbesök djupt imponerade över hur smart uppbyggd hela denna pellets- och bricketanläggning är. Miljötänkandet löper som en grön tråd genom hela anläggningen. Ingenting går till spillo. Det mesta återvinns. Och personalen trivs. Sjukfrånvaro kan man knappt stava till.

Ett problem kvarstår. Transporterna. Alla volymer transporteras med lastbil. Peter hoppas dock på en förändring på sikt. Med vårt förslag med en Hela-Landet-Pott på 9 mdr finns det goda chanser för Norberg att kunna ansöka om medel till stickspår och annan viktig infrastruktur.

Pia

Skruvar och muttrar.

2010-08-25T10:58:00.001-07:00

Det är inte varje dag jag har möjlighet att göra en praktikdag, men i dag gavs ett sådant tillfälle. På Sala Kaross. Jag hade hört att det fanns önskemål om att jag skulle komma men då ville man att jag skulle dra på mig en overall och jobba i verkstaden. Både snack och verkstad, med andra ord. Gissa om jag var nervös? Hur skulle det gå? Jag som är så otroligt oteknisk.

Men oj, så välkomnad jag blev av Leffe, Magnus och alla andra. På med overallen och ner på golvet. Min arbetsuppgift för dagen blev att få fast ett antal skruvar och muttrar på ett slags plåtunderrede (eller vad det nu var) tillhörande en fraktbil. Och det var inte det lättaste, måste jag ärligt säga. Det tog lite tid…

Samtidigt fick jag möjlighet att samtala med killarna om allt från reptiler till bensinskatter. Åsikter var det definitivt inte ont om, och många intressanta samtal blev det. Jag inser mer och mer hur viktigt det är att nyansera delar av mediarapporteringen kring vissa politikområden.

Ta bensinskatten. Inte någon som jag pratade med på Karossen kände till att det i vårt förslag om höjda bensinskatter också ingår höjda reseavdrag för alla som pendlar och som täcker prishöjningen med råge. Nej, det har inte medierna sagt något om.

Eller skatterna. Vi kommer inte att höja inkomstskatten för 3 miljoner löntagare som alliansen påstår och som medierna har förstärkt. Helt fel. Vi rödgröna föreslår att alla som tjänar över 40 000 kr i månaden ska få en skatteökning med 2,5 %. Mig veterligt är det inte många löntagare som har de månadsinkomsterna.

Jag är så nöjd med min praktikdag och så tacksam att Leffe kunde ordna detta. Ett stort tack till er alla. Jag hoppas kunna återgälda besöket.

Pia

2010-08-21T05:33:00.001-07:00

Valupptakterna avlöser varandra. I torsdags gick länets upptakt av stapeln där argumentationstrimning stod i fokus. I går var det partiupptakt på Clarion Hotel i Stockholm.

Och media var där. Du kanske kollade på nyheterna i går där det påstods att vår gäst, ståupparen Måns Möller, drog ner de största applådåskorna. Så var inte fallet. Alla vi som var där applåderade betydligt mer åt Mona och hennes tal. Måns var rätt kul men nivån på skämten var väl inte så där himla topp. Där ser man hur media väljer att vinkla.

Men stämningen i partiet är det definitivt inget fel på. Alla är otroligt inriktade på att vinna detta ödesval. Sannolikt blir det soffliggarna som kommer att avgöra. Det finns en halv miljon väljare som idag inte vet vad de ska rösta på. Majoriteten av dem har tidigare röstat på oss. De kan göra det igen.

Den avgörande frågan är: Vilket Sverige vill du ha? Ett land präglat av omtanke, där vi bryr oss om varandra, där alla får plats och bidrar efter förmåga? Eller ett Sverige där starkast och rikast är bäst, där var och en får betala sin egen skola, vård och omsorg? Det är detta vi ska samtala om.

Pia

Smaklig måltid.

2010-08-08T01:21:00.001-07:00

Jag gillar inte att McDonalds ska bli vallokal i Norrtälje eller någon annanstans heller för den delen. Det ger mig en fadd smak i munnen, snudd på oseriös. Undrar hur ansvariga i Norrtälje har tänkt? Är det så att Norrtäljeborna hänger vid McDonalds dagarna i ända och inte kan hitta till kommunens i övrigt anvisade vallokaler?

Eller tycker man i Norrtälje att valet till kommunen, landstinget och riksdagen har samma tyngd som en hamburgerbeställning?

Och Moderaterna är med och hugger – direkt – som hungriga kobror. På bordsunderläggen finns ingen mindre än Filippa Reinfeldt avporträtterad. Som av en händelse, liksom. Är det inte bullbak i Året Runt eller modereportage i Femina så är det hamburger-frosseri på McDonalds. Är denna kvinna beredd att underkasta sig vad som helst för att nå väljarnas gunst? Osmakligt, säger jag.

Tänk dig förlängningen med en hel politikermeny. Tänk dig att få beställa en Mc Olofsson? En kärnladdad trippelburgare med aningens krispiga gröna inslag, inga LAS-kryddor men massor med svikna löften.

Eller en Mc Björklund där hamburgarna står givakt mellan bröden och där varje ingrediens har sin plats, (ordning och reda ska det ju vara även i en hamburgare), kryddad med nyliberala tillsatser och drypande av feta betyg. OBS! Får endast inhandlas av kunder med högskole-kompetens. Övriga hänvisas till Happy Meal – Sveriges nya arbetarmåltid.

Smaklig måltid!

Pia

Nu får det vara nog.

2010-08-01T13:24:00.000-07:00

Det bästa med ledighet är att man får tillfälle att träffa sina vänner, både nya och gamla. I fredags lyckades jag få till den där efterlängtade träffen med några av mina äldsta. Och det var precis som förr. Ja, nästan i alla fall. Vi är lite äldre nu och förhoppningsvis klokare än vad vi var på det glada och vilda 80-talet. Då levde vi i sus och dus till tidig morgontimme. Nu var jag hemma kl. 23.00. Så det kan bli.

Och alla dessa minnen. Lite kul blir det för vi minns alla olika saker av någon anledning. Och som vi skrattade åt alla dessa dråpliga händelser vi varit med om. Jag somnade med ett stort leende på läpparna den kvällen.

Men leendet försvann ett knappt dygn senare när jag debatterade sjukförsäkringsreglerna med moderaten Staffan Anger i Radio Västmanland. Moderaterna verkar på fullaste allvar tro att den försämrade sjukförsäkringen har gjort alla sjuka gott. De vet inte bättre. De har ingen aning om alla dessa mänskliga lidanden som har blivit så många fler sedan årsskiftet.

På Staffans Angers papper stod det att alla sjuka får rehabilitering, alla får det stöd och den hjälp man behöver från Arbetsförmedlingen och om dessa insatser inte hjälper så går de bra att fortsätta att vara sjukskriven. Vilket kvalificerat nonsens! Det finns en stupstock satt på 550 dagar. Då ska man banne mig vara frisk, för det har regeringen bestämt.

Nej, moderaterna befinner sig i sin uppblåsta tillvaro där alla människor jobbar och är friska. De som är arbetslösa och sjuka är lata och ska straffas – inte bara en gång utan flera gånger.

Nu får det vara nog. Sverige behöver en ny regering. En rödgrön.

Pia

Gymnasieval.

2010-07-22T04:24:00.001-07:00

Mitt i nyhetskanonaden av Carl Bildts nästan nedskjutna plan, Ban-ki Moons hårt kritiserade ledarskap och BP:s fejkade bilder landar jag i mitt föräldraansvar. Det börjar bli dags för 15-åringen att fundera över sitt gymnasieval.

Det damp ner ett brev till oss vårdnadshavare om gymnasieinformation häromdagen. De stora feta versalerna pockade på uppmärksamhet om att det nu är skärpta behörighetskrav och ny examen som gäller. En yrkes och en högskoleförberedande examen, allt enligt minister Björklunds önskan. Tänk så mycket fattigare skolvärlden kommer att bli utan alla dessa begåvade och underfundiga yrkeselever som nu inte ges möjlighet att få delge oss sina fördjupade kunskaper i svenska, engelska och matte.

Vår 15-åriga dotter har dock haft lite olika funderingar kring sitt val.
– En make-up-artist, mamma? Det verkar roligt.

Den i vanliga fall så ömma och lyhörda modern blir sådana gånger en mycket bestämd vårdnadshavare som väljer att predika om verkligheten (den mossiga) och hur den fungerar. Är man 15 år vet man inte det.

Då vet man att Blondin-Bella har inhandlat ännu en svindyr klänning, att bloggaren Kissie har varit på ännu ett röjarparty och att majoriteten av alla dessa bloggar-brudar inte gör annat än att handla mängder av mascaror, mirakulösa krämer och arsenaler av läppglans. Because you´r worth it.

Men den bistra verkligheten, åtminstone som den ter sig för de allra flesta av oss, vet en 15-åring ganska lite om. Den måste jag som förälder upplysa om. Och det gör jag så gärna. Livet är ingen blogg på rosor så satsa i stället på utbildning inom områden som ger jobb. Det räcker inte med en gymnasieexamen – fortsätt vidare till högskola eller universitet.

Make-up-artist är säkert urkul att vara, men hur många klarar av att försörja sig på det? Ett fåtal. Det går säkert att pyssla med sånt på annat sätt.

Nu vet jag att dottern är en klok 15-åring så någon större anledning till oro finns inte. Tror jag i alla fall.

Pia

Farväl Littorin.

2010-07-11T11:54:00.001-07:00

Namnet på allas läppar just nu är förstås Sven-Otto Littorin. Denne trebarns pappa som med tårar i ögonen och darr på stämman lät meddela svenska folket i onsdags morse att han inte orkar längre och avgår som arbetsmarknadsminister med omedelbar verkan. Det var med omtanke om barnen, hette det. Hans barn som blivit jagade av Paparazzi-liknande journalister. Svenska folket reagerade med vrede: Vet hut era eländiga journalister! Men det var i onsdags morse det.

Några dygn senare publicerar Aftonbladet uppgifter om att denne Littorin för några år sedan köpte sexuella tjänster av en f d prostituerad kvinna. Hur trovärdig är den uppgiften, kan man undra? Förmodligen rätt stor. Men Sveriges f d arbetsmarknadsminister låter via sin advokat hälsa att anklagelserna är falska. Sedan går Sveriges f d arbetsmarknadsminister bokstavligen upp i rök.

Detta f d PR-proffs är inte anträffbar för någon längre. Hur begåvat är det på en skala? Varför inte träda fram och bedyra sin oskuld? Förmodligen av den enkla anledningen att han är guilty as hell.

Kvar i Rosenbad står Sveriges statsminister Reinfeldt (ännu inte f d) och mumlar något knappt hörbart för en samling journalister som vill veta om statsministern kände till dessa uppgifter. Först blev svaret ett rungande nej som ett dygn senare fick modifieras om till ett förmodat ja. Men Sveriges statsminister litar ändå på att hans f d kompis har talat sanning och att något sexköp inte har ägt rum.

Jag tror att denne trebarnsfar har gjort sitt livs största klavertramp och inte vågar stå för det.
I stället ska trovärdigheten hos kvinnan som lämnat uppgifterna ifrågasättas. Vem talar sanning? En f d arbetsmarknadsminister eller en f d prostituerad?

Jaaa ni, vad är väl blott en Toblerone…

Pia

Inte Almedalen.

2010-07-04T11:50:00.001-07:00

Nej, jag är inte i Almedalen. Jag är hemma. I Sala. Det är många som frågar, nämligen.

Det är inte så att jag saknar erbjudande. Ett antal kollektivtrafikanordnare har hört av sig om jag vill ingå i just deras paneldebatter, men jag har konsekvent tackat nej. Jag gillar inte den här typen av jippon.

I år är det nästan 1 400 seminarier som anordnas. Vilka kommer att gå på alla dem? Knappast väljarna. Inte journalisterna. I bästa fall de vidtalade politikerna. När jag ställer mig frågan vem som är mottagare av alla budskap som kommer att levereras så blir jag svaret skyldig. Det borde vara väljarna men jag är inte så säker på det.

Om ambitionen är att göra något avtryck under en Almedalsvecka så handlar det om att synas och höras så mycket som möjligt, helst i helt oväntade sammanhang och gärna med så kontroversiella uttalanden som möjligt. Då kanske någon av de 750 närvarande journalisterna nappar och skriver tre rader i en just för denna vecka exklusiv tidningsblogg, som nästa vecka är ett minne blott.

Almedalen har blivit en jättecirkus där kända journalister och rikskända politiker får ”brottas” med varandra i en välkrattad manege. De seriösa och viktiga samtalen får en klart undanskymd roll till förmån för det glättiga och lättsmälta som mer faller media i smaken.

Rampljuset riktas förstås mot partiledarna som har en given plats i denna hisnande föreställning. Och vartenda ord ska analyseras av journalister och förståsigpåare som minsann behärskar den retoriska lärans alla konster och som minsann kan tolka vad som sägs mellan raderna. Man blir rätt trött.

Nej, jag håller mig hellre hemma. Här, under min korkek, för att i lugn och ro prata med människor som är mer oroade över jobben och sjukförsäkringen än om vilken musik Ulf Adelson och hans fru tänker spela på den stora Almedalsfesten som Tv 4 med flera är värd för.

Pia

Sprillans.

2010-06-27T14:21:00.001-07:00

Nu äntligen står det på plats – vårt nya kök. Så himla fint men snudd på overkligt. Ända sedan vi köpte huset för fyra år sedan har vi pratat om att byta ut det gamla slitna köket som förmodligen hade sina glansdagar någon gång under 50-talet eller så. När vi flyttade in i huset som hyresgäster fick vi skåpluckorna ommålade men det var också allt. Åldern tar ju ut sin rätt även på gamla kök så nu var onekligen tiden inne för att riva ut hela faderuttan och ersätta med nytt.

Och som det har rivits. Det är alltid lite oroligt när man börjar slita och bända i gamla hus. Man vet aldrig vad man kan hitta och tänk om väggarna skulle rasa? Inga rasade väggar blev det men en ny fick till slut sättas upp längs ena långsidan. Och glöm allt vad räta vinklar heter. De finns inte. Men det är väl kanske det som är charmen med gamla hus. De rör liksom på sig och ändrar form, tycks det.

Så nu är kappsäckarna tömda, gammalt glas och porslin från hyllorna längst upp kastade, en ny vardagsservis inköpt och det mesta på plats. Återstår bara att lära sig pinalernas nya placering. Vanans makt är ju stor, som bekant.

Helt plötsligt är det ett rent nöje att ha en trasa i sin hand. Inte för att gnida utan för att putsa. På det nya.

Och i morgon kommer slutnotan….

Pia

Magi.

2010-06-20T03:07:00.001-07:00

Nej, bröllopet var jag inte inbjuden till men väl den fantastiska bröllopskonserten kvällen innan på Konserthuset i Stockholm. Och den var magisk.

Det började dock lite oroligt. Efter att vi ”vanliga” gäster hade intagit våra platser anlände till slut prinsar och prinsessor från i princip samtliga Europas kungahus. Alla är ju släkt med alla sägs det, så förhoppningsvis glömdes ingen bort.

Men ingen kronprinsessa med gemål så långt ögat kunde nå. Ja ja, tänkte jag, de har väl så mycket att tänka på inför själva bröllopsdagen att de håller sig hemma helt enkelt. Men tji fick jag.

Plötsligt börjar det trummas och trumpetas från Stockholms symfoniorkester och in på scenen kommer de lyckliga tu, hyllade med öronbedövande applådåskor från alla 1 500 gäster.
I stället för att ta plats på den slitna kungahyllan satte de sig nedanför scenen, vid första bänkraden. ( Vi satt på den fjärde, snett bakom kronprinsessan.)

Programmet som sedan följde var bland det bäst komponerade jag någonsin har upplevt. Det var en perfekt mix av nytt och nött, av klassiskt och modernt, av gastkramande akrobatik och lekfullt klarinett-trakterande. Känslostormarna blev många och starka under de knappa två timmar som konserten pågick. Att med stående ovationer få hälsa Roxette välkomna tillbaka var stort.

Någon rojalist kommer jag aldrig att bli, men jag kommer definitivt att tacka ja till flera magnifika underhållningskonserter som den i fredags.

Pia

Vem ska låna?

2010-06-16T09:50:00.001-07:00

En av debatterna i kammaren i dag har handlat om kommande satsningar på infrastrukturen,
d v s vilka vägar, järnvägar och sjöfartsleder som ska anläggas fram till år 2021. Som sosse och ledamot i trafikutskottet gläds jag över ett speciellt objekt i denna åtgärdsplan som regeringen nu har lagt fram och det är att slussen i Södertälje. Äntligen.

Men som sosse och ledamot i trafikutskottet är jag mer bekymrad över annat som saknas. Regeringen slår sig för bröstet och kallar detta för en historisk satsning. Tom retorik, för var finns de strategiskt viktiga järnvägssatsningarna? Inte i denna plan i alla fall.

Vi rödgröna har lagt fram ett förslag på drygt 100 mdr mer än regeringen. Drygt hälften av de pengarna vill vi låna från Riksgälden för att finansiera strategiska järnvägsobjekt som i framtiden kan bilda en höghastighetsbana. De banorna behövs oavsett, så att kasta pengarna i sjön som borgarna hävdar att vi gör stämmer inte alls.

Det som förvånar oss är att regeringen, med Anders Borg i spetsen, i debatten menar att staten inte ska låna pengar till infrastruktur. I stället överlåter de med varm hand själva upplåningen till kommuner och landsting. De kallar det frivillig medfiansiering.

Men i realiteten är det så att om man vill ha en väg byggd eller en järnväg anlagd i sitt län så är det bara att vackert betala, annars blir det inget. För de allra flesta kommuner och landsting innebär det att man måste göra stora upplåningar. Då går det an. Men staten ska inte låna. Mycket märkligt.

Däremot har Borg inget emot statlig upplåning till sänkta skatter för dem som tjänar mest. Då klappas det i de borgerliga händerna.

Sverige behöver en ny regering.

Pia

Obligatorisk a-kassa?

2010-06-05T03:07:00.001-07:00

Alliansen kommer troligtvis att gå till val på en obligatorisk a-kassa, nu igen. Det bidde inget den här mandatperioden trots utfärdat löfte, så frågan är hur allvarligt menat det är den här gången.

Mycket intressant är det skäl som lyfts fram. De menar att det är viktigt att alla är försäkrade mot arbetslöshet, inte bara de som väljer att gå med i facket. Helt plötsligt råkar a-kassan få försäkringsstatus i den borgerliga retoriken. Bidragsbegreppet tycks vara som bortblåst. Märkligt med tanke på alla bidragsanklagelser som har riktats mot oss och våra förslag om att förstärka a-kassan.

Men, vad tycker fackföreningsrörelsen om detta? Vilken roll kommer facken att spela om ett obligatorium blir verklighet? Finns det överhuvud taget någon anledning att var medlem i facket då?

Jag väntar med spänning på en kanonad av argument mot detta förslag från svensk fackföreningsrörelse. Men just nu är det otäckt tyst. Hallå, var är ni och vad tycker ni?

Pia

Meningsfullt gympass.

2010-05-23T11:28:00.001-07:00

Plötsligt händer det. Utan förvarning. Gjorde ett pass på gymmet i dag och träffade på ett par killar i 20-års åldern som brukar träna rätt ofta. Vi har nog morsat på varandra några gånger men inte sagt så mycket mer. Men så plötsligt kommer en av killarna fram till mig, andfådd och svettig och säger:

– Hur fan går det i valet nu då? Hoppas ni jobbar på bra i Riksdagen nu så att vi får bort den där Reinfeldt. Fattar bara inte hur arbetslösa kan tänka sig att rösta på honom. Det går liksom inte ihop. Han skiter ju fullkomligt i dem. Vi brukar prata om det i på jobbet.

Något förvånad över att ens bli tilltalad av denne unge man svarade jag att det är ett hårt arbete som väntar ända fram till valdagen, men att jag och alla andra sossar kommer att göra allt vad vi förmår för att Reinfeldt ska kunna packa väskorna och flytta hem till Täby igen.

– Ja, våra röster har ni alla fall, sa de båda och fortsatte med bänkpressövningen.

Lite längre in i lokalen står en ung kvinna och stretchar och som inte lyckats undgå vårt lilla samtal.
– Du, sa hon, jag hoppas verkligen att ni fixar det här. Så här får det bara inte fortsätta.

Att det var ett segt träningspass spelade mindre roll. Jag kände mig ändå uppfylld.
Klart vi ska ta dem!

Pia

Var är du Littorin?

2010-05-16T06:41:00.000-07:00

Från borgerligt håll hävdas det att nu kommer jobben. Arbetslösheten sjunker och företagen anställer igen. Låter som ljuv musik för ingen önskar väl hellre än att Sverige ska få fart på hjulen igen.

Men se upp! Verkligheten är en helt annan. Arbetslösheten ökar fortfarande och det mest skrämmande är att allt fler blir långtidsarbetslösa. På ett år har den gruppen ökat med 44 %, enligt Arbetsförmedlingens egna siffror. Det skulle banne mig vara straffbart att ens tillåta en sådan ökning. Hallå, var är du Littorin? Hur vore det med lite ansvar?

I den statistik som Arbetsförmedlingen redovisar varje månad så finns det en rubrik som heter Lärlingsplatser. Där står siffran 0. Inte en enda av landets alla 450 000 arbetslösa fick någon lärlingsplats under april månad detta år. Vet ni hur många det var förra året vid samma tid? En.

Här pratar Littorin om vilka storslagna satsningar som görs för att främst arbetslösa ungdomar ska få lärlingsplatser inom företagarvärlden. Men i realiteten händer inte ett skapande dyft. Tomt prat som vanligt.

När det gäller arbetsmarknadsutbildningar mer generellt så visar det sig att här i Sala var det bara 8 personer av drygt 2 100 arbetslösa som fick del av det under april månad. Är det så vi rustar Sverige för framtiden?

Hallå, Littorin, har du tagit långledigt…?

Pia

Centern på hugget.

2010-05-12T04:12:00.000-07:00

Ser man på, ett helt gäng centerpartister som går till attack mot vårt förslag om att ta bort subventionen för hushållsnära tjänster. Och som vanligt när borgerliga företrädare tar till orda i denna fråga så använder de sig av helt felaktiga siffror.

Det är inte några 11 000 jobb som försvinner. De flesta av dessa fanns redan innan RUT började att gälla. På sin höjd har det tillskapats runt tusen nya jobb, enligt en granskning som Agenda har gjort. Skattebetalarna får punga ut med 3 miljarder till detta. Det blir ett fåtal jobb till en mycket hög kostnad.

Den främsta anledningen till att vi vill ta bort subventionen från denna s.k RUT-tjänst är att det är en överväldigande majoritet av högavlönade som köper tjänsterna. Endast 6 promille är låginkomsttagare. De högavlönade får köpa hur mycket hushållsnära tjänster de vill, men vi tycker inte att hela svenska folket ska behöva stå för notan. De har råd att bekosta detta ändå.

De 3 miljarderna vill vi i stället använda till barnomsorg på obekväm arbetstid, till att upprusta våra skolor och till att minska barngrupperna på förskolan. Det tror vi att svenska folket ställer upp på.

Pia

Konfirmation.

2010-05-10T02:26:00.001-07:00

Har denna helg försökt att leva det lilla livet här hemma. Dottern har konfirmerats och det har inneburit en hel del praktikaliteter förstås. Under ett års tid har hon fått sig till livs vad kristendomen ytterst handlar om. Efter varje lästillfälle har hon kommit hem och mer eller mindre ondgjort dig över hur urbota fånig hela idén är om en gud som ska ha skapat hela alltet. Det går liksom bara inte att tro på.

Varje gång har jag frågat henne varför hon fortsätter att läsa om hon är så tvivlande. Svaren har varit svävande, men ofta har hon menat att det kanske blir mer intressant nästa gång. Klokt resonerat. Senaste gångerna har det hetat att det vore bortkastad tid om hon skulle lägga av nu. Så sant. Men jag tror ändå att hon har fått sig kunskaper till livs som hon inte får via skolan eller här hemma.

Befriande att konstatera att det har hänt åtskilligt sedan en annan konfirmerades. Då var det att rabbla budorden och alla böner utantill. Nu var det teater med både sång och dans. Riktigt svängigt och roligt. Perfekt marknadsföring för Svenska kyrkan som behöver göra ett och annat för att inte tappa ännu fler medlemmar.

Pia

Lurendrejeri.

2010-05-08T01:51:00.000-07:00

Är det andra vågen av finanskrisen som tornar upp sig? Vete katten om det inte är det. Börserna rasar runt om i världen och den främsta förklaringen tycks vara Greklands ekonomiska lurendrejeri.

Rätt fascinerande att ett euro-land under så pass lång tid kan mörka sina siffror och att EU har gått på detta. Häpnadsväckande. Förmodligen är det ännu fler euro-länder som inte har ordning på sina underskott. En tickande bomb, måhända.

Frågan man med rätta kan ställa sig är om euro-samarbetet har spelat ut sin roll. När Grekland och sannolikt fler med dem lyckas med konststycket att föra övriga länder bakom ljuset så undrar man. Hur står det till med kontrollfunktionerna?

Jag är då innerligt glad över att Sverige inte är med i den monetära unionen. Ingen har då lyckats övertyga mig om det förträffliga med en gemensam valuta. Ett tjusigt spel för gallerierna där regelverken har en underordnad betydelse.

Sverige kommer naturligtvis också att påverkas av Greklands öde och ännu besvärligare blir det förstås om det visar sig att Spanien, Portugal, Irland och Storbritannien heller inte har rent mjöl i påsen. Exportland som vi är så är vi beroende av ett välmående Europa.

Pia

Historiskt.

2010-05-05T05:18:00.000-07:00

Riktigt häftigt och vilken fantastisk stämning!
I går hade vi rödgröna ett gemensamt mingel och riksdagsgruppmöte i andrakammarsalen där vi firade vår gemensamma vårmotion. Historiskt, minsann. Vi har visserligen samarbetat under många år men aldrig så här strukturerat.

Och vi är stolta. Människor kommer nu att inse att vår rödgröna politik betyder jobb, minskade klyftor och hopp för alla arbetslösa ungdomar. Ett tydligt alternativ.

Men regeringen är grinig och tjurig. Anders Borg, som brukar vara så samlad och balanserad, har de senaste dagarna visat tydliga tecken på irritation och vresighet. Det blev visst inte vad han hade förespått – att sjuksköterskor och metallarbetare skulle få en skattechock.

Nu är de visst på en inte-turné. De har knopat ihop tio saker som de inte ska göra om de vinner valet. Gud vad intressant det vore att få veta vad Sveriges regering de facto vill göra.
Hör av er om ni hör något…

Pia

Höjd bensinskatt.

2010-04-29T10:01:00.001-07:00

Arbetsplatsbesök på Bilia och f d Arvers förgyllde tillvaron denna sista onsdag i april. Detta är definitivt guldkanten på mitt riksdagspolitiska uppdrag. Alltid lika intressant att lyssna till vad ”gubbarna” har att säga. De allra flesta brukar ha någon fråga att ställa eller någon politisk åsikt att vädra. Kan ni gissa vad det handlade mest om idag? Just precis. Bensinskatten.

Vi rödgröna kommer att höja bensinskatten först med 29 öre år 2011 och sedan med ytterligare 20 öre år 2012. Sammanlagt 49 öre inom två år. Vi vet att många inte gör vågen åt vårt förslag, men när man förklarar varför så finns det en förståelse. Gör vi inget nu kommer smällen bli ännu större senare. Oljepriserna kommer att raka i höjden, det vet vi, så därför är det betydligt smartare att lägga på ett extra kol redan nu i jakten på alternativa bränslen.

Mediarapporteringen har dock inte varit helt korrekt. Att vi tänker kompensera med högre reseavdrag till dem som inte har något alternativ utan måste ta bilen till jobbet har det inte stått en rad om. Vi vill definitivt inte straffa alla de som bor på landsbygden.

Men tänk om det kunde finnas lite mer kollektivtrafik även utanför stadskärnorna? Vore inte helt fel i tider som dessa.

Tack för bra dagar, Micke.

Pia

Kill your darlings.

2010-04-24T07:55:00.000-07:00

Sitter och skriver för fullt på mitt förstamaj-tal som jag ska hålla här i Sala. Känns skönt att få vara på hemmaplan när det är valår.

Att skriva ett majtal är en väldig procedur. Man vill inte lämna något åt slumpen samtidigt som man vet att det inte går att ta med allt man vill. Kill your darlings är ett bevingat uttryck som passar väl in om man vill begränsa taltiden till max en kvart.

Höstens val blir ett riktigt ödesval, det känns verkligen så. Bäva månde för ytterligare fyra år med en högerpolitik som dränerar allt mer resurser från skolan, vården och omsorgen. Jag hoppas att människor inser det.

Vi sossar måste bli ännu vassare på att föra fram vårt alternativ till väljarna, vår vision om framtiden, om Möjligheternas Land. Jag tror knappast att vi kan vinna valet enbart på borgarnas misslyckanden, trots att de både är många och långa. Väljarnas förtroende vinner man genom tydlighet och trovärdighet.

Pia

Vad bidde det?

2010-04-12T08:22:00.000-07:00

Det är riktigt roligt att bloggduellera mot moderaten Staffan Anger i VLT. Som många av er redan känner till så har riksdagens utredningstjänst tagit fram en rapport om hur alliansens skattesänkningar har fördelats. Där står svart på vitt att den tiondel som tjänar mest också har fått de största bitarna från skattesänkartårtan.

Nu menar Anger att jag skulle vara felunderrättad. Något märkligt resonemang. Rapporten finns dessutom att läsa för alla som känner sig hugade, således även moderater. Men av någon anledning tycks intresse inte finnas.Moderaterna vägrar att se verkligheten i vitögat.

Att då komma dragandes med en massa prat och allmänna floskler om att företräda en rättvis politik är som att spela vals i polkatakt, det haltar betänkligt.

Skattesänkningarna är nu uppe i 100 miljarder. Och som inte det vore nog så finns det förslag på ytterligare skattesänkningar motsvarande 80 miljarder som blir verklighet om de vinner valet. Högsta prio är alltså att sänka skatterna. Konsekvenser? Det struntar man fullständigt i.

Men vart tog då alla utlovade jobb vägen? Varför är det så många ungdomar i Västmanland som går arbetslösa? Anledningen till alla sänkta skatter var väl att de skulle skapa jobb? Men det bidde visst inte så. Det bidde i stället större klyftor och rekordhög arbetslöshet.

Här behövs krafttag. Från oss. Från en rödgrön regering.

Pia

Aprilskämt, eller?

2010-04-04T08:07:00.001-07:00

Jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag läste Staffan Angers blogginlägg i VLT
1 april. Där skriver han att hans politiska fokus ligger på alla dem som inte får ekonomin att gå ihop varje månad. Ett aprilskämt, var min första tanke. För vad skulle han annars mena?

Den borgerliga regeringen hann ju knappt flytta in i Rosenbad förrän de försämrade för alla arbetslösa genom lägre a-kassa. Strax därpå kom beslutet om en lägre ersättning för alla sjuka och för en tid sedan kom beslutet om att införa en stupstock på 550 dagar för alla långtidssjukskrivna. Sök försörjningsstöd, var uppmaningen från den moderata ministern Husmark-Persson. Hallå, vaddå fokus på dem som inte får ekonomin att gå ihop varje månad?

Jag kan förstå att det måste kännas pinsamt att erkänna att arbetslösa och sjukskrivna får vara med och betala skattesänkningarna åt dem redan rika, men precis så är det. Fråga alla arbetslösa och sjukskrivna om de känner sig väl omhändertagna av den moderata politiken?

Pia

Det duger inte.

2010-03-19T04:22:00.001-07:00

Den fråga som överskuggar det mesta ett halvår innan valet är ungdomsarbetslösheten. Vi har Europas näst högsta ungdomsarbetslöshet, men vad gör regeringen? Finns det någon som är nöjd med regeringens insatser på området? Inte ens Littorin kan väl sova sött om natten?

Vad görs konkret för att minska arbetslösheten för alla unga här i länet? 1 800 arbetslösa ungdomar i Västerås väntar på besked. Det är 70 % fler än för ett år sedan.

De brukar skylla på lågkonjunktur och kristider, men det är ju då som politiken behövs som bäst. Problemet är att borgarna saknar en arbetsmarknadspolitik. Det är mycket snack men väldigt lite verkstad.

Det går ju alltid att gömma ungdomar i den s.k jobb- och ungdomsgarantin, som är allt annat än en garanti för att få jobb. Drygt 2 000 ungdomar här i länet är inskrivna där men över 900 av dem får inte någon som helst aktivitet: ingen praktik, ingen utbildning, ingen yrkesvägledning – ingenting. Skandalöst.

Det här duger inte. Om vi får väljarnas förtroende i höst kommer det att bli skillnad. Vi vill investera i Sveriges unga. Ett första jobb och en egen bostad är grunden för att etablera sig på arbetsmarknaden. Vi kommer att investera i lärlingsplatser, i traineeplatser i välfärden och i ett brett utbildningslyft.

Vi vill också ta bort arbetsgivaravgiften för arbetsgivare som anställer en arbetslös ungdom och införa ett första-jobbetavdrag för dem som anställer långtidsarbetslösa ungdomar. Unga ska inte tvingas till passivitet. Insatser ska sättas in redan vid dag ett. Det är nolltolerans som gäller.

Pia

Myggor.

2010-03-13T01:39:00.001-08:00

Det är lugnt. Myggorna kommer även denna säsong att få bekämpas med Vectobac G, samma bekämpningsmedel som användes i fjol.

Det Miljödomstolen har gjort, och som har skapat rubriker, är att de har fastställt Kemilkalieinspektionens beslut om att inte få använda Vectobac G för sommaren 2009. Är ni med?

Någon överklagade Kemikalieinspektionens beslut förra året om att inte tillåta bekämpningsmedlet. Nu först har Miljödomstolen fastställt deras beslut som gällde sommaren 2009. I bland tar saker och ting lite tid...

Men, det viktiga nu är att veta att en dispensansökan redan ligger inne om att få använda Vectobac G för den här sommaren, om det skulle behövas. Det betyder att åtgärder kan sättas in betydligt tidigare än vad som blev fallet i fjol. Varken människor eller djur ska behöva utstå den myggtortyr som så många drabbades av förra sommaren.

Vectobac G sägs vara skadligt för stickmyggan som kan riskera att utrotas. Men om valet står mellan stickmyggans överlevnad och människors hälsa så är åtminstone valet givet för mig.

Pia

2010-02-23T02:00:00.000-08:00

Det tar liksom aldrig slut. Snöovädret och kylan. Nu kan jag nästan tycka synd om SJ, Banverket och SL. Kaoset bara fortsätter.

Jag har full förståelse för att man väljer att ställa in fler än hälften av alla avgångar och i stället lägger kraft och energi på att få bort snö och is från spåren. Den typen av underhåll är omöjlig att utföra annars p g a den enorma trängsel som råder på spåren.

SJ:s vd Jan Forsberg lovade i torsdags på vår hearing att SJ ska införa krisövningar. Fine. Ta gärna hjälp av försvaret som kan detta med krisberedskap. Då kan vi slå två flugor i en smäll genom att låta försvaret få något vettigt att göra.

Men, jag vågar ändå påstå att den största förväntningen vi som resenärer har på samtliga aktörer inom tågbranschen är att ett gemensamt informationssystem värt namnet tillskapas. I den mån något sådant överhuvud taget existerar idag så är det så rörigt och osammanhängade att det vållar ännu mer huvudbry för resenärerna.

Likaså resegarantin. Kräv ersättning! SJ hävdar linjen om att resegarantin inte gäller nu eftersom man inte kan påverka väderleken. Om det är någon gång som en sådan garanti ska ufalla så är det väl nu när människor antingen blir helt strandsatta och inte ens kan ta sig till arbetet eller kommer halva dagar för sent.

Det må vara vädrets makter som styr men det finns något som heter anständighet, ödmjukhet och emapti som vårt gemensamma bolag SJ verkligen borde fundera över.

Resenären i centrum, hur svårt kan det vara?

Pia

Har du frågor?

2010-02-15T00:54:00.000-08:00

Du kanske minns att jag för några veckor sedan skrev om att vi i trafikutskottet skulle bjuda in SJ och Banverket för att få deras bild av det tågtrafikkaos som har rått den här vintern.

Nu blir det i stället en öppen hearing på torsdag kl.9 här i Riksdagen där bl a SJ, Banverket, Tågoperatörerna och SEKO kommer att medverka. De kommer först att hålla korta presentationer om läget och sedan får vi ledamöter möjlighet att ställa frågor.

Om du har några frågor eller synpunkter kring alla de tågförseningar och inställda avgångar som har drabbat oss i Västmanland väldigt hårt den här vintern så hör av dig till mig så kan jag framföra dem på torsdag.

Att det kommer bli fler vintrar är ett som är säkert, frågan är vilken beredskap som krävs för att tågtrafiken ska kunna fungera även när temperaturen kryper ner mot minus 20? I dag fungerar det uppenbarligen inte.

Tisdagen 2 mars kommer jag att ha en interpellationsdebatt mot Åsa Torstensson om detta kära ämne. Så håll utkik, ibland sänds debatterna på TV2 eller 24:an.

Pia

Hacksta i mitt hjärta.

2010-02-07T12:34:00.001-08:00

Jag är inte bara politiker – nu är jag nästan truckförare också.

I fredags klev jag upp i ottan för att hinna ta mig till min praktikdag på ICA Hacksta i Västerås. Där ligger en av länets största arbetsplatser med totalt 1 300 anställda, varav 700 är kollektivanslutna. Varje dag skickar var och en av de 700 lageranställda/expeditörerna iväg 1000 varukollin till ICA-butiker runt om i landet. En fantastiskt välorganiserad distributionsenhet som kräver goda truckförare, god fysik och snabbhet.

I programmet, som Peter Fundberg och hans fackliga Handelskompisar så förtjänstfullt hade satt ihop, ingick en truckutbildning i miniformat med både teori och praktik. Mycket lärorikt men rätt svårt. Som tur var fick jag köra en truck med bara en vagn medan de anställda far fram med fyrvagnssläp. Jag hade fullt upp med min enda, speciellt när jag skulle runda pelarna till de olika varugångarna.

Men det är imponerande att se hur väl allt fungerar. Lagret är lika stort som 6 fotbollsplaner och är indelat i olika avdelningar och bokstavssegment. På en dataskärm som är placerad på trucken läser man av en order där det står vilka varor som ska hämtas, var kollit finns och hur lång tid man har på sig att för att nå ett ackord.

Det här ackordet betyder mycket, en viktig morot som kan dra upp lönen ganska rejält. Så det gäller att vara snabb i vändningarna men även stark. God fysik krävs för att även orka lyfta de tunga säckarna med djurmat och att göra det på ett ergonomsikt korrekt sätt.

När min tid var ute hade jag bara lyckats fått ihop en bråkdel av ordern, men min mentor Magnus var så förstående och menade att det är svårt att få till det redan första dagen. Det kan ta upp till tre veckor innan snabbhet och precision sitter på plats.

En timmes snack med fackets styrelse hann jag också med. Mycket intressant och givande. Här gäller det att vi hjälps åt för att nå en valvinst och i den här styrelsen finns mycket kämpaglöd. Det var för övrigt många som jag pratade med som menade att man fått nog av de blåfärgade. Flera som la sig på sofflocket i valet 2006 lovade att de skulle rösta i år för att byta ut sittande regering. Det bådar gott.

Tack så jättemycket Peter, Pontus och alla ni andra på Hacksta som förgyllde min fredag. Jag somnade sött framför TVn …

Pia

Heja Schweiz!

2010-02-01T11:35:00.000-08:00

Har varit på studiebesök i Zurich några dagar för att studera deras kollektivtrafik. Och är det något som schweizarna är bra på så är det att bygga ut kollektivtrafiken. De är onekligen ett föregångsland i det avseendet, inte tu tal om annat.Där är det lite snack och mycket verkstad som gäller.

Det som vi pratar om lyckas de förverkliga. Hur länge har vi inte "önskat" att fler ska åka kollektivt? Hur länge har vi inte "önskat" att gemensamma biljettsystem ska införas? Hur länge har vi inte "önskat" att antalet tåg- och bussavgångar ska bi fler? Vi har "önskat" alldeles för länge nu.

I stället för att ta saken mer i egna händer så lägger vi uppdraget i knät på marknadskrafterna och förväntar oss att de ska fixa detta åt oss. Det händer ju inte. I Schweiz låter man i stället staten, kantonerna och kommunerna tillsammans se till att ordna en väl fungerande kollektivtrafik i hela landet.

Man börjar med att bestämma tidtabeller och sedan ser man till att trafikera dessa. Någon avreglering eller privatisering är det inte frågan om. Kollektivtrafiken är alldeles för viktig för att släppas fri, menar de. Deras motsvarighet till SJ, SBB, kör 85 % av alla tåg och schweizarna är mäkta stolta.

Och gissa om punktligheten är hög? 96 %! Dessutom går tåg och spårvagnar så ofta att man knappt märker av förseningarna. De har också lyckats med konststycket att få till ett gemensamt biljettsystem som gäller för alla kollektiva transportslag. Du läste rätt - alla transportslag. Tåg, spårvagn, buss och båt.

För 20 000 svenska kronor kan man köpa ett sviss pass och åka så mycket man vill under ett år. 300 000 schweizare har gjort det så här långt och de blir bara fler och fler.Det finns ett och annat att lära, med andra ord.

Pia

Tågförseningar.

2010-01-24T00:58:00.000-08:00

Tågförseningarna slår nu alla rekord. De värsta på 15 år, tydligen. Och det är ju inte bara förseningar utan lika många inställda avgångar. När man går in på SJ:s hemsida under trafikinfo så är förklaringarna ofta fordonsbrist eller vagnbrist.

Som ledamot i trafikutskottet är den förklaringen lite svårsmält så jag ringde SJ och frågade hur det egentligen är ställt. De menar att kylan är den stora boven som har lett till stora fordonsreparationer samt att antalet älgolyckor har varit ovanligt många. 22 älgar har blivit påkörda sedan strax före jul.

Man skulle ju kunna tycka att tågloken borde vara bättre beskaffade att de skulle kunna klara av kollisioner med vilt. Men som mannen jag pratade med sa, "nuförtiden är det inte så mycket plåt i fordonen utan mer plast."Att det kan bli kallt i Sverige så här års kan ju heller inte var någon nyhet.

Men problemet den här gången är att det är kallt i hela landet så alla eventuella fordonsreserver har gått åt. Dessutom är antalet tågverkstäder begränsade och inte alltid tillgängliga för SJ. De ska konkurrera med ett 20-tal andra aktörer.

Inte lätt att få ordning på detta, med andra ord. Men som resenär har jag rätt att ställa krav på att tågtrafiken ska fungera även vintertid. Nu kommer jag att ta ytterligare kontakt med SJ för att se vad vi som beslutsfattare kan göra för att tågtrafiken ska kunna flyta på bättre nästa vinter.

Pia

Mycket barr blev det.

2010-01-10T09:55:00.001-08:00

Minst 3 745 miljarder barr blev det innan granen kastades ut i kylan. Barr precis över allt, till och med i kattens svans. Granen var fantastiskt fin men den höggs några dygn innan julafton och hann inte acklimatisera sig till rumsvärmen i den takt den önskade.

Och tror ni inte att dammsugaren lägger av mitt i det värsta barrträsket. Tvärdöd. Jaha, och vad göra? Förmodligen att köpa en ny, så sambon for iväg till ELON som hade lunchstängt som tur var. Väl hemma igen började han undersöka själva dammsugarslangen lite närmare och där fanns det gott om både gran- och tallbarr. Som stora bollar hade de gaddat ihop sig så det var inte så underligt att dammsugaren la av. Den stackarn jobbade så febrilt med att suga barr att den blev överhettad. Tur att man har en händig man i huset för själv är jag ganska oteknisk, eller snarare ointresserad.

Så nu är den glada julen slut, slut slut här uppe i Ensta. Kul så länge det varade men rätt skönt att byta tallris mot färska tuplaner. Och det dröjer inte så länge innan björkriset tas in till den stora kopparurnan i trappen. Då får man lite vårkänning. Inte helt fel när termometern visar minus 18.

Pia

2010-01-06T08:53:00.000-08:00

Jag tror att det var vintern 1987 som var lika svinkall. Jag bodde i Möklinta då och ägde en gammal Saab 99. Varje morgon när jag skulle i väg och vikariera på någon skola så hände samma sak - på Broddboskogen blev jag stående med en kokande bil. Det slog banne mig aldrig fel. Kylarglykol tycktes inte hjälpa ett dugg så till slut satte en kompis en massa kartong för själva kylarintaget, för att undvika den värsta kalluften. Om jag inte helt missminner mig så tror jag att det hjälpte, åtminstone ett tag.

Och nu 23 år senare har Sibirienkylan slagit till igen. Det är på sitt sätt ganska mäktigt men nästan inte uthärdligt. Jag tog och trotsade kylan och gav mig ut på en promenad och det kändes riktigt skapligt. Väl hemma igen började jag huttra desto mer. Det kom surt efter.

Så det blir till att läsa lite bok. Just nu läser jag min julklappsbok som jag fick av syster Lotta. Den heter "Tio tusen sorger" och är skriven av Elizabeth Kim. Jag gillar den egentligen inte. Elizabeth beskriver sitt förfärliga livsöde som började redan på barnhemmet i Korea och som bara eskalerade när hon vid 5-års ålder blir adopterad av ett amerikanskt par som milt sagt var fundamentalistiskt religiösa.

Hennes liv blir så bissart att man till slut har svårt att förstå hur en människa kan överleva alla de traumatiska händelser som hon går igenom. Boken är i tyngsta laget känner jag. Den förskönar inte utan lyfter fram den råa, brutala och kalla verkligheten precis som den är, eller snarare upplevs av Elizabeth Kim. Den tar ett allt hårdare strypgrepp om henne och livets sköra tråd är så när på väg att gå av.

Tungsinnt är den som sagt, men hur många fler Elizabeth Kim finns det inte i vår värld?

Pia

Gott Nytt.

2010-01-01T05:22:00.000-08:00

Fy satan vilken träningsvärk! Jag ha så ont i ljumskarna och i rumpan efter min skidåkning häromdagen att jag smäller av. Trodde nog att jag var mer vältränad än så, men icke då.

Hade tänkt att köra ett pass på gymet så här på året sista dag men frågan är om tillståndet kommer att förvärras för de redan utsatta muskelgrupperna. Vi får väl se hur jag gör.

Annars är det bara att instämma i arbetsmarknadsminister Littorins omdöme om detta år - ett riktigt skitår. För en gångs skull är vi överens. Den stora skillnaden är dock att han har både verktygen och makten att göra något så att människor ska kunna få det bättre.

Men vad gör karln? Ingenting. Absolut ingenting.Och så här ser det ut på område efter område. En i det närmaste total handlingsförlamning råder.

Samtidigt som allt fler slås ut på arbetsmaknaden, allt fler faller offer för stupstocken i sjukförsäkrings-reglerna och att allt fler tvingas söka försörjningsstöd från soc.Var finns politiken när vi som bäst behöver den?

Är det månne så att regeringen själva har upptäckt att deras universala lösning om sänkta skatter inte längre löser några problem och att de inte vet vad de ska ta sig till?

Nej, ut med det gamla och in med det nya.

Gott Nytt År!

Pia

2009-12-20T05:58:00.000-08:00

Häromdagen slogs vi återigen av häpnad i kammaren. De borgerliga riksdagsledamöterna skulle ännu en gång försöka övertyga oss andra om det förträffliga med att privatisera statliga myndigheter. Den här gången gällde det Svensk Bilprovning.

Men som vanligt lyser sakargumenten med sin frånvaro. I stället är det cirkelargumentet "det är bra att privatisera för att det är bra" som löper som en blå tråd genom alla debatter.

Svensk Bilprovnings kundnöjdhet ligger på 94 %, vilket är unikt. Jag tror att det bara är Apoteket som ligger högre. Trots det försöker de borgerliga göra gällande att det kan bli mycket mycket bättre om man släpper bilprovningsmarknaden fri.

Huvudargumentet sägs vara 700 fler arbetstillfällen. Alltså, en privatisering av bilprovningen leder till att ytterligare 700 personer kommer att krävas för att utföra samma jobb som Svensk Bilprovning gör i dag. Hur effektivt är det på en skala?

Och dyrare kommer det att bli. I Finland fördubblades avgiften vid avregleringen. I dag betalar vi 300 kronor för en besiktning och fr o m 1 juli nästa år får vi räkna med helt andra priser.

Det är ju inte så att vi kan välja att inte besikta bilen, det är något vi faktiskt är ålagda att göra. Och då har vi som bilägare inget val - det är bara vackert att betala.

Som sagt, är det inte val snart...

2009-12-06T06:04:00.000-08:00

Så fick då till slut socialförsäkringsminister Husmark-Persson göra den nu så riksbekanta pudeln Verkligheten hann i kapp både henne och övriga i regeringen. Det förslag om stupstock i sjukförsäkringen som de borgerliga ledamöterna i Riksdagen applåderade i våras har visat sig överträffa dikten. - Inte var det så här vi hade tänkt, säger de nu en efter en.

Men statsminister Reinfeldt sa så sent som i förra veckan att det är svårt att tillfredsställa alla i en rehabiliteringsreform. Måhända är det så, men de som bäst behöver stöd och hjälp måste väl för bövelen också få det.

Hela vårt trygghetssystem bygger på att vi som är friska och kan jobba bidrar med mer än de som är sjuka och arbetsoförmögna. Det kallas solidaritet, något som regeringen inte ens tycks kunna stava till. Var finns empatin och förståelsen för människor i nöd, Fredrik Reinfeldt?

Nu kommer "personer med allvarlig sjukdom som kanske delvis kan jobba men vars hälsa förväntas förvärra" undantas från reglerna, enligt Husmark-Persson. Och vilka är det regeringen avser den här gången? Är det bröstcancerpatienter? Prostatacancerpatienter? Vad gäller för kvinnor med fibromyalgi eller för män med besvärande diskbråck? Vad gäller för whiplashskadade?

Det kanske är dags för regeringen Reinfeldt att plocka fram den där listan man skrev redan för ett par år sedan över vilka sjukdomar som inte skulle vara sjukersättningsgrundande. Att de flesta läkare skulle vilja ha ett och annat ord med i lagen tycks vara helt ointressant för en regering som vet bäst själv.

Är det inte val snart?

Pia

Andra bullar.

2009-11-29T10:46:00.000-08:00

Om jag får säga det själv så blev årets bak av lussebullar ovanligt lyckat. Jag sparde varken på smöret eller sockret den här gången och det gav resultat. Tro nu inte att jag är någon bullmor, för det är jag då rakt inte. Jag brukar baka en laddning kanelbullar i juni som räcker sommaren ut och sedan är det lussebullarna så här runt första advent.

Och på tal om första advent så fullföljde jag traditionen även i år genom att gå till Sockenkyrkan och lyssna till Sockenkören och inte minst få sjunga Bereden väg och Hosianna. Jag gillar att gå till kyrkan så här års, mest för att få känna stillhet och sjunga dessa härliga julpsalmer.

När vår dotter var liten tjatade hon till sig kyrkobesök varje söndag. Hon älskade att stå i kyrkobänken och sjunga med klar och gäll röst ur en opponervänd psalmbok. I dag är det andra tongångar som gäller, hon är ju 14 år gudbevars. Idag fick jag stränga order om att inte följa med till komfirmationssöndagen i Norrby kyrka eftersom det är pinsamt att jag sjunger så att andra hör.

Från den mer sekulariserade världen finns det ett och annat att oroas över. Var på fullmäktige-mötet i torsdagskväll här i Sala och kan bara konstatera att de beslut som fattas av regering och riksdag i allra högsta grad påverkar Sala och alla andra kommuner. Regeringen har ju anslagit ett extra statsbidrag för nästa år som för Salas del ger 16 miljoner.

Vi borde väl vara själaglada över det tillskottet, men faktum är att det ställer till en hel del bekymmer eftersom det bara gäller just för nästa år. I klartext betyder det att verksamheterna inom skolan, vården och omsorgen inte kommer att förstärkas med de här pengarna.

Den personal som redan finns får behålla sina jobb ett halvår till innan nedskärningsyxan börjar svingas, för läget inför åren 2011 och 2012 ser inte bra ut.

Om regeringen kommer att dela ut mer pengar i vår? Knappast. De ska visst sänka skatterna ännu mer. Hur vore det med lite andra bullar...

Pia

2009-11-16T07:48:00.000-08:00

Har ägnat stor del av dagen åt att strukturera och formulera ett anförande som jag ska hålla nu på onsdag i Riksdagens kammare. Ärendet som vi i trafikutskottet ska debattera handlar om ett förslag från regeringen om att bolagisera Banverket Produktion.

Det är idag en enhet som lyder under Banverket och som har hand om drift och underhåll av spåren men också anläggning av räls, kontaktledningar och annat. Man kan säga att de ser till att vi som tågresenärer kan ta oss fram på ett tryggt och säkert sätt. Nu vill regeringen bolagisera den här enheten för man envisas att tro att det finns en järnvägsmarknad med många kunder och säljare. Så är icke fallet. I dag finns det en stor kund som heter Banverket och tre säljare där Banverket produktion är en.

Jag förstår ärligt talat inte vad problemet är? Varför envisas regeringen med att bolagisera? Det kostar faktiskt mer än 1 miljard att göra det. Redan idag upphandlas alla tjänster under affärsmässiga villkor, och trots det så kom det i genomsnitt in bara två anbud per upphandling förra året.

Jag tror att det är så här att regeringen vill sälja ut hela den här produktionsenheten som vi skattebetalare äger gemensamt. Man börjar med att bolagisera för att underlätta en kommande försäljning. Ännu ett exempel på en ideologiskt präglad privatiseringsstrategi. Är det någon som blir förvånad?

Pia

Unga måste få plats.

2009-11-09T04:28:00.001-08:00

De kommande åren lämnar de största ungdomskullarna sedan 40-talet gymnasieskolan. Det betyder att tiotusentals unga vuxna stiger in i vuxensamhället med liv och lust, med höga krav och många idéer. Det är en fantastisk möjlighet för vårt land.

I vårt socialdemokratiska Sverige skapar vi möjligheter för ungdomar att förverkliga sina drömmar till utbildning, till jobb, till eget företag, till bostad och till livsstil. Vi måste ta ungdomsgenerationen på allvar och förbättra deras inflytande inom alla områden – det ger framtidstro.

Nu ser vi att trösklarna för att gå över till ett självständigt vuxenliv höjs, inte minst på arbets- marknaden. De unga som lämnar skolan bakom sig möter nu ett Sverige präglat av historiskt hög arbetslöshet. Vi kommer att göra allt vad vi förmår för att radera ut arbetslösheten, som är den näst högsta i Europa. Det kan vi inte göra enbart av egen kraft och inte från en dag till en annan. Men vi är övertygade om att vi tillsammans med arbetsgivare och fackliga organisationer, som vet att arbetskrafts- och kompetensbrist väntar runt hörnet, kan göra skillnad.

Under kommande år kommer unga som saknar en gymnasieexamen att drabbas särskilt hårt av jobbkrisen. Vi tycker att det är fel att sänka kraven i gymnasieskolan. I stället måste det finnas fler alternativa vägar och en öppenhet för att man kan vilja ta saker och ting i en lugnare takt.

Om vi inte förmår fånga upp de skoltrötta ungdomarna, höra vad som är det verkliga problemet och hjälpa dem att hitta en väg framåt, så riskerar de att slås ut – inte bara från skolan utan också från arbetsmarknaden. Därför är det så viktigt att få flera chanser. Ingen ung under 25 år ska nekas plats i det kunskapslyft som vi vill införa

Varje ung som behöver det ska få utbildning, praktik, en lärlingsplats eller en subventionerad anställning från första dagen. I den offentliga sektorn vill vi skapa ett trainee-program, och en särskild jobb- och praktiksatsning för nyexaminerade unga akademiker.

Det behövs mer yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning för unga och fler lärlingsplatser för långtidsarbetslösa unga. En nära kontakt med arbetslivet kan vara avgörande för att finna motivation och mening med studierna. Det ska också vara lätt för den som saknar fullständig grundskole- eller gymnasiekompetens att läsa in den på komvux eller på folkhögskola.

Kommunerna måste prioritera sommarjobben som gör det möjligt för unga att skaffa sig erfarenheter i arbetslivet. Det första riktiga jobbet är ofta på en arbetsplats där man har sommarjobbat.

Vi sossar tar ungdomsgenerationen på allvar och vill ge alla möjligheter att förverkliga sina drömmar. Då krävs det en kraftfull politik. Det har vi.

Pia

Bakis.

2009-11-02T04:08:00.000-08:00

Det är inte utan att jag känner mig lite ”bakis” i dag. Fem intensiva men fantastiskt givande kongressdagar har onekligen satt sina spår. Men hur arbetskrävande det än må vara så vill man bara inte vara det förutan.

Det är maffigt när 350 ombud från hela landet steg för steg formar den politik som Sveriges största parti ska jobba utifrån de kommande fyra åren. Det är maffigt när alla dessa 350 ombud och alla vi andra ger vår partiledare Mona Sahlin stående ovationer och applåderar så att taket i mässhallen nästan lyfter. Det är maffigt när kongressens yngste ombud 17-årige Niklas från Sundsvall och kongressens kanske äldsta, Gertrud Sigurdsen 86 år, förenas i en politik för framtiden.

Många bra och fräscha beslut blev det på område efter område. Det märks att rådslagsarbetet burit frukt och att vi har tagit vår hemläxa från valförlusten 2006 på största allvar. Många nya och spännande riktlinjer antogs som t ex stora satsningar på entreprenörskap, något som kanske inte har varit vår bästa gren direkt. Helt otippat antog kongressen dessutom Stig Malms motion om att se över bestämmelsen om arbetsgivarnas skyldighet att betala de 14 första sjukdagarna för sina anställda. För de allra minsta företagen är det tufft att både betala sjukersättning och vikarier. Ett bra beslut som visar att vi verkligen bryr oss om företagare och deras villkor.

En riktigt het fråga var den om vi som parti ska acceptera att privata utövare som bedriver skola, vård och omsorg ska få ta ut vinster. Kongressen kom fram till att vi inte kan acceptera det vi nu ser – en välfärd som alltmer styrs av företagens vilja att tjäna pengar. Välfärden betalas av oss alla med skatter och då har vi rätt att ställa höga krav på kvaliteten. Överskott behövs både i offentlig och privat verksamhet för att utveckla den, frågan är hur överskotten ska användas. Vår utgångspunkt är att skattepengar som är avsedda för skola, vård och omsorg ska användas för att höja kvaliteten – inte till vinstuttag som stoppas i några privata fickor.

Några belackare har hävdat att vi vill höja pensionsåldern, men så är icke fallet. Vi vill däremot ge de äldre som vill och känner att de orkar en chans att jobba några år till. Men det får inte äventyra jobben för de yngre som kanske ännu inte har kommit ut på arbetsmarknaden. Vi behöver fler arbetande timmar både från yngre och äldre.

Måste bara få säga att det är lite intressant att läsa Expressens rapportering från kongressdagarna. Det var inte utan att jag höjde på ögonbrynen när rubriken i mittuppslaget i söndags skrek ”Person stal hela showen från Mona”. Vilket nonsens. Det gjorde han definitivt inte.

De applådåskor som Ingvar Carlsson däremot drog ner i sitt brandtal innan Göran Persson äntrade talarstolen fick hela kongressen att koka. Snacka om fajter. Snacka om still going strong. Ingvar fyller 70 i år och kommer att medverka i sin 25:e valrörelse. Det hade han förvisso inte tänkt, men den högerpolitik som bedrivs av Sveriges regering har provocerat Ingvar så till den milda grad att han måste ut på barrikaderna. Härligt, Ingvar.

Om Persson kommer att göra detsamma återstår att se.

Pia

Kan man lita på regeringen?

2009-10-25T10:06:00.001-07:00

Kan man lita på regeringen? Den frågan är det många som ställer sig idag, inte minst kommuner och landsting i Mälaren och i Östergötland som känner sig lurade. Här är man beredd att betala sammanlagt 2 miljarder till Citybanan om regeringen lovar att hålla sitt löfte om att dessa pengar ska ses som en investering.

Jag har säkert skrivit om det tidigare, men detta om medfinansiering är ett begrepp som nu börjar bli vardagsmat från regeringshåll, framför allt när det handlar om byggande av vägar och järnvägar. Inte nog med att kommuner och landsting har fullt sjå med att få fram pengar till skolor, förskolor och äldreboenden – nu tvingas man också att punga ut med en väldig massa miljarder till statlig infrastruktur. Sammanlagt 40 miljarder de kommande tio åren.

Men ingen ska känna sig tvingad att betala, heter det så fint. Nej, medfinansieringen vilar på frivillighetens grund. Pyttsan! Vill man ha en väg eller järnvägssträcka anlagd så får man vackert betala, annars blir man utan. Det är kalla fakta.

Som tur är tänker kommunerna inte betala dessa 2 miljarder utan vidare. För det första har man ställt krav på att regeringen ska bygga ut angränsande järnvägssträckor till Citybanan för att optimera kollektivtrafiken, för det andra ställer man krav på åtgärder som förbättrar punktligheten och för det tredje ska redovisningslagen ändras så att kommuner och landsting kan betrakta de satsade miljarderna som en investering i bokföringen.

Allt det här var man överens om och regeringen utsåg Åke Hedén att utreda frågan om en ny redovisningslag. Hans förslag går helt i linje med kommunernas krav om en 30-årig avskrivningstid som påbörjas när Citybanan börjar ta form.

Men så plötsligt visar regeringen kalla handen och säger i sin kommande proposition att avskrivningen ska börja direkt när kommunernas fullmäktigeförsamlingar fattar beslutet,
d v s före den 30 november i år, och att avskrivningstiden får bli max 15 år.

Lite konstigt blir det när kommunerna ska börja betala för något som ännu inte finns. Likaså kommer den årliga kostnaden att bli dubbelt så stor och det innebär att det blir mindre utrymme till investeringar i skolor, förskolor och i äldreboenden.

Det här uppfattas naturligtvis som ett stort svek som nu riskerar att äventyra hela avtalet om Citybanan. De kommunala parterna kommer bara att godkänna avtalet om regering och Riksdag fattar beslut i enlighet med Åke Hedéns förslag.

I fredags hade jag en interpellationsdebatt mot infrastrukturminister Åsa Torstensson om detta. Hon ville inte kommentera frågan om ny redovisningslag överhuvud taget.
På frågan om man kan lita på regeringen som en ansvarstagande part som följer gjorda överenskommelser fick jag heller inget svar. Inte ens ett ja.

Kolla gärna in vår debatt på följande länk:

Sök i webb-tv-arkivet - Riksdagen.mht

Pia

Amen.

2009-10-11T06:43:00.001-07:00

Det händer inte ofta att jag går på högmässa en söndag. Men idag blev det så. Dottern har nämligen bestämt sig för att konfirmeras och då ingår 10st.besök på högmässor eller liknande. Lite förläget undrade hon efter frukosten i morse om jag möjligtvis kunde tänka mig att göra henne sällskap. Självklart. Jag gillar kyrkan. Inte på grund av någon förkunnelse om Guds ord, utan snarare den meditativa känsla jag fylls av genom att få sitta i stillhet. Att få vara stilla. Ingen mobil på, ingen dator att nå eller något nästa möte som väntar. Bara stillhet.

Nu var det förvisso tacksägelsesöndag, vilket innebar mer liv och rörelse i kyrkan än vad som är brukligt. Och det var riktigt trevligt och till och med ganska avspänt. Annars tycker jag att Svenska Kyrkans mässor ofta är mycket välregisserade föreställningar med asterixer som visar när man ska stå upp och sätta sig ner och bestämda citat både för prästen och för församlingen att läsa. I sådana stunder är vilda och spontana tungomål att föredra.

Men den här mässan var onekligen lite annorlunda. Prästen Lars valde t ex att inte hålla sin predikan från predikstolen där uppe utan valde i stället att ställa sig mitt framför oss. Undrar Vi befann oss liksom på samma nivå. Undrar om han gjorde det medvetet eller inte? Oavsett vilket så var det tilltalande.

Men något jag verkligen blev positivt förvånad över så var det när en av de många förbönerna lästes upp. Som den mest självklara saken i världen bad prästen för alla långtidssjukskrivna, alla varslade och arbetslösa, alla de som saknar ett hem, alla som inte får sin ekonomi att gå ihop och alla andra som lider nöd.

I mitt stilla sinne tänkte jag att det kanske är så här det måste gå till; att be till högre makter om hjälp till de mest utsatta eftersom de som styr och ställer här på vår del av jorden inte gör ett smack.

Välsignelse var ordet.

Pia

Vi gör skillnad.

2009-10-06T11:28:00.001-07:00

För mig är det självklart att politik gör skillnad. Men jag vet många andra som tvivlar för man ser dem inte. De hörs ljudligt i retoriken men tystnar när man kommer till praktiken, påstår vissa. Därför är det med stor glädje och entusiasm som jag nu tänker presentera delar av vår budgetmotion, som är en tydlig motvikt till regeringens politik. Jag tänker visa vad politisk skillnad betyder i praktiken. Så häng med.

För oss sossar är det jobben som kommer först. Vi vill investera i 100 000 nya jobb- och utbildningsplatser. Det handlar om att låta ungdomar läsa in de ämnen som fattas för att få en komplett gymnasieutbildning, längre praktikperioder, att införa ett förstajobbet-avdrag till arbetsgivare som anställer unga arbetslösa, ett utökat ROT-avdrag (renovering och tillbyggnad)som även omfattar, hyresrätter och skollokaler.

Vi vill också satsa mer på väg och järnväg som kan skapa många nya jobb, stöd till arbetslösa ungdomar redan från dag 1, traineeplatser för unga arbetslösa på kommuner och myndigheter, hjälp till våra miljöteknikföretag att nå ut till exportmarknaderna och att förenkla vardagen och tryggheten för våra företagare.

Vi gör också en rejäl satsning på skolan. En miljard per år i riktat bidrag. Pengarna ska användas till att anställa fler lärare och speciallärare så att så många elever som möjligt ges en chans att nå kunskapsmålen. I dag är det alltför många som inte klarar dem.

En miljard mer även till sjukvården. När vi jämför vården mellan olika delar av landet i dag ser vi stora skillnader, både vad gäller utbud och kvalitet. Ingen skör och sjuk människa ska riskera att lämnas i sticket eller få otillräcklig omvårdnad. Satsningen ska främst riktas till att modernisera sjukvården och att förbättra kvaliteten för de mest sjuka äldre.

Det ska självklart löna sig att arbeta men det ska också löna sig att ha arbetat. Pensionen är uppskjuten lön så därför ska lön och pension beskattas lika. Steg för steg vill vi minska klyftan mellan löntagare och pensionärer. Nästa år kan en pensionär få en skattesänkning med 400 kronor i månaden med vårt förslag.

A-kassan är en viktig del i vår jobbpolitik. Ekonomisk trygghet när man blir arbetslös är rimligt tycker vi. De försämringar regeringen har åstadkommit de senaste tre åren är många. Vi lägger nu fram förslag där ett medlemskap i a-kassan kommer att kosta under 100 kronor i månaden, ersättningsnivån blir 80 % för de flesta och att ersättningen per dag höjs från nuvarande 680 kr till 950 kr nästa år.

För att klara av att finansiera förslagen i vår budgetmotion säger vi nej till regeringens fjärde skattesänkningssteg. Det är inte försvarbart att sänka skatten nu när så många går arbetslösa och när bristerna inom skolan, sjukvården och rehabiliteringen är så stora. Vi vill också höja inkomstskatten och införa en förmögenhetsskatt för dem som tjänar mest.

Vår politik vilar på den trygga grunden att vi alla måste hjälpas åt för att få ett gott och varmt samhälle. Var och en ger efter förmåga och var och en får efter behov. Det är inte krångligare än så. Det kallar vi solidaritet och det gör skillnad. Också i praktiken.

Pia

Månader kvar.

2009-09-20T02:31:00.000-07:00

Nu är det bara månader kvar. En epok är på väg att gå i graven. Det började med Sala Maskinfabrik år 1882 och slutar med Sjölanders Mekaniska år 2009. Allt från enkla jordbruksmaskiner till avancerad gruvteknik har tillverkats här av erkänt duktiga verkstadsarbetare under 127 års tid, i lokaler där dagsljuset med nöd och näppe lyckas leta sig fram men där yrkesstoltheten har lyst desto starkare.

Nu är det bara månader kvar för Håkan, Joakim, Jan-Erik och de andra som har ägnat mer än 20 år av sitt yrkesverksamma liv åt denna verkstadsindustri.
– Klart att det känns jävligt jobbigt. Man vet ju inte hur det kommer att bli med ekonomin och så och om man får något nytt jobb, säger Håkan som har jobbat här i 29 år. Hur långt räcker 680 kronor om dagen när man har en familj att försörja? Det är ju för tusan ingenting. Efter ett tag får man ännu mindre att leva på. Det är ju sjukt.

– Man får väl jobba svart då, säger Joakim på fullaste allvar.

Jouko är i alla fall jättelycklig. Han har fått ett nytt jobb i Västerås genom kontakter och ska börja jobba där om en månad. Men Håkan och de flesta andra går i ovisshet och väntar på besked från Arbetsförmedlingen och någon jobbcoach.
– Det blir extra jobbigt när jag har en fru som är sjuk och inte kan jobba och en son som bor hemma som också är arbetslös. Det känns, liksom.

Under fyra års tid har jag regelbundet besökt killarna på Sjölanders Mekaniska i Sala. Vi har pratat om allt från taskiga löner till EMU. Jag har fått mängder av kloka synpunkter från dessa stolta verkstadsarbetare, synpunkter som jag har burit med mig vidare i min politiska gärning.

Nu är det bara månader kvar tills de gallerförsedda portarna till Salas mest anrika verkstads-industri stängs för gott. Det var här som min pappas slitna arbetsskor trampade golv under många år. Det var på den här parkeringen jag mötte upp pappa för att få övningsköra hem till Möklinta. Innan vi åkte hem stannade vi till och köpte färska kokosbollar i kiosken där borta. Den kiosken lyftes bort med lyftkran för några veckor sedan. Ur led är tiden.

Pia

På väg.

2009-09-06T09:12:00.001-07:00

En ny kollektivtrafiklag är på väg. Och…kanske du tänker och låter det passera med en axelryckning. Jag kan förstå svårigheten att bedöma den frågans vikt i förhållande till de stora frågorna om arbetslösheten, skolan och sjukvården. Men faktum är att just denna ”oansenliga” fråga kan få stor betydelse för övriga välfärdsområden. Det är därför jag med en dåres envishet brukar hävda att också kollektivtrafiken tillhör välfärdens kärna.

Ulf Lundin är den man som regeringen utsåg att leda utredningen kring denna förnyelse, så i politikerkretsar pratar vi gärna och ofta om den Lundinska utredningen. Den har väckt många negativa reaktioner från så gott som alla politiska hemvister. Vi är många som ställer oss frågan hur målet om en fördubbling av kollektivtrafiken till vettiga priser kan bli verklighet om den Lundinska utredningen kommer att antas av regeringen.

I stora drag handlar Lundins förslag om att låta marknaden ta hand om all kollektivtrafik utan inblandning från samhället. Möjligtvis kan samhällets resurser finnas där om det mot förmodan skulle behövas. Han hävdar att det är resenärens behov som nu kommer att stå i centrum, till skillnad mot idag. Det resenären vill ha ska den också få, enligt Ulf Lundin.

Vid första påseendet verkar förslaget oskyldigt och till och med ganska klokt. Kollektivtrafiken ska självklart fokusera på resenären, men det stora problemet för just resenären uppstår när marknadskrafterna själva ska styra både turer och priser. Ulf Lundin har trots allt haft den goda smaken att låta WSP Analys & Strategi få bedöma vilka konsekvenserna skulle bli och där konstaterar man att antalet resenärer skulle minska med
28 % och att prisnivån på biljettpriserna skulle behöva höjas ca 1,5 gånger.

Resultatet talar sitt tydliga språk: det kommer inte att vara nådigt att bo vare sig ute på landsbygden eller i mindre tätorter eftersom möjligheten för kollektivtrafiken att gå med vinst i det närmaste är obefintligt. Detta går alltså stick i stäv mot ambitionen att utöka kollektivtrafikens del av de totala transporterna.

Kollektivtrafiken är ingen vara vilken som helst. Den ger effekter på miljön och på samhälls-ekonomin, inte minst vad gäller arbetspendling och därmed större arbetsmarknader. Forskning visar att det finns ett tydligt samband mellan just ökad arbetspendling och sysselsättning. Samhällets vinster är betydligt större än de privatekonomiska vinsterna av att åka kollektivt. Med andra ord, kollektivtrafik är mer än bara trafik och då måste samhället fortsätta att ta sitt ansvar. Marknaden får inte bli en norm.

Att kollektivtrafiken behöver utvecklas är vi däremot alla överens om. Det går att göra inom gällande lagstiftning, t ex genom att utveckla avtalen och att jobba mer i partnerskap, inte minst över länsgränserna. Kollektivtrafiken måste vara en grundbult i samhällsbygget mer generellt. Redan i planeringsstadiet av nya bostadsområden eller stadskärnor ska bussfiler och hållplatser ritas in så att kollektivtrafiken kan möta upp behoven från människorna att smidigt kunna ta sig till jobbet, till barnomsorgen eller till olika fritidsaktiviteter. Det är att sätta resenärens behov i centrum.

Pia

Nu har det börjat.

2009-08-24T10:45:00.001-07:00

Hon heter Sara Vivas. Lägg det namnet på minnet. En 16-årig tjej från Sala som sjunger gudomligt vackert och som Salaborna fick chansen att lyssna till på vårt torgmöte i lördags. Inte ett öga var torrt när denna unga tjej så självklart och så känslosamt sjöng ”Halleluja”. Hon berörde oss alla, och det var länge sedan så många slöt upp på ett torgmöte. Borta var den tunga trista marschmusiken. Tack och lov. Jag hoppas att vi får höra mer av Sara.

Torgmötet var tänkt som ett upptaktsmöte till kommande kyrkoval som går av stapeln 20 september. Nu blev det mer än så: jag pratade en del om rikspolitiken, Per-Olov Rapp, vår kommande gruppledare i kommunen, nämnde en del om våra förslag till kommunala satsningar och Glenn Andersson, oppositionsråd i landstinget, redogjorde för vårt beslut att inte privatisera vårdcentralen Sala Norra. Det blev en bra mix med både skönsång, kaffe och politik. Och rätt som det var sprack de tunga skyarna upp och fram kom en stor värmande sol. Måste väl ändå tolkas som att till och med vädergudarna gillade vad vi sa.

Annars håller det mesta på att återgå till den där bekanta vardagen. Dottern har börjat skolan i dag och det var nog med blandade känslor hon gick upp redan vid halv sju i morse. I våras var de alltid jag som gick upp först och hon låg gärna kvar i sängen så länge det gick. Nu är det ombytta roller. För att hinna med allt bestyr på morgonen måste hon kliva upp minst 1,5 timme innan avfärd.

Tiden då det bara var att dra på sig sina mjukisar, ta en vilken-som-helst-tröja, tugga i sig en macka och sedan iväg är ett minne blott. Nu är det först en timme framför spegeln för håret ska plattas och stylas och sedan ska sminket läggas på. Några enorma mängder med make up är det inte frågan om, som tur är, utan det handlar mer om att det som ska på ska göras snyggt.

När jag tänker efter så var det nog i den åldern som det var som allra viktigast att se ”rätt” ut, både vad gällde kläder och frisyr. På min tid var det Puss & Kram-jeans och vita träskor som gällde, en lockad lugg och blå ögonskugga. Gud, så fin man var.

Det som känns lite jobbigt är att betygshetsen redan har börjat lite smått. Det är ju nu i 8:an som hon får betyg, vilket hon förvisso verkar se fram emot. Hade hon fått bestämma skulle betyg ha delats ut redan i 7:an. Det kan väl finnas vissa fördelar med det, men jag försöker också förklara att betyg inte kan mäta allt, att det inte är något misslyckande om man inte får MVG i alla ämnen, att man är lika värdefull ändå, etc, etc. Då tittar hon lite tröttsamt på mig, suckar och ber mig stänga dörren. Utifrån.

Pia

Tillbaka igen.

2009-08-16T11:44:00.001-07:00

Sakta men säkert börjar verkligheten nu återanpassas till någon slags vardag igen. Det finns nog en massa sommar kvar men ledigheten har fått sitt slut för den här gången. Faktum är att jag har försökt och delvis lyckats med att göra saker som jag normalt inte brukar hinna med: läst en massa deckare, sett några bra filmer, gått i svampskogen, fiskat abborre på Långforsen, klappat katten, umgåtts med mina syskon, drällt både högt och lågt tillsammans med dottern och en massa annat skoj. Oj, så skönt det har varit.

Och som kronan på verket åkte familjen i väg på en charterresa för att lapa sol och bada i havet. Jag kan bara inte förstå varför de flesta flygavgångar ska vara så hiskligt tidiga. Vår flight lyfte kl.06.00, vilket innebar att vi tvingades åka från Sala redan kl. 03.15, och det är ju mitt i natten. Visserligen kommer man då fram tidigt på förmiddagen men hela den dagen går som i ett töcken. Ett angenämt bekymmer kan tyckas, men nu har jag lovat mig själv att nästa gång jag åker så ska jag banne mig hitta en sen flight om jag så ska leta i veckor.

Och som det inte vore nog med tokiga flygtider så är det bara att konstatera att innan man ens har hunnit sätta sig på planet har åtskilliga hundralappar gått åt till att få i sig en macka, lite kaffe och juice. Priserna är horribla! Ett glas juice kostade 43 kronor. Jo, du läste rätt, 43 kronor för 2 dl apelsinjuice. Lika mycket som för en öl. Det är ju inte klokt. Snacka om att utnyttja läget för som resenär får man som bekant inte ta med sig någon egen vätska till andra sidan. Vi är med andra ord helt i händerna på dessa serveringsockrare som inte skyr några som helst medel att ta betalt. Det är skamligt.

Men vi hade i alla fall tur med vädret. Varmt och skönt, precis som hemma fick vi höra. Och när man hör sånt så tänker man först att ” jaha, det är klart att det ska bli fint väder precis den veckan när vi åker bort.” När man sedan får tänka några varv till så brukar man bli lite ångerfull och man vill förstås att även vänner och bekanta därhemma också ska ha det varmt och skönt. Klart man unnar dem sol och bad utan att det behöver kosta lika mycket som vår charterresa. . .

Fördelen med att åka bort är ändå att man inte har någon dammsugare i närheten eller någon tvättmaskin till hands. Man kan med gott samvete lägga sig på sängen och bara vila efter en hård dag vid poolen. När man väl är utvilad så orkar man ta itu med kvällens stora mödosamma arbetsuppgift - valet av middagsrestaurang.

Så plötsligt är veckan slut och ordningen ska återställas. Ni vet hur det är när man väl kommer till Arlanda, man vill ju så fort som möjligt få sitt bagage och åka hem. När vi väl står där och väntar så hör jag plötsligt en kvinna säga till några män i närheten att hennes väska minsann är lätt att känna igen för den har ett stort moderatmärke påklistrat. Då utbrister den ene mannen på klingande dalmål:
– Va ä dä du säger? Ä du moderat? Dä kan man väl för faan inte va heller…

En liten tystnad uppstår varefter kvinnan svarar:
– Jag har väl aldrig sagt att jag är moderat. Det är väskan som är det…

Pia

Bad.

2009-07-25T02:59:00.001-07:00

Inte för att jag har badat så där förfärligt många gånger i sommar men något har hänt. Var är alla badsugna människor? När det var som varmast i början av juli tog vi vårt pick och pack och åkte till några olika badplatser här i kommunen. Vi for iväg rätt tidigt på förmiddagarna, i tron att det kunde bli rätt mycket folk vid stränderna. Men tji fick vi. Där kom vi rustade till tänderna med en fylld kylväska, kaffetermos, bullar och kakor, tidningar, böcker, liggunderlag, en binge handdukar och allt annat som man kan behöva en dag på stranden. Men någon trängsel var det då alls inte tal om, det var snarare mycket glest mellan liggunderlagen. Trots stekande sol och svalkande sjövatten.

När jag var liten var varje soldag en given baddag vid Hällsjön i Möklinta. Det var inte alla gånger som mamma eller pappa hade tid att följa med, utan vi drog ihop alla gatans ungar och cyklade de 6 kilometrarna längs Fornebyåsen. Mamma fyllde våra blåa Tupperwear-flaskor
(de där med pip på) med hallonsaft, bredde några limpmackor som slängdes ner i en plastpåse, stuvade ner en baddräkt och ett par handdukar och sedan bar det iväg längs den stora vägen. När vi hade passerat Märta Asps hus visste vi att vi snart skulle svänga vänster, ner på den där grusvägen som var så himla svår att cykla på. Då var det bara en dryg kilometer kvar.

Jag minns att det fanns de som hade solsängar med sig till sjön, och det var stort på den tiden. Vilken lyx! Sommargästerna från Stockholm förstås. De där som hade gott om pengar och slapp ligga på någon luggsliten filt som en annan var hänvisad till. Och tjusiga kylväskor hade de. Det verkade som om de inte riktigt ville beblanda sig med oss andra utan valde att lägga sig en bit bort där de kunde få bada och sola mer ostört. Vi brydde oss egentligen inte så mycket om dem för de såg ändå ut att ha så tråkigt.

När vår dotter var liten tillbringade vi så gott som alltid de soliga dagarna vid någon badsjö här i Sala tillsammans med alla andra barnfamiljer. Det blev väldigt socialt och trevligt och jag tror banne mig att vi löste de flesta världsproblem som fanns på kartan då, mest tack vare våra små telningar som ovetande om de kröp på rätt filt eller inte tiggde åt sig ett kex eller en varmkorv. Då om inte förr blev det läge att börja prata med de vuxna på grannfilten.

Men nu tycks i stället allt fler välja sin egen pool i trädgården. Säkert väldigt praktiskt och bekvämt, men gud så trist. Om de nu inte bjuder in alla gatans barn, förstås…

Pia

Semester?

2009-07-07T10:45:00.001-07:00

Har du semester? Hur svarar man på den frågan? Egentligen har jag ju ingen semester som förtroendevald riksdagsledamot men jag tror nog att folk begriper att även jag behöver ledighet. Men det lustiga är att när jag står i kön på Coop eller ICA och pratar om skola eller Försäkringskassan med folk så betraktas inte det som jobb. Men för mig är det här en oerhört viktig del av mitt jobb.

Jag är så tacksam för alla de synpunkter som har framförts till mig i matbutikerna här i stan och som jag sedan bär med mig vidare i min politiska gärning. Den här typen av direkta och spontana möten är oslagbara. Och det kan många gånger vara människor som kanske aldrig skulle våga framföra sina åsikter annars. Det är heller aldrig någon som behöver begära ordet eller tänka på andra mötesformalia, sånt som gör våra traditionella politiska möten så himla tråkiga ibland.

Under mitt första år som riksdagsledamot kunde jag ibland våndas över att åka och handla. Jag trodde att folk vill ställa mig till svars över Göran Perssons agerande och vår förda politik, men Salaborna hade större behov av att berätta om sina egna vardagsbekymmer med myndigheter, dagis och sjukvård. Och så är det nu också. Visst får jag ibland en och annan gliring om vårt val av partiledare, men huvudsakligen är det politiska värderingar och sakpolitik som präglar samtalen. Då är det viktigt att lyssna och inte tillrättalägga. Det gjorde vi lite för ofta inför valet 2006 och det straffade sig rejält.

Det är också lite intressant att många inleder med att säga att de egentligen inte är så insatta i politiken och att de nog borde sätta sig in men man har inte tid. Men redan efter en stund har man klargjort sina åsikter kring en rad olika politikområden, allt från oschyssta löner och knepiga arbetstider till den fantastiska verksamheten på förskolan. Det händer också att en och annan halkar in på världspolitiken i övrigt och många har stora förväntningar på president Obama att han ska skapa fred i de länder där ingen annan har lyckats.

Om jag har semester? Nej, men jag passar på att fylla på med energi, idéer och kloka åsikter från människor som inte tror att de vet något om politik men som i själva verket är de största åsiktsbärarna av den politiska verkligheten. Tillsammans med kavaj, blus och jeans packar jag varsamt ner de åsikter jag har fått del av och rullar så småningom i väg min resväska, vidare till Riksdagshuset på Helgeandsholmen i Stockholm. Men inte än.

Pia

2009-06-29T13:41:00.000-07:00

Nu har skolminister Björklund presenterat regeringens förslag till kommande skollag, den delen om offentliga bidrag på lika villkor. Några överläggningar för att söka gemensamma lösningar har vi från oppositionen inte blivit inbjudna till. Och det är synd. Det hade alla inblandade tjänat på, inte minst alla elever och all personal.

Vår utgångspunkt är att det verkligen ska vara lika villkor mellan fristående och kommunala skolor. Den sammanhållna skolan måste vara basen i svensk skolpolitik. I skolan ska alla kunna utvecklas och nå bästa resultat oberoende av vilken bakgrund man har. Tanken är att vi alla får ett bättre och mer jämlikt samhälle att leva i om alla ges möjlighet att utvecklas tillsammans.

Tyvärr har regeringen misslyckats med arbetet om bidrag på lika villkor. Låt mig ge ett par exempel. Om kommunerna ökar satsningarna på skolan med ett antal procent kommer den satsningen även att tillfalla fristående skolor. Om man ökar bidragen till de kommunala skolorna är det självklart att också de fristående skolorna får del av dem. På samma sätt måste det vara om man sparar. Det som varenda kommun i det borgerliga Sverige nu håller på med är just att spara på skolan. Det gäller dock inte de fristående skolorna. Är barnen i de fristående skolorna viktigare? Varför är det bara de kommunala skolorna som ska spara? Det är inte lika villkor.

En annan omtvistad fråga är momskostnaderna. I stället för att kompensera de fristående skolorna för den faktiska momskostnaden på 2-3 % tvingas kommunerna att betala en schablon på 6 %. Att redovisa den faktiska momsen anser regeringen vara ”administrativt mycket krävande”. Ett märkligt resonemang eftersom varje liten firma har full momsredovisningsskyldighet i dag. Friskolorna kommer alltså att bli överkompenserade på de kommunala skolornas bekostnad. Är det att ge offentliga bidrag på samma villkor?

Vi socialdemokrater hade verkligen hoppats att det skulle bli lika villkor, vilket alla barn i landets skolor är värda att få ta del av. Det ska inte vara olika villkor beroende på vilken skola ens föräldrar har valt. Vill man åstadkomma lika villkor mellan olika huvudmän kan man inte som regeringen gör ställa sig ensidigt på fristående skolornas sida och utgå från att endast dessa är missgynnade. Den goda intentionen blir då bara en halvmesyr.

Pia

Var finns ni?

2009-06-21T14:22:00.001-07:00

– Försök nu att vara lediga i sommar och tänk på annat än politik. Passa på att umgås med era nära och kära. Med de orden vill jag tillönska er alla en riktigt skön sommar. Men…ja, de flesta av oss kommer ju förstås att träffas i Almedalen redan om några veckor…

Riksdagens talman Per Westerberg håller ett kort, kärnfullt och stundom lite småroligt sommartal i kammaren. Bara som han kan. Vi skrattar alla uppskattande till hans små underfundiga skämt. Men samtidigt blir det lite parodiskt när han lite generat konstaterar att javisst ja, vi träffas ju snart igen, i Almedalen på Gotland.

Man skulle kunna likna oss riksdagsledamöter med ett stort resande och bullrande teatersällskap som gillar att umgås med varandra, i synnerhet när vi får upprepa samma argument ytterligare en gång, och en gång till, och ännu en. Och det är samma rollinnehavare som framför samma repliker gång efter gång. Och det är samma åskådaröron som lyssnar alla gångerna. Lite skrämmande.

För var finns alla de som vi pratar om? Alla arbetslösa som riskerar att få lämna hus och hem? Alla föräldrar som oroas av nedskärningar inom skolan? Alla långtidssjukskrivna som nu ska ut och slåss mot alla friska på den öppna arbetsmarknaden? Var finns ni? Finns ni också i Riksdagen eller i Almedalen? Finns ni också på våra torg- och föreningsmöten? Jag tror inte det. Ni finns på platser där vi inte är, dit vi inte når.

Vi måste lyssna på rörelsen, brukar det heta, och det är viktigt. Men vi måste nog börja lyssna ännu mer på dem som står utanför rörelsen för där finns majoriteten av väljarna, alla de som vi säger oss värna.

Jag tror att jag gör större politisk nytta i kön på ICA och vid gräsmattan på Tärnabadet än vid ett påkostat seminarium för en grupp redan frälsta i Almedalen.

Pia

Tågtrafiken.

2009-06-14T09:17:00.001-07:00

Grattis Sverige! Nu är vi först i världen att avreglera all persontrafik på tåg. Konkurrens på spåren, heter det, men det kommer nog mer bli en fråga om konkurrens om spåren. Här i Mälardalen är det idag så knökfullt på spåren att det inte går att få in ett enda tåg till utan att äventyra säkerheten. Ändå ska det konkurreras. Och det ska visst bli så bra så bra, enligt minister Torstensson och hennes påhejare. Hur de kan veta det begriper inte jag för någon konsekvensanalys finns inte och därmed inte några sakskäl som styrker denna avreglering.

Nej, i stället upprepar de likt ett mantra att konkurrens på spåren är bra därför att konkurrens på spåren är bra. Det finns ingenting som talar för att den här avregleringen skulle gynna resenärerna. Tvärtom. I Nya Zeeland försökte man göra samma sak för några år sedan. Det resulterade i långa och dyrbara tvister mellan staten och inblandade tågoperatörer, som i sin tur gav upphov till dyrare biljetter, sämre service och svårare för resenärerna att planera sina resor. Staten fick till sist nog och tog tillbaka sitt monopol.

Men Sveriges borgerliga regering lyssnar inte på det här örat, inte ens på sin partikamrat Ulf Adelson som är den främsta kritikern av förslaget. Man har av ideologiska skäl bestämt att persontågstrafiken ska avregleras. Samtidigt står det klart och tydligt i propositionen att regeringen anser det svårt att bedöma effekterna och att den dynamik man hoppas på är genuint svår att kalkylera. I debatten i fredags beklagade Torstensson denna formulering som hon tyckte var olycklig, för ”vi menar inte riktigt så.” Men vad de menar fick vi aldrig veta.

Det finns nog rätt många som har synpunkter på SJ. Jag är en av dem. Att deras organisation, service och prissättning skulle fungera optimalt är inte sant. De har mycket att jobba med. Men, så länge SJ har huvudansvaret för persontågstrafiken har vi ändå bättre koll på läget,
t ex vad gäller bytespunkter och samordning av tidtabeller med övrig kollektivtrafik. Släpper vi konkurrensen fri så kommer varje tågoperatör att verka för sig och det blir det ren och skär vinstmaximering som kommer att råda. Kommer det att gynna resenärerna?

Huggsexa kommer det nog att bli på de mest lönsamma sträckorna. Vem kommer att dra det längsta strået i en sådan uppgörelse? Vi fick lite olika svar på det i fredags, men till sist kröp det fram att den som kan betala mest får köra sträckan. Och vad innebär det då? Jo, det kan betyda att t ex Green Cargos godstrafik får företräde framför viss interregional persontrafik, under förutsättning att de betalar bra. Är det riktigt klokt? Naturligtvis inte, men det här är borgerlig trafikpolitik när den är som allra sämst.

Vem kommer att vilja köra de olönsamma sträckorna som faktiskt är betydligt fler till antalet än de lönsamma? I dag kostar det SJ ca 200 miljoner om året, och anledningen till att SJ har råd att köra dessa är att de samtidigt får köra de lönsamma. Det är så det fungerar. Ska vi lägga ner trafiken på de sträckorna och utestänga många människor från att använda tåget?

Den här avregleringen som ska börja gälla fullt ut i oktober nästa år väcker fler frågor än vad det finns svar. Ogenomtänkt, oansvarigt och otroligt korkat förslag.

Pia

Inte bara EU.

2009-06-07T11:14:00.001-07:00

Ända in i kaklet var det. Här gäller det att knacka på dörrar, ringa vänner och bekanta, dela ut flygblad och vad som helst som kan få folk att gå och rösta i EU-valet, även i elfte timmen. Man känner sig som den värsta EU-programmerade duracell-kanin med batterier som går på övertid. Men knackelebanket på dörrarna i ett bostadsområde här i Sala i dag gjorde att jag kom av mig lite i min iver att locka så många som möjligt till valurnan.

I en lägenhet med neddragna persienner bor en man i 55-års ålder. Lite försiktigt öppnade han en springa i dörren där han med nöd och näppe kunde se vem som ringde så ihärdigt på hans ringklocka. Jag presenterade mig och framförde mitt budskap om hur viktigt det är att så många som möjligt går och röstar och att hans röst betyder lika mycket som alla andras.

Dörrspringan öppnades något mer varpå denne man lät meddela att han inte alls tänkte rösta till EU, varken i dag eller någon annan gång. Vad synd, tyckte jag, eftersom vi behöver ett bättre Europa där jobben sätts först för att få bukt på den stigande ungdomsarbetslösheten.

Jag var precis på väg att gå när han helt plötsligt kom ut och ställde sig bredvid mig på sin farstubro, tände en cigarett och sa:
– Du, hur fan ska jag kunna orka förstå vad som är bäst i Europa när jag har fullt sjå med min son som är 22 år? Han slutade nian för bra många år sen nu och har inte orkat gjort en vettig släng sedan dess. Där uppe, på övre våningen, bor han och vägrar att gå ut när det är dagsljus. Sitter vid datorn både dag och natt och vill ingenting. Va, hur ska man orka ta ansvar för en massa annat då?

Det blev ett mycket intressant samtal, om allt utom EU. Jag hoppas vid min gud att denne förtvivlade man kan få den hjälp som både han och hans son behöver. I det läget kändes det nästan lite futtigt att komma dragandes med EU-information.

Men kontrasterna var påtagliga. Vid nästa dörr öppnade en pigg ung kille som nästan hade glömt bort att det var EU-val idag. Självklart skulle han gå och rösta och han tackade mig flera gånger för att jag kom förbi och påminde honom. Men så upptäckte han att röstkortet var borta och trodde att det var kört. Men icke då. Bara man har legitimation så funkar det ändå. Coolt. Jag hörde hur han ropade på sin kompis att hänga med och rösta han också.
– För du har väl fler röstsedlar med sossarna, va?

Självklart.

Pia

Nu ångar vi på.

2009-05-24T07:58:00.001-07:00

Valrörelsen inför EU-valet tuffar inte på utan bokstavligen ångar på. Det är en betydligt hetare stämning ute bland folk nu än för bara en månad sedan. Visst sjutton kommer vi att slå 2004 års pinsamt låga resultat på 38 %? Mitt tips är 45 %, kanske ännu mer.

Men fortfarande är valet till Europaparlamentet det där dåliga-samvetet-valet för väldigt många. ”Nej, jag är inte tillräckligt insatt” eller ” Jag borde ha satt mig men har inte hunnit…” Jag förstår precis vad man menar. Men det fina med kråksången är att man inte behöver veta hur många parlamentariker som sitter i Bryssel, vad alla kommissionärer heter eller hur ofta ministerrådet har möten.

Nej, EU-valet är inget kunskapstest där den som kan mest vinner. (Än i dag finns det de som tror att Göran Persson är statsminister i Sverige…) Valet handlar om vilken politik som ska styra Europa de kommande fem åren. Rött eller blått? I dag är det en överväldigande blå majoritet som styr, och det märks, inte minst i synen på vad politiken kan och bör åstadkomma.

Det blåa laget vill låta marknaden styra och tycker egentligen inte att politiken ska lägga sig i över huvud taget. Vi i det röda laget sätter naturligtvis människan i centrum och vi vill med politikens hjälp skapa bättre förutsättningar för oss européer att få jobb, känna trygghet och rättvisa. Man behöver med andra ord inte krångla till det i onödan. De frågor som vi tycker är viktiga här hemma i Sverige är lika viktiga i hel Europa. Jobben, miljön och solidariteten.

När sedan moderaternas store man i EU, Gunnar Hökmark, går ut och säger att EU inte kan göra något åt jobben, ja då blir valet ännu lite enklare. Det är klart att EU kan göra något åt jobben, det är åtminstone vi helt övertygade om. Men då måste man också våga tro att politik kan göra skillnad.

Vi sossar kommer att kräva att kommissionen ( EU:s regering) tar fram en strategi bl.a. för hur ungdomsarbetslösheten ska halveras fram till år 2015 och att pengar ska omfördelas från jordbruksstöd till utbildning och forskning. Nästan halva EU:s budget går till jordbruksstöd av olika slag, vilket inte alltid är så framåtsyftande. Ska vi i EU fortsätta ge bidrag till tobaks-odlingar när pengarna bättre behövs till olika kunskapslyft?

Så kom igen nu alla hugade, nu laddar vi om. Ännu mer ånga så ska vi visa övriga Europa att vi i Sverige i ännu högre grad vill vara med och påverka besluten i EU. Visste du förresten att ungefär 70 % av alla beslut i din kommun styrs av EU:s lagar och regler. Då kan det väl vara rätt smart att försöka påverka de besluten…

Pia

Norge, Norge, Norge.

2009-05-17T10:25:00.001-07:00

Grattis Norge! Det gjorde ni bra. Att vinna Eurovision Song Contest är inte kattskit, minsann. Och som ni vann. Rena utklassningen. Hur kan det vara möjligt för en anonym 22-åring att vinna så stort? Här skickar vi i väg en rutinerad operasångerska och tänker att hon ska få Europa på fall. Men icke då. Storbritannien tävlar med ingen mindre än den store Andrew Loyd-Webber – musikalernas egen gudfader – bakom pianot. De lyckades i och för sig rätt bra, en tredje plats tror jag.

Ukraina ställer upp med en klassisk skolad pianist som kvällen till ära glömmer allt vad Mozart och Beethoven heter och i stället släpper loss i en krigsrytmik av sällan skådat slag. Gick väl rätt hyfsat även för henne. Och så hade vi Greklands ”våta dröm” som dansade och sjöng så att lilla tröjan rykte. Hamnade ändå på en hedrande sjätte plats eller något i den stilen.

Men ingen var ens i närheten av denne Alexander Rybak. Han sopade bokstavligen banan med övriga Europa genom sin fantastiska inlevelse, närvaro och scenframträdande. Låten fastnar onekligen. Jag vaknade i morse med refrängen i huvudet. ”I´m in love with a fairytale”. Gud så enerverande. Och som grädde på moset kunde unge Rybak i dag ta flyget hem till Gardemoen för att stolt och patriotiskt ansluta sig till alla andra flaggviftande norrmän som dagen till ära firar sin nationaldag på Karl Johann.

Jädra norrmän. Ni är alltid så bra. Man blir nästan lite avis. Det är inte så att jag missunnar er lycka och framgång, men räcker det inte med att ni är bra på tur? Om vi fortfarande hade varit i union med er så hade vi sannolikt bestämt som så att ni fixar skidorna och vi tar hand om resten.

Men nu är ni inte ens med i EU, era rackare och stackare. Det är lite synd, tycker jag. Vi skulle ju kunna rigga världens smartaste nordiska utspel om ni också fanns med. Tänk vilken stark politisk kraft vi skulle kunna bli i EU, något som säkert skulle få Frankrikes president Sarkozy att blekna. Så kom igen nu, Norge, in med en ansökan så kan vi tillsammans göra skillnad. Ingen fairytale utan verklighet.

Grattis ännu en gång.

Pia

Amen.

2009-05-10T11:20:00.001-07:00

I dag har jag varit på Moas konfirmation och till min glädje upptäckte jag att konfirmation i dag definitivt inte är vad det var år 1976 när jag gick och läste. Och tack gode Gud för det. På den tiden gick det ut på att lära sig budorden, välsignelsen och alla de där långa bönerna utantill. Och nåde den som inte kunde dem när förhöret ägde rum dag ett, för på den tiden var konfirmationen uppdelad på två dagar. Första dagen höll prästen förhör och andra dagen tog vi nattvard – med äkta rödvin.

Själva förhöret vet jag att många tyckte var jobbigt. Som tur var har jag alltid haft lätt för att lära och när jag var i den åldern var det en ganska enkel match att lära sig saker och ting utantill. Men jag minns att det var några av killarna i gruppen som hade stora problem med att memorera – i alla fall bibliska texter. Inte nog med att vi skulle kunna svara rätt, vi skulle dessutom ställa oss upp i kyrkbänken när vi fick en fråga. Svarade man fel så lät prästen hela församlingen få veta det.

Och jag minns alla de där tråkiga gudstjänsterna som vi tvingades gå på. I det gröna konfirmationshäftet skulle vi föra noggranna anteckningar om vilka psalmer som sjöngs, vilka texter som lästes och vad predikan handlade om. Det var inte helt lätt att skriva i svar alla gånger för det var inte alltid man förstod vad prästen sa, och när man är 14 år vill gärna tankarna sticka i väg åt andra håll. Men konfirmerade blev vi och klocka fick jag. Det var liksom stort med klocka när jag var 14.

I dag i kyrkan var det en stor sång- och teaterföreställning med både glädje och allvar. Konfirmanderna hade valt att sätta upp en pjäs om Dick och hans liv och leverne från vaggan till graven. Vi var nog många som kände igen oss i Dick och hur livet ibland kan gestalta sig. Budskapet var att våga leva och våga leva mer i nuet. Tänk så lätt det är att tänka framåt hela tiden, att planera för nästa dag eller nästa vecka eller nästa sommar. Vi glömmer bort att livet pågår här och nu. Kloka konfirmander, som också hade valt ut en radda härliga sånger som de sjöng med den äran. Allt från Tears In Heaven till I Still Haven´t Found What I Was Looking For. Det var med andra ord en riktigt härlig upplevelse.

I morgon väntar en heldag med arbetsplatsbesök tillsammans med IF Metall här i länet. På eftermiddagen kommer sedan en direktsänd radiodebatt på Hökartorget i Köping mellan mig och centerpartisten Jörgen Johansson. Vi ska debattera arbetsmarknadspolitik och vad som behöver göras i Köping, som nog är den mest drabbade kommunen i länet vad gäller varsel och uppsägningar. Det ska bli mycket intressant att höra om herr Johansson har något att komma med. Så här långt har inte regeringen presenterat ett enda förslag till hur de tänker ta Köping och Sverige ur krisen.

De har dessutom röstat nej till vårt förslag om att införa en ny skrotningspremie på 25 000 kronor till alla som väljer att skrota sin gamla bil och köpa en ny miljöbil. Nej till spets-kompetensutbildningar för alla som blir varslade eller uppsagda. Nej till nya forsknings-program. Nej till flera högskoleplatser. Nej till ökade statsbidrag till kommuner och landsting i år. Nej till fler sommarjobb åt alla 90-talister.

Men de har sagt ett rungande ja till skattesänkningar. För lånade pengar. Hur många jobb skapar det?

Pia

Skatter, javisst.

2009-05-03T10:33:00.001-07:00

Wow, vilken underbar nästan magisk känsla det var att få tala inför så många väljare 1:a maj. Och känslan verkade vara ömsesidig. Jag var både i Norberg och i Fagersta och höll tal och eftersnacket var så befriande; många har verkligen väntat på att vi skulle ta bladet från munnen, sluta mumla i skägget, tala i klarspråk och allt vad det nu kan heta. Människor vill veta vad vi socialdemokrater vill och budskapen ska vara klara och tydliga. Punkt.

Det kom fram en kvinna till mig i Fagersta som ville tacka för ett inspirerande tal. Hon hade misströstat länge nu och hade nästan givit upp, som hon sa. Nu tyckte hon att det kändes hoppfullt igen. Och jag tror att många med henne kände samma sak efter 1:a maj. Vi har inte utnyttjat vår roll i opposition optimalt. Lite för mycket gnäll och skäll på de andra och för lite egen verkstad. Naturligtvis ska vi fortsätta att reagera på den borgerliga politiken, men det gör vi bäst genom att tala om för människor hur vi skulle ha gjort i stället om vi hade regerat. Det är nog mer intressant att lyssna till.

Ta bara detta med skatterna. Vi inser nu att vi måste lägga fram förslag om rättvisare skatter om vi ska klara att ta Sverige ur krisen. Det är inget att hymla om, tycker jag. Tvärtom. När jag var och besökte 40 förtroendevalda inom Byggnads i måndags så jublade man när jag berättade om nödvändiga skattehöjningar. Jag tror att fler och fler inser nödvändigheten av att öka statens intäkter, men att det ska göras på ett så rättvist sätt som möjligt. De som har mycket måste bidra mest.

Vi vill införa en förmögenhetsskatt på 1 % för dem som har mer än 2 miljoner i förmögenhet. Det kan tyckas vara lite ynka med bara en enda procent, men vad jag förstår så finns det vissa internationella finansregler som vi måste rätta oss efter.

Vi vill också justera fastighetsskatten så att de som har hus som är taxerade för mer än 5 miljoner får betala mer än dagens avgift på 6000 kronor. Men samtidigt vill vi justera i den andra änden så att fler med låga inkomster får betala mindre.

En höjd inkomstskatt för de som tjänar mer än 1 miljon per år kommer vi sannolikt att föreslå. Hur hög den ska bli vet vi inte i dagsläget, utan det är något som vi kommer att diskutera oss fram till inför höstens budgetmotion. Det är möjligt att vi måste göra flera skattejusteringar beroende på hur allvarligt det ekonomiska läget är i Sverige i höst. Om vi får tro konjunktur-institut och andra så anar vi att läget inte kommer att vara ljusare i höst, snarare tvärtom, alltså ännu deppigare. Hugaliga.

Tuffa prioriteringar kommer att krävas i höstens budget, var så säker. Just därför är det så viktigt att se till att de i vårt samhälle som bäst behöver vårt stöd och vår medkänsla också ska få det. Solidaritet, ni vet.

Alla ungdomar som går ut gymnasiet nu i vår och inte får vare sig, jobb, praktik eller utbildning. De kommer att behöva vår hjälp. Likaså många pensionärer som lever under existensminimum. Hör ni det, ni eventuella borgerliga sympatisörer som läser min blogg. UNGDOMARNA OCH PENSIONÄRERNA. UNGDOMARNA OCH PENSIONÄRERNA. UNGDOMARNA OCH PENSIONÄRERNA.

Pia

Schlingan.

2009-04-26T03:40:00.001-07:00

Tack gode gud för mobiltelefonen. Hur skulle vi klara oss utan den? Man är alltid lika tillgänglig oavsett var man befinner sig och kontakterna med omvärlden blir hur smidiga som helst. Men det finns onekligen några baksidor av myntet och i torsdags på tåget på väg till Västerås upptäckte jag en. I den knökfulla tågvagnen sitter jag och ett gäng moderater. Jag på väg till min distriktsstyrelse och de på väg till sin kommunkonferens i Örebro. Mobilsamtalen i vagnen var både många och högljudda.

Plötsligt ringer det i mobilen hos moderatkvinnan som sitter mitt emot mig.
– Ja, jag är på väg, sitter på tåget…Nej, nej, jag tänker ta sovmorgon. För tusingen, det är ju bara tråkiga Schlingan som ska prata, och han har man ju hört så många gånger förut. Samma gamla tjat om och om igen, du vet. Inget nytt direkt, nej precis, ha, ha, ha…Men festen blir nog kul.

Det var liksom lite svårt att undvika att lyssna på det här samtalet och det kändes lite pinsamt. Denna moderata kvinna verkade inte ha några som helst ambitioner att sänka rösten eller gå undan eller så, utan hon fortsatte glatt att prata vidare med sin partikamrat (som jag antar att det var) med samma höga röstläge.

Så nu fick jag och många med mig i tågvagnen veta att ”Schlingan”, eller Schlingman som han väl heter, är en riktig tjatig tråkmåns som inte har något nytt att komma med. Och det stämmer förvisso rätt bra med den bild jag hade av honom redan innan. Men det kan ju tyckas rätt osmakligt att basunera ut det i en tågvagn fylld med andra än bara moderater. Det gäller att hålla tand för tunga ibland – i synnerhet när man pratar i mobilen.

Och EU-val ska det bli, ett av de två glömda valen (det andra är kyrkovalet). Jag var i Vällingby och knackade dörr tillsammans med partikompisar i tisdags och många verkade nästan skämmas lite när vi frågade om de tänkte rösta. Man visste inte när i tid det var, man visste inte vilka frågor som var viktiga, spelar det egentligen någon roll om jag röstar och några sa att de verkligen hade tänkt sätta sig in i EU-frågorna men bara inte haft tid.

Allt det här känns igen. Jag tror inte att Vällingbyborna är unika. Fortfarande är det så att många människor i vårt land inte riktigt räknar in Sverige i EU, utan EU är Bryssel, Tyskland eller Frankrike. Deras frågor berör liksom inte oss, tror många. Men när man börjar förklara att Sveriges röst i EU betyder en hel del och att EU:s lagstiftning berör oss ännu mer så går det upp ett ljus för många.

Att det sedan spelar ännu större roll vilka partier och ideologier som styr i EU är oerhört viktigt för oss politiker att framföra gång på gång. Det röda eller det blåa Europa. Det är skillnad. Vi socialdemokrater sätter förstås jobben främst även i EU-valet. Det är rätt enkelt – alla de frågor vi tycker är viktiga att jobba för nationellt är lika angelägna att slåss för internationellt.

Fler jobb genom utbildning och forskning. Gröna jobb genom forskning och klimatsmart teknik. Bättre jobb där svenska löner och avtal ska gälla på svensk arbetsmarknad.

Visst går du väl och röstar 7 juni?

Pia

Kejsarens nya kläder?

2009-04-19T02:26:00.001-07:00

Och så kom då den dagen när hela Sverige skulle prisa och lovsjunga regeringens storsatsning på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Förväntningarna var stora. Nu skulle det äntligen satsas. Ett lyft som skulle ta Sverige ur den värsta arbetslösheten på decennier. Men något måste ha gått snett. Ut kommer siffran 10.9 miljarder och många jublar och tänker att nu, nu har regeringen äntligen fått fingrarna ur och vågar satsa. Men si, det bidde knappt en tummetott.

Nästan hela denna miljardsatsning går åt till ökade kostnader för a-kassa och till ökade bidrag till dem som är inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantin, och de blir bara fler och fler. Det var så sant, 780 miljoner går också till ökade kostnader för konkurser. Men, vart tog den stora satsningen på utbildning och praktik för arbetslösa vägen? Inte en enda krona finns anslaget. Har Anders Borg räknat så fel?

Jag kommer osökt att tänka på sagan om Kejsarens nya kläder. Ni vet han som gick genom folkhopen, stolt och rakryggad, iklädd som han trodde den vackraste skrud som någonsin hade beskådats. Så plötsligt utbrister en liten pojke: Men kejsaren är ju naken! Han har ju inga kläder på sig!

Men nu är läget alldeles för alarmerande för att komma dragandes med HC Andersens sagor. Nu måste regeringen ta sitt ansvar. Det är möjligt att de tycker att de har fullgjort sin uppgift, men vad tycker alla varslade och arbetslösa om det?

Vi sossar har lagt fram en mängd förslag för att rusta oss inför framtiden, för det är precis det vi måste göra. Utbildning är nyckeln till framgång och våra förslag skapar 50 000 nya utbildningsplatser. Det handlar om platser på yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning, Komvux och Yrkesvux, KY-utbildningar och nya högskoleplatser.

Vi vill också satsa på spetskompetens för varslade inom t ex industriföretag för att skapa bättre möjligheter för personalen att få behålla sin anställning, samtidigt som industrins konkurrenskraft stärks när tiderna väl vänder.

Personalen inom skola, vård och omsorg behöver också vidareutbilda sig. Vi är beredda att ge statliga resurser till kommuner och landsting motsvarande 5000 utbildningsvikariat.

Men vi vill också investera i gröna jobb genom klimatanpassad upprustning av alla hyresrätter i miljonprogrammets områden, genom klimatanpassad upprustning av förskolor, skolor och äldreboenden och genom att bygga klimatsmarta bostäder.

De här förslagen skapar jobb och sysselsättning och de är fullt genomförbara, om regeringen bara vill. Om inte de här förslagen duger så har vi ännu fler. Som sagt, det är bara att säga till.

Pia

Ge 90-talisterna en chans!

2009-04-13T03:14:00.001-07:00

Jag säger det igen – hur länge till ska Littorin och hans vänner stå och se på när arbetslösheten bland unga ökar för var dag som går? Vi är näst sämst i EU med våra 25 %, bara Spanien är sämre. Nu går det inte längre att gömma sig bakom argumentet om den finansiella krisen, det är handlingskraft som gäller. Uppenbarligen har de flesta andra regeringar i Europa lyckats med det. Borde inte det mana till eftertanke, bäste herr Arbetsmarknadsminister?

I juni lämnar cirka 130 000 ungdomar gymnasieskolan. Det är den största årskullen på många år, i storlek jämförbar med fyrtiotalisterna. Nittiotalisterna tar studenten mitt under en djup lågkonjunktur, när det är svårt även för dem med god utbildning och yrkeserfarenhet att få jobb. Särskilt svårt på arbetsmarknaden är det för unga utan slutbetyg från gymnasiet och unga med funktionsnedsättning.

Alla goda krafter i samhället måste nu mobiliseras. Att skapa möjligheter och en ljusare framtidsbild för dagens unga är en nyckel för att klara framtidens utmaningar. Vi vill erbjuda en politik som gör att de unga kan växa och utvecklas. Vi vill visa en modern väg in i framtiden.

* Sommarundervisning för studenter.
Den viktigaste orsaken till att ungdomar inte får jobb är bristande utbildning. Vi vill göra en särskild insats med sommarundervisning så att de som inte har grundläggande behörighet får möjlighet att läsa upp det, omedelbart, i sommar.

* Sommarjobb.
Ett sommarjobb ger praktik, erfarenhet av arbetslivet och nya kontakter. Vi vill att fler av dem som lämnar gymnasiet ska erbjudas sommarjobb. Vi vill därför tillskjuta 300 miljoner kronor i stimulans till de kommuner och landsting som ordnar sommarjobb.
* Möjlighet till längre praktik.
Idag får en ung person som har varit arbetslös länge göra praktik i maximalt tre månader. Den gränsen är för kort. Vi föreslår därför att regeln utökas till maximalt nio månader

* Fler utbildningsplatser på komvux, KY och högskola.
Trots att ungdomskullarna växer kraftigt under de kommande åren har regeringen minskat antalet studieplatser på både komvux och högskola. Vi vill kraftigt bygga ut både komvux, kvalificerad yrkesutbildning (KY) och högskola. Vi vill göra en långsiktig överenskommelse med några branscher som ser framtida brist på kompetens och utbildat folk.

* Traineeprogram i välfärden.
Behovet av nyrekryteringar i den offentliga sektorn inom de närmaste åren är stor, bland annat på grund av pensionsavgångar. Vi vill investera en miljard kronor i ett traineeprogram i välfärden. Det räcker till cirka 3 000 trainee-platser.

* Förstajobbet-avdrag.
För de unga som är långtidsarbetslösa och som saknar de rätta kontakterna för att komma in på arbetsmarknaden vill vi investera i ett Förstajobbet-avdrag. En arbetsgivare som anställer en ung långtidsarbetslös får göra ett skatteavdrag på två tredjedelar av lönen, under maximalt tolv månader.

Så bäste herr Arbetsmarknadsminister, lägg prestigen åt sidan och ge våra 90-talister en chans att få en bra start i vuxenlivet. Om inte de här förslagen duger så har vi ännu fler. Säg bara till.

Förtroendekris.

2009-04-05T12:05:00.001-07:00

Det stavas förtroendekris och väljarnas dom är hård. Ett opinionsras på 9 procent är en tydlig signal om att människor är missnöjda. Orsaken till missnöjet går nog att härröra till bonusprogram och Wanja Lundby-Wedin, men det finns andra förklaringar också.

Om vi börjar med LO och Wanja så är jag förvånad över den moraliska flathet som LO-ledaren besitter. De må vara bolagskulturer och traditioner som betingar många av dessa pensionsmiljoner, och just därför måste LO:s högste företrädare ta avstånd.

LO måste våga göra klara och tydligare markeringar som stämmer överens med de intressen och den ideologi som man har att följa. Det måste gälla oavsett typ av bolagsstyrelse. Om inte LO gör det vem ska då göra det? Knappast Svenskt Näringslivs representanter. Eller är det så illa att LO:s ordförande inte längre kan känna av var gränserna går? Når inte medlemmarnas röster ända fram till borgen, eller vad? Varför är annars LO-medlemmarna så kritiska?

Nu har förvisso beslutet kommit att hon lämnar AMF, AFA och Aftonbladets styrelse. Klokt, men räcker det? Ja, det återstår att se. Ett stort bekymmer är att hennes tillkortakommanden spiller över på vårt parti. Wanja är ju en av arbetarrörelsens mäktigaste företrädare, och jag begriper inte hur hon ska klara av att prata om rättvisa för alla på ett trovärdigt sätt. Jag begriper inte hur hon ska klara av att hävda pensionärernas rätt till en anständig pension på ett trovärdigt sätt. Jag begriper inte hur hon ska kunna hävda låginkomsttagarnas intressen framför höginkomsttagarnas på ett trovärdigt sätt.

Men vi har mer än Wanja att oroa oss över. Vi måste bli vassare på att prata vår egen politik; hur vi vill råda bot på den 25 % -iga ungdomsarbetslösheten genom praktik och kunskapslyft, hur vi vill investera Sverige ur krisen genom att energieffektivisera hyresrätter inom miljonprogrammet och hur vi vill stärka välfärdens kärnverksamheter i kommuner och landsting för att undvika massuppsägningar. Det är vårt uppdrag, alla socialdemokraters uppdrag att göra. Prata socialdemokratisk politik med folk.

Vi kan svära ve och förbannelse över det eländiga ekonomiska läge vi befinner oss i, men det känner man redan till. Vi kan svära ve och förbannelse över den politik som moderaterna yvs så väldigt över, men det känner man redan till. Det man däremot inte känner till är vilka politiska lösningar som vi har, vad vilja socialdemokraterna?

Det är nu eller aldrig, känns det som. Jag väljer nu.

Pia

Välkomna Amanda och Alexandra.

2009-03-29T11:25:00.001-07:00

Jippi! Vi har fått två nya partimedlemmar i Sala! Och det är minsann inte vilka som helst,
Det är Amanda och Alexandra, som jag har skrivit om tidigare. Dessa unga, begåvade, eftertänksamma, energiska och verbala tjejer har efter moget övervägande bestämt sig för att nu gå med i vårt Socialdemokratiska parti. Kloka som de är har de jämfört vårt program med vänsterns och fann att de hade mer gemensamt med oss. Kanonkul!

Men ni vet hur det brukar vara när ungdomar kommer in i politiken – de blir fullkomligt överösta med uppdrag från alla som tycker att det är såååå trevligt med yngre fägring. Ja, faktiskt, många äldre gentlemän brukar uttrycka sig så. Något de kanske inte alltid räknar med är att unga tjejer både kan vara snygga och smarta. Det brukar kunna komma som en liten överraskning…

Naturligtvis måste vi skärpa till oss och ta bättre hand om våra entusiastiska ungdomar, lågan ska ju brinna länge. Men det roliga med Amanda och Alexandra är att de redan verkar ha förutsett mycket av detta och räds inte ansvarstagandet. Tvärtom. De vill ha förtroende-uppdrag nu. Punkt. Här är det liksom inga diskussioner om de möjligtvis någon gång eventuellt skulle kunna tänka sig en liten ersättarplats någon stans. Nej, de vill ta plats nu. Punkt. Jag och Tommy Johansson hade ett snack med tjejerna i fredags och försökte varna lite grann för vad som kan hända när man blir offentlig person; påpassligheten från media, kommentarer från kompisar och lärare och snåriga och tuffa beslut som ibland måste fattas.

Men A & A tycks inte har några som helst problem med att hantera det. De har redan räknat ut vad som kommer att krävas och är införstådda med vad det kan komma att betyda. Det tycker bara att det verkar bli ännu mer spännande att vara politiskt aktiv. Kompromissa? Inga problem. De vet hur det går till i Utbildnings- och Arbetsmarknadsnämnden där de sitter som elevrepresentanter. Vad säger man? Girlpower! Go for it!

Annars ser det dystert ut på arbetsmarknaden för våra ungdomar. Ungdomsarbetslösheten är nu uppe 24 procent! Horribla siffror! 40 procent av dessa ungdomar har inte ens avslutat någon gymnasieutbildning. Alltså, utan utbildning inget jobb. Det sambandet är rätt uppenbart. Men hallå, vad gör då Littorin, Olofsson och de andra ministrarna för att råda bot på eländet? Absolut ingenting. Nada. Rien. Nothing. Sverige har Europas näst högsta ungdomsarbetslöshet. Visste ni det? Då går det liksom inte att enbart skylla på finanskrisen. Den finns överallt i världen i dag och trots det så har regeringarna i de allra flesta Europeiska länder lyckats betydligt bättre än den svenska högerregeringen.

Om de nu inte har något eget att komma med så skulle de åtminstone kunna köpa våra förslag. Vad sägs om ett Första-jobbet-avdrag till de arbetsgivare som anställer en arbetslös ungdom som aldrig har haft ett jobb tidigare? Eller 3000 praktikplatser i offentlig sektor för unga akademiker? Eller 3000 traineeplatser för unga i välfärden? Eller starta eget-bidrag? Eller 5000 lärlingsplatser? Eller fler högskoleplatser och fler platser på Komvux?

Om vi skulle styra Sverige idag så skulle de här förslagen bli verklighet. Frågan är vad de som faktiskt regerar idag har att komma med. Säg till om ni hör något.

Pia

Vad blir det av förskolan?

2009-03-22T04:53:00.000-07:00

Snopet. Jag som trodde att det nu äntligen var vår. Men pyttsan, temperaturen orkar knappt ta sig över nollan och på nätterna är det minus. Häromdagen flög ett transträck över mitt hustak. De brukar göra det så här års för att samlas i stora flockar ute på den stora vattendränkta åkern ett par kilometer härifrån. Men plötsligt ändrade de färdriktning och vände tillbaka, som om de insåg det vanskliga med att stå och frysa på ett snötäckt åkerlandskap. Och jag förstår dem. Om man har möjlighet att välja mellan envis vinterkyla och värmande vårsol så är valet rätt givet. Det behöver man inte ens vara trana för att inse.

På tal om vansklighet så passar det epitetet väl in på den barnomsorgsproposition som utbildningsminister Björklund nu har lagt fram. Han vill att det ska bli fritt fram för vem som helst att öppna egen barnomsorg. För att det ska vara praktiskt möjligt vill han sätta samma prislapp på alla barn. 84 000 kronor per barn och ska kommunerna betala i en s. k barnomsorgspeng.

Och bråttom är det, redan 1 juli ska reformen träda i kraft. Det påstås att trycket är stort från föräldrahåll. Jasså? Antal barn i förskolan har genom åren ökat konstant, medan efterfrågan på annan verksamhet minskat, trots att det fortfarande finns möjlighet att välja familjedaghem för dem som önskar.

I stället för pedagogisk verksamhet väljer regeringen begreppet annan pedagogisk omsorg. Några krav på att det ska finnas barnskötare eller förskolelärare behöver då inte ställas. Björklund tycker alltså att den pedagogiska förskoleverksamheten inte är mer värd än vilken annan barnomsorgsverksamhet som helst. Vad tror ni då kommer att hända med nivån på den utbildade personalen, på lokalerna och utrustningen som finns på våra förskolor? Jag är rädd för att den kommer att sänkas betydligt.

Det kan också finnas risk för att den fria etableringsrätten leder till att mindre bra och genomtänkta verksamheter etableras. Barnomsorgspengen kan därför få negativa konsekvenser för många barn. I den svenska förskolan bildar lärandet och omsorg en helhet, som är en grundpelare i den hyllade svenska förskolepedagogiken. Att det här unika synsättet riskerar att gå förlorad tycks inte bekymra utbildningsminister Björklund det minsta.

Och hur pedagogisk är en annan pedagogisk omsorg i förhållande till förskolan? Det sägs något om att det är viktigt att stimulera barns språkliga och matematiska utveckling oavsett verksamhetsform. Javisst, men barnomsorgspengen öppnar ju för nya former av barnomsorg som kommer att sakna förutsättningar att erbjuda sådan stimulans.

Det är också märkligt att det inte sägs ett dyft om barns rätt till utbildning och deras behov av att lära och utvecklas i en trygg och stimulerande miljö, som enligt FN:s konvention är en mänsklig rättighet.

Vi socialdemokrater tycker precis som de flesta föräldrar att förskolan är jätteviktig och där ska alla barn ges samma möjlighet att utvecklas och ha roligt tillsammans med andra barn. Inga barn ska utestängas. Därför vill vi fortsätta att satsa på den pedagogiska verksamheten på våra förskolor, på fritids och på den öppna förskolan. Våra barn är värda mer än en flummig barnomsorgspeng.

Pia

Sjöfart eller sjuksköterskor?

2009-03-15T13:05:00.000-07:00

Kommunal medfinansiering är ett begrepp som de borgerliga politikerna håller kärt och som de gärna kramar om lite extra. Och vad är nu detta, kanske du undrar? Jo, det handlar helt enkelt om att låta kommuner och landsting vara med och betala vägar, järnvägar och sjöfart som är statens åtaganden. För bara några månader sedan var det inte tillåtet för kommuner att lämna bidrag till infrastruktur som inte direkt ligger i anslutning till den egna kommun-gränsen. Den lagen har nu majoriteten i Riksdagen ändrat så att det nu är fullt möjligt att kräva kommuner och landsting på pengar för i princip all statlig infrastruktur.

Men det intressanta är att det klart och tydligt står i lagtexten att det är en frivillig uppgift för kommuner och landsting att lämna bidrag till statlig infrastruktur. Man får lämna men man måste inte. Det måste väl ändå betyda att ingen kan tvinga någon att lämna bidrag, oavsett orsak. Ändå framhärdar borgerliga riksdagspolitiker att om inte kommunerna är beredda att betala så blir det heller inga statliga pengar. Lagen säger en sak och borgerliga politiker något annat. Som vanligt, med andra ord.

Utbyggnad av slussen i Södertälje är ett objekt som just nu är föremål för kommunal medfinansiering. Den utbyggnaden är i princip ett måste för Mälarhamnars framtid så att de nya och betydligt större fartygen kan ta sig igenom kanalen. I dag är det en omöjlighet. I samband med en utbyggnad kan man också se till att öka vattenavtappningen från Mälaren, för annars riskerar stora delar av Mälardalen att hamna under vatten om det faller s.k. 100-års regn.

Nu kräver Västeråsmoderaten Staffan Anger prompt att både Västerås och Köping ska vara med och betala kalaset. Någonstans mellan 75-100 miljoner kronor anser han kan vara rimligt. Men, Staffan, hur var det nu med frivilligheten? Varje gång jag tar upp den diskussionen hänvisar han till näringsdepartementet och till statssekreterare Leif Zetterberg som, enligt Anger, säger att det inte blir någon statlig satsning om inte kommunerna pytsar in eget kapital.

Jag ställde frågan om kommunal medfinansiering till statsministern på hans frågestund den 15:e februari i år. Svaret jag fick den här gången (jag har faktiskt frågat honom om detta en gång tidigare) var följande:
”Det är klart att vi är beredda att lyssna om någon nu säger sig vilja ompröva detta och koncentrerar sina resurser till kärnan av välfärden. Det är för övrigt någonting som jag uppmuntrar alla som är aktiva i kommuner och landsting att nu överväga – att säkerställa att kärnverksamheterna har sina resurser och att annat får står tillbaka.”

Detta säger statsministern medan både Anger och Zetterberg påstår annat. Vem tusan ska man lita på? Eller ska en utbyggnad av slussen betraktas som kärnverksamhet? Knappast. En sak är då säker, kommuner och landsting har inte råd med statlig infrastruktur. Man har inte ens resurser för att klara av sina egna åtaganden som skolan, vården och omsorgen. Här vankas det varsel av stora mått framöver om inget görs. Hur många förskolelärare, undersköterskor eller gymnasielärare ska behöva sägas upp innan regeringen är nöjd? Eller är det verkligen meningen att kommunerna ska välja mellan sjöfart och sjuksköterskor, mellan väg och vård?

Nej, gå du ut och uppmana alla aktiva i kommuner och landsting om att säkerställa resurserna till kärnverksamheten och avstå från annat, Fredrik Reinfeldt. Börja gärna i Västerås.

Pia

Hon heter Gun.

2009-03-08T13:04:00.001-07:00

Så här på den Internationella Kvinnodagen vill jag ta tillfället i akt att berätta om en fantastisk kvinnlig verkställande direktör som heter Gun Petterson. Hon leder arbetet på Sala Kaross, ett företag med runt 70 anställda som tillverkar skräddarsydda skåp till lastbilar. Största kunden har varit Posten med de stora gula skåpbilarna ni vet, men vad som händer framöver med den kunden står skrivet i stjärnorna. Svenska posten har ju gått samman med den Danska posten. Vem vet, det kanske blir en gul variant av Dannebrogen…

Är det någonstans man märker av konjunktursvängningar så är det här på Sala Kaross och just nu är det tungt. Men Gun har varit med länge i företaget och har sett goda och dåliga tider komma och gå. Hon är en sann optimist som vägrar att ge upp och hon älskar sin personal. Har det vänt tidigare så kommer det vända igen, är hennes måtto. Och hon utstrålar lugn, säkerhet och framtidstro. Jodå, visst har det hänt att även hon har vaknat halv tre på natten och undrat över hur det ska gå, men de tankarna knöcklar hon ihop och kastar bort i någon mörk vrå.

Gun Pettersson gillar när politiker kommer på besök till företaget, och det Gun gillar det smittar av sig på alla andra på företaget. Och det märks verkligen. Det är en härlig familjär stämning där allvarliga samtal bryts mot mer skämtsamma tongångar. Respektfullt, glatt och många intressanta diskussionsämnen.
– Man orkar inte var dyster och tänka på kriser hela tiden. Vi måste våga se framåt, säger Gun som den självklaraste saken i världen.

Och det är många på Karossen som vittnar om att man är trött på alla krisrapporteringar. Jag pratar med många på verkstadsgolvet som bara ruskar på huvudet.
– Hur sjutton ska man orka med vardagen om man ska ta in allt som sägs i TV eller som står i tidningarna om kriser i hela världen? Här gäller det att ta en dag i sänder, som en medarbetare uttryckte det.

Kritiska röster hördes, mycket kring Metalls räddningsplan om att gå ned i arbetstid till 80 %. Någon tyckte att jag borde se till att inte verkställa det förslaget, ett mandat som jag som Riksdagsledamot dock saknar. Jag fick hänvisa till Karossens egen Metallklubbs nyvalde ordförande Niklas 21 år. Jo, ni läste rätt. Killen är bara 21 år, men trots sin ringa ålder tycks han ha fullständig kontroll över avtal och egenavgiften som nu kommer att höjas. Regeringens begåvade förslag om egenavgifter till a-kassan får ju konsekvensen att ju fler arbetslösa inom ditt fackförbund desto högre avgift. Som om det vore fackens fel att arbetslösheten stiger.

Men inget från Rosenbad förvånar mig längre. De är så här. Är du arbetslös så är det ditt eget fel och du får betala mer i skatt, är du sjuk så får du skylla dig själv och betala mer i skatt. Om du är pensionär så kommer en skattehöjning som ett brev på posten. Att du har jobbat hela ditt liv räknas inte, du jobbar ju inte nu.

Oavsett den borgerliga regeringen så är då en sak säker - Sverige, Europa och världen behöver fler verkställande direktörer som Gun Pettersson som värnar sina anställda och vågar tro på framtiden. Det kanske vore något för bilindustrin att fundera över.

Pia

Om du var kung.

2009-03-01T11:00:00.001-08:00

Vilken tur att jag nog aldrig kommer att gifta mig. För tänk om mitt stackars gemål skulle behöva förnedras på samma sätt som han, Daniel Westling? Tänk att behöva fråga hela svenska folket om man har valt rätt, om folket tycker att min eventuellt tilltänkte är den rätte för mig, och om man anser att han är tillräckligt röd? Och tänk om majoriteten skulle svara nej? Vad gör jag då? Kan jag riskera att förlora valet om jag ändå slår till, eller vadå?

För att inte tala om alla löpsedlar. Tänk att bokstavligen behöva hänga ut bilder på sin tilltänkte på ta mig tusan varenda liten ledig väggyta? Att behöva vara lockbetet på allt från Hänt i veckan till Dagens Industri. Och tänk om det skulle dyka upp en bild som varken var till hans eller min fördel? Tänk om folket skulle stå och skratta? För att inte tala om att behöva fråga statsminister Reinfeldt om lov, som den ålderdomliga successionsordningen kräver! Grymma tanke.

Men det här är ju bara löjan. För det första kommer jag sannolikt inte att knyta några Hymens band och för det andra så är det ju bara kungligheter som råkar ut för den här typen av pöbel. Tack och lov för det. Men visst är det väl ändå något märkligt? Vi skriver år 2009 och trots allt snack om demokrati och människors lika värde så vet inte en stor del av det svenska folket och en lika stor del av den svenska journalistkåren till sig av förtjusning nu när det stundar kungligt bröllop. Äntligen, tycker många. (Tror dock inte att Fylking har uttryckt sig så denna gång).

Detta ”äntligen” kan däremot vara rätt intressant att analysera. Många kanske menar att det var på tiden att hon nu äntligen har gått och stadgat sig. Andra kanske tycker att det var på tiden att hon äntligen valde en icke-blåblodig ung man. Skvallertidningarnas jublande äntligen är nog det som har låtit mest. Nu har de sin framtid säkrad, tror de i varje fall. Men det finns förstås de som också förfasar sig över hennes ack så simpla val. Det rojalistiska blodet riskerar att tunnas ut. Hemska tanke.

Nu är han visst en renlevnadsmänniska, denne Daniel Westling, men det slog mig häromdagen, vad övrigt känner vi till om Ockelbos stolthet? Om det nu ändå är så att svenska folket, ska tycka till så skulle jag vilja veta följande:
1. Om du vore kung skulle du avskaffa vårdnadsbidraget?
2. Om du vore kung skulle du hellre bygga vindkraft än kärnkraft?
3. Om du vore kung skulle du hellre satsa på jobb och utbildning än att sänka skatten?
4. Om du vore kung skulle du hellre satsa på mer personal i barnomsorgen och i skolan än att sänka skatten?
5. Om du vore kung skulle du då avskaffa monarkin?

Om han skulle svara ja på dessa fem frågor skulle jag skrika ett rungande ja till Vickan, han är den rätte. Attans också, han kommer ju bara bli en prins, kom jag på. Och vad är väl blott en prins (om han nu inte har varit en groda i sitt tidigare liv)…

Och vet ni vad? Det sägs att allas vår egen Maud Olofsson har lämnat sitt godkännande till att vi, Sveriges skattebetalare, ska stå för bröllopsnotan på dryga 22 miljoner kronor. Kan det verkligen vara sant? Har precis för mig att samma Olofsson nyligen basunerade ut att vi skulle vara rädda om skattebetalarnas pengar. Då gällde det bara 15 000 jobb inom fordonsindustrin. Nu gäller det ju kungabalen. Det är skillnad det.

Pia

2009-02-23T10:22:00.001-08:00

Det är mycket SAAB nu. Av förklarliga skäl förstås. 15 000 jobb står på spel och hela Trollhättan håller andan. Hur kommer det att gå? Kommer SAAB att överleva? Jag hoppas att de kommer att överleva både krisen och Maud Olofsson, som banne mig inte gör saken lättare genom sitt agerande. Är hon näringsminister eller vad? Jag tvivlar.

Vad har hon gjort för att skapa möjligheter för svensk fordonsindustri att utvecklas? Inte ett skvatt. Vad har hon gjort för att stärka den svenska industrin inför framtidens utmaningar? Inte ett skvatt. Vad har hon gjort för att skapa alla de jobb som hon och hennes allierade partier lovade alla väljarna? Inte ett skvatt….Förlåt, nu ljuger jag. Hon har ju infört avdrag för hushållsnära tjänster, gubevars. Där hör ni ungdomar, det är alltså med nyklippta gräsmattor och skurade golv som vi ska stå oss rustade när de goda tiderna så småningom kommer. Halleluja!

Jamen, är det verkligen rätt att låta de svenska skattebetalarna stå för notan när det amerikanska GM inte klarar av att ta sitt ägaransvar? Problemet är att den svenska regeringen inte tar sitt ansvar nu när så många skattebetalare, som också är löntagare, har det som svårast. Visst, GM har uppenbarligen brustit i sitt ägaransvar under en lång rad av år, men det rättfärdigar inte den brutala passivitet som den svenska regeringen visar prov på. Dessutom gör man allt man kan för att svärta ner ryktet för företag som SAAB genom att tydligt och klart deklarera att man inte tror på dem. Jag hörde Fredrik Reinfeldt häromdagen kommentera framtiden för SAAB, och han lät nästan lite föraktfull och raljerande.
– Om det verkligen finns någon som vill gå in med ägarkapital i ett bolag som SAAB, så varsågod. Svenska staten kommer definitivt inte att göra det.

Nej, jag tycker heller inte att svenska staten ska köpa upp SAAB, men regeringen borde göra allt vad som står i deras makt för att uppmuntra potentiella ägare att våga satsa. Det gör man inte om man vid varje tillfälle som ges baktalar SAAB och ytterst svensk fordonsindustri. Och regeringen måste ta sitt ansvar så att de 28 miljarderna i lånegaranti som vi i Riksdagen har beslutat om till fordonsindustrin också kommer till användning.

Man har nästan lust att dra Borg, Reinfeldt och Olofsson i svansen eller ruska om dem riktigt ordenligt för att de ska förstå allvaret. Regeringen gör svenska folket en björntjänst om man så hårdnackat vägrar att ens diskutera statens ansvar för svensk fordonsindustri. Det är inte bara de som jobbar i den direkta produktionen som berörs - det är betydligt många fler. Inte ens sjuksköterskor eller förskolelärare kommer undan nu när de värst drabbade kommunernas skatteintäkter kommer att minska dramatiskt.

Nu hävdar Maud Olofsson att skattepengarna i stället ska gå till just sjuksköterskor och förskolelärare, men var finns de pengarna då? När vi har föreslagit satsningar på 10 miljarder till skola, vård och omsorg har regeringen sagt blankt nej. Retoriken är en sak, Maud Olofsson, praktiken något helt annat.

Som jag har sagt så många gånger förut– byt regering.

Pia

Veras gäng.

2009-02-16T05:01:00.000-08:00

Det damp ner ett intressant mail från Vera, Moa, Agnes, Manda och Jonas från Globala gymnasiet i Stockholm. Ett gäng gymnasieelever som har startat en kampanj för att förbättra och bygga ut Sveriges järnväg som de tycker håller en oacceptabelt låg standard. De anser att Sverige som är ett rikt I-land borde göra sitt bästa för att ta till åtgärder som leder till en mer hållbar utveckling. Tåg är det enda miljömässigt hållbara färdmedlet vid längre inrikesresor medan flyg är det färdmedel som har störst miljöpåverkan per kilometer av alla, skriver de vidare. ”Vi vill ha lägre priser, bättre kvalitet och snabbare tåg snarast!”

Precis så tycker jag med, så snabbt som ögat skickade jag ett svar med en inbjudan hit till mig i Riksdagshuset för att prata vidare. Svaret lät inte dröja, i onsdags dök hela ligan upp. Över Seven-Elevens nybakade bullar avhandlade vi det mesta kring politiska ställningstaganden och beslut vad gäller tågtrafikens prioritet kontra övriga transportslag. Och det var imponerande kunskaper och slutsatser som visades upp. De här gymnasisterna har lärt sin läxa och förstått att lyssna in, noggrant analysera, väga argument för och emot och ta in kunskaper från flera källor. Och deras drivkraft är kampen för miljön och kampen för ett hållbart samhälle.

Vera och hennes kompisar hade mycket riktigt noterat att det är skillnader mellan de politiska partiernas viljor och ansträngningar. Annars brukar det allt för ofta heta ” de där politikerna …”, som om vi vore en enda hopknådad klump som tycker precis lika. Så är inte fallet. Den borgerliga regeringen satsar mer på järnväg i retoriken men knappast i praktiken.

Det har i regleringsbreven gått ut direktiv om att minst 50 % av alla nya investeringsmiljarder ska tillfalla vägar. Inte så värst framåtsyftande om man vill öka tågtrafiken. Det må vara så att minister Torstensson har en annan uppfattning, men uppenbart är att hon inte har en chans mot Borg och de andra stora elefanterna på finansdepartementet som håller i både plånbok och ratt. De tycks göra sitt allra bästa för att bygga flera vägar i stället för nya järnvägar. Är det någon som blir förvånad…?

Ska bli väldigt intressant att se slutresultatet av Veras, Moas, Agnes, Mandas och Jonas projektarbete, som ytterst handlar om påverkan. De har redan skickat in debattartiklar till de stora drakarna, de har startat ett upprop på nätet för bättre och fler järnvägar, de kommer att ta kontakt med generaldirektörerna för Banverket och SJ och de ska också ta kontakt med näringsdepartementet för att uppvakta Åsa Torstensson i frågan. Jag säger bara: lycka till. Fortsätt gärna er påverkan även efter projektets slut. Nu hittar ni ju hit till Riksdagen…

För övigt kan jag bara meddela att jag har ägnat helgen åt längdskidåkning i ett strålande solsken. Fick även med min sambo ut i spåret men hans kondition har sett bättre dagar så jag kände mig som det värsta Charlotte Kalla när jag spurtade om honom redan i den första lilla uppförsbacken. Efter det hade han inte en suck. Kom i mål ca fem minuter före. Sedan var det tyst resten av den dagen…

Pia

Tack och lov för våra unga.

2009-02-08T11:11:00.001-08:00

Jag fick ett mail från en orolig man för några dagar sedan. Han är bekymrad över borgarnas övertag i medierna och hur lite vi syns. Han är rädd för att Mona inte är den rätta ledaren utan undrar vem som bäst kan axla Göran Perssons mantel.

Vad gäller Görans mantel så är den inhängd i garderoben vid det här laget och där bör den så förbli. Hans tid som partiledare är över och mycket av det han gjorde var bra, men definitivt inte allt. Det är lätt att glorifiera svunna tider och minnet blir gärna selektivt sådana gånger - man minns det man vill minnas. Nu är det andra tider och vårt parti har valt en helt annan ledare med ett helt annat ledarskap som är modernt och som kräver ett ansvarstagande från oss alla. Jag är säker på att Mona kommer att få den kredit hon förtjänar, men just nu är det tydligen mer intressant att kommentera hennes lugg och dialekt i stället för politiken. Det känns lite tråkigt.

När våra arbetsgrupper som vi har bildat tillsammans med v och mp börjar leverera så kan det möjligtvis skapa intresse även hos delar av journalistkåren. Men nu är det Reinfeldt som står högst i kurs och behandlas som om han vore den store Räddaren, den store Landsfadern. Det är banne mig häpnadsväckande. Han slipper stå till svars för allt elände som den här regeringen ställer till med. I stället skickar han fram Maud Olofsson att ta allt skit, och för varje gång hon visar sig i TV-rutan så tappar centern i opinionen.

Däremot är jag lika oroad som den mailande mannen över den politik som förs. Den får förödande konsekvenser för folk. Och inga extra satsningar till kommuner och landsting, vilket är helt obegripligt. Det är ju där välfärdskärnan sitter. De minskade skatteintäkterna börjar få effekt nu och mer än 1300 personer är varslade inom landstingssektorn så här långt.

I det läget är det tydligen mycket smartare att byta samtalsämne - till kärnkraft. Det är ju strålande. Tänk så bra. Då behöver regeringen inte tänka på vad som nu händer på våra förskolor, i våra grundskolor eller på våra servicehem. Det får vänta. En sak i taget. Nu ska vi först hylla kärnkraften. Och medierna är med. Alla springer på samma boll.

Men jag säger det igen – tack och lov för våra smarta gymnasieelever. Jag var på besök hos en Estet 2:a här i Sala i torsdags för att samtala kring politik. Jag blir lika upprymd varje gång. Den som kommer och påstår att dagens ungdom skiter i politik, ja den har fel. Det finns väldigt många som bryr sig väldigt mycket. Men de flesta vet inte riktigt hur politiken fungerar i praktiken och vad det innebär att vara förtroendevald. Där kan vi tillsammans med skolan göra en jätteinsats.

Tänk att få höra Matilda i talarstolen i fullmäktige? Eller Amanda och Alexandra? Jag lovar att alla skulle lyssna andäktigt. Men jag kan samtidigt tänka mig att vissa av oss som har varit med ett tag kan få det lite bekymmersamt, för de här tjejerna skulle sannolikt ställa krav på snabbare förändringar. Då kan man inte låta allt dras i långbänk. Tänk, vad vitaliserande det skulle kunna bli…

Pia

Gäst hos Radio Västmanland 5/2 kl.8.

2009-02-04T02:53:00.000-08:00

I morgon, torsdag 5/2 kl.8.00, kommer det att osa hett i RadioVästmanland. Då ska jag äntra Heta Stolen och bli grillad av ”grillmästaren” Gunnar Eriksson. Det ska bli riktigt kul. Nu får jag äntligen tillfälle att berätta om vår socialdemokratiska politik. Ni minns att jag skrev i mitt förra inlägg om hur viktigt det är att opponera på den politik som förs i dag, men att det är minst lika angeläget att föra fram vår egen politik. Man vinner inga val enbart på att kritisera de andra - det går inte väljarna på, tack och lov.

Och gissa om vi har bra förslag? Massor. I fokus står självklart jobben, jobben och åter jobben. Vad sägs om 50 000 nya utbildningsplatser? Allt från gymnasiekompetens till spetsutbildning inom industrin till högskoleplatser. Vi måste rusta oss till de bättre tiderna. Då kommer vi att behöva all kompetens som går att få för att klara den knivskarpa globala konkurrensen. Den fixar vi inte med hjälp av subventionerade hushållsnära tjänster.

Sänkt arbetsgivaravgift för företag med ett par tre anställda. Jätteviktigt. Statliga pengar och stöd till de nya gröna jobben måste till. Våra miljöteknikföretag har växtvärk och behöver hjälp. Det är vi beredda att ge. Vi vill också höja både barnbidragen och studiebidragen.

Pensionärerna är det glömda folket i det borgerligt styrda Sverige. De får betala en straffskatt enbart på grund av att de är pensionärer. Något jobbavdrag får de inte se röken av trots att de flesta har slitit hårt i hela sitt liv. Det är skamligt, banne mig. Snacka om orättvisa! Så vill vi inte ha det. Vi vill som ett första steg ge alla pensionärer en sänkt skatt motsvarande 2 700 kronor per år. Vårt nästa steg blir att ta bort hela skatteskillnaden mellan löntagare och pensionärer.

Mer pengar till landstingen och kommunerna är ett måste för att trygga skolan, vården och omsorgen. 10 miljarder under två år vill vi förstärka deras kassor med. Det motsvarar 20 000 arbetstillfällen inom den offentliga sektorn.

Sist men inte minst – a-kassan. Vi kommer att göra allt vad vi förmår för att arbetslösa ska få ut 80 % av sin lön när de blir arbetslösa. Det här är en viktig del av vår jobbpolitik. Borgarna kallar det bidrag. Pyttsan. Det här är inget bidrag, det är en inarbetad och betald försäkring som ska ge ekonomisk trygghet under en övergångstid.

Vågar jag nämna ordet Försäkringskassan? Jag tror jag spar med det till Radio Västmanland i morgon bitti kl. 8. Lyssna gärna.

Pia

Byt ut dem!

2009-02-01T07:05:00.001-08:00

Det bubblar, fräser och sjuder av liv i vår socialdemokratiska rörelse. Den som trodde något annat har helt fel. Våra Framtidsdagar i Västerås gav klara bevis för att vi sossar är på G med stort G. Så stridslystna. Så revanschsugna. Så laddade. Och vi har all anledning att vara det. Ju fler pålagor som regeringen lägger på arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer desto större blir vårt engagemang. Vi måste självklart reagera som oppositionsparti när alla dessa orättvisor radas upp på varandra, men lika självklart är att tala om för människor vad vi skulle ha gjort om vi styrde Sverige i dag. Och det är precis vad våra Framtidsdagar har handlat om.

Inför valet 2006 vet jag att många sa att det inte spelade någon roll vilket parti man röstade på, att det inte var någon större skillnad. Inget kan väl vara så fel och det tror jag många också har insett. Visst finns det uppfattningar som förenar oss men de grundläggande värderingarna skiljer sig markant. Den människosyn som präglar den borgerliga regeringens beslut är så beklämmande att det saknas ord.

Hur kan de kräva att Eva, som har varit anställd som dagbarnvårdare i 23 år men som de senaste åren varit sjukskriven p.g.a. en svår artros, ska kunna ta vilket annat arbete som helst på den öppna arbetsmarknaden? Hon är enligt Försäkringskassan inte tillräckligt sjuk för att får sjukpenning längre, trots att hon varken kan stå eller sitta mer än ett par timmar i taget. Sedan måste hon lägga sig ner och vila. Vilket företag kommer att anställa henne? Hon kommer med största sannolikhet att bli hänvisad till socialen. Men om hon skulle råka äga en bil eller något annat av värde måste hon först sälja av det innan hon kan få något bistånd. Är hon dessutom gift kan hon glömma allt vad bidrag heter. Då får hon vackert gå till sin make och begära understöd.

Det här är bara ett exempel av många tiotusentals. Regeringen misstror alla människor som uppbär bidrag av olika slag och låter utföra kollektiva bestraffningar. Den klick som missbrukar och utnyttjar våra trygghetssystem ska naturligtvis bestraffas, men Eva tillhör inte dem. Hon är så sjuk att läkare har bedömt att hon inte kan arbeta.

Men nu helt plötsligt har Försäkringskassans anlitat egna läkare som ska göra helt nya bedömningar. Är det överhuvud taget möjligt? Hur kan Doktor A komma fram till en slutsats och Doktor B till en helt annan? Kan det möjligen bero på att den ena doktorn är ”köpt” av Försäkringskassan medan den andra inte är det? Jag hävdar att så är fallet och att Försäkringskassan utkräver lojalitet från de ”köpta” tjänsterna. Undrar vad läkarna själva tycker?

Så här får det inte fortsätta. Den kränkande människosyn som regeringe gång på gång visar prov på måste till varje pris stoppas. Därför känns det trots allt ganska hoppfullt att ha träffat Amanda och Alexandra från Sala som är som de själva tycker politiska nördar. De funderar just nu över att gå med i vårt parti, inte som passiva medlemmar utan som aktiva tjejer som vill ta ansvar. Men de här smarta tjejerna köper man inte så lätt – de vill jämföra oss med ett annat rött parti först innan de tar ställning. Klokt.

Pia

Vem blir vår partisekreterare?

2009-01-27T01:25:00.000-08:00

Nu börjar spekulationerna ta fart. Vem ska bli vår nästa partisekreterare? På senaste partistyrelsen sa Mona att frågan har mognat hos henne och att hon nu är beredd att inleda samtal med partidistriktens ordföringar. Min första tanke var att nu har Mona bestämt vem hon vill ha på den posten. Men hon kanske menade att tiden nu är mogen för att låta hela partiet diskutera frågan och snart ta ställning.

I november blev det ju klart att nuvarande partisekreterare Marita Ulvskog går vidare till Europaparlamentet och jag tror att Mona har tänkt en hel del sedan dess. Och frågan tarvar mycken tankeverksamhet. Partisekreteraren är en nyckelperson som påverkar vårt parti både internt och externt. Och ska vi vinna valet 2010 måste vi tänka till, inte bara en gång utan många gånger, innan vi utser ”den rätte”. Jag är helt övertygad om att väljarnas sätt att relatera till vår politik är det som kommer att fälla avgörandet för om det blir en valvinst eller inte 2010. Inget mission impossible, men det kommer att krävas en hel del nytänkande för att Mona och vi andra ska få så bra förutsättningar som möjligt att kommunicera våra politiska budskap.

Det kunde vara intressant om partiet vågade lyfta fram någon som inte tyngs av gammalt statsrådsbagage. Tänk om det finns någon ung, hungrig, idérik och entusiastisk partivän som känner sig hugad? Men det faller väl på sin egen orimlighet. En ung spjuver som ska tala om för alla oss andra hur saker och ting ska vara? Nej, det går väl inte. . .

Det mest troliga är att vi utser en rutinerad person, väl förankrad i partiet och med högt förtroende bland oss förtroendevalda. Vi gör nog som vi alltid brukar göra, med andra ord. Sedan får vi hoppas att väljarna tycker samma sak.

I spekulationerna förekommer namn som Peter Hultqvist, riksdagsman från Borlänge och Niklas Nordström, f d SSU-bas. Häromdagen fick jag höra ett rykte om att Göran Johansson,
f d kommunalråd från Göteborg, var intresserad. Men herregud, vi ska väl ändå inte ha några föredettingar till en sådan viktig post?

Det viskas också från vissa håll om att låta Nuder få en ärlig chans. Det hade varit intressant och möjligt innan Mona valdes till partiledare, men definitivt inte nu. Han är ju den som inget hellre vill än att bli partiledare. En motspelare i stället för en medspelare till Mona. Det fungerar inte.

Min favorit är Margot Wallström. Hon är den som tillsammans med Mona skulle kunna lyfta partiet till nya höjder. Hon är den som tillsammans med Mona skulle våga föra in nya synsätt och vidga vyerna hos oss alla. Hon är den som tillsammans med Mona skulle kunna få oss att vinna väljarnas förtroende. Go for it, Margot!

Pia

Lägg inte ner Öppna Förskolan!

2009-01-19T11:19:00.001-08:00

Att förskolor ska var öppna tar vi för givet. Men verksamheter som den Öppna förskolan är allt utom given, i synnerhet nu när kommunerna tvingas skära bort verksamheter för att passa in i en allt mer slimmad budgetkostym. Den Öppna Förskoleverksamheten är inte tvingande att anordna. Det borde den vara, tycker jag.

I dag var jag på besök på den Öppna här i Sala och träffade 14 småbarnsföräldrar som lovprisade denna fantastiska verksamhet. Här träffas föräldralediga mammor och pappor med sina barn för att leka, sjunga, diskutera och umgås, ibland utifrån bestämda teman men lika ofta utifrån spontana idéer. Mycket har förändrats sedan jag gick där med min dotter för 13 år sedan. Nu finns det t ex föräldrautbildning på schemat med goda råd om sömn, mat och att sätta gränser. Väldigt uppskattat av många, något jag själv saknade när jag var småbarns-förälder.

Under min graviditet var allt fokuserat kring själva förlossningen: hur man bäst skulle förbereda sig inför det stora eldprovet. Men livet efter var det ingen som sa så mycket om så det fick bli trial and error och en drös med böcker från A-Ö. Jag minns de första månaderna med fasa. Varför vaknar mitt barn så ofta på natten när alla andra ungar sover? Varför orkar mitt barn bara med ett bröst under amningen när alla barn orkar två? Varför bajar mitt barn bara två gånger om dagen när alla bajar minst tre? Varför är jag trött när ingen annan förälder är det?

Räddningen var Öppna förskolan. Där träffade man likasinnade som tänkte och oroade sig precis på samma sätt som jag gjorde. Och det visade sig att min unge var lika normal som alla andra. Man behövde få det bekräftat, helt enkelt. Den känslan var obeskrivlig, så jag har full förståelse för alla som nu oroas över att Öppna ska läggas ner. Det vore ett stort, stort misstag att göra det.

Många som inte känner till verksamheten tror att det här är ett tillhåll för föräldrar som inte har något annat för sig om dagarna. Inget kunde vara mer fel. Här sjuder det av pedagogiska tankar och idéer från utbildad personal som sedan jobbar fram aktiviteterna tillsammans med föräldrarna, givetvis. Samhörighet och gemenskap växer fram, och de små barnen stormtrivs. Och jag är säker på att alla Öppna förskolor har sin Gunnel, Vivi eller Christina precis som Sala har, och som kan ge det där stödet och den där hjälpen som man som förälder kanske inte kan få någon annanstans.

Att mäta glädje, harmoni och gemenskap i kronor och ören strider säkert mot det kommunala bokslutsreglementet, för så vitt jag vet finns det ingen sådan kolumn i räkenskapspapperna. Trots det så är vi många som kan vittna om att den Öppna Förskolan är guld värd. Låt den få fortsätta att vara det även kommande år och för kommande generationer.

Tack Gunnel, Vivi och Christina för att jag fick komma.

Pia

Ett företag mot strömmen.

2009-01-12T10:58:00.001-08:00

Jag har hittat företaget som går mot strömmen. Trots finanskris och eländig lågkonjunktur finns det ett företag som går så bra att det behöver nyanställa. Jag pratar Bombardier och jag pratar 200 nya jobb bara i år. I Västerås. Grattis, grattis, grattis! Men är det verkligen sant? Ja, åtminstone om man får tro vd Klas Wåhlberg som jag träffade under ett par timmar i dag. Och jag litar på honom.

Bombardier konstruerar och tillverkar främst tåg både i Europa och i Nordamerika, och faktum är att man har order inne och kontrakt i hamn ända fram till år 2016. Jo, det är sant, sju år framåt, d v s en hel evighet. Otroligt.

Men hur kan det komma sig att ett företag som Bombardier kan gå skadelösa ur den globala lågkonjunkturen när så många andra branscher fullkomligt blöder? Det finns säkert en mängd förklaringar till det men redan i början av 2000-talet gjorde företaget, nej förlåt, koncernen, en rejäl omstrukturering. Lite slarvigt kan man säga att själva tågtillverkningen flyttades till länder med lägre löner medan man behöll hjärtat i tillverkningen, ingenjörs- och forskningsavdelningarna, här i Sverige. De mest kunskapskrävande avdelningarna valde Bombardier alltså att ha kvar i Västerås därför man såg att det fanns stora möjligheter till utveckling just här.

Jag blir nästan rörd men framför allt oerhört stolt när vi nu kan konstatera att deras strategi var helt rätt. Där ser man hur viktigt det är att satsa på högre utbildning som absolut inte får bli ett privilegium för bara ett fåtal utan en tillgång för alla, och helst så många som möjligt. Hoppas att det finns många fler företag som väljer att satsa som Bombardier. Vilket flaggskepp!

Annars borde jag väl skriva något om det som händer i Gaza, men jag tycker att det är svårt att veta vad man ska tycka, ärligt talat. Självklart tar jag avstånd från alla de vålds- och krigshandlingar som pågår just nu och som har dödat minst 1000 palestinier och skadat tre gånger fler. Oskyldiga vuxna och barn får plikta med livet när israeliska bombattacker sätts in. Det är förkastligt och strider förstås mot allt vad folkrätt heter.

Samtidigt vet vi att många israeler har fallit offer för palestinska raketskjutningar som har pågått under säkert 10 år och som också strider mot folkrätten. Och det stora problemet tycks vara att ingen av de bägge krigförande parterna vill höra talas om folkrättsliga frågor. För vad hände när FN:s säkerhetsråd lyckades enas kring ett uttalande om ett omedelbart eldupphör förra veckan? Det hände absolut ingenting. Bombattackerna fortsatte precis som tidigare. Varför då, kan man ju undra? Kan det vara så att Israel känner sig så trygga i USA:s famn att trycket från övriga världen inte spelar någon roll? USA avstod nämligen från att ta ställning, vilket från israeliskt håll kan ha tolkats som ett att det fortfarande finns ett starkt amerikanskt stöd.

Men vad tycker Obama då? Det är det nog inte många som vet. Han har valt att passa och inte förrän nästa vecka kommer han att svära presidenteden. I väntan på det kommer sannolikt kriget att fortsätta. Frågan är om Obama kommer att välja någon annan linje än den israelvänliga som USA har fört i Mellanöstern de senaste 40 åren? Det tror inte jag och jag hatar att säga det men jag tror heller inte att de långa och svåra konflikterna kommer att kunna lösas under överskådlig tid. Det skulle behövas en Palme till det.

Pia

Kan du din"Ensam mamma söker"?

2009-01-06T03:07:00.001-08:00

Satt och zappade framför TV:n i går kväll för att hitta någon gastkramande film, trettondagsaftonen till ära. Men inte en vettig film så långt kanalerna räckte till. Undrar hur många kanaler man skulle behöva för att någon gång kunna hitta något nytt och fräscht i filmväg. Att slippa se alla dessa 80- och 90-tals repriser vore banne mig en välgärning. Hur många gånger har inte TV4 visat filmen ”Tuppen” med Magnus Härenstam? För att inte tala om TV 1000-kanalerna som visar samma film med en timmes förskjutning. Himla kul…

Men av någon outgrundlig anledning råkade jag fastna vid TV4 som denna kväll ställde sig frågan vem som blir årets TV-tittare. Ett alldeles eget sånt där lite tramsigt ringa-in-eller sms:a-program, dock med en förvånansvärt bra programledare, Christin Meltzinger. Programmet gick ut på att ett 30-tal personer i en studio och förstås ”alla ni där hemma i TV-sofforna” skulle svara på 1 X 2-frågor om TV-program som gått under 2008. Efter var tredje fråga sådär sorterades de tävlande med minst antal rätt bort så att det till sist återstod fyra personer och förstås ”någon där hemma i TV-soffan”.

Men det som fascinerade mig mest var den enorma kunskap om TV-program som fanns bland de tävlande. Och då pratar vi detaljer. Ta frågan om vilket litet djur som någon Marie-Louise i städprogrammet ”Rent hus” tycker är sött. Svaret kom blixtsnabbt – silverfisken – det lilla krypet som bland all lort klär sig i stilig silverskrud. Okej, men vem sjutton är denna Marie-Louise, undrar jag? Har aldrig hört talas om. Och så plötsligt kallades kvällens gäst in och det var tydligen inte vem som helst utan en man som gängat sig med en av mammorna i programmet ”Ensam mamma söker”. Men vad heter denne man? Ja, hur ska man veta det, tänkte jag? Jo, det vet man uppenbarligen om man har följt programmet vecka ut och vecka in. My goodness. Varför bekymra sig över finanskriser, lågkonjunkturer och kriget i Gaza när det finns så många små trevliga glädjeämnen att njuta av?

Till min stora glädje fann jag till slut en film som jag bara älskar, nämligen ”Thelma & Louise”. Visserligen repriserad ett antal gånger, men i valet mellan silverfiskar, ensamma mammor som söker och en Oscarsnominerad amerikansk film från början av 90-talet så är valet ganska enkelt. Annars kan jag varmt rekommendera en alldeles färsk biofilm, ”Australia”, med Nichole Kidman i huvudrollen. En mycket sevärd film som berör. Många starka scener fick åtminstone mig att skämmas över mänsklighetens plumpa övertramp.
Se den.

Pia

Ett riktigt skitår.

2008-12-30T10:06:00.000-08:00

Jaha. Det var det. Året 2008 som om bara ett par dagar kan läggas till handlingarna. Inget kanonår utan snarare ett riktigt skitår (för att använda ett Littorinbegrepp). De borgerliga ”reformerna” har avlöst varandra så till den milda grad att maskorna i trygghetsnätet har blivit till trasiga revor. Jag lider verkligen med alla varslade som nu går en arbetslöshet till mötes med en ersättning som är så låg att många kommer att tvingas lämna sina hus och hem.

Jag lider kanske ännu mer med alla långtidssjukskrivna som nu plötsligt ska friskförklaras och förlora sin sjuklön. Att du har nervsjukdomen MS eller en långt framskriden cancersjukdom tas det ingen hänsyn till – de allra flesta kommer att tvingas ut på den öppna arbetsmarknaden för att konkurrera med alla andra om de jobb som eventuellt finns att få. Borgerlighetens företrädare är nämligen så kärleksfulla att de inte vill försätta någon i ett påtvingat utanförskap, som de så fint brukar hävda.

De begriper helt enkelt inte att det finns människor som på grund av olika sjukdomstillstånd eller diagnoser inte kan arbeta. Men den empatin besitter vare sig moderater eller andra borgare. Och vi kan ju alla drabbas. Men nejdå, i den borgerliga världen ska ingen komma och tro att man kan parasitera på dem som är friska och kan arbeta och göra rätt för sig. Solidaritet? Äsch, det är väl sånt där socialistiskt trams…

Det gör ont i min röda hjärterot när jag varje dag blir varse hur regeringen steg för steg raserar den trygghet som har varit vårt stolta svenska flaggskepp. Utan dessa surt förvärvade trygghetssystem hade vi i Sverige stått oss slätt i konkurrens med vår omvärld. Vi hade sannolikt inte klarat oss igenom alla de industriella paradigmskiften som vi och många andra länder tvingades ta itu med. Nu lyckades vi med det, tack och lov, men det var inte av någon slump. Det var på grund av en medveten förd socialdemokratisk politik där trygghet, rättvisa, solidaritet och kunskap till alla var ledstjärnorna. Utan a-kassa och kunskapslyft hade uppförsbacken till framtiden varit betydligt längre och brantare.

Nu ratas allt vad kompetenshöjande åtgärder heter. Komvux är snart ett minne blott. AMS-åtgärder är ett begrepp som inte ens får omnämnas i regeringskretsar. Det ska vara riktiga jobb. Och vad är ett riktigt jobb? Är det ett jobb inom en ”dödsdömd” fordonsindustri? Eller är det måhända en starkt subventionerad hushållsnära tjänst som avses?

Var finns framtidsutsikterna? Den frågan tänker jag ägna stor del av det nya året till att söka svar på. I höst på vår partikongress kommer vi att staka ut den framtid vi tror på och som vi vill jobba utifrån. Vad borgerligheten vill åstadkomma bävar jag inför. Privata sjukförsäkringar så att skatten kan sänkas ännu mer, eller…?

Pia

Nu har vi rent här i vårt hus...

2008-12-22T08:28:00.002-08:00

Är det raska fötter springa tripp, tripp, tripp som gäller så här strax innan själva julafton eller är det stilla natt och frid på jorden? För mig är det definitivt det förstnämnda. Tänk, jag slutar aldrig att förvånas över min egen dumhet, i det här fallet. Varför städa som en tok? Varför gno som en gnu på ställen som jag vid en normal veckostädning väljer att inte se? Nu helt plötsligt ska även de gömmorna rengöras. Och det märkliga är att hela städgrejen har utvecklats till någon slags mani som jag inte kan styra. Det låter ju hur otäckt som helst men det är sant.
Ge mig en trasa och jag är fast.

Usch, vad hemskt det låter. Jag skulle säkert behöva bli avprogrammerad av någon klok anti-städtant. Men när julen väl är över och gran och hela faderuttan ska bort så kommer sakta men säkert de kloka tankarna krypande om att det här minsann var sista gången jag kröp på alla fyra i två dagar med en skurtrasa i näven, lika trött och sliten som den urvridna trasan. Nu ska jag aldrig mer diska och putsa alla de glas som bara står där och ser fina ut och inte används. Nu kommer dammråttorna bakom bokhyllan hädanefter att få vänta på sin tur till någon gång efter jul. Banne mig.

Och så går det ett år och de kloka tankarna är ett minne blott. In kommer i stället de nojiga, de skvatt galna och de maniska städtankarna. Så står man där igen med femton nyinköpta trasor och en jäkla massa rengöringsflaskor och tycker att julen är ett rent helsike. Varför är det då på detta viset? Det borde inte behöva vara så. Min mamma är likadan, om inte värre. Hon städar till och med alla skåp och lådor. Det gör inte jag, hör och häpna. Så visst präglas man. Måtte bara inte min dotter bli likadan.

Och det där med att städa till jul verkar vara nedärvt från den tid då det fanns små elaka grå gårdstomtar som hade koll på läget. Nåde den som inte snyggat till i stall och krubba, där kunde olyckan vara framme. Hu, så hemskt.

Nej, tänk om jag på allvar skulle våga skippa skurborste och dammsugare och i stället ägna tiden åt att knäcka nötter, tugga knäck och bara njuta av en god jul. Nästa år, kanske, för nu hinner jag inte…

Pia

Nu har vi rent här i vårt hus...

2008-12-22T08:28:00.001-08:00

Kloka elever.

2008-12-14T09:22:00.000-08:00

Tack gode gud för alla kloka gymnasieelever. I fredags träffade jag 18 av dessa kloka
som går sista året på byggprogrammet på Wennströmska gymnasiet i Västerås. Jag var där tillsammans med Mats Engström från Byggnads och pratade arbetsmarknad och vad som behöver göras för att få igång efterfrågan.

Läget ser onekligen rätt dystert ut för byggbranschen just nu, och de som kommer att drabbas i första hand är just byggeleverna. För att de ska få ut sitt yrkesbevis krävs först 2,5 års arbete som lärling, och det är just nu mycket bekymmersamt för lärlingar att få stanna kvar på sina arbetsplatser. 7-8 sägs upp varje vecka. Och det förstår nog alla att om inte våra elever får tillgång till några lärlingsplatser så tvingas de välja en helt annan yrkesinriktning, vilket kommer att leda till att byggarbetare blir en stor bristvara i framtiden.

Eddie, Andreas och Tom är fullt medvetna om detta och tycker att läget är kritiskt. På en direkt fråga om vad vi som beslutsfattare behöver göra svarade dem med en och samma mun:
– Satsas på renoveringsarbeten i miljonprogrammet och ROT-avdrag. Då skapas det lärlingsplatser.

Vi socialdemokrater har lagt fram förslaget att satsa 6 miljarder de kommande två åren på miljonprogrammet och att införa ett ROT-avdrag. Men vad vi kan förstå så kommer den borgerliga majoriteten att rösta nej till våra förslag. Regeringen har visserligen lagt fram ett eget förslag till ROT, men till skillnad från vårt så vill de permanenta avdraget. Jag frågade Andreas vad han tyckte om det:
– Det betyder att de som kanske har tänkt renovera ändå kommer att vänta eftersom det inte spelar någon roll när man väljer att göra renoveringen. Det är ju smartare att bestämma sig för en viss tid i stället för då kommer det att skapas fler jobb just då.

Just precis så tänker vi också för att få fart på byggbranschen, och andra branscher med för den delen, under 2009. Men regeringen säger nej.

Och om skatter pratade vi en hel del. De flesta var överens om att det är viktigt att betala skatt. Frågan är bara hur mycket.
– För vem vill ha den amerikanska modellen med försäkringar? undrade Tom. Hur kul är den?

Jag vill verkligen önska alla dessa härliga och kloka elever lycka till i framtiden. Vem vet, vi kanske syns i någon beslutande församling framöver…

Pia

Det finns hopp.

2008-12-07T12:00:00.001-08:00

Mina damer och herrar, lägg söndagen den 7 december 2008 på minnet för den dagen är nämligen redan historisk. Vi socialdemokrater har idag talat om för hela svenska folket att vi kommer att bilda en rödgrön koalitionsregering om vi får väljarnas förtroende efter valet 2010. De samtal som vi har fört under en ganska lång tid både med miljöpartiet och med vänsterpartiet har resulterat i detta gemensamma ställningstagande. Vi vill alla tre byta regering och då är det logiskt att vi gör gemensam sak för att lyckas med det.

Och kriserna i det moderatstyrda Sverige ökar för varje dag. Det är inte bara jobbkris det handlar om längre utan en betydligt större otrygghetskris med sönderslagna trygghetssystem och en vård och omsorg där kvalitén nu starkt ifrågasätts. Vi befinner oss också i en klimatkris av stora mått där vi riskerar att lämna över ett jordklot i ett betydligt sämre skick än det vi fick att vårda av våra förfäder.

Dyster värre, men det finns ljus i tunneln. Politik är som bekant att vilja och vi vill massor. Vi har lagt fram ett otal politiska förslag redan som Riksdagen snart ska ta ställning till. Det handlar om sänkta skatter för pensionärer som borde tilltala alla centerpartister. Det handlar om höjd a-kassa som folkpartisterna borde känna sig tillfreds med. Det handlar om sänkta arbetsgivaravgifter för småföretagare som moderaterna borde göra vågen åt och det handlar om extra satsningar på vård och omsorg till kommunerna som borde få vilken kristdemokrat som helst att svimma av förtjusning. Med andra ord så kommer det att bli ett antal voteringsrysare i kammaren de närmaste veckorna, så håll koll.

För inte kallar jag det som regeringen presenterade häromdagen för ett stimulanspaket.
8,3 miljarder kronor är en futtig summa i det här sammanhanget när stora delar av svensk tillverkningsindustri ligger knockad med den följden att mer än 40 000 människor har blivit varslade. Jodå, ROT-avdraget är bra, likaså satsningen till Arbetsförmedlingen, men var finns pengar till skola, vård och omsorg? Redan nu börjar personal sägas upp i skolor och inom äldreomsorgen runt om i landet. Utan välfärdsarbetarna står vi oss slätt. Och var finns satsningarna på pensionärerna som har blivit det glömda folket i det borgerligt styrda Sverige.

Men som sagt, de borgerliga riksdagsledamöterna kan klara sig med hedern i behåll om de röstar ja till våra förslag i Riksdagen. Och vem vill inte ta tillvara en sådan chans?

Pia

Tåg i tid, tack.

2008-11-30T10:50:00.000-08:00

Upprörd är inte ordet. Förbannad snarare. Jag pratar om resenärernas känslotillstånd över tågtrafikens punktlighet, eller snarare bristen på densamma. Nu får det vara nog. Det finns ingen hejd längre. 55 000 Stockholmare fick se sig stjärnorna efter måndagsmorgonens pendeltåg för ett par veckor sedan. Då hette det att det inte fanns el så det räckte till alla tågen.
Tågen mellan Västerås och Stockholm är alltid försenade och ibland även inställda. Då heter det personalbrist eller växelfel. Man tror knappt att det är sant men Banverket har faktiskt gamla ställkraftverk från 1944, så tacka för att det uppstår tekniska fel. I Morgongåva finns det en gammal växel från 1959 och som fungerar ibland och bland inte.

För mig är det helt otroligt att dessa gamla antikvarier inte har bytts ut för länge sedan. När jag har påpekat det för Banverkets ledning så har jag fått svaret att resurser saknas. Man har fått alldeles för lite pengar till drift och underhåll, lite pengar som ska räcka till så mycket. Borde inte ställkraftverk från 40- och 50-talen, som dessutom är placerade i landets mest tågtrafikerade område, vara prioriterade? Finns det verkligen så mycket annat som kan prioriteras högre? Det kanske finns gamla växlar från 20- och 30-talen också?

Nu har hela trafikutskottet faktiskt fått nog så i torsdags fick både SJ, Banverket, Tågoperatörerna och SEKO krypa till korset och förklara varför tågens punktlighet har försämrats så enormt den senaste tiden. Och det var rysligt intressant att lyssna till. Banverkets generaldirektör försökte göra gällande att läget var under kontroll och att det är så glädjande att fler och fler resenärer väljer tåget. Brist på resurser till underhåll föreligger inte, snarare tvärtom. Det går inte att använda alla pengar som finns, hävdade generaldirektör Minoo Akhtarzand. Och 9 av 10 tåg kommer ju i tid så någon större anledning till oro finns inte, menade hon.

Du milde tid, vilket Banverk kommer hon ifrån? Är hon verkligen inte mer medveten än så, eller är hon en av regeringens köpta lakejer som har beordrats att inte vara kritisk? Frågan är berättigad för bara en kort stund senare efterlyste SEKO:s representant mer pengar till just drift och underhåll för att få bukt på växelproblematiken och annat. Det råder t ex stor brist på utbildad personal på el- och signalsidan.

4,5 miljoner förseningstimmar blev facit för ett par år sedan och målet är att halvera den tiden. Hur det ska gå till fick vi däremot inga besked om i torsdags. Det är alarmerande att både Banverket och SJ agerar så sent. Redan i april visade det sig att många X 2000-tåg inte höll måttet, vilket ledde till stora förseningar. Men inte förrän i oktober, 5 månader senare, ansåg man att det behövde vidtas några åtgärder. Så får det inte gå till. Generaldirektörer i all ära men det är inte för deras skull vi anslår alla dessa miljarder. De ska se till att tillvaron blir så bra som möjligt för tågresenärerna, och klarar man inte av det så måste en annan tingens ordning komma till stånd.

Undrar just vad minister Torstensson tycker om detta? På tisdag eftermiddag kanske vi får besked. Då ska jag ha en interpellationsdebatt mot henne om just tågförseningarna. Tänk om hon är lika nöjd som Banverkets generaldirektör…

Pia

Hissa och dissa.

2008-11-23T09:40:00.001-08:00

Måhända kan det upplevas som trivialt men just idag tänker jag sälla mig till skaran hissare och dissare. Jag vill börja med att hissa Siri Tell. Hon är en 16-årig Stockholmstjej som går första året på samhälls- och ekonomiprogrammet på Östra Reals gymnasium. För en dryg vecka sedan damp det ner ett mail från henne där hon undrade om jag kunde ställa upp på en intervju om mitt politiska arbete i Riksdagen, en uppgift som ingår i samhällskunskaps-kursen. Sånt är alltid kul så i torsdags dök hon upp efter avtalad tid.

Frågor från en 16-åring brukar kanske inte vara av det mest analytiska slaget, men där gick jag bet riktigt ordentligt den här gången. Siris frågor var bland de mest begåvade jag har mött så här långt. Hon var mycket påläst både om mig och om mina uppdrag, men det som imponerade mest var att hon inte ställde några vad - tycker – du – är – bäst - och – sämst - frågor.

I stället ville hon veta var jag hämtar kunskapen och informationen, vilka källorna är, hur mycket tid jag lägger ner på det, vilka kunskapskrav som ställs på mig och hur jag hanterar det. Hon ställde också ett antal berättigade frågor om Förbifart Stockholm eftersom hon vet att jag sitter i trafikutskottet. Kommer verkligen denna förbifart att göra stadsmiljön i Stockholm bättre? Det finns ju alternativ som inte är tillräckligt utredda, hävdade Siri, varför inte se om det går att göra något mer av dem?

Avslutningsvis pratade vi om hur viktigt det är med politiska visioner. Sakpolitik i all ära men den måste ställas i relation till visionen för att skapa mening. Vi gjorde vissa paralleller med Obama och hur skicklig han är att förmedla sin övertygelse om ett bättre samhälle på ett trovärdigt sätt.

Tänk om fler journalister kunde visa samma intresse som Siri och vara lika pålästa? Tänk så mycket mer meningsfulla och givande mediekontakterna kunde bli då.

Och nu till disset. Statsminister Fredrik Reinfeldt. Det som utspelades under statsministerns frågestund i torsdags var under all kritik. Märkbart irriterad svarade han knappt på de frågor som vi från oppositionen ställde utan bollade frågorna tillbaka. Han visade prov på nonchalans och sturskhet av sällan skådat slag. Märkligt nog lät den då tjänstgörande talmannen honom hållas. Normalt brukar det inte tillåtas att någon minister, vare sig statsministern eller andra, själva får ställa frågor under frågestunderna. Det instrumentet är förbehållet oss andra, enligt stadgarna. Förra veckan gjorde Littorin samma sak men fick då en tillsägelse av talmannen.

Men det mest upprörande var att alla frågor om varsel som vi ställde, och som oroar så många människor idag, inte bemöttes med den respekt de förtjänar. Ännu ett fult tryne från den politiska högern. Vad mer är väl att förvänta…

Pia

Tuffa tider.

2008-11-16T12:10:00.002-08:00

De riktigt tuffa tiderna fullkomligt väller in. Antal varsel slår alla rekord och arbetslösheten riskerar att öka till drygt 8 procent redan i slutet av nästa år. Onödigt höga bostadsräntor och en inflation som försämrar värdet på de pengar man råkar ha kvar. Lägg därtill en nolltillväxt så förstår vem som helst att festen är över för denna gång, alla utom regeringen som envisas med att tro att deras budgetprognoser fortfarande gäller. Herregud, de är ju redan ”gamla” och överspelade. Verkligheten ser helt annorlunda ut nu i november jämfört med september, hur konstigt det än låter.

I september var antal varsel knappt noterbara för att fullkomligt ha exploderat två månader senare. Och i sådana lägen vore det ju oerhört märkligt om inte politiken kan laga efter läge, som man brukar säga. Det är ju nu som politiken måste sättas på prov. Det är ju nu som alla klutar måste sättas till för att lösa den mest akuta krisen. Det är ju nu som vi måste våga fatta beslut som kan stärka den svenska konkurrenskraften när konjunkturen väl vänder. Men i Rosenbad har man en annan uppfattning.

Maud Olofsson upprepar likt en tjatig papegoja att regeringen frigör 1,5 miljarder kronor från Arbetsförmedlingens budget för att använda till alla de 20 000 varslade. De pengarna är egentligen öronmärkta för långtidsarbetslösa, men näringsministern och hennes kollegor tycker uppenbarligen att pengarna inte gör någon större nytta där. MEN HALLÅ REGERINGEN! ÄR DET MENINGEN ATT LÅNGTIDSARBETSLÖSA SKA BEHÖVA STÄLLAS MOT DE VARSLADE? NYA PENGAR BEHÖVS.

Inte ens arbetsmarknadsminister Littorin tycks bry sig något nämnvärt. Det finns ju en massa andra jobb att söka, säger han nästan lite generat i Riksdagens talarstol på en direkt fråga om vilka åtgärder han tänker vidta. Hur bra matchning är inte en forskartjänst mot en arbetslös Volvomekaniker?

Och på tal om något helt annat vill jag bara så här avslutningsvis berätta att jag bokstavligen har sett en livs levande mus i vitögat i helgen. Liten och äcklig och med en förfärligt lång svans spelade den hela familjen ett spratt i lördagskväll. Det är nämligen så att vår katt Waltersson brukar ha för vana att ta in och stolt visa upp sina råttfångster. Vissa gånger är det åkersorkar som får pryda vardagsrumsmattan och andra gånger är det små skogsmöss.

Ofta är de livlösa när de bärs in, men nu har det hänt mer än en gång att han har burit in några levande möss. Han släpper helt sonika ner dem på mattan för att sedan ha lite kul och jaga dem runt i rummet. Men det Waltersson inte har förstått är att en mus kan gömma sig i springor som inte är mer än 3 mm breda och där har inte en katt en chans att komma åt. Så efter att ha väntat ut denne lille mus i mer än dryga timmen gav Waltersson till sist upp och gick och la sig för att sova i sin korg i halltrappen.

Men bara en kort stund senare ser jag hur denna förskräckta lilla mus tittar fram under soffan. På alla tänkbara sätt försökte vi fånga det fyrfotade djuret men även vi gick bet. Då återstod det bara en sak – att gillra fällan. Vi såg att musen sprang iväg in i hallen och förmodligen hade den nu hittat sin hemvist i någon av skorna. Så nedanför skohyllan fick fällan stå och det gick inte många minuter förrän vi hörde hur det smällde till. Jakten var över för denna gång. Och bara några meter ovanför där detta drama utspelades låg Waltersson helt oberörd och sov i sin korg, för vad spelar väl en liten sketen mus för roll när det finns betydligt större lekkamrater att sätta klorna i…?

Pia

Tuffa tieder.

2008-11-16T12:10:00.001-08:00