tisdag 23 februari 2010

Det tar liksom aldrig slut. Snöovädret och kylan. Nu kan jag nästan tycka synd om SJ, Banverket och SL. Kaoset bara fortsätter.

Jag har full förståelse för att man väljer att ställa in fler än hälften av alla avgångar och i stället lägger kraft och energi på att få bort snö och is från spåren. Den typen av underhåll är omöjlig att utföra annars p g a den enorma trängsel som råder på spåren.

SJ:s vd Jan Forsberg lovade i torsdags på vår hearing att SJ ska införa krisövningar. Fine. Ta gärna hjälp av försvaret som kan detta med krisberedskap. Då kan vi slå två flugor i en smäll genom att låta försvaret få något vettigt att göra.

Men, jag vågar ändå påstå att den största förväntningen vi som resenärer har på samtliga aktörer inom tågbranschen är att ett gemensamt informationssystem värt namnet tillskapas. I den mån något sådant överhuvud taget existerar idag så är det så rörigt och osammanhängade att det vållar ännu mer huvudbry för resenärerna.

Likaså resegarantin. Kräv ersättning! SJ hävdar linjen om att resegarantin inte gäller nu eftersom man inte kan påverka väderleken. Om det är någon gång som en sådan garanti ska ufalla så är det väl nu när människor antingen blir helt strandsatta och inte ens kan ta sig till arbetet eller kommer halva dagar för sent.

Det må vara vädrets makter som styr men det finns något som heter anständighet, ödmjukhet och emapti som vårt gemensamma bolag SJ verkligen borde fundera över.

Resenären i centrum, hur svårt kan det vara?

Pia

måndag 15 februari 2010

Har du frågor?

Du kanske minns att jag för några veckor sedan skrev om att vi i trafikutskottet skulle bjuda in SJ och Banverket för att få deras bild av det tågtrafikkaos som har rått den här vintern.

Nu blir det i stället en öppen hearing på torsdag kl.9 här i Riksdagen där bl a SJ, Banverket, Tågoperatörerna och SEKO kommer att medverka. De kommer först att hålla korta presentationer om läget och sedan får vi ledamöter möjlighet att ställa frågor.

Om du har några frågor eller synpunkter kring alla de tågförseningar och inställda avgångar som har drabbat oss i Västmanland väldigt hårt den här vintern så hör av dig till mig så kan jag framföra dem på torsdag.

Att det kommer bli fler vintrar är ett som är säkert, frågan är vilken beredskap som krävs för att tågtrafiken ska kunna fungera även när temperaturen kryper ner mot minus 20? I dag fungerar det uppenbarligen inte.

Tisdagen 2 mars kommer jag att ha en interpellationsdebatt mot Åsa Torstensson om detta kära ämne. Så håll utkik, ibland sänds debatterna på TV2 eller 24:an.

Pia

söndag 7 februari 2010

Hacksta i mitt hjärta.

Jag är inte bara politiker – nu är jag nästan truckförare också.

I fredags klev jag upp i ottan för att hinna ta mig till min praktikdag på ICA Hacksta i Västerås. Där ligger en av länets största arbetsplatser med totalt 1 300 anställda, varav 700 är kollektivanslutna. Varje dag skickar var och en av de 700 lageranställda/expeditörerna iväg 1000 varukollin till ICA-butiker runt om i landet. En fantastiskt välorganiserad distributionsenhet som kräver goda truckförare, god fysik och snabbhet.

I programmet, som Peter Fundberg och hans fackliga Handelskompisar så förtjänstfullt hade satt ihop, ingick en truckutbildning i miniformat med både teori och praktik. Mycket lärorikt men rätt svårt. Som tur var fick jag köra en truck med bara en vagn medan de anställda far fram med fyrvagnssläp. Jag hade fullt upp med min enda, speciellt när jag skulle runda pelarna till de olika varugångarna.

Men det är imponerande att se hur väl allt fungerar. Lagret är lika stort som 6 fotbollsplaner och är indelat i olika avdelningar och bokstavssegment. På en dataskärm som är placerad på trucken läser man av en order där det står vilka varor som ska hämtas, var kollit finns och hur lång tid man har på sig att för att nå ett ackord.

Det här ackordet betyder mycket, en viktig morot som kan dra upp lönen ganska rejält. Så det gäller att vara snabb i vändningarna men även stark. God fysik krävs för att även orka lyfta de tunga säckarna med djurmat och att göra det på ett ergonomsikt korrekt sätt.

När min tid var ute hade jag bara lyckats fått ihop en bråkdel av ordern, men min mentor Magnus var så förstående och menade att det är svårt att få till det redan första dagen. Det kan ta upp till tre veckor innan snabbhet och precision sitter på plats.

En timmes snack med fackets styrelse hann jag också med. Mycket intressant och givande. Här gäller det att vi hjälps åt för att nå en valvinst och i den här styrelsen finns mycket kämpaglöd. Det var för övrigt många som jag pratade med som menade att man fått nog av de blåfärgade. Flera som la sig på sofflocket i valet 2006 lovade att de skulle rösta i år för att byta ut sittande regering. Det bådar gott.

Tack så jättemycket Peter, Pontus och alla ni andra på Hacksta som förgyllde min fredag. Jag somnade sött framför TVn …

Pia

måndag 1 februari 2010

Heja Schweiz!

Har varit på studiebesök i Zurich några dagar för att studera deras kollektivtrafik. Och är det något som schweizarna är bra på så är det att bygga ut kollektivtrafiken. De är onekligen ett föregångsland i det avseendet, inte tu tal om annat.Där är det lite snack och mycket verkstad som gäller.

Det som vi pratar om lyckas de förverkliga. Hur länge har vi inte "önskat" att fler ska åka kollektivt? Hur länge har vi inte "önskat" att gemensamma biljettsystem ska införas? Hur länge har vi inte "önskat" att antalet tåg- och bussavgångar ska bi fler? Vi har "önskat" alldeles för länge nu.

I stället för att ta saken mer i egna händer så lägger vi uppdraget i knät på marknadskrafterna och förväntar oss att de ska fixa detta åt oss. Det händer ju inte. I Schweiz låter man i stället staten, kantonerna och kommunerna tillsammans se till att ordna en väl fungerande kollektivtrafik i hela landet.

Man börjar med att bestämma tidtabeller och sedan ser man till att trafikera dessa. Någon avreglering eller privatisering är det inte frågan om. Kollektivtrafiken är alldeles för viktig för att släppas fri, menar de. Deras motsvarighet till SJ, SBB, kör 85 % av alla tåg och schweizarna är mäkta stolta.

Och gissa om punktligheten är hög? 96 %! Dessutom går tåg och spårvagnar så ofta att man knappt märker av förseningarna. De har också lyckats med konststycket att få till ett gemensamt biljettsystem som gäller för alla kollektiva transportslag. Du läste rätt - alla transportslag. Tåg, spårvagn, buss och båt.

För 20 000 svenska kronor kan man köpa ett sviss pass och åka så mycket man vill under ett år. 300 000 schweizare har gjort det så här långt och de blir bara fler och fler.Det finns ett och annat att lära, med andra ord.

Pia